• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

The Wombats: ”Det påhittade blev verklighet”

25 mars, 2015 by Jonatan Södergren

3

Liverpooltrion The Wombats släpper sitt tredje album under våren, uppföljaren till A Guide to Love, Loss & Desperation från 2007 och This Modern Glitch från 2011. Dessförinnan besökte de Stockholm och Debaser Strand som en del av en omfattande Europaturné. Kulturbloggen mötte upp bandets sångare Matthew Murphy i samband med spelningen.

Skulle du beskriva det nya albumet som en grekisk tragedi?

– Nej, det är snarare tvärtom. Sett till handlingen börjar det som att det ska få ett olyckligt slut, men det slutar lyckligt.

Är låtarna som akter i en pjäs?

– Kanske, det här albumet har definitivt mer av en genomgående tematik eller handling. Låtarna skulle kunna ha kommit i tidsföljd, men det gör de inte. Det hade inte låtit lika bra. Det är ett romantiskt sätt att se på det, men jag vet inte.

Vilket inflytande hade Los Angeles på albumet?

– Det fanns en tanke att det här albumet, åtminstone textmässigt, skulle vara lite mer som det första. Samtidigt som vi höll fast vid ljudbilden från det andra. Jag antar att det handlade om att vara ung, dum och lite våghalsig; gå in och ut ur förhållanden. Så jag var tvungen att skapa något som inte fanns och det blev bara att personen kom från Los Angeles, jag vet inte varför. Det kunde nog ha varit vilken storstad som helst. Los Angeles är en stad vi spenderat mycket tid i eftersom vi spelade in vårt andra album där.

Som ett brittiskt band, är det enkelt för er att anamma amerikansk kultur?

– Nej, det är inte enkelt. Det är intressant och jag börjar bli bättre på att förstå mig på den nu. Min flickvän är amerikan, så jag lär mig från henne och vice vera. Men nej, att vara britt ger inga fördelar i det avseendet.

Kan du berätta om inspirationen till albumet? Hur ni kom på titeln Glitterbug?

– Jag ville bara att det skulle vara färgstark och intuitivt. Uppseendeväckande. Inspirationen var verkliga händelser i livet. Vissa låtar mer än andra. Bara med lite utsmyckning för att göra det mer spännande än vad det faktiskt var i verkligheten. Sedan var jag i Paris och jag minns att jag såg den här skinande saken på golvet. Jag kom att tänka på Glitterbug, vilket påminde mig om Beetlebum av Blur. Jag tyckte det var en bra låttitel, det var en låt som inte kom med på albumet, men i mitt huvud kändes Glitterbug logiskt av någon anledning. Jag tänker att den påhittade personen kanske är en bortskämd brat från en privilegierad bakgrund. Det betyder bara sprakande på utsidan, men ganska ful på insidan.

Jag älskar att ni har en låt som heter Emoticons. På något sätt påminner det mig om första albumet där ni tog samtidskultur och gjorde narr av det, som med Bridget Jones. Textmäsigt, var det avsikten?

– Yeah, jag antar det. Det var inget jag tänkte på då. Den där raden: ”This is no Bridget Jones,” nu när jag är lite äldre kan jag känna att jag inte tycker om den längre. Men med Emoticons, kanske är det ett mer smakfullt sätt att driva med samtida populärkultur. Det är inget vi försöker göra, det bara händer.

Min favoritrad i den låten är: ”We crave fiction when we need the truth”. Jag antar att det handlar om det här beroendeframkallande eller skadliga förhållandet du nämnde tidigare. Kan du berätta lite om det? Är det ett fiktivt förhållande eller bygger det på verkliga händelser?

– Både och. De fyra sista låtarna visste jag inte vad de handlade om förrän i december 2013, först då insåg jag att alla de här fiktiva personerna jag hade hittat på i min fantasi alla var personer jag hade träffat under det gångna året. Det påhittade blev verklighet, bara genom att spendera tid i Los Angeles och träffa människor, sedan träffade jag någon och de fyra sista låtarna handlar helt och hållet om henne. Det blev ett fint slut.

Så ni började skriva låtar om påhittade ämnen ni sedan kom att uppleva i Los Angeles?

– Ja.

Har du någon gång känt att ert sinne för humor gjort det svårare att få samma kritiska respons som andra band som tar sig själva mer seriöst?

– Första albumet har delar som är väldigt komiska. Vi hade roligt och brydde oss inte huruvida någon kände till oss eller inte. Jag vet inte om det har påverkat oss, det är ingenting jag tänker på. Jag gjorde det inför släppet av det andra albumet. Sedan insåg jag att det bara är slöseri med tid, att det inte gör någon skillnad om jag tänker på det eller inte. Några låtar på andra albumet är mer seriösa och det gjorde ingen skillnad. Så svaret är att jag inte vet.

Det har gått fyra år sedan ni släppte This Modern Glitch. På vilka sätt har ni utvecklats som band sedan dess?

– Det var några låtar på det här albumet som kom till på ett annorlunda sätt. Dan [Haggis, bandets trummis] spelade in backing tacks i Liverpool som han skickade till mig och jag kunde spela över. Det var en positiv skillnad. Sett till produktionen var vi nog lite mer medvetna om vad vi ville och hur vi skulle göra det. Vi visste att vi älskade att jobba med Mark Crew, så om vi skulle göra ett nytt album visste vi att vi antagligen skulle vilja att han var involverad.

Soundmässigt, var det något ni strävade efter att göra annorlunda den här gången?

– Personligen vill jag att det skulle vara lite mer minimalistiskt och avskalat. Inte löjligt stort, vi drogs åt det hållet litegrann.

Hur känner du inför att spela låtar från ert första album idag? Är det någon skillnad från när de släpptes 2007?

– När vi spelar Let’s Dance to Joy Division känns det fortfarande inte som karaoke. Jag antar att det finns en lättnad i att veta att den, Kill the Director eller Moving to New York kommer få publiken att bli vild. Så inom de låtarna finns det en lättnad, vilket är viktigt. Jag försöker bara koncentrera mig på publiken. Nuförtiden tänker jag inte ens på vad de där låtarna betyder för mig när jag sjunger dem hälften av tiden. Jag vill fortfarande tro att det finns en stark koppling.

Angriper ni de nya låtarna annorlunda? Att de gamla handlar om att skapa en vild atmosfär, medan de nya snarare handlar om att presentera en känsla?

– Den vilda atmosfären kommer bara från från det faktum att publiken känner igen låtarna. Jag känner fortfarande likadant inför Techno Fan och Tokyo, eller vilka som nu var de kändaste låtarna från vårt förra album. Jag har fortfarande den känslan. Det är bara att jag hoppas, eller förväntar mig att publiken ska hoppa runt, eller åtminstone visa sin uppskattning på ett eller annat fysiskt sätt. Med de nya låtarna är det nervöst, men hittills har alla fått ett väldigt positivt gensvar.

Den senaste musikvideon är till Give Me a Try. Kan du berätta något om låten eller hur den kom till?

– Den har ingenting att göra med några av de ömma sakerna. Min flivkvän kom över från Los Angeles, fast vi var inte ihop då. Hon spenderade två veckor med mig i London. Vi hängde och betedde oss som idioter. Sedan åkte hon hem igen och jag gick in i studion och började spela, en vecka senare var den klar. Det var en enkel låt att skriva, men svårt att spela in. Den är väldigt intrikat. Vad var tvungna att komma överens om ett sätt att presentera den som en låt.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser Strand, Glitterbug, The Wombats

Lyssna: Hudson Mohawke – Very First Breath (feat. Irfane)

24 mars, 2015 by Redaktionen

hudson

Första smakprovet från den skotska DJ:n och producenten Hudson Mohawkes kommande soloalbum, Lantern, premiärspelades tidigare ikväll på BBC Radio 1. På Very First Breath, som gästas av den franska sångerskan Irfane, visar Mohawke upp sin absolut poppigaste sida. I en utopi hade den gått rakt in på förstaplatsen på var och varenda radiolista.

Under de sex år som har gått sedan Mohawke albumdebuterade har han släppt ifrån sig en rad EP:s och singlar; slagit igenom med TNGHT, hans samarbete med Lunice; samt producerat låtar åt artister som Drake, Kanye West och Antony Hegarty för att nämna några. Lantern är hans andra fullängsdalbum och släpps via Warp Records den 15 juni.

Lyssna på Very First Breath här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hudson Mohawke

Titta: Shamir – Call It Off

24 mars, 2015 by Jonatan Södergren

11183_JKT

Vegas-baserade stjärnskottet Shamir har delat med sig av en musikvideo till Call It Off, andra singeln från debutalbumet Ratchet som släpps den 18 maj. Musikvideon är regisserad av Philip Hodges och är en del av 2015 YouTube Music Awards. I videon ser vi Shamir, och en grupp människor i en klädbutik, förvandlas till muppar. Enligt ett pressmeddelande handlar låten om ”the transformative joy we feel when we finally get ourselves out of bummer situations – relationships, bad career moves, whatever it is”. En passande uppföljare till den lika ikoniska musikvideon till On the Regular.

Du kan se musikvideon till Call It Off här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Call It Off, Shamir

Lyssna: James Bay – Let It Go

23 mars, 2015 by Redaktionen

jamesbay

Singeln ”Let it Go” är den andra från James Bays debutalbum ”Chaos And The Calm” som släpptes i fredags. Tidigare i år belönades James med den prestigefyllda utmärkelsen Brit Awards Critics’ Choice Award 2015, ett pris som tidigare gått till bland anat Sam Smith, Adele, Florence & The Machine och Ellie Goulding. Han tog även en ärofylld andra plats i BBC Sound Of 2014 som vann av Years & Years.

James gick in som Englandsetta förra veckan med första singeln Hold Back The River. Singeln har sålt dubbelplatina i Australien och klättrar stadigt på listorna i Sverige – just nu topp #30.

Taylor Swift är ett stort fan! Hon gick fram till James efter hans spelning i Nashville, berättade att hon har hans låtar på sin favorit spellista och pratade i detalj om hans låttexter.
James befinner sig just nu på sin egna Europaturné men kommer även vara förband till Taylor Swift under hennes 1989 världsturné.

Arkiverad under: Musik

Lyssna: Florence + the Machine – St. Jude

23 mars, 2015 by Jonatan Södergren

florence

How Big, How Blue, How Beautiful, Florence + the Machines tredje fullängdsalbum, släpps den 1 juni och följer upp 2011 års Ceremonials. Vi har redan fått höra ledsingeln What Kind of Man, nu delar den Way Out West-aktuella artisten med sig av ännu ett smakprov från albumet.

Lyssna på låten, som heter St. Jude, här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Florence + The Machine, St. Jude

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 583
  • Sida 584
  • Sida 585
  • Sida 586
  • Sida 587
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in