Du har nyligen släppt en atmosfärisk R&B-låt med titeln Sviken. Kan du berätta lite om hur låten kom till och vad du ville uttrycka med den?
– Det finns faktiskt en story bakom hela låten som inte alls handlar om mig, trots min personliga stil och de olika symbolerna i musikvideon. Sången, pianospelandet, platserna. Texten handlar om en flicka jag en gång mötte i mitt jobb som socialpedagog. Samtidigt är det en hyllning till Västerort där jag växt upp, och om sveket mot underklassen. Skapade den i februari i min lilla studio sent på natten. Texten bara kom… mina grannar måste avsky mig vid detta laget. Alla låtar spelar jag in på nätterna!
Utöver stråkar och pianoslingor innehåller låten även panflöjt. Kan du berätta lite om dina produktioner och vad tanken bakom just panflöjten är?
– Skapandet bara sker. Kan inte riktigt förklara. Älskar stråkar och piano, det ligger något djupt i dessa vackra toner som jag verkligen kan spegla mig i, därför har det blivit mycket av mitt sound. Piano har jag spelat sedan barnsben. Panflöjt härstammar inte från mina indianska rötter Guarani, utan är mer inka-peruanskt. Har dock en vän som tillverkar sina egna panflöjter och som spelar väldigt fint, så jag var tvungen att ha med honom. Tanken med det är att det generellt ska få upp ögonen för det indianska i min bakgrund. Det är ett instrument som kopplas samman med indiansk kultur, så jag tänkte varför inte? Det är fantastiskt vackert och kommer följa mina produktioner framöver. Det finns även ett annat instrument i Sviken som härstammar från mitt paraguayanska blod, men det hoppas jag få tala mer om lite längre fram.
Berätta lite om din musikaliska bakgrund. Vilken var den första musiken du kom i kontakt med?
– Min far var sångare och gitarrist och spelade på fester vid olika politiska sammanhang. Detta var under militärdiktaturen i Sydamerika. När han sedan flydde till Sverige som politisk flykting ihop med min familj behölls den andan. Vår lägenhet kryllade ofta av vänner som bjöds på mat, livemusik och debatter. Jag var liten då. 1986 minns jag min första sång fem år gammal på första resan till Paraguay, sedan Rinkebyfestivalen 1997. Hade uppträtt några gånger tidigare men just här står jag första gången på en lite större scen, på hemmaplan. 16 år med två egenskrivna soullåtar och backing tracks. Att Laila Bagge får upp ögonen för mig år 2003 efter att ha medverkat i Fame Factory är också lite av en big deal. Blir en lovande talang som blir presenterad för och får sjunga för Matthew Knowles. Jag får rampfeber. Efter det följer en del musikgrejer i livet men också jobbiga ting. Vägen har varit lång. Vi pratar många års förarbete fram tills nu med olika avbrott tills micken läggs på hyllan och jag sedan bestämmer mig för att satsa på riktigt. Det har tagit lite tid det här och vem vet hur det går nu, men det är inte det viktigaste.
När började du satsa på musiken ordentligt och när satte du igång det här projektet?
– Det var många faktorer som ledde till mitt beslut, men tankarna kom redan 2012, våren 2013 blev det en insats i det tysta i min studio. Skrev även texter medan jag jobbade som trygghetsvärd och socialpedagog på olika behandlingshem. Det var precis innan den svenska hiphop-vågen kom, när främlingsfientlighets-debatten i media hade satt igång. Hade jobbat många år bland utsatta människor när jag kom till en punkt där jag kände att det inte räckte. Ville göra något mer. Blev också trött på skriverierna kring stenkastningar, Husbykravallerna och så vidare. Jag upplevde det på plats med mitt team. Det var inget jag läste om. Vi hade varit en hjälpande hand i Västerort från 2010. Alla de som bodde därute, kidsen, de förtjänade bättre än allt som skrevs. Alla jag mötte under den här tiden. Den där smärtan många inte visste om. Sedan visade pappa mig en dokumentär som gick på tv, Not Dead Yet, om en gitarrists förlorade talang. Grät ihjäl mig och sade upp mig efter det. Hade jag möjlighet att göra något med mina musikaliska resurser för att nå ut kändes det som ett ansvar till slut.
Vad brukar trigga igång ditt låtskrivande? Är det några återkommande teman som präglar dina låtar?
– Sorg och melankoli triggar igång mitt skapande. Orättvisor. Starka budskap är det som oftast återkommer, med en bit hopp, men jag vill att min musik ska kännas. Det ska nästan göra lite ont i själen på folk, det är då folk kanske hajar det jag försöker säga. Men min plan var aldrig att bli en melankolisk jävel. Det är erfarenheter och jobbiga upplevelser som har gjort min musik sådan. Jag menar, jag älskar livet. Det är inte det. En vacker dag kanske jag bara skriver om trädens vackra blad och solens vackra strålar. Men inte just idag. Det finns för mycket elände där ute.
Vad har du för ambitioner nu? Vad kan vi förvänta oss av dig?
– Det blir mer musik, men jag tar det som det kommer. Om gud vill får jag fortsätta göra det jag alltid velat göra. Beröra med min musik.




