Hur sätter vi kulturen på den politiska agendan? Hur skapar vi ett inkluderande, intersektionellt konstfält? På kulturhuset i onsdags diskuterades kulturpolitikens ställning. Riksdagspolitiker och kulturarbetare samtalade om en förnyad kulturpolitik med utgångspunkt från en ny handlingsplan. Kulturbloggen var på plats för att rapportera.
I februari tidigare i år anordandes konventet Konst och Kultur i Eskilstuna i syfte att bredda diskussionen kring kultur och politik. Här slutfördes en handlingsplan för ett feministiskt, intersektionellt konstfält. Som en motpol till en enligt utsaga homogen, exkluderande kultursektor talade inbjudna i onsdags om sin handlingsplan. Macarena Dusant är konstvetare och textförfattare, Ulrika Flink verksam inom Konstfrämjandet Stockholm. Sebastian Dahlqvist är konstnär och curator för Art Lab Gnesta samt verksamhetsledare för Skånes konstförening. Tillsammans klarlade de sin ståndpunkt. Det är vita institutioner som ser konst ur ett västerländskt perspektiv. Det är emigrerande konstnärer som inte får ekonomiskt stöd. För att möjliggöra en kulturrevolution måste systematiska förändringar till. Konsten ska kunna spegla samhället. Då krävs mera mångfald och flera perspektiv, menar kulturarbetarna.
– Den pågående kulturrevolutionen sker utanför centrum. Den pågående kulturrevolutionen vill inte ha era tillfälliga mångfaldsprojektpengar. Vi vill ha era löner. Den pågående kulturrevolutionen frågar: Vem talar du till och vem talar du inte till? Den pågående kulturrevolutionen skapar separatistiska grupper för att konstnären ska få vara ifred. Den pågående kulturrevolutionen vet hur vita institutioner exkluderar. Vår handlingsplan kan skapa utrymme för fler konstnärer att verka och kan i positiv riktning påverka institutioners hållning och förändra snäva perspektiv.
Utgångspunkten bör vara att nationellt motverka ett segregerat konstfält, menar talarna. Men hur får vi till ett feministiskt, intersektionellt konstfält som medvetandegör sin egen makt och fördelar pengar rättvist? Enligt talarna är extra ekonomiskt stöd till marginaliserade konstnärer en viktig sak att få till . Kulturpolitiken måste högre upp på agendan.
– I Almedalen 2016 nämndes i public service kulturpolitik ynka 4 sekunder.
Detta är ett tydligt tecken på hur underprioriterad frågan är.
Fortsättning följer med samtal med kulturarbetare.
Petter Stjernstedt