• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: A Beautiful Friend & Jennie Abrahamsson – Hard To Believe

28 april, 2017 by Redaktionen

A Beautiful Friend har släppt en låt tillsammans med Jennie Abrahamsson. Hard To Believe är andra singeln från A Beautiful Friends kommande album Big City, Bright Lights, som släpps i två delar/EP´s under 2017.
A Beautiful Friend och albumaktuella Jennie Abrahamson inledde sin musikaliska bana redan 2001, då som frontpersoner i inflytelserika alt-country kollektivet Yukon A.K.

Ett pressmeddelande berättar:
Texten i Hard to believe skulle kunna handla om en kärleksrelation där tvivlet börjat sätta in. Man kan också läsa in den i ett vidare perspektiv där tvivlet snarare ligger på mänskligheten. Artisten berättar:
”Texten skrevs vid ett tillfälle framför en nyhetssändning när jag kände att hopplösheten började ta överhand. När människans ondska för tillfället lyste starkare än kärleken. Men hoppet om att kärleken ska stå som slutlig segrare finns hela tiden med som underton.”

Bakom artist-aliaset A Beautiful Friend döljer sig sångaren, låtskrivaren och multiinstrumentalisten Pelle Ekerstam. För artister och musiker är exil-smålänningen mer än välkänd både som livemusiker och stråkarrangör med bl.a jobbat med Eva Dahlgren, Shout Out Louds, Tomas Andersson Wij m.fl.
Albumet är producerat av Calle Ekerstam, lillebror och till vardags gitarrist med bl.a Lars Winnerbäck.

Arkiverad under: Musik Taggad som: A Beautiful Friend & Jennie Abrahamsson - Hard To Believe

Tankar om Säkert! på Dramaten: ett kärleksbrev från en redan frälst

26 april, 2017 by Redaktionen

Säkert! på Dramaten
25 april 2017

Säkert! med Annika Norlin i spetsen är ute på Sverigeturné i kölvattnet av sin senaste skiva Däggdjur som släpptes i början av februari i år, 2017. Annika Norlin som är bandets textförfattare och sångerska skapar även musik på engelska under artistnamnet Hello Saferide och sammantaget har hon i dessa båda projekt släppt sex stycken fullängdsalbum sedan 2005.

Både i skepnaden av Hello Saferide och som Säkert! är Annika Norlin min absoluta favorit när det kommer till textskrivande. Hon har en förmåga att balansera ord och känslor tills de nästan gör ont och att då bryta av med humor på ett sätt som jag tycker är helt genialiskt. Varje låt är maxad med känslor utan att uttrycket blir bombastiskt, högtravande eller pretentiöst. Med en snabb och smart vändning tar hon ständigt ner sig själv och lyssnaren på jorden igen med hjälp av en vardaglig referens eller en dråplig replik. Annikas röst är inte klassiskt musikaliskt skolad, istället är den ärlig. Den kan vara skör, den kan vara kraftfullt kaxig och den kan vara skälvande sorgsen. I regel sjunger Annika med sin pratröst; alltså i samma tonläge som hennes röst befinner sig i när hon pratar vilket gör att tilltalet känns äkta och okonstlat.

Annikas musik är inte krånglig, inte svår att ta till sig eller avancerat producerad. Den är en nivå till av texten, ett sätt att förstärka ord och betoningar, ett soundtrack till de berättelser hon berättar. För mycket av Annikas uttryck handlar just om berättandet, varje låt är som en novell som skildrar vardagen. Alltid med imponerande litterär precision och ofta med populärkulturella referenser.

2014 samlades samtliga texter från Annikas då fem utgivna album samt en del tidigare opublicerade texter i boken Texter. Boken är ett tydligt bevis på att Annikas texter fungerar utmärkt att läsa som prosa eller lyrik. Tillsammans med musiken blir de dock ännu starkare och svårare att värja sig emot. Om en nu skulle vilja göra det ( värja sig alltså). Själv vill jag hälla in Norlins ord i öronen, jag får liksom aldrig nog.

Så, hur bra jag tycker att Säkert!s senaste skiva Däggdjur är? Och hur bra var konserten?

Låt mig försöka förklara. Jag vill att personer som jag tycker riktigt mycket om ska lyssna riktigt noga på Däggdjur. Jag vill bädda ner dem i det mjukaste av täcken. Jag vill att de ska ha stora hörlurar på sig som stänger ute omvärlden utan att för den skull klämma för hårt på öronen. Jag vill att de sluter sina ögon. Jag vill att de lyssnar på skivan från första tonen till sista, utan avbrott. Jag vill att de stänger av sina mobiler, vilar sina händer i knäet och sitter helt stilla.

Jag vill att personer som jag tycker riktigt mycket om ska få chansen att känna såsom jag kände när jag lyssnade på Däggdjur första gången. Och så som jag fortsätter att känna.

Jag vill att de ska känna hur någonting knyts till i magtrakten samtidigt som bröstkorgen känns märkligt tom och öppen. Jag vill att Annikas röst ska omsluta dem lika mjukt som täcket. Jag vill att de verkligen ska lyssna!

Kanske kommer de då precis som jag att drabbas av vemodig dödsångest blandat med en underlig trygghet när Ola Kluft och Annika i Funky Nassau sjunger om livet efter detta som en plats där alla är sams, där en släpps in i dansringen och där Amy Winehouse är frisk igen.

Kanske kommer de börja gråta redan efter första textraden på låten Dian Fossey för att de plötsligt tycker sig kunna ana vilken enorm jäkla kärlek som innfinner sig när en får barn och golvas av den känslovåg som denna aning för med sig.

Troligtvis kommer de att känna hur våren spirar i kroppen, hur fötterna under täcket börjar vicka taktfast och hur de själva samtidigt sträcker på sig när trummorna manar på i Kommer hända.

Om jag känner de där personerna jag tycker om rätt så kommer de också rysa av välbehag av Jakob Hellmans minst sagt känslosamma sånginsats på Stilla utan hat och imponeras av hur Emil Svanängen lyckas få plats med alla ord i melodin till Inte jag heller.

Om jag inte har möjlighet att bädda in mina bästa personer i mjuka täcken och stora hörlurar så vill jag att de ska få sitta i en mjuk fotölj under Dramatens guldbeströdda tak med sin partner på ena sidan och sin bästis på andra. När gråten kommer ska de kunna hålla handen med båda och låta saltet rinna in mellan läpparna.

Gråten är inte en sorgsen gråt, det är en gråt av hänförelse över att det är så jädra bra,känslan av att vara förstådd och formulerad. Igenkänning och beundran. Jag vill att de i varje intro när gitarrslingan avslöjar vilken låt som kommer härnäst tänker; Det här är ju kanske världens bästa låt?!
Jag vill att de ska se och känna nerven och innerligheten när Annika balanserar på sidan av sina höga skor eller hur hon med ryckiga armrörelser fäktar sig igenom de expolosiva partierna i vissa låtar och hur hon väljer att blunda när det blir riktigt personligt och naket. Jag vill att de verkligen ska lyssna!

Så jag antar att svaret på tidigare ställd fråga är; Jag tycker att Däggdjur är en otroligt bra skiva och jag blir otroligt berörd av att se Säkert! live på Dramaten.

Det här är ingen objektiv recension utan ett kärleksbrev från en redan frälst.
Enligt min uppfattning finns det ingen som gör musik som Annika Norlin och på vägen hem håller jag min nyinköpta LP-version av Däggdjur tätt intill kroppen för att skydda både den och mitt bultande hjärta mot regnet.

Arkiverad under: Musik

Stockholm får ny festival i höst – här är första artisterna till STHLM World Music Festival

25 april, 2017 by Redaktionen

Stockholm får ny musikfestival i höst. Ett pressmeddelande berättar:

Nu presenteras de första klara bokningarna till STHLM World Music Festival. Den nya festivalen gästas bland annat av nigeriska världsstjärnan Tiwa Savage (som under sin karriär också turnerat med artister som Mary J. Blige och George Michael), sydafrikanska sångerskan och lyricisten Kanyi Mavi, indonesiska MC:n Yacko som varit en del av hiphopscenen i över två decennier, samt Falakumbe – ett svenskt band med en ösig mix av peruansk old-school cumbia, punk och latinsk swing. Initiativet grundas i en önskan att bredda stadens – och Nordens – kulturutbud för att bättre spegla dess mångfald. STHLM World Music Festival är öppen för alla åldrar och äger rum den 9 september på Gärdet i centrala Stockholm.

I september kommer Gärdet att sjuda av ung och modern musik från olika delar av världen, från kinesisk pop till afrikansk hiphop och afrobeat. STHLM World Music Festival är öppen för alla åldrar.

– Vi hoppas kunna så frön hos unga och inspirera dem vidare med vår musikbredd och vårt arbete. Men musik är för alla och vi vill givetvis skapa en fest som inte enbart bryter barriärer inom genrer, utan även över åldrar, säger Julyssa Diaz, producent för STHLM World Music Festival.

STHLM World Music Festival satsar på kringliggande aktiviteter såsom artistmöten, workshops och föreläsningar. Ambitionen är att skapa ett nätverk av organisatörer, artister, dansare och andra engagerade individer och föreningar för att stärka musikskapande i länet och nationellt. STHLM World Music Festival vill utmana bilden av vad som anses som ”mainstream” – och ge mer utrymme till musik som vanligen faller i skymundan bakom den nordamerikanska och västeuropeiska musiken i Sverige. Festivalen vill vara en arena för unga musiker att mötas och låta sig inspireras av kulturer och sammanhang annan än sin egen.

– Vi skapar möjligheter till samarbeten över land- och kontinentgränser, samtidigt som vi breddar kulturutbudet i Stockholm, Sverige och Norden för att bättre spegla dess mångfald. Här presenteras samtida ung världsmusik och bidrar med något nytt till den lokala och regionala musikmiljön. Vårt långsiktiga arbete är att motverka utanförskap och polarisering i samhället, fortsätter Julyssa Diaz.

Begreppet världsmusik ifrågasätts ofta. Elin Törnqvist, festivalens grundare och verksamhetsansvarig förklarar hur de tänkte kring namnet:

– Termen världsmusik är problematisk och i grund och botten handlar det om synen på musik. Vad som ses som mainstream här, som västerländsk pop, och sedan genres som ofta klumpas ihop som världsmusik för att de faller utanför normen. Vi vill utmana folks uppfattningar om vad begreppet världsmusik rymmer.

I dag presenteras de första akterna klara för festivalen (fler tillkommer):

Tiwa Savage
Blev känd med sin smash-hit ”Kele Kele Love” och är en av de populäraste kvinnliga popartisterna på den afrikanska kontinenten. Under sin karriär har Tiwa Savage turnerat med artister som Mary J. Blige, Chaka Khan och George Michael, arbetat med producenter som Oak Warren Felder (Nicki Minaj, Chris Brown) och Babyface. Hon signade nyligen med Roc-a-Fella Records.

Kanyi Mavi
En av Sydafrikas mest respekterade rappare och känd för sin lyrik och råhet. Hon rappar på sitt modersmål isiXhosa och började 2002 att uppträda på open mic-klubbar runt om i Kapstaden. Sedan dess har hon delat scenen med hiphopartisten Bahamadia, legendariska producenten 9th Wonder och amerikanska lyricisten Rapsody. Kanyi Mavi har också svenska samarbeten bakom sig – genom hiphoputbytet KWAAI där svenska och sydafrikanska artister deltog. Dessutom syntes hon i filmen ”Fonko” (2016), en svensk dokumentär om Afrikas modernisering och kontinentens sociala och politiska omvälvningar genom en lavin av slående, innovativ och visuell musik.

Yacko
Indonesisk rappare som fick sitt första skivkontrakt när hon bara var 16 år gammal. Senare, efter att ha avslutat sin magisterexamen i Australien, släppte Yacko sitt första solohiphopalbum ”Refleksi” (EMI Music Indonesia) 2005. Sedan dess har hon släppt flera album. 2015 var Yacko involverad i ett internationellt samarbete med namnet #HIPHOPISHIPHOP som spann över 13 andra länder. Projektet initierades av San-E (Sydkorea) och involverade också KRS-ONE. Yacko har varit en del av hiphopscenen i nästan 22 år och blivit en av de mest respekterade rapparna i Indonesien.

Falakumbe startade i Stockholm 2014 och har sedan flyttat mellan de svenska och tyska underjordiska scenerna. Deras senaste EP El Tren De Los Sueños (2016) förvandlar den peruanska old-school cumbian till en hardcore mashup med punk samtidigt som den latinska swingen finns där. Det här är ett latinskt festband med stor scennärvaro. Falakumbe har jämförts med Gogol Bordello i deras gypsy-punk-sound, men det är definitivt varje medlems egen väska av rötter och musik som har givit bandet dess speciella stil.

Arkiverad under: Musik

Titta: John Lindberg Trio – This Is What You Get

25 april, 2017 by Redaktionen

John Lindberg Trio, ett av Sveriges ledande rockabilly-band,har spelat på varenda rockscen värd att nämna i landet och slutet av april släppte de det helt nya albumet Straight From The Heart, en modern rock n roll-skiva med en klassisk touch.

Arkiverad under: Musik Taggad som: John Lindberg Trio - This Is What You Get

Sofistikerad vokaljazz i delikat omgivning – Behind The Mask av Gunilla Törnfeldt

24 april, 2017 by Mats Hallberg

  Pressfoto Filip Okofsson

4

Gunilla Törnfeldt är sångare, kompositör, arrangör och lärare.  Stockholmaren är medlem tillika musikalisk ledare för  Stockholm Voices, vars senaste raffinerade konsert i Lerum jag såg i fjol. Uppväxt i en musikfamilj har hon skaffat sig gedigen utbildning med examen från KMH. Idag undervisar hon på Ingesund (Karlstads Universitet) och har därtill lärt ut röstimprovisation.  På var sitt håll har hon sjungit med makarna Dominique, framträtt i Ellingtons Sacred Concerts och i tributes till Lars Gullin. Solodebuten från 2009 får nu sin uppföljare.  Av någon oklar anledning har man väntat tills nu med att släppa skivan  ( inspelningen gjordes för två år sedan och mixades i fjol av grammisbelönade producenten Pål Svennre).

Mestadels är musiken sval och soft, några gånger höjs intensiteten.  Instrumenten är på ett utsökt sätt sammantvinnade med Tönfeldts spänstiga vokala uttryck, förutom de gånger de smakfullt bereds plats på egen hand. Termen kammarjazz känns oundviklig, fast i motsats till debuten finns  inte någon stråkkvartett med. Det låter genomgående avslappnat och kontemplativt, även om två tydliga undantag finns. Titellåten är  ruffig och bångstyrig i ett arrangemang som vänder och vrider på sig.  Fylld av röstakrobatik osar den hett av stolthet. Marching For Peace utmärker sig också, vill kalla sången en gökunge som måste ut ur det trygga boet. I förgrunden ligger Svante Söderqvists eggande taktfasta basgångar. Två spår som definitivt pockar på uppmärksamhet genom att radikalt bryta mönstret.

Daniel Tilling hörde jag live senast under fjolårets jazzfestival i Stockholm. Sällan har väl den renommerade pianisten varit lika dominerande vad beträffar framställandet av ljuvliga melodier som här. Hans fingrar bjuder på fenomenalt örongodis. Det andra instrumentet varifrån välavvägda ackord kommer är en barytongitarr.  Att den bara vid enstaka tillfällen ljuder i framkant med diskreta solon, är ett sympatiskt anmärkningsvärt grepp. Av det mångsidiga strålande kompet är trumslagaren kvar från Törnfeldts första album, medan nämnde Söderqvist kan betecknas som en supervärvning.  Han får och tar chansen att smycka ut somliga låtar långt utöver vad som är gängse. Låt mig således understryka att musikerna spelar lysande, såväl unisont som i features med rytmiska figurer eller i skönt klingande melodier. Man levererar verkligen ett sensibelt hantverk!

Min absoluta favorit har titeln How Can I Forget, en ballad jag länge kommer bära med mig. Fler melodier av den drabbande digniteten hade resulterat i en av årets bästa svenska skivor alla kategorier. För de vars egna kompositioner ( enda undantag: Tell Your Ma, Tell Your Pa musik skriven av Bill Frisell)  ska bära en skiva, måste fokus läggas på huruvida låtarna håller. I detta fall har jag vissa reservationer. Merparten av materialet står stadigt, har ett intimt tilltal inbäddat i en superb miljö. Vill lyfta fram öppningsspåret (som hörts i Jazzradion) jämte Put The Past Behind där berörande text når ut på ett naket sätt. Men jag hade gärna sett fler låtskrivare.

Sångerna utgår från reflektioner och begrundan, ser dem huvudsakligen som sorgkantade berättelser om uppbrott och relationer.  Enligt uppgift ska de bygga på dagboksanteckningar. Ingen skugga ska falla över upphovsmakarens texter. Tänker dock mer på framförandet än innehållet. Sopranen demonstrerar lustfyllt sin förmåga, sträcker ut och hänger kvar i stavelser likt en glidflygare i uppvindar. Råder ingen tvekan om att hon behärskar vad hon gör.  Pitch och frasering är givetvis av det oantastliga slaget. Kan ändå inte låta bli att komma med en brasklapp. Albumet tenderar ibland till att bli en handledning för musikstudenter.  Ordlös sång med ett otal röstimprovisationer förekommer alltför ymnigt.  Hade varit klokt om 36-åringen överlåtit  till någon annan att producera, vilket antagligen hade inneburit gallring i materialet. Vissa låtar är så pass fattiga på idéer, att jag nästan vill använda det hemska ordet utfyllnad. Min invändning gör att omdömet pendlar. Efter  åtskilliga genomlyssnar noterar jag mycket som är mästerligt, medan andra sekvenser inte har samma substans.  Adelsmärket den svävande imponerande stämman   borde ha tuktats en smula.

Sång: Gunilla Törnfeldt

Piano: Daniel Tilling

Barytongitarr: Efraim Törnfeldt

Bas: Svante Söderqvist

Trummor: Gustav Nahlin

Producent: Gunilla Törnfeldt                            Speltid: 47:53         Sonorous Music  (release april  2017)

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 350
  • Sida 351
  • Sida 352
  • Sida 353
  • Sida 354
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in