Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Håkan Hellström på Ullevi

by

Håkan Hellström på Ullevi 28 juli 2017
Betyg 4

Han inte förlorad men han är på hemmaplan. Håkan hälsas som en kung. Insläppet innan konserten är för Ullevi mått mätt lugnt. Scenen är fortfarande den största jag sett på en svensk turné. Allt är upplagt för den stora finalen för den långa sommaren för Håkan Hellström.

Det är den första av två finalkvällar och Håkan har laddat hårt. Det märks att han är laddad och exploderar redan i början av konserten. Det är den vanliga inledningen med Erik Lundin som glider över till Håkan konserten. Det är snyggt, fullt med energi och helt enkelt underbart.

Vi får vad vi vill ha. Det här är fjärde gången Håkan spelar på Ullevi och mycket känns bekant ändå lyckas han få många att dansa benen av sig. Gäster är många, Silvana Imam, First Aid kit, Ola Salo och Eva Dahlgren och gästerna lyfter konserten till nya höjder.

Foto: Thomas Johansson

Bildgalleri: Alice Cooper på Liseberg

by

Alice Cooper på Liseberg
26 juli 2017

Alice Cooper på Liseberg – snacka om go gubbe. Rösten bär kanske inte så länge, och de flesta nya (dvs efter 1973) låtarna är väl sådär. Men de gamla hitsen sitter som en smäck, underhållningsvärdet är stort, bandet fullt av energi och Alice himself, fortfarande en första klassens entertainer, verkar ha kul själv. Gott så.

Foto: Peter Birgerstam

Skivrecension: Lana del Rey – Lust for Life

by


Artist Lana del Rey
Titel  Lust for Life
Betyg 5
Release 21 juli

”Lust for Life” är Lanas kronjuvel. Ett popalbum med influenser från såväl Amy Winehouse som 50-tals The Beatles och modern hiphop. Med mörka penseldrag målar Lana del Rey ett Amerika i förfall. Med tårögda ögon blickar hon ut över ett förödande politiskt landskap. Bedrövad, men ändå hoppfull, talar hon om framtiden som vårt gemensamma ansvar att förvalta. Med politisk träffsäkerhet och personlig touch träffar hon rätt. ”Lust for Life” är ett sällsynt skarpsynt album som kvalar in som en av årets starkaste musikupplevelser.

Lana del Rey, melankolins okrönte drottning, har vid blott 32 vårar fyllda gått och blivit politisk. I en intervju med Pitchfork kallar hon sig för feminist och förklarar varför det är viktigt att ta ställning för kvinnors rättigheter (abortlagar, begränsad föräldraledighet).
Is It the end of Amerika? No, it’s only the beginning, If we hold on to hope, we’ll have a happy ending When the world was at war before. We just kept on dancing, sjunger hon i “When The World Was At War We Just Kept On Dancing”. Hoppet finns med men ”Lust for Life”, Lanas fjärde fullängdare, genomsyras av dess motpol. Melankolin är svår att undfly. Den förkroppsligar Lana. Även på nya skivan där optimismen får ett större spelrum framkommer en påtaglig känsla av förtvivlan och maktlöshet. Men ”Lust for Life” i sin politiska vilja att förändra samhället till det bättre blir aldrig som fruktat ett politiskt pekoral. Lana är en skicklig berättare som utan pekpinnar och med träffsäkerhet målar upp ett Amerika i spillror.

”Lust for Life” är mångbottnad. Som ett politiskt och personligt koncentrat över Lana del Rey, hennes tankegångar om livet och tillvaron, fungerar albumet. Lana anno 2017 bär ingen amerikansk flagga. Hon är en drömmare med distans som känner av hotet både inifrån och utifrån det amerikanska samhället. I “Coachella – Woodstock In My Mind” sjunger sångerskan om Nordkoreas bombningar. Med subtila medel förmedlas känslan av att ständigt känna oron flåsa dig i nacken: In the next morning, they put out the warning. Tensions were rising over country lines. I turned off the music, tried to sit and use it. På “God Bless America – And All The Beautiful Women In It” uppmanar hon kvinnor att ta kampen och att stå enade när vinden blåser som hårdast:: Take me as I am, don’t see me for what I’m not. Only you can hear me tonight. Keep your light on, babe, I might be standing outside. You let me in, don’t leave me out, or leave me dry.  I det sublima och det direkta når Lana fram till lyssnaren.

Tematiskt står hon på tre ben – politiken, kärlekslyriken och det glamorösa Hollywood. Det må vara spretigt, men Lana engagerar från början till slut. Stor variation finns i musiken. ”Lust for Life” är ett expansivt album bestående av 16 låtar. Trots omfånget finns inte en tråkig minut. Musiken känns välbekant. Hennes signum, att blanda nytt med gammalt, hiphop med Beatles-rock, kvarstår. Till häxbrygden har adderats synthesizer, hiphop-beats och spännande gästartister. I “Summer Bummer” och “Groupie Love” klär Asap Rocky smakfullt in Lana i släpig R&B och hiphop. The Weeknd närmast överglänser sin huvudrollsinnehavare på dansanta ”Lust for Life”.  En nära sjuttioårig Stevie Nicks tar sig ton i bedårande “Beautiful People Beautiful Problems”. Hennes säregna raspiga stämma samklingar ljuvligt med Lanas mörka tonläge.  Och Sean Ono Lennons medverkan (John Lennons son) i “Tomorow Never came” resulterar i solskenspop med tydliga The Beatles-vibbar.

Lana backas upp av en stormannaorkester som lyfter både sång och musik till oanade höjder. Film-noir-känslan vi lärt oss förknippa med sångerskan är högst närvarande. Men Lana passar bäst in i det lilla, avskalade formatet. Pianoballaden “Change”- där sångerskan beskriver sitt politiska uppvaknande – är oerhört vacker. Likaså är albumets sista låt “Get Free”, en fin bit med både girlgroup-harmonier och reverb-effekter, som inkapslar känslan av frihet och klarsynthet hos en sångerska som vill avlägsna mörkret ifrån konsten. Hon må vara mörkrets gudinna, men med ”Lust for Life” brinner hoppets fackla allt starkare. För att citera Lana själv: Out of the black, into the blue.

Pettter Stjernstedt

 

Bildgalleri: Nynningen på Liseberg

by

Nynning på Liseberg
Tisdag 25 juli 2017.

Nynningen spelade på Liseberg på tisdagskvällen. Kulturbloggens fotograf Peter Birgerstam konstaterar:
The times are a-changing. Icke desto mindre blev det en fin kväll.

Musikengruppen Nynningen startade 1970 i Göteborg. Gruppen bildades av Tomas Forssell och Bertil Goldberg. 1971 kom Torsten ”Totta” Näslund med i gruppen som nu blev trio. Bandet spelade in demos i Hagahusets musikverksamhet. När Totta ville jobba i hamnen kom Christer Öhman med i trion. En av de första festivalspelningarna var i Sjömarken utanför Borås. Därefter blev bandet ett av de flitigaste turnerande grupperna under musikrörelsens framväxt.

Foto: Peter Birgerstam

Wolf Parade till Sverige

by

Wolf Parade

Wolf Parade kommer till Sverige för en konsert 2 december i Stockholm, Debaser Strand.

Ett pressmeddelande:
Kanada och indierock har alltid gått hand i hand, och en av landets allra finaste exporter på det området stavas Wolf Parade. Med euforisk indierock som främsta signum har bandet släppt ett antal numera kultförklarade album, som alla hjälpt till att ge bandet en särposition i indiesfären. Efter en längre paus återvände gruppen förra året med en serie livespelningar samt ett löfte om ny musik. Den 6 oktober släpper Wolf Parade sitt första album på sju år – “Cry Cry Cry” – och strax därefter kan vi nu meddela att de kommer till Sverige för en spelning på Debaser Strand i Stockholm den 2 december. Nya singeln “Valley Boy” är ett dunderstarkt exempel på vad vi har att vänta – biljettsläpp onsdag 26 juli klockan 16:00!

Wolf Parade leds av Spencer Krug och Dan Boeckner – två herrar vars meritlista sträcker sig långt bortom Wolf Parade. Med det sagt så är det fortfarande när de slagit sina kloka huvuden ihop som deras skapelser har blivit som allra bäst. På album som “Apologies to the Queen Mary” och “At Mount Zoomer” definierade man hur den experimentella indierocken skulle låta under 00-talet, och etablerade samtidigt Wolf Parade som en av genrens mest omtalade akter. Efter en tids frånvaro landade förra året en EP, och i oktober släpps alltså bandets första nya fullängdare på sju år. Räkna med att klassikerstämpeln dyker upp inom kort efter släppet – med Wolf Parade går saker och ting nämligen sällan snett.