Ghostbusters
Betyg 3
Svensk biopremiär 27 juli 2016
Jag älskade den första Ghostbusters-filmen. Den som kom 1984 med Bill Murray, Dan Aykroyd och Sigourney Weaver. Nu har en ny version av i stort sett samma berättelse kommit där den stora skillnaden är att spökjägarna är fyra kvinnor.
Denna nya Ghostbusters är regisserad av Paul Feig som även skrivit manus tillsammans med Katie Dippold.
Filmen skildrar fysiker Erin Gilbert som är så nära att äntligen få en professur. Då dyker en bok från hennes tidigare år upp. Hennes väninna från ungdomsåren har släppt deras gemensamma bokprojekt på internet. Problemet är att den boken handlar om att de anser det bevisat att spöken finns. Det får bara inte komma fram till dem som utser professorstjänsten på hennes universitet. Erin letar reda på sin gamla väninna Abby för att förmå henne att dra tillbaka boken från internet.
Som väntat vägrar Abby (för övrigt spelad av underbara skådespelerskan Melissa McCarthy). Boken ger henne inkomster.
Det hela mynnar rätt snart ut i att dessa två kvinnliga forskare tillsammans med ytterligare en kvinnlig forskare, Jillian Holtzmann, startar projektet Ghostbusters där de ska bevisa att spöken finns. Efter ett tag tillkommer en fjärde spökletare, Patty som jobbar i New Yorks tunnelbana. De behöver en receptionist också och rekryterar Kevin, en riktig snygging men dum som ett spån, spelad av Chris Hemsworth.
Handlingen utspelar sig på Manhattan som hotas av att invaderas av spöken, besvikna för att de under sina liv inte uppskattats som de anser att de borde. Borgmästaren och FBI motarbetar kvinnornas spökjakt, förstås.
Egentligen tillför denna nya Ghostbustern inte så mycket, mer än att de delvis vänder på könsperspektivet och låter kvinnor utveckla och hantera vapen som kan fånga in spöken – och att det låter den dumma blondinen vara en snygg ung man med vältränad kropp.
Filmen är helt förutsägbar och vi har sett samma historia många gånger. Egentligen. Men den får ändå godkända betyg 3 av 5 av mig, precis som den på den Internationella filmdatabasen när detta skrivs fått betyg 5,3 av 10 möjliga i genomsnitt av drygt 40.000 som röstat hittills. Det är en varm och rolig komedi, fast jag kan bli trött på skjutandet. Varför måste lösningen alltid vara att skjuta ihjäl motståndare? Är det vad vi vill att den uppväxande generationen ska matas med som underhållning? Skulle det inte kunna finnas något annat sätt att oskadliggöra spöken på? Varför sådan fantasilöshet på den fronten?
Filmen har duktiga skådespelare och den har en mängd blinkningar och flirtande med underhållningsvärlden, speciellt den från Hollywood. Bland spökena dyker det upp många figurer vi sett i andra filmer, som Casper och den långa mannen från Nightmare Before Christmas. Och kul är det att Bill Murray dyker upp som en snusförnuftig forskare som förnekar att det finns spöken.
För övrigt är jag övertygad om att när medvetanden som lämnat tiden ger sig tillkänna till oss i det här livet, då gör de inte det som elaka spöken utan med varma känslor av kärlek. Men det är ett helt annat ämne och filmen handlar egentligen inte alls om huruvida det finns någon livsform efter den fysiska döden. Filmen är en komedi utan något djupt innehåll. Punkt. Slut.