
Surrealism och Egypten och 1930-talet kanske inte är tre ord som konstintresserade i allmänhet anser hör ihop. Den 28 april öppnar en utställning på Moderna museet om den surrealistiska konstnärsgruppen Art et Liberté som var baserad i Kairo under tiden för andra världskriget. Utställningen kastar nytt ljus över modernismen genom gruppens konstnärliga bidrag till den surrealistiska rörelsen. Den omfattar över 200 konstverk och arkivdokument som visas i Sverige för första gången.
Art et Liberté: brytning, krig och surrealism i Egypten (1938–1948) är den första större museiutställningen om gruppen Art et Liberté (jama’at al-fann wal hurriyyah/Konst och frihet), ett surrealistiskt konstnärs- och författarkollektiv i Kairo. Gruppen bildades den 22 december 1938 i och med offentliggörandet av manifestet Länge leve den urartade konsten. Den försåg en rastlös generation av unga konstnärer, intellektuella och aktivister med en brokig plattform för kulturell och politisk reform. Strax före andra världskrigets utbrott, under det brittiska kolonialstyret i Egypten, deltog Art et Liberté i det globala motståndet mot fascism, nationalism och kolonialism. De spelade en aktiv roll i ett internationellt nätverk av surrealistiska författare och konstnärer. Med sin egen definition av surrealism skapade de ett språk i ord och bild som var både globalt engagerat och förankrat i lokala konstnärliga och politiska frågor.
Kairo låg inte vid någon krigsfront under andra världskriget, men som ett brittiskt protektorat var Egypten förpliktat att ställa sina nationella resurser och hela sin infrastruktur till britternas förfogande. 1941 var 140 000 soldater stationerade bara i Kairo. En djupgående upptagenhet av kriget och förödelsen som följde i dess spår var ett huvudtema i allt som Art et Liberté skapade. Surrealistiska skildringar av slagfält och bilder av förstörelse fångar det ångestfyllda tillstånd som kriget framkallade. Flera medlemmar i gruppen som drabbades av personliga förluster och tvingades fly, reflekterade över sina erfarenheter i gripande bilder av apokalypsen.
I linje med surrealismens avvisande av att konsten skulle användas för politisk propaganda protesterade Art et Liberté mot att konst förknippades med nationalistiska stämningar. Gruppen avfärdade även idén om konsten för konstens egen skull, som de ansåg hade lett till en ständig återanvändning av gamla bildallegorier och litterära metaforer. I revolt mot bourgeoisiens förkärlek för symbolism och naturalism framställde Art et Liberté den mänskliga kroppen som fragmenterad. De målade vanställda, lemlästade eller förvridna gestalter i syfte att ge en skarp illustration av de ekonomiska orättvisor som härskade i deras samhälle. Den fragmenterade eller utmärglade kroppen som motiv blev en bärare av både social och konstnärlig protest. Mot bakgrund av andra världskriget och bilder som spreds på stympade soldater, slagfält och förstörelse fick målningarna en ännu starkare innebörd.
Under krigsåren drevs många kvinnor till följd av svår fattigdom in i prostitution i Egypten. Art et Liberté lyfte fram de prostituerades lidande genom att återge dem som ensamma gestalter i surrealistiska omgivningar, en del genomborrade av spikar, andra söndertrasade av monsterliknande träd. Till skillnad från surrealistiska yttringar i vilka den dominanta manliga blicken framställde den kvinnliga kroppen som ett sexobjekt, kritiserade gruppen erotiseringen av kvinnor. Flera av konstnärerna i Art et Liberté och deras mecenater var starka kvinnliga personligheter, exempelvis Amy Nimr, Marie Cavadia Riaz och Lee Miller. Genom att hålla salonger i sina hem sammanförde de flera Art et Liberté-konstnärer och bidrog starkt till gruppens starka feministiska ställningstagande.
Ett av kännetecknen för Art et Liberté är den nära förbindelsen mellan bildkonst och litteratur. Till exempel byggde flera av Georges Heneins texter på bilder hämtade från verk av några av gruppens målare, såsom Kamel El-Telmisany, Amy Nimr och Mayo. Heneins surrealistiska dikter föranledde i sin tur några av Art et Libertés mest anslående konstverk, gjorda av Inji Efflatoun och Ramses Younane. Mellan 1939 och 1940 producerade gruppen tre nyskapande tidskrifter: Don Quichotte på franska, al-Tatawwur på arabiska och den tvåspråkiga bulletinen Art et Liberté. Från början av 1940-talet och fram till mitten av 1950-talet drev de även två förlag, Les Éditions Masses och La Part du Sable, som distribuerade texter av författare som Albert Cossery, Edmond Jabès, Mounir Hafez, Yves Bonnefoy, Gherasim Luca och Artur Lundkvist.
I utställningen ingår verk av bland andra Salim Al-Habschi, Hussein Youssef Amin, Albert Cossery, Inji Efflatoun, Abdel Hadi El-Gazzar, Hassan El-Telmisany, Kamel El-Telmisany, Georges Henein, Edmond Jabès, Anwar Kamel, Fouad Kamel, Ida Kar, Mahmoud Khalil, Mayo, Robert Medley, Lee Miller, Hamed Nada, Eric de Nemes, Amy Nimr, Maher Ra’ef, Samir Rafi’, Mahmoud Saïd, Laurent Marcel Salinas, Alexander Saroukhan, Étienne Sved, Van Leo, Ramses Younane och Kamal Youssef.
Utställningen har tidigare visats på Musée national d’art moderne – Centre Pompidou i Paris, Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía i Madrid, Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen K20 i Düsseldorf och Tate Liverpool i Liverpool.
Moderna Museet, Stockholm, 28 april–12 augusti 2018
Curatorer: Sam Bardaouil och Till Fellrath, Art Reoriented med Jo Widoff och Olga Krzeszowiec Malmsten, Moderna Museet