Drag Me To Hell – recension

Jag börjar med att säga att Drag Me To Hell inte är en film för de vekmagade, filmen är mycket smutsig utan att vara blodig.
Christine Brown (Alison Lohman) har problem. Om tre dagar kommer en demon att hämta hennes själ. Christine arbetar på en bank och känner sig utsatt för det mesta, hon lider av socialstress, det enda ljuspunkten är en lite vimsig psykologpojkvän Clay Dalton (Justin Long).

Allt börjar med en vanlig dag på jobbet, de är de vanliga problemen med jobbiga arbetskamrater och en chef som väntar med att utse den där viktiga befordringen. Chefen tycker att Christine måste bli mer framåt och våga ta mer beslut så att hon visar att hon kan ta det där mellanchefsjobbet. Samma dag som hon bestämmer sig för att morska upp sig råkar den där gamla jobbiga tanten som heter fru Ganush (Lorna Daver) komma förbi.

Romerkvinnan Ganush behöver anstånd för betalningen av huslånet, igen, och är allmänt jobbig. Hennes motbjudande utseende ger henna en viss ondskefull aura. Hon är blind på ena ögat, har stripigt hår, är lite smutsig och har löständer. Alla utom Christine förstår att det här är trubbel. Den obehagliga tanten visar sig vara svårare att avpoletara än väntat, när hon inte får som hon vill förbannar hon Christine och lovar hennes själ till helvetet. Nu börjar de riktiga problemen för Christine, hur skall hon på tre dagar rädda sig själv?
Sam Raimi som under de senaste åren har gjort Spider Man, började sin karriär med bl a. Evil Dead filmerna, som är något av de roligaste splatter kultfilmer som har gjorts. Det här är en välkommen tillbakagång till skräckfilmen som han en gång började med.
Och en extra stjärna till Lorna Daver som verklig är skrämmande som den krumma tanten. Historien påminner mycket som om Roald Dahl skull ha skrivit Harry Potter, för bortser man från all äckel och så är Drag Me To Hell väldigt rolig.

Här finns en trailer.

Fler recensioner:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, skräck, Drag me to hell