Omslag baksidan: Ebba SkarrieArtist: Hördegårds Fyra
Titel: Rum
Betyg: 3
Producent: Magnus Hördegård
Inspelning: Magnus Boqvist
Text, musik och arrangemang: Magnus Hördegård
Skivbolag: Hördegård Musik (Distr. Naxos)
38:18
Release: 21/9 2018
Detta är femte albumet från en grupp jag inte kände till alls, kanske för att de kan ha fallit mellan stolarna. Inför skivsläppet har smakprov getts i P2, både i Jazzradion och programmet Andliga sånger. Nyckelpersonen Magnus Hördegård har ett gediget förflutet: varit medlem av West End Company, pianopedagog, ensemblelärare, självbiografisk författare, tonsättare av psalm (text Christine Falkenland) och driver Con Duo tillsammans med Allis Brorsson – Stihl. Gruppen består av nämnde Magnus på piano och synt, Allis Brorsson-Stihl sjunger, Gustav Hördegård spelar kontrabas och Magnus Boqvist heter trumslagaren. Kvartetten som kommer från antingen Jönköping eller Göteborg, har valt att ha sin releasespelning i Jönköping.
Själva beskriver de sin musik som en melodisk blandning av jazz, visa och folkmusik. Och texterna sägs kretsa kring drömmar och hopp, kärlek och närhet; utrymme upplåts även för sorg och vemod. Texterna finns att läsa på cd:ns innerflikar. Man inleder trösterikt i lätt kabaré-stil med Jag kastar mina sorger i sjön. Liksom på ytterligare ett spår hörs fint trumpetspel från gästande Mikael Sörensen. Lika uppbygglig är Håll om mig nu, präglad av en repetitiv melodislinga som exekveras elegant av kompositören. Gruppen tar fasta på att skapa suggestiva stämningar och förhållandevis varsamma flöden av energier. Några gånger blir musiken luftigare, mer lössläppt, mest märkbart i Likt höstlöv i en storm. I en oväntat humoristisk, rimmad text sipprar blå toner fram ur pianot och den kompletterande trumpeten, medan en släng av reflekterande vemod letat sig in i Sommaren -98. Rum är trevligt paketerad, med ett sammanhållet själfyllt sound, något som definitivt bör framhållas.
Magnus Hördegård (foto från hemsidan Hördegård Musik)
Finns en ansenlig kvalitet hos musikerna. Frilansaren Magnus Hördegård har ett självklart anslag och ett utvecklat sinne för melodier som inger respekt. Det tassande trumspelet med vispar är ytterst kompetent utfört, passar dessa visjazziga tongångar idealiskt. Sången svävar ibland ovanpå, ibland integreras den fint med instrumenten. Brorsson-Stihl bär fram verserna, textar tydligt och känsligt. Således oklanderlig vokal förmåga, men något mer behövs. Den nödvändiga egenarten saknas, den som utmärker gåshudsframkallande favoriter som Ebba Forsberg och Ane Brun, Isabella Lundgren och Pernilla Andersson, Miriam Bryant och Nina Persson, Irma Schultz och Ida Sand, Sara Isaksson och Lisa Nilsson. Gott hantverk räcker en bit på vägen. För att beröra behövs tillstymelse av deras personlig udd. Kanske är sångaren i Hördegårds Fyra ett stort namn i det kristna kretsloppet, har ingen aning. Vet att de gärna ger konserter i kyrkorum.
Att förlita sig uteslutande på eget material är ett vågstycke. En svaghet med albumet är att alltför få låtar har det där extra som krävs för att nå ut på bred front. Texterna är abstrakt allmängiltiga och naiva i sin hoppfullhet, skulle kunna rubriceras som introspektiva, vettiga men ibland tama, i bästa fall underfundiga. Outtalat finns andliga dimensioner! Genomgående handlar texterna om välmående och positivt tänkande för att övervinna svårigheter. Skaplig standard, men ändå ljusår från textförfattare som Ola Magnell och Eva Dahlgren.
Sprickor jämte avslutande Hymn till den fattige är instrumentala, två titlar som tillhör albumets höjdare. Musikaliteten är uppenbar, liksom tryggheten i att befinna sig i ett visjazzigt landskap. Gruppen ska ha eloge för att de på egen hand fortsätter, med något så olönsamt som att ge ut fysiska skivor. Betygsättning är en grannlaga uppgift. Medelbetyget ska utläsas som 3+