Don´t Breathe
Betyg 2
Svensk biopremiär: 2 september 2016
Don´t Breathe är en blodig och skruvad skräckfilm om en trio inbrottstjuvar som ställs emot en oväntat dödlig fiende. Så står det i filmbolagets beskrivning av filmen. Blodigt är det. Skruvad? Nja, det finns många fler filmer som är mer skruvade och framför allt som överraskar mer. Det ord som jag tycker stämmer minst i beskrivningen är dock ordet ”skräckfilm”. Jag blev inte rädd en enda sekund av filmvisningen.
Tre unga vänner, två män och en kvinna, vantrivs i sin lilla hemstad i Detroit. Det är i och för sig en rolig detalj att de lever helt utfattiga i den amerikanska stad som mer än något annat är symbolen för hur arbetarklassen drabbades av finanskrisen. De försörjer sig delvis på att vara inbrottstjuvar. En dag får de tre vännerna Rocky, (Jane Levy), Alex (Dylan Minette) och Money (Daniel Zovatto) höra talas om att en blind man (Stephen Lang) bor ensam i ett ödsligt bostadsområde och har en förmögenhet undangömd i sitt hem. De bestämmer de sig för att genomföra sin största och sista kupp. Genom kuppen ska de få ihop tillräckligt för att kunna lämna sina trista liv och dra till Kalifornien och äntligen leva livet.
Den blinde mannen visar sig dock vara betydligt farligare än de räknat med. De hamnar i en livsfarlig fälla. Tja, det kunde kanske blivit en intressant historia. Nu blev det mest en helt förutsägbar film.
Vad är vitsen med filmen överhuvudtaget? En film eller en bok eller teaterföreställning måste ändå ha någon röd tråd, något den vill säga, hur banalt det än är. Vad säger den här filmen? Den är uppenbarligen bara till för att ge skräck som underhållning, men på mig fungerade det inte alls. Ingen förvånade mig, inget överraskade mig.
Möjligen är filmens budskap att det lönar sig att vara girig in i det sista, även om det handlar om liv och död. Att girighet lönar sig.
Att filmen inte får ännu lägre betyg ändå beror på att skådespelarna är duktiga, fotot och filmklippen och ljussättningen professionellt gjord och musik och ljud fungerar väl.