Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Arkiv för augusti 2009

Way Out West 2009: Minnen och tokdans

by

glasvegas
Det här är ingen recension. Om det är någon genre över huvud taget är det ett kåseri, en promenad längs the memory lane. Som utgångspunkt: Musik är ett måste, ett sprittande livselixir som rör upp gömda känslor och lockar fram tankar man trodde sig ha glömt rörande kärlek, ilska, nostalgi och vänner från förr.

Fredagen inleddes med Band of horses, och i tanken är jag tjugo nånting och spelar av Jayhawks ”Tomorrow the Green Grass” på kassett. Det ligger fortfarande kvar i skokartongslådan hemma. Publiken vaggar långsamt i takt och solen lyser över gräsmattan framför Björngårdsvillan. Därefter följer en kick i form av Robyn på bästa nostalgihumör: ”Push it”, ”I want to break free” och inte minst – en vitklädd Dr Alban i ”No coke”. Dags att plocka fram ”Hello Africa”-lp:n igen? Kanske…

Några timmar senare blev jag kär. Glasvegas stod på scen och min omslagsaffisch av ”London Calling” blev plötsligt verklighet. Ren, rak rock i skotsk förpackning, en kärleksförklaring som sätter alla romantikers hjärtan i brand och fäller vem som helst till marken. Sanslöst vackert och alldeles, alldeles underbart.

Lördagen gick i studsandets tecken. Vampire Weekend satte igång i regnet och sedan gick det inte att sluta. De hoppade, trallade och gav publiken komplimanger för alla snygga plastskynken. Gunget fortsatte med Amadou och Maryam och exploderade i och med att Basement Jaxx körde röjarparty iklädda årets blingigaste scenkläder. Vansinnigt, energifyllt och årets konsert. Japp.

Under My Bloody Valentine vandrade tankarna bort över träden. Skön meditation. Deras suggestiva ljudlandskap spreds genom Slottskogen och när rundgången ekade som mest funderade jag över vad de egentligen ville? Orsaka masspsykos, testa publikens tålamod, eller…? Lily Allen tog över och studsandet återkom lätt till hennes uppkäftigt, gulliga popslingor.

Teddybears lockade mig dock mer, och kvällen slutade med björnhuvuden, Kraftwerk-referenser, ”Automatic Lover” och ”Cobra Style”. Det var bara att dansa och le. Way out west är slut för i år, och jag längtar redan tills nästa gång.

Relaterat:
Göteborgsposten 1
Göteborgsposten 2
Göteborgsposten 3
Dagens Nyheter
Aftonbladet
Expressen om My Bloody Valentine
Expressen om Vampire Weekend
Expressen om Lily Allen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Naguib Mahfouz: ”Midaqq-gränden” – mer än 60 år och lika aktuell ändå

by

naguib_mahfouz
Naguib Mahfouz: ”Midaqq-gränden”, kom ut 1947. Den handlar om några människor i en gränd i Kairo under slutet av andra världskriget, om människors längtan från det vardagliga grå ut till äventyr och en ung kvinna som vill något annat är leva ett liv som fru och mamma.

Romanen kom alltså ut för mer än 60 år sedan och trots att händelserna utspelar sig i en muslimsk kultur där Allah prisas i varannan mening är den precis som SVD:s recensent skriver ett tecken för det egyptiska samhället:

Den lilla gränden i den brusande metropolen bildar ett eget mikrokosmos, med sina egna ritualer, koder och sociala hierarkier. Samtidigt kan gränden läsas som ett allegoriskt tecken för det egyptiska samhället i stort.

Konflikterna mellan tradition och modernitet och mellan inhemska sedvänjor och västerländska spelas upp också i den på flera sätt slutna och skyddade gränden. Alla känner alla och vet det mesta om varandra. Som att kaféägaren Kirsha är slav under haschisch och homosexuell i smyg.

Men den är mer än så. Gränden och dess invånare lever i en brytningstid, där ett sätt att leva står mot flera andra influenser, som livet runt om i världens alla hörn är idag också. Så även om den skrevs för mer än 60 år sedan vibrerare berättelsen av liv och säger något om hur människor är, då och nu och i framtiden. Om människors egoism och drift att rädda egna skinnet, om hur svårt det är för en ung kvinna att inte bli utnyttjad av män. Hamida, den kvinnliga huvudkaraktären är en framåt ung kvinna som vill något annat än bli fru och föda barn och städa och få stryk av sin man. Hon har en stark inre kraft och längtan bort från gränden och ut i världen. Det var näst intill omöjligt att uppnå det hon ville i det samhället. Kanske det förändrats i dagens samhälle, eller i vissa delar av världen idag, men för många, många kvinnor är Hamidas öde fortfarande högst relevant.

Att måla fram en berättelse så levande och så realistiskt görs bara av en mästare. Det var inte utan anledning Naguib Mahfouz fick Nobelpriset 1988 i litteratur.

Det högtravande språket kan ha att göra med översättningen, att det är svårt att få fram det sättet att tala och få det att framstå som fattiga människors språk i en smutsig gränd. Det kan vara ett medvetet grepp också, för att få fram kontraster.

Recension i Dagens Nyheter:

Det finns många sätt att förstå Hamidas öde. Hon är ett offer för modernitetens moraliska sönderfall. Hon gör uppror mot fattigdom och en förtryckande kvinnoroll.

Hon drar själv på sig sin olycka med sin fåfänga. Berättaren håller sig dock neutral och Hamida utvecklas gradvis till romanens mest sammansatta gestalt, omöjlig att reducera till en formel.

Mahfouz följer henne så långt som det behövs för att förstå något som först i dag är en mer allmän insikt: att modernitetens skarp­aste konflikter utspelar sig kring kvinnokroppen och kvinnors plats i samhället.

Fakta om Naguib Mahfouz i Wikipedia:

Naguib Mahfouz (arabiska: ???? ??????, Nag?b Ma?f??), född 11 december 1911 i Kairo, död 30 augusti 2006 i Kairo, var en egyptisk författare som mottog Nobelpriset i litteratur 1988.

Han började skriva som sjuttonåring och var starkt påverkad av engelska och franska realister och existentialister, och blev en av arabvärldens första betydande samhällsskildrare. Han anses som en av de första moderna författarna av arabisk litteratur, tillsammans med Tawfiq al-Hakim, att utforska existentialism.
Han skrev 34 romaner, över 350 noveller, ett dussin filmmanus och fem pjäser på en 70-årig karriär. De flesta av hans böcker utspelas i hemstaden Kairo. Mahfouz gav ut sin debutroman Abath Al-Agdar 1939. Sitt verkliga genombrott fick han först 1957 med Kairotrilogin, Bayn al Qasrayn (1956), Qasr al Shawq (1957), Sukkariya (1957).

Midaqq-gränden
Författare: Naguib Mahfouz
Utländsk titel: Zuqaq Al-Midaqq
Översättare: Kerstin Eksell
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302158-4

Relaterat:
Tidningen Kulturen, Dagens Bok och Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

.

Fem stora album firar 40-årsjubileum: Beatles, Velvet Underground, The Band, Rolling Stones och Bob Dylan

by

abbeyroad
Det var 40 år sedan Woodstock-festivalen, vilket uppmärksammas stort i utländska musiktidningar och med flera olika albumutgivningar. Kulturbloggen recenserade en av dessa nyligen.

Det är en hel del inom rockens och popens historia som firar 40-årsjubileum nu i veckan. Musiktidningen Rolling Stone tar upp några mycket stora album som alla firar 40-årsjubileum:

This weekend marks the 40th anniversary of Woodstock, which means this year albums like the Beatles’ Abbey Road, David Bowie’s Space Oddity and countless more classics are turning 40, too. Tell us your favorites (Wikipedia has a decent list) and we’ll tally the results into the ultimate ‘69 playlist on Monday. Check out our favorites below:

• The Beatles – Abbey Road
• The Velvet Underground – The Velvet Underground
• The Rolling Stones – Let It Bleed
• Bob Dylan – Nashville Skyline
• The Band – The Band


Lite mer om Abbey Road från Wikipedia

Abbey Road was released on 26 September 1969 in the United Kingdom, and 1 October 1969 in the United States. It was produced and orchestrated by George Martin for Apple Records. Geoff Emerick was engineer, Alan Parsons was assistant engineer, and Tony Banks was tape operator.
It is regarded as one of The Beatles’ most tightly constructed albums, although the band was barely operating as a functioning unit at the time.
Rolling Stone magazine named it the 14th greatest album of all time,[

Låtlistan på Abbey Road:
Sida 1

1. Come Together – 4:20
2. Something (George Harrison) – 3:03
3. Maxwell’s Silver Hammer – 3:27
4. Oh! Darling – 3:26
5. Octopus’s Garden (Ringo Starr) – 2:51
6. I Want You (She’s So Heavy)- 7:47

Sida 2

1. Here Comes the Sun (George Harrison) – 3:05
2. Because – 2:45
3. You Never Give Me Your Money – 4:02
4. Sun King – 2:26
5. Mean Mr. Mustard – 1:06
6. Polythene Pam – 1:12
7. She Came in Through the Bathroom Window – 1:57
8. Golden Slumbers – 1:31
9. Carry That Weight – 1:36
10. The End – 2:19
11. Her Majesty – 0:23

Abbey Road Medley – The Beatles

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

My Bloody Valentine – rapport direkt från spelningen

by

kevinshields
SMS från Kulturbloggens JS:

My Bloody Valentine.
Ah!! Två öron räcker inte för den här underbara musiken. Det är fullkomligt genialiskt.

Avslutningen med 15 minuters oljud i ”You made me realise” är fantastisk och ”Only Shallow” är i en klass för sig.

Festivalens eller kanske världens bästa band!

Relaterat:
Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Fakta om My Bloody Valentine i Wikipedia:
My Bloody Valentine är ett alternativrockband som grundades år 1984 på Irland. Musiken har klassificerats som dream pop, noisepop, post-punk samt shoegazing och domineras av högljudda ljudmattor med gitarrer och distorsion, särskilt på de senare skivorna. Albumet Loveless, som släpptes 1991, anses allmänt vara shoegaze-stilens höjdpunkt och ett av 90-talets mest banbrytande album. Bandet har inte släppt några skivor sedan Loveless. Frontmannen Kevin Shields har de senaste åren mest ägnat sig åt Primal Scream, där han även är medlem.

Bandets musik går att höra i filmen Lost in Translation (låten ”Sometimes”), som Kevin Shields även skrivit lite originalmusik till (”City Girl” och ”Ikebana”). Han remixade även ett par låtar för samma regissörs efterkommande film, Marie Antoinette (film, 2006).

2007 avslöjade Kevin Shields att bandet skulle återförenas och även släppa ett nytt album. De har nu återförenats och turnerade i bland annat Storbritannien och Danmark (Roskildefestivalen). 2009 kommer de göra ett besök på Way Out West i Göteborg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kammaråklagare jämför våldtäkt med att gå mot rött ljus

by

valdtakt
Med jurister som anser att våldtäkt kan jämföras med att gå mot rött ljus – ja då inser man att det är dags att fler kvinnor får positioner inom juridikens maktsfär och att det är dags för vissa att gå i pension.
Ur Svenska Dagbladet:

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Den 66-årige mannen som säger så är kammaråklagare Rolf Hillegren.

Jo, uttalandet har satt igång reaktioner. Aftonbladet:

Riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr, M, har länge kämpat för skärpt lagstiftning kring våldtäkter och blir mycket upprörd över åklagarens uttalande. Hon befarar att det kan få offer att inte våga anmäla.

– Jag blir mörkrädd. Det är ju det här som vi hela tiden slåss mot, fördomarna om vad som är en riktig våldtäkt och inte, säger hon

Det är klart att det är svårt att döma i fall där ord står mot ord. Men när inställningen bland högt uppsatta jurister är som kammar-åklagaren är att våldtäkt inte är något grovt brott, då blir risken stor att skyldiga får gå fria.

Kammaråklagarens uttalande kom i efterdyningarna av att Högsta domstolen i början av juli rev upp upp två hovrättsdomar kring våldtäkt där ord stått mot ord. Budskalkpet till svenska domstolar: Det ska inte räcka att brottsoffrets berättelse är mer trovärdig än den åtalades.
Två gärningsmän har sedan dess frikänts med hänvisning till den nya praxisen, skriver Svenska Dagbladet.

Eftersom kammaråklagaren är 66 hoppas jag verkligen att han går i pension nu.

Loke har också kommenterat kammaråklagarens utspel.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
.