• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tiësto och Martin Garrix bland de första bokningarna till Weekend Festival Sweden i Stockholm i augusti

25 januari, 2016 by Redaktionen

Tiësto presspic

Weekend Festival Sweden arrangeras i Stockholm 5-6 augusti 2016 och har nu presenterat de första bokningarna – däribland Tiësto och Martin Garrix.

Ett pressmail berättar:
Efter fler än 160.000 besökare på förra årets upplagor av Weekend Festival i Finland och Baltikum, kommer succéfestivalen nu till Sverige: den 5-6 augusti 2016 fylls Östermalms IP i Stockholm av fantastiska liveakter och några av de största DJ-namnen inom EDM, med en publikkapacitet på 25.000 besökare. Weekend Festival Sweden har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet och positivt gensvar för nyheten att man inför flera förebyggande åtgärder för att skapa en tryggare miljö för festivalbesökarna.

Nu presenteras de första bokningarna till Weekend Festival Sweden – däribland två av headlineakterna: Tiësto och Martin Garrix.

Tiësto [NL]
Martin Garrix [NL]
Deorro [US]
DVBBS [CA]
Showtek [NL]
Lost Frequencies [BE]
Madcon (live) [NO]
Redfoo (live) [US]
Tigerlily [AU]
Watermät [FR]
AronChupa [SE]
DJ Bl3nd [US]

KORT INFO OM DE OLIKA AKTERNA:
Tiësto [NL]
Legendariske Tiësto inledde sin karriär som en av världens främsta DJ:s och fortsatte med att anamma en mer pop-orienterad EDM-stil. Flera gånger har DJ Magazine utsett honom till världens bästa DJ. Tiësto har också bland annat gjort remixer på låtar av artister som Coldplay (”Paradise”), Gotye (”Somebody That I Used to know”) – och Icona Pop (”I Love It”) som även gästade på Tiëstos album ”A Town Called Paradise” (2014).

Martin Garrix [NL]
Martin Garrix blev redan som 16-åring signad av skivbolaget Spinnin’ Records. 2013 släppte han singeln ”Animals” som placerades nummer ett i Storbritannien och nådde topp tio-listan i åtta andra länder. Martin Garrix har hunnit med att spela världen över, klättrat så högt som nummer fyra i DJ Magazine’s topp hundra-lista och även jobbat på nytt material med artister som Ed Sheeran och Afrojack.

Deorro [US]
Deorro är en DJ och musikproducent från Los Angeles vid namn Eric Orrosquiesta. Han började sin karriär i tonåren genom att DJ:a på olika ställen. Sedan dess har han nått ut till en bredare publik genom ett omfattande turnerande, både solo och med samarbeten på etiketterna Dim Mak och Mad Decent.

DVBBS [CA]
DJ-duon och musikproducenterna DVBBS består av de två kanadensiska bröderna Chris och Alex Andre. Bröderna står bakom hits som bl. a. ”Tsunami”, en låt som fått ett enormt genomslag och samlat många fans världen över. Genom att uppträda på några av de största klubbarna och festivalerna världen över, inklusive Tomorrowland, TomorrowWorld, EDC och Las Vegas Ultra Music Festival, har DJ-duon säkrat sin plats som globalt fenomen.

Showtek [NL]
Den nederländska DJ-duon och musikproducenterna Showtek består också av två bröder: Sjoerd och Wouter Janssen. De har producerat musik i över ett decennium inom genrerna techno, EDM och hardstyle och samarbetat med artister som Tiësto och Chris Brown. Under åren har deras fanskara och status växt sig större och starkare genom stora solospelningar och festivaler.

Lost Frequencies [BE]
Lost Frequencies, Felix de Laet, är en belgisk DJ och musikproducent som hämtar inspiration från en varierad blandning av genrer, inklusive hiphop, drum and bass, pop och jazz, för att skapa sitt unika sound. Hans hit ”Are You With Me” har genererat fyra gånger platina i Sverige.

Madcon (live) [NO]
Madcon är en norsk rapduo bestående av Tshawe Baqwa och Yosef Wolde-Mariam. De gjorde först sig ett namn som medverkande gäster på den norska rapduon The Paperboys hitsingel ”Barcelona” 2002. Som följd av framgångarna signerade Madcon skivkontrakt med Paperboys-etiketten Bonnier Amigo, och släppte därefter albumet ”It’s All a Madcon”. Under 2015 släppte de bland annat hitten ”Don’t worry”.

Redfoo [US]
Redfoo är ena halvan av duon LMFAO och har samarbetat med världsstjärnor som Kanye West, Ice Cube, Will.i.am – samt andra DJs som David Guetta och Steve Aoki. Redfoos solodebutalbum ”Party Rock Mansion” släpps i mars i år.

Tigerlily [AU]
Den australiska DJ:en och musikproducenten Tigerlily har de senaste par åren blivit framröstad bland landets topp fem bästa DJ:s. Med hennes två starka singlar från 2015 i bagaget – ”Paradise” och ”Feel The Love” – har världen nu fått mersmak för vad som kommer härnäst för Tigerlily.

Watermät [FR]
Watermät är en fransk DJ och musikproducent vid namn Laurent Arriau. Han slog igenom med låten ”Bullet” som blev upplockad av skivbolaget Spinnin’ Records. Singeln blev högt placerad i ett flertal europeiska länder.

AronChupa [SE]
AronChupa producerar electro- och hiphopinfluerad dansmusik. Han ligger bakom stora hits som ”I’m An Albatraoz” som placerades nummer ett på topplistor i mer än fem länder samt blivit streamad över 175 miljoner gånger på Spotify. AronChupa’s andra singel ”Fired Cuz I Was Late” visar upp en ny sida av denna Stockholmsbaserade talang i hans snabba fart till berömmelse bland den moderna popmusikens elit.

DJ Bl3nd [US]
DJ Bl3end har med sina elektriska, intensiva liveset och videos fått mängder av fans världen över – fans som till och med fått en egen benämning: Bl3nders.

OM WEEKEND FESTIVAL:
Efter fler än 160.000 besökare på förra årets upplagor av Weekend Festival i Finland och Baltikum, kommer succéfestivalen nu till Sverige: den 5-6 augusti 2016 fylls Östermalms IP i Stockholm av några av de största namnen inom EDM och en publikkapacitet på 25.000 besökare.

Weekend Festival startade i Helsingfors 2012 och har sedan dess succéartat vuxit till en av Europas största festivaler inriktade på elektronisk musik. Festivalen har alltid varit slutsåld.

2015 expanderade Weekend Festival till Baltikum, där den ägde rum på Pärnu Beach i Estland – parallellt med att festivalen genomförde sin ordinarie festivalhelg i Helsingfors. Det blev en succé och 2016 utökar Weekend Festival alltså med en tredje festivalort samma helg – Stockholm. Platsen blir Östermalms IP med en kapacitet på 25.000 besökare per dag.

Festivalen gick nyligen ut med information om att de inför flera förebyggande åtgärder – utöver ordinarie säkerhetsarrangemang – som en del i arbetet att skapa en trygg miljö för festivalbesökarna. De lanserar t. ex. ett trygghetsnummer som besökarna kan ringa, kopplat till en trygghetscentral. Detta för att alla festivalbesökare snabbt ska kunna rapportera om en blir utsatt eller bevittnar något våld eller övergrepp, men även situationer som känns hotfulla där det finns risk att skada eller övergrepp kan uppstå. En dedikerad, ambulerande styrka trygghetspersonal kommer aktivt att röra sig runt festivalområdet och bland besökarna. Att arbeta proaktivt genom synlighet och tydlig närvaro bland besökarna är viktigt. På så sätt kan trygghetspersonal snabbt vara på plats där det rapporteras ett eventuellt övergrepp, hot eller våld, och även ingripa direkt. Festivalen inför också specifika trygghetsstationer i form av tält på strategiskt utvalda platser, dit besökare kan vända sig ifall en känner sig orolig eller utsatt.

http://weekendsweden.com/

Arkiverad under: Musik

Möte med Petter Ericson Stakee från Alberta Cross

24 januari, 2016 by Redaktionen

Alberta_Cross

Diametern på det runda bordet hos skivbolaget är så tilltagen att det för två personer blir onaturligt hur man än placerar sig. Sitter man mitt emot varandra blir det som att sitta i varsin kortände av ett 20-personers middagsbord på nobelfesten. Jämte varandra ger känslan av debattpanel. Vi låter till sist en stol stå tom emellan oss och kan således både sträcka på benen och avspänt prata över varsin spann till kaffemugg. Och pratar gör vi.

Åtminstone den ene av oss. Petter Ericson Stakee, under många år ena motorn – numera ende motorn sedan bundsförvanten Terry Wolfers lämnade bandet – i Alberta Cross, är hemma i Sverige för att prata om det självbetitlade album bandet släppte sent förra året och den New York-baserade upplänningen tycks ha ett uppdämt behov av att prata modersmålet. Orden fullkomligt flödar ur hans mun och han berättar om sina tonårsidoler Fireside och undrar vad Kristofer Åström gör nuförtiden. Stakee visar uppriktig glädje när han får höra att Åströms senaste album blivit bra emottaget av allmänheten.

Vi kommer också in på hans musikaliska familj som förutom han själv även inkluderar hans far Peter R Ericson samt Berlin-baserade brodern John Alexander Ericson som jag också berättar att jag har haft kontakt med i samband med dennes projekt My Empire Of Sound: 
– Jaså?! Jag var precis nere i Berlin och spelade in en låt med honom. Vi har testat lite olika saker för första gången på hundra år. Han brukade spela keyboards med mig på turnéerna från början när vi blev signade. Sedan flyttade jag till USA och han till Berlin och det blev lite långt. Efter det har vi inte spelat ihop, men han har en ganska schysst studio i Berlin och jag har varit där ganska mycket senaste tiden och då har vi skrivit en del ihop. Det är skitkul. Vi spelade in en ganska trippig låt, han är bra på synthljud och sådant som inte jag gör så mycket och jag bidrog med idéer för trummor, gitarr och sång, så vi möts någonstans i mitten. Det bästa av två världar!

Farsgubben är väl ute och spelar en del också med Anders F Rönnblom?
– Ja, och nu ska han ut på egen hand också och göra några spelningar i samband med att han har släppt albumet National Hero. Dom kallar sig Peter R Ericson and the National Heroes! Vi spelar inte så ofta i Sverige med Alberta Cross, men jag tänkte att det vore coolt att ställa sig på scen ihop. Vi gjorde ett gig på Katalin i Uppsala när han hoppade upp och rockade med oss i några låtar, vilket var kul. Anders F Rönnblom som pappa spelar med är annars en av mina favoriter, hans texter är helt bisarrt bra.

Du har ju själv fått driva Alberta Cross mer på egen hand under ett par år efter att Terry Wolfers hoppat av. Vad var det som gjorde att han slutade?
– Turnerandet, tror jag. Vi bodde i England när vi släppte The Thief & The Heartbreaker och skulle turnera lite för att skivbolaget ville det, men det blev inte så lite som det var tänkt. Vi turnerade jämt i ett och ett halvt år innan vi flyttade till USA och sedan var vi ute på ständig turné fram till förra skivan Songs of Patience. Inte bara i USA, utan över hela världen: USA, Europa, USA, Kanada, Australien, Japan. Allt bara cirkulerade, det slutade aldrig. Särskilt i USA är det så det funkar, det är så stort att om man vill komma någon vart måste man sprida ut och visa upp sig. Så vi körde jävligt hårt och många i Europa, särskilt engelsmännen, tror att man kan åka till USA och köra tio spelningar så är man stor
.
– Jag skrev alla låtarna medan han var mer för att producera och mot slutet blev bandet mer och mer min grej. Allt var enklare så eftersom jag sjunger låtarna medan han tycker om att göra det andra. Vi är fortfarande som bröder och står varandra nära, men han ville göra sin egen grej och pallade inte riktigt att turnera någon annans låtar längre.

– Allt är ju som en dröm att få åka runt och göra spelningar inför publik, men 80% är bara en lång väntan ute på flygplatser och motorvägar, man är ständigt på väg någonstans. Vissa gig är tyngre än andra också, Midwest kan vara ganska slitsamt, man kör i 12 timmar för att spela i Tucson, Arizona och det kommer 40 pers. Flera gånger har det varit så, vi spelar i Denver där det kommer 800 pers och man tänker ”Fuck, nu börjar det verkligen släppa!”, och så kommer man till Dallas där det är 25 pers! Man kan bli helt störd på det, så jag förstår honom.

Jag antar att det är en del av jobbet också?
– Jo, det är det ju. För mig var det viktigt att ta ett break efter förra skivan. Innan jag gjorde den här ville jag hitta mig själv och känna efter vad jag ville göra. Dessutom ville jag lämna alla jag jobbade med på förra skivan på grund av att de pushade mig alldeles för mycket. Jag ville vara min egen konstnär och inte ha någon annan som styr. Så jag tog tid på mig för att skriva allt i Brooklyn, producera själv, välja mina egna turnéer och så vidare. Förut fick man hela tiden höra att ”den här turnén måste ni göra!”. Till slut började ställa om vi verkligen måste göra allt. Varför då? Visst vill jag göra en headlineturné i Europa följt av en i USA, men måste vi verkligen åka och supporta ett annat band två veckor senare? Man lär sig att välja lite klokare.
Var Terrys avhopp en av orsakerna till att du har utökat arrangemangen med stråkar och blås?
– Bra fråga. Han gillar säkert också det, men jag tror anledningen snarare var att jag gjorde en massa hemliga spelningar hemma i New York. I Brooklyn, East respektive West Village gjorde vi jams lite här och var. ”Jams” låter lite fel, det var inte så att vi stod och jammade blues direkt! Mer att jag hade skrivit fem nya låtar som jag tog med och på plats fanns det ”kung”-musiker, de bästa i stan, allt från unga rockkids till mer etablerade. Min kompis Kraig Jarret Johnson, som spelat med The Jayhawks och Jeff Tweedy, drog igång det där. Sedan var det även unga trumpetare med. En kille som kommer att vara med på min nästa Europaturné och spela trumpet och flugelhorn är bara 25 år, kommer från jazzscenen men är less på att bara spela jazz jämt. Han är en av New Yorks bästa och åker på rockturné för att testa något nytt!

– Allt var så avspänt på de där spelningarna men ändå väldigt musikaliskt. Ibland satt stora namn i publiken och kommenterade, till exempel Michael Stipe från R.E.M.

Drog ni inte upp honom också då?
– Nej, han ville bara vara där och softa. Kraig är bra kompis med honom, men hela bandet var där ibland och Mike Mills lirade bas. En riktigt skön blandning av folk, gamla och nya men duktiga musiker. Inte som det kan vara annars när vissa som är dåliga sänker allt, det var därför det var hemligt med kompisars kompisar om enda inbjudna i en liten källare som inrymde 40 personer där några enklare instrument stod uppställda i ett hörn.

Så du körde låtar där som sedermera hamnade på albumet?
– Ja, det var så det började. Först var det bara gamla tvåackordslåtar jag körde för att sejfa istället för att köra osäkra kort som skulle göra att basisten spelade fel en hel låt eller nåt. Men sedan vågade jag prova lite nyare saker och det var då man började märka hur bra folk verkligen är på att spela. Som de jag spelar med nu, vi repar aldrig, för spelar de inte med mig så spelar de med andra. Flera av de som är med på min skiva var länge ute med Norah Jones, min keyboardkille är också gift med henne. Om det är någon som behöver repa så är det jag! Ha ha!

Din trummis Fredrik Aspelin är också från Uppsala.
– Ja, jag fick över honom till USA, jag behövde en broder. Jag har haft så mycket spring med olika musiker, så jag måste i alla fall ha en trummis som jag kan lita på, så Fredde var bra att ha för skivan. När vi gick in i studion hade jag allt från blås till bas inne i huvudet och sade nästan till basisten vad han skulle spela, men det är ingen diktatur för det utan jag säger vilken idé jag har. Som i Water Mountain där jag sjöng hela melodin jag ville att han skulle spela, men gav honom även friheten att variera det lite själv. Han spelar det ju ändå så mycket bättre än vad jag hade gjort! Trumrytmen till Isolation och Beneath My Love kom till när jag och Fredrik satt i en replokal och jag försökte förklara hur jag ville ha den.

Visslingen i Isolation, varifrån kom den?
– Jag vet inte. Ibland bara kommer låtar till en utan att man styr det, precis som många säger. Låten var en sådan som bara hände. Ofta är det de låtarna som blir bäst. Först funderade vi på att sampla visslingen eftersom det är så svårt att få till bra live, allt beror på stället och hur man mickar upp. På skivan är det ett piano och en Hammond B3-orgel kört genom en space echo-pedal som ligger och trycker samma toner som visslingarna och förstärker. Claude(Mittendorfer) som producerade albumet bestämde i sista stund sig för att vrida upp volymen på visslingarna eftersom tjutandet från orgeln annars hade hörts för tydligt! Det är svårt att vissla. När jag har gjort akustiska gigs är det perfekt, men så fort man har dunkande trummor i högtalare är det som att kämpa mot en storm! Ha ha!

Man får känslan av att Alberta Cross är större utomlands än här hemma i Sverige?
– Ja, jag pratade just om det med skivbolaget! Det har nog inget med dem att göra, dock. Vi har gått ganska bra under turnéerna i Europa och nu kommer jag från London, Paris, Berlin och Amsterdam. I Berlin pratade jag med alla stora radiostationer i två dagar, träffade Rolling Stone Magazine och gjorde stora TV-sessions, hela skiten. Samma sak på fler ställen i Europa. Det kanske beror på att jag varit utomlands i 16 år? Lustigt nog så turnerade jag inte i Europa förrän jag hade flyttat till USA, innan dess var det bara Storbritannien. De vägrade släppa iväg oss till fastlands-Europa, vilket var konstigt. Hur som helst, i USA hade vi dragit ihop amerikanska musiker och åkte till Europa där det gick helt suveränt bra, nästan alla gig var utsålda. Sedan var det dags för Skandinavien i slutet av turnén och kom till Malmö och Stockholm. Nästan ingen köper ju skivor här, alla lyssnar på Spotify så jag hade ingen aning om hur intresset var. Jag tänkte ”fuck, this better be good, det är ju mitt hemland…”. Komma hit med band och crew och så kommer det inget folk! Men båda spelningarna var smockade, antagligen hade ryktet gått från person till person. Det känns som att de musikintresserade som har passion nog att informera sig är de som känner till oss, för vi är inte mainstream. Nu prioriterar jag Sverige mer, tror jag, även om vi har spelat här rätt mycket senaste fem åren. Förut var det mer USA och UK som gällde eftersom jag hade bott i båda.

– Den här turnén var det viktigt för mig att komma hem, vi gör exempelvis två spelningar i Sverige men bara ett i England. Vi spelar i Lund men skiter däremot i Manchester! Dessutom gör vi en massa förberedelser här, jag tar mitt amerikanska band hem till Uppsala för att repa inför turnén. Jag tycker det känns grymt kul att få göra det. Nu ber jag mitt bokningsbolag om att få inleda turnéerna i Sverige om det är möjligt. Som jag sade till pappa, man skulle alltid starta med Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag har alltid drömt om att få göra spelningar i Norrland eller att få åka på festivaler.

Intresset finns säkert, om inte annat kommer säkert folk av ”rätt” anledningar, om jag får gissa.
– Ja, det känns så. Dessutom känner jag att jag är på ett bra ställe i min kreativitet. Jag har testat allt, varit på många olika bolag, varit och spelat överallt. Jag är ändå bara drygt trettio år och börjar få perspektiv. När allt började var vi bara tjugo och ville bara spela i ett rockband, Terry och jag. Vi brände oss totalt för att vi skulle göra precis allt och jag kände att jag tappade min personlighet, jag visste till slut inte vem jag var. Man har en turnéledare som väcker en varje morgon och man vet knappt vad som är rätt och fel. Då behöver man ett break för att hitta tillbaks.

Du nämnde ju Kraig Jarret Johnson i Golden Smog och The Jayhawks, du har spelat med Mike Daly som har spelat med Whiskeytown. Precis som du är jag också väldigt frälst i Alt-Country. Kan du nämna några av dina personliga favoriter?
– Kraig har även gjort en del på egen hand som är bra och hans kompis Kevin Kinney spelar i ett band som heter Drivin N Cryin. De är egentligen southern rockers, men hans sologrejer är mer Wilco möter Neil Young och honom har jag lyssnat mycket på. Annars gillar jag Philly-scenen, Kurt Vile och The War On Drugs, jag älskar de banden. När jag bodde i L.A. hängde jag en del med en gitarrist som heter Blake Mills och är tillsammans med Fiona Apple. Han är typ 25-26 år och är välrenommerad bland musiker, en favorit hos Jackson Browne och Tom Petty & The Heartbreakers, han producerade senaste Alabama Shakes-plattan. Ett underbarn. Alla tycker att han är världens bästa nya gitarrist, han är sjukt bra men med hjärta och inte enbart tekniskt. Förutom att han har börjat producera har han även släppt ett par soloalbum, på det senaste finns en låt som heter Don’t Tell Your Friends About Me som är helt otroligt bra. Så ung, men ändå är det bara en massa legendariska musiker som spelar med honom, till exempel Jim Keltner på trummor och Don Was på bas. Men han är ju själv på samma nivå som dem. Sedan finns det många mindre band jag gillar, som Deer Tick. Deras The Black Dirt Sessions var den första skivan som John McCauley gjorde själv, den är kungligt bra. Lite av ett kultband även om de är i samma ålder som mig. Vid nyår spelade de fyra kvällar i rad på Brooklyn Bowl, det gjorde de förra året också så det är deras grej. Father John Misty är också bra.

Arkiverad under: Intervju, Musik

Niklas Strömstedt – Storhetsvansinne: en stark fyra

22 januari, 2016 by Thomas Johansson

nik

Niklas Strömstedt – Storhetsvansinne på Hamburger börs
Betyg: En stark 4
Premiär 21 januari 2016

Den där Niklas Strömstedt, han tror visst att han kan allt, och därför får hans nya krogshow det passande namnet storhetsvansinne. Den delar namnet med hans senaste samling med låtar. Erkänner, jag har haft det lite svårt med Nicke, som mina bordsgrannar på Hamburger Börs kallar honom. Nicke är en naturkraft, och han har nött ner mig. När han spelade lyckolandet i förra årets ”så mycket bättre” fick han definitivt över mig till skaran som gillar honom. Självklart finns den med i showen, och den delar uppmärksamhet med allt från hans första låt föräldramöte till några låtar som framförs till playback iförd gladiatorutrustning körandes på en segway. Precis så galen är delar av showen, och Niklas får hjälp av sitt andra jag.

En Niklas Strömstedt-låt kännetecknas av att orden alltid tycks komma raka vägen ur hjärtat, utan att passera censur eller någon annan spärr. En Niklas Strömstedt-krogshow kännetecknas av att han driver med sig själv och sin kärlek till programledare och konsekvenser det får för familjelivet. Även här i showen finns det närhet till hjärtat. En bra krogshow ska inte bara ha musik att älska utan gärna också mycket skratt och det har Storhetsvansinne.

Det är dessutom roligt att det verkligen känns som Niklas Strömstedt har påverkat maten som serveras, och det var länge sen jag åt ett päron med after eight som efterrätt, tillsammans med en pana cotta och en Gino blir det efterrätter från tre årtionden. Samma spännvidd som musiken har och ska vi vara riktigt rättvisa så spänner musiken nu snart över fyra årtionden. Mot slutet av kvällen sätter sig Niklas ensam med ett piano, och nu är showen för en stund värd en femte stjärna. Just nu kan du boka biljetter till mitten av mars, och mitt råd, gör det om du gillar Niklas Strömstedt, för det är en riktigt trevlig kväll.

nik1

nik2
nik4

nik5

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hamburger Börs, krogshow, storhetsvansinne, strömstedt

Lyssna: Trailer för PJ Harveys kommande album

21 januari, 2016 by Redaktionen

pjharvey_thehope

Nyss var det världspremiär för PJ Harveys nya singel ”The Wheel” hos Steve Lamacq på BBC Radio 6 Music. Singeln släpps fredag 21 janauri 2016 och är hämtad från PJ Harvey’s kommande album ”The Hope Six Demolition Project” som släpps den 15 april. Det är hennes första album sedan det Mercury Prize-vinnande albumet ”Let England Shake” som kom 2011.

The Hope Six Demolition Project:
01 The Community of Hope
02 The Ministry of Defence
03 A Line in the Sand
04 Chain of Keys
05 River Anacostia
06 Near the Memorials to Vietnam and Lincoln
07 The Orange Monkey
08 Medicinals
09 The Ministry of Social Affairs
10 The Wheel
11 Dollar, Dollar

Arkiverad under: Musik

Musikerförbundet stämmer Warner för musik på Spotify

20 januari, 2016 by Redaktionen

spotify

Warner Music har lagt ut gamla låtinspelningar på streamingtjänster, men i avtalet med de aktuella artisterna står ingenting om digitalt nyttjande. Nu ska frågan avgöras i tingsrätten.

Musikförbundet skriver i ett pressmeddelande:
– Att Warner tar sig friheten att sprida musik på Spotify utan att ha reglerat rättigheterna är fullständigt oacceptabelt men beteendet är tyvärr symptomatiskt för branschen, säger Musikerförbundets ordförande Jan Granvik.

På 1970-talet hade dansbandet Jigs stora framgångar med hitlåtar som ”Hallå du gamle indian” och deras album sålde i en och en halv miljon exemplar. I och med streamingtjänsternas intåg fick musiken även digital spridning, de senaste åren har låtarna haft en halv miljon streams på Spotify. Bandmedlemmen Tryggve Johansson menar att musiken olovligen lagts ut för digital distribution eftersom Warner aldrig förvärvat den rätten från Jigs. Skivbolaget påstår å sin sida att man har de rättigheterna. Nu ska frågan avgöras i Stockholms tingsrätt, där Musikerförbundet stämt bolaget för Johanssons räkning.

– Målet är principiellt viktigt för hur branschen ska hantera de digitala rättigheterna när det gäller avtal skrivna innan interneteran”, säger Musikerförbundets jurist Per Herrey. ”Nya distributionsformer kräver nya juridiska avtal. Om tingsrätten dömer till Jigs fördel måste bolagen börja reglera villkoren för digital distribution med artister som sitter med gamla kontrakt.”

Musikerförbundet har tidigare vunnit ett liknande mål i tingsrätten för Johan Johansson och punkbandet KSMB, då mot Universal/MNW. Domen har överklagats.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 474
  • Sida 475
  • Sida 476
  • Sida 477
  • Sida 478
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in