• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Krönika om P3 Guld från en debutant

23 januari, 2017 by Mats Hallberg

21/1 2017

Partille Arena

Sändes live i SVT och P3

  Håkan Hellström med band tar emot Guldmicken

Fick chansen att för första gången bevaka Ungdomsradions prisceremoni. Var också premiär för närvaro på enskilt arrangemang som direktsänds till miljoner tittare/ lyssnare. Galan som funnits sedan 2003 är till för att hylla svensk musik, åtminstone de förmodat populäraste genrerna för lyssnare upp till cirka 37 år.  P3 Guld är som en nervös uppspelt skolutflykt för alla stockholmare i branschen. I så måtto påminner den om Bokmässan, filmfestivalen och WOW.  En avgörande skillnad: denna sejour i Göteborg med omnejd är  mycket kortare. Apropå  målgrupp måste medges ganska stor okunskap vad beträffar ungdomlig musik. Med mina 58 år är jag egentligen passé, fast det fanns en hel del medelålders publik.

Logistiken till och från Partille Arena fungerade föredömligt. Jag hamnade på en partybuss med 90-tals tema. Allsångsledare var komikern Josefin Johansson. Väl framme blev det onödigt struligt.  Blev feldirigerad, men till slut kunde jag hänga en tjusig pressbricka runt halsen.  Med den synlig och klädd i kostym misstogs jag några gånger för arrangör. I pressrummet kände jag bara igen en musikansvarig journalist på GP. Helt informellt pratades vi vid en stund. Blev väl försedd med faciliteter som goda bagetter och kaka. Strax före utsatt tid tog jag mig till min plats på kortsidans tredje rad. Då hade den stora majoriteten  publik, märkligt nog inte fyllt upp vad som i vanliga fall är en handbollsanläggning. Osäker på publiksiffran, gissningsvis cirka 4 000.  När den närmast extatiske sändningsledaren räknat ner, gapade fortfarande stolar tomma på ena långsidan.

Antar att ni som läser här följde galan live, därför kan jag skippa all informativ text. Ljudet från mottagare kan ju justeras, vilket förstås  icke var möjligt för oss på plats. Ett dygn efteråt susar det ännu i öronen, vilket också kan bero på att jag var en stund på den officiella efterfesten. Arrangörerna hade krämat på med mycket bas. När Hurula körde sin låt lades emellertid tonvikten på diskant. Då stoppade jag in medhavda öronproppar. Eftersom vi snackar påkostad tevesändning, kunde jag inte undgå att notera en orgie i ljuseffekter och videoprojektioner. Noterbart var vidare, blandningen mellan nonsens och gravallvar. Hur ska man uppfatta banderollen som vecklades ut när Erik Lundin med medhjälpare gjorde ”De ba blev så”?  Och hur ska man tolka det stenhårda talet från Revolution Poetry – representanten? Kanske var det en årgång med extra mycket politisk laddning. Värt beröm att de som aktivt samlat in pengar i Musikhjälpen avtackades.

Ganska förväntade vinnare i de tyngsta kategorierna.  Lite trist att Laleh blev utan pris, liksom att ”adoptivdottern” Miriam Bryant tog emot  den odiskutabla utmärkelse som tilldelats Kent. Kunde inte någon ur bandet personligen hämtat statyetten?  Precis lika förutsägbart var det givetvis att Håkan Hellström skulle föräras Guldmicken. När det gäller kategorierna Dans, Rock / Metal samt Pop är jag numera inte tillräckligt insatt för att bestämda åsikter. Peg Parnevik trodde jag i min enfald var enbart en såpastjärna.

 Frida Sundemo, Linnea Olsson och Naomi Pilgrim

Av musikaliska framträdanden , var trion som tolkade The Specials Racist Friend ( I original en reggaelåt som inte är med på gruppens samlings – CD ) överlägsna, en överraskning som knockade mig totalt. Underbart att i tre minuter  få lyssna på sköra nyanser från cello och välljudande röster. Som runner up hamnar de av mig inte tidigare hörda Hurula, även om deras oemotståndliga frenetiska riff kändes tagna direkt från brittiska 90-talsband.  Blev glad av min musikalisk upptäckt.

Introt till Black Car signalerar definitivt instant appeal.  Passande avslutning att fans gav Bryant från Göteborg sin kärlek, när de fick njuta live av en nyss belönad hit. Miss Li, vars sång tyvärr blev för skrikig i slutfasen, bjöd på en stark låt.  Veronica Maggio var  behaglig, men jag hade önskat mer. Dock, alltid trevligt med kör. Rein och Parham hade attityd så det räckte och blev över.  Tycker att den coola hip – hopparen har avsevärd potential medan en blir nyfiken på hur den vrålande svartklädda unga tjejen ska gå vidare med sin speed-metal.  Gården har en dubiös text, men jag föll för det melodiska gunget.  Nästan två timmar gick väldigt snabbt när tempot var upptrissat. Kul att ha fått insyn i en ny värld.   

 Hurula                          Pressfoton Mattias Ahlm

 

 

Arkiverad under: Krönikor, Musik, Scen

Här är årets nio P3 Guld-vinnare

22 januari, 2017 by Redaktionen

Håkan Hellström tog emot Guldmicken för bästa live-akt. Foto: Anton Wiklund/Sveriges Radio

Den 15:e P3 Guld-galan ägde rum den 21 janauri, denna gång direktsänd i både P3 Sveriges Radio och SVT1 från Partille arena. Nio priser delades ut under kvällen till nio olika vinnare. Årets artist blev Zara Larsson, Årets grupp Kent, Årets låt Miriam Bryants ”Black Car” och Peg Parnevik utsågs Årets nykomling. Guldmicken till Årets bästa liveakt gick till Håkan Hellström. Vann gjorde även Cherrie, Galantis, Dark Funeral och Niki & The Dove.

Ett pressmeddelande:
Samtliga P3 Guld-vinnare 2017:

Årets artist: Zara Larsson – samlad produktion

Årets grupp: Kent – samlad produktion

Årets låt: ”Black Car”– Miriam Bryant
Låtskrivare/textförfattare: Miriam Bryant, Victor Rådström och Jamie Hartman

Årets nykomling: Peg Parnevik – samlad produktion

Guldmicken: Håkan Hellström

Årets dans: Galantis – samlad produktion

Årets hiphop/soul: Cherrie – Sherihan

Årets pop: Niki & The Dove – Everybody’s heart is broken now

Årets rock/metal: Dark Funeral – Where shadows forever reign

I de fem första kategorierna har P3-publiken röstat fram vinnarna på egen hand. I de fyra sista kategorierna har publikens och jurygruppernas röstningspoäng vägts samman.

P3 Guld 2017 leddes för tredje året i rad av Tina Mehrafzoon och på scen uppträdde:
Veronica Maggio feat Niki & The Dove, Miriam Bryant, Miss Li, Erik Lundin, Hurula, Parham, Nause feat Mic Lowry, Rein och Namasenda.

Föreställningen gästades även av bland andra Little Jinder, Kodjo Akolor, Howlin’ Pelle Almqvist och Musikhjälpen-hjältarna Marita Söderström och Pontus Lövemark. Även William Spetz, Farah Abadi, Naomi Pilgrim, Frida Sundemo, Linnea Olsson och Nachla Vargas Alaeb medverkade i på scenen.

.

Arkiverad under: Musik

Hudlösa låtar från förr som håller – Kajsa & Malena

22 januari, 2017 by Mats Hallberg

20/1 2017

Stora Teatern Göteborg

4

 

 

 

 

Låt mig börja med en anekdot. På mitt 40-års kalas, för den lustläsarcirkel jag då deltog i, spelade jag några väl valda stycken musik. Efter att en låt från numera klassiska  Historier från en väg (1986) klingat ut, yttrar sig spontant en kvinna i sällskapet. Hon sa ordagrant ”det här var verkligen inte bra.” Jag hade introducerade låten genom att citera från en översvallande recension skriven av en man på Nöjesguiden.  En annan manlig opinionsbildare som blev lika salig var ”oraklet” Jan Gradvall, vilket jag nu i efterhand blivit varse, när jag läst hur den här revivalturnén marknadsförs.  Jag delger en kvinna bredvid mig anekdoten.  Damen  replikerar att Kaja & Malena  var hennes idoler när hon var 16 år och att Brev från ett torg är favoritlåten. Publiken i medelåldern var könsmässigt ganska jämt fördelad.

Kajsa Grytt och Malena Jönsson utgjorde som bekant halva besättningen i Tant Strul. (Kan som kuriosa nämna att jag backstage 2013 intervjuade en annan medlem, nämligen Nike Markelius) Några år efter att bandet splittrats ville duon bort från det taggiga och larmiga, med uttalat mål att göra motsatsen till punk. Först övade de på covers, varav vi fick två inledningsvis. Stack ut gjorde en svensk tolkning av These Days. Originalet skrevs av Jackson Browne, blev först en framgång med Nico.  I övrigt fokuserades som utlovat på materialet från Historier från en väg. Därutöver  några sånger från uppföljaren Den andra världen, en platta de hävdar förstördes av klåfingriga  mediokra producenter.  Jag som har båda skivorna förstår  inställningen, även om de enligt mig är alltför drastiska. Bland de många extranumren hördes troligen en Tant Strul -låt och Östra Kajen, som Kajsa  gav ut i eget namn. Skämtsamt sa hon att den knycktes till den egna karriären.

Grytt har varit aktiv de 30 år som förflutit. Har sett henne live åtskilliga gånger, med behållning läst självbiografin, sett hennes scenkläder på textilmuseum och skarpt gillat några av soloplattorna. Dock, missade jag hennes medverkan i Så mycket bättre, vars konsekvenser inte bara blev positiva. Jönsson å andra sidan har  befunnit sig utanför rampljuset.  Mest i skymundan gjort teatermusik, släppt solodebut och ingått i ledningen för Diva Records.

Egentligen borde det vara dömt att misslyckas, att lika starkt kunna återuppleva något som hände för flera decennier sedan.  Hur stort är det inte att duon lyckas nå in i mig och resten av de förväntansfulla lyssnare som kommit? Prestationen renderar följaktligen i stående ovationer. En dominerade del av repertoaren är till och med 5-stjärnig. Vad jag inte talat om, är att jag såg dem 1986, en spelning jag konstigt nog har diffusa minnen av. Faktum kvarstår, blev känslosamt att ta del av Kajsa & Malenas låtskatt från en svunnen era. Deras  nakna och stolta sånger står sig, vilket bevisar att konserten i första hand inte handlade om nostalgi.

Damerna äntrar den höga scenen iförda vida klänningar som släpar i golvet. Cool jazzmusik har strömmat ur högtalarna. När röken skingrats badar scenen antingen i vitt eller rött. Atmosfären känns intim och avspänd. Kajsa använder sig av uppmickad akustisk  gitarr på kanske hälften av låtarna. Några gånger förstärker hon effektfullt rytmen med kastanjetter eller tamburin. På sluttampen plockar hon fram en bärbar synth. På den lirar hon tillsammans med Malena, från det outgivna materialet som spelades in i demoversioner andra halvan av 90-talet.  Tycker detta var svagaste inslaget.

Utgår från att Malena har musikutbildning. Utan att hänge sig åt instrumentala utflykter, visar hon hur bekväm hon är vid flygeln. Melodiska linjer i precis rätt tempon det är hennes varumärke.  Hennes lediga välbalanserade stil är lätt att uppskatta. Associerar till vad Martin Hederos gjorde tillsammans med Mattias Hellberg i början på millenniet. Trevligt att få lyssna på hennes röst efter pausen.  Kajsas sång kan man ha synpunkter på, är i vissa partier ganska tunn, ibland på gränsen till knarrig. Men viktigast av allt: funktionell med förmågan att gripa tag i oss.  Röstens omfång betyder inget i sammanhanget.  En avgörande fördel är att hon fraserar exemplariskt, låter som framgått trovärdig. Alla dagar i veckan föredrar jag det ömsom vädjande, ömsom självsäkra tonfallet från henne framför en wailande vokalist.

Mellansnacket varvar högläsning från ovan nämnda debutplattas konvolut med anekdoter från yuppieeran.  Tidens  romantiska och objektifierande anstrykning påtalas. En tilldragande främling vid bardisken görs till objekt, en vändning på könsroller som torde ha varit revolutionerande då. Om detta och mycket mer från tillkomstperioden berättar Kajsa Grytt. Vi får reda på att Malena ansåg att de var influerade av tysk estetik, vilket jag inte tänkt på. Fassbinder, Brecht och cirkus!  I första kontakten med skivbolag, fick de avslag för att de lät jazziga, trots att de fick veta att jazz var något de absolut inte kunde.

Jag som är allt annat än främmande för jazzvärlden, tog till mig vad blondinen på scen berättade om  mysgubben Gunnar Bergsten, en mycket erkänd barytonsaxofonist vars medverkan var väsentlig för Historier från en väg. Hans  fallna mantel axlades nu med bravur av Lisen Rylander, (vars nyanserade spel jag nyligen hörde med Johan Lindström ). Lisen hade en viktig kompletterande funktion denna afton. Hon färgade verkligen stämningen i Regnet emot mig.  Kommer hon åka med på turnén, månntro?

Texterna handlar mycket om introspektion och relationer, längtan och sorg. Samtidsmarkörer saknas nästan helt, liksom explicit politisk kamp. Finns däremot gott om poetiska kvaliteter. Grytt har ett fascinerande sätt att skriva. Tycker mig spåra influenser från Karin Boye och Sonja Åkesson, fast vardagsrealism genomgående saknas.   Många guldkornen vaskas fram denna förtrollande afton: smäktande sköna Om du kunde se mej, melankoliska mästerverket Vänd dig bort, rytmiskt klämmiga  Låt oss gå en sväng som bryter mönstret jämte nästan sprickfärdiga Vi kan göra det igen, nu utan gitarrsolo.  Blev en vindlande recension med många förgreningar. Jag är belåten, till och med tacksam för att jag återigen fick möjlighet att vara med om Kajsa & Malenas variant av ”jazzvisor”.

 

  Foton Leif Wivatt

 

 

 

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: The xx – I See You

21 januari, 2017 by Petter Stjernstedt

Artist: The xx
Titel: I See You
Betyg: 4

Handklapp. Gospel. Körsång. Kärlek. Klubb. Beach House. Jamie xx. I See You signerat brittiska The xx är bedårande popmusik klädd i rökig electro och drömsk Beach House-psykedelia.

The xx är bandet som aldrig slutar att överraska. Oberörda av rådande trender och konventioner har den brittiska poptrion från sydvästra London fortsatt att gå sin egen väg. Utifrån eget huvud har de skapat och gett oss inflytelserik musik som minner om 90-tals House, 80-talssynt och 2000-tals-R&B. Efter den omfamnade debuten och minimalistiska Coexist har bandet tagit nästa kliv. I See You har ett rikare, mer nyanserat sound än tidigare alster. Musiken är skör, men också klubbig och dansant. Jamie Smith, producent för The xx och en av bandmedlemmarna, har under alias Jamie xx remixat åt artister som Florence + The Machine, Adele och Glasser. Solodebuten In Colour från 2015 balanserar skickligt Khonnor-aktig myselectro med drömsk psykedelia.

Jamies känsla för minimalistisk electro och lekfull house-musik har även påverkat ljudbilden i I see you. Denna, bandets tredje skiva, är fylld av energi och musikglädje. Trion dissekerar kärlekens komplexa natur med en bestående känsla av hopp och hopplöshet. Resultatet är magnifikt. Say Something Loving är en kärleksdikt som perfekt beskriver pirret i magen när Amours pilar träffar rätt: “You say something loving. It’s so overwhelming, the thrill of affection. Feels so unfamiliar. You say something loving. Without hesitation it hits me, hits me. It feels so unfamiliar.” Stillsamma Performance bejakar den destruktiva kärleksleken där det verkliga jaget döljs bakom en mask: ”I put on a performance. I put on a show. You want see me hurting then my heart, it brakes. I want you to notice. The show is wasted on you.”

Lugna kärleksballader blandas med dansanta hits som sönderlyssnade On Hold och Violent Noise, en poplåt som fungerar utmärkt på klubben eller i lurarna på väg hem från festen en sen lördagskväll. Tempot varierar, men energin hålls intakt. Väl svulstigt blir Lips där bandet vräker på med melodramatisk stråkmusik och tunga basgångar. Men oftast håller trion tillbaka och bygger upp förväntningar och stämningar. I see you är bedårande pop som håller för många genomlyssningar. The xx ger oss en riktigt rivstart på musikåret 2017.

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: I See You, The XX

Lyssna: Säkert! – Kommer hända

21 januari, 2017 by Redaktionen

I mellandagarna bjussade Säkert! på ”Snooza” och nu har bandet släppt singeln ”Kommer hända” från albumet ”Däggdjur” som släpps den 3/2.

I ett pressmail skriver Säkert!s frontkvinna Annika Norlin om singelsläppet:
Kommer hända skrev jag förra våren, en vecka när jag var både i Umeå och Stockholm. Det var först skitdåligt väder, och sedan slog det om helt. Det är så bisarrt när det där händer, när det blir vår. Först sitter alla inne och kollar på HBO varje dag. Sen kommer solen och folk flockas ute på gatorna som i ett slag, alla vill ligga runt och ens humör blir 200 procent bättre. Jag minns att jag satt och trummade på låret där jag satt och jobbade, kollade mig runt och det verkade som att alla andra gjorde likadant, kom igen, nu måste det hända nånting, jag är redo. Tycker det är fint, det känns aldrig så tydligt att man är en del av naturen. Björnarna kommer ut ur idet, knopparna slår ut och människan får livslust.
Kommer hända är den enda låten på skivan som är riktigt upptempo, av den enda anledningen att den vägrade vara nåt annat. Jag älskar Left Banke och Mamas n Papas, och ville gärna att den skulle vara lite så, med flöjterna. Vi testade först en massa olika sångare på den, det lät fantastiskt men till sist kom vi fram till att för att låten skulle funka var sångaren tvungen att låta lite knastertorr, alltså jag själv. Men Arvid Andersson Ellis, Martin Hanberg och Lina Högström sjunger med mig.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Säkert

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 379
  • Sida 380
  • Sida 381
  • Sida 382
  • Sida 383
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in