Peter Birgerstam
Lycke Li på Way Out West
11 augusti 2018
Betyg 3
Ibland blir recensioner extra krångliga att skriva. I flera fall på WOW har jag grejat skyfall, förblivit positiv och kunna ta emot utan problem. Denna gång dukar jag under när omständigheterna blir vidriga efter 3-4 låtar (påminner om när jag såg Paco de Lucia i Trädgårdsföreningen för många år sedan). Himlens portar öppnas på vid gavel och jag retirerar, söker bristfälligt skydd . Egentligen ytterst orättvist att låta yttre faktorer spela in. Men att bli genomblöt på nolltid blockerar. Hade jag suttit bra inomhus , kan jag nästan garantera högre poäng, eftersom upplevelsen inte skulle ha filtrerats genom ovidkommande störningar. Vid sitt intåg, frågar artisten om vi ska trotsa regnet, något många verkar lyckas med, i motsats till undertecknad.
Tror det är första gången jag ser Lycke Li live, en exklusiv indiepopartist influerad av electronica. Däremot har jag sett pappan ett antal gånger: förnämlige Johan Zachrisson (a.k.a Zilversurfarn). Tidigare i år kom hennes fjärde fullängdare so sad so sexy, vars tema är avsked och uppbrott. Äger endast debuten som har tio år på nacken, en platta finalnumret på WOW plockades ifrån. Noterar intelligenta, intrikata låtar, vars stomme ofta saknar ”instant appeal”. Vi har att göra med en prisad låtskrivare som inte nöjer sig med klatschiga refränger. Soundet är genomgående draperat i melankoli. Av instrument märks mest klaviaturer och lagom bombastiska trummor. Kompletterar gör stränginstrument och körkvinna med tamburin.
Peter Birgerstam
Vid ett par tillfällen hördes manlig rappare i inspelad form. I övrigt skarpa vokala insatser från 32-åringen som bott i Portugal och USA, i alster som I Follow Rivers (en livefavorit) ,Hard Rain, Utopia och Money Sex Feeling Die. Stilen har utvecklats. Hon har fjärmat sig från tidigare referenser som Stina Nordenstam och Sophie Zelmani. Musiken präglas av ett slags tillbakalutat sväng, med undantag för de gånger då vi uppmanas till dans. Då kunde basen dra på till max och Lycke Li snurrade ryckigt runt, med armarna utsträckta. Bandet presenterades inte. En inte alltför djärv gissning är att det var ordinarie manskap, vilket innebär Mikael Svensson, Lars Skoglund, Anders Stenberg jämte oidentifierad person på bakgrundssång.
Verkligen en skuffelse att vädret saboterade, avledde min uppmärksamhet från intressant, modern pop. Hoppas på ny chans så småningom, eftersom Lycke Li tillsammans med ett tjog andra självständiga kvinnor, utgör vital del av det svenska popundret.
