Foton Carl Thorborg
Allt ljus på oss – Bo Kaspers Orkester
Krogshow på Rondo Göteborg ( längd cirka 2 timmar)
Spelas till och med 16 december
Regi: Hans Marklund
Manus: Anders Lundin
Scenograf: Per A Jonsson
Bo Kaspers Orkester: Bo Sundström, Fredrik Dahl, Mats Schubert och Michael Malmgren
Musiker: Robert Östlund, Jonne Bentlöv, Björn Jansson och Pablo Cepeda
Har aldrig glömt att BKO nämns i Torbjörn Flygts Underdog, vars prisbelönta roman vi läste i en litteraturcirkel. De förekommer som exempel på den harmlösa ofarliga musik som medelklasspar har i bakgrunden på parfester. Gruppen som peakade kring millennieskiftet har varit oförtjänt okreddig bland kritiker, trots Grammis för bästa grupp. Jag såg dem på Liseberg vid den här tiden. Kom ihåg att jag blev besviken på hur lojt och oengagerat det råkade vara. Hade jag inte tyckt om deras kalejdoskopiska stil, hade jag inte brytt mig så mycket. Cd:n i centrum (ska vara utan versaler) har jag spelat relativt ofta. En av balladerna fanns med på mitt 50-års kalas. Har alltid uppskattat hur de varsamt införlivat bossa och salsa, New Orleans och Havanna, jazz och mjukfunk, Philly-sound och cool jazz, vispop och nordiskt vemod à la Jan Johansson. De har konstant behållit sin särart, fast källorna de öser ur är uppenbara. Där har ni skälet till att jag kände att detta borde vara en krogshow för mig, vilket härligt nog stämde. Efter att i månader på väg till och från jobbat cyklat förbi annonspelaren utanför, hade det äntligen blivit dags att ta sig innanför dörrarna.
I tuff konkurrens med bland andra Kajskjul, Trädgår`n och Gothia sätter Bo Kaspers upp sin första krogshow, efter att ha turnerat i cirka tjugofem år och toppat albumlistan tre gånger. Nu är det publiken som får komma till dem som deras talesperson säger. Tillsammans med 800 personer trivs jag förträffligt på premiären på Rondo. Sitter bra och ser utmärkt i fördelaktigt ljud. Enligt uppgift är scenen vidare än någonsin och sikten ska vara god även från sidorna. Mycket ögongodis visas på välvd jättelik backdrop, inleds med snöfall i Piteå. En teknisk finess beträffande scenen är flyttbara moduler, något som gör att trumset och klaviaturer får husera på olika ställen.
Att Allt ljus på oss överlag smakar succé, ska tillskrivas inte bara de medverkande på scen. Om jag minns rätt har man repat i tre veckor under ledning av regissör Hans Marklund (Hamburger Börs, Allsång på Skansen, Melodifestivalen med mera) en man som beslutat om dekor, koreografi och hur repliker ska komma ut. Självklart kan man utgå från att allt arbete skett i samarbete med bandet, för att utvinna essensen ur Sveriges mest sofistikerade popjazzband med tillhörande starka soulinfluenser. Kvartetten har draperat ena halvan av sin musik i svårmod och sinnliga melodier likt Weeping Willows, medan den andra är rotad i rytmik som gör att det svänger kopiöst. Båda halvorna exponerades förstås, på den premiär jag fick vara med om. Spännvidden är frapperande, från de sköra vackra reflektionerna i Hon är så söt och Undantag till gungande lyckopiller som Puss och Ett och noll. Snacka om låtskatt!
Öppningsnumret hade ny uppdaterad text, en lägesbeskrivning om showens tillkomst. Med förstärkning av fyra begåvade instrumentalister blev livekoncept extra tajt och dynamiskt. Alla fick sin stund i centrum, bereddes plats för solon från fler än den självklare Fredrik Dahl. I deras tidiga hit Det går en man omkring i mina skor tänder det till rejält. Genom sin frontman och sångare poängterar BKO, att de inte är något politiskt band, men att de gör allt tillsammans: Skriver låtar, arrangerar och producerar. ”Ju fler som är med desto bättre, en solidaritet vi omfamnar”, säger Bo. Därefter inträffar ett krön i showen i och med en magnifik version av I samma bil med lödigt blås, taktfast komp och distad gitarr. I förhandsreportage har skrivits om att vi ska bjudas på överraskningar. En sådan var när ridån drogs för. Bandet gick ner från scen, gick ner i intensitet och tempo. Mötte långbordens sittande matgäster utan avstånd. Naket och rörande, när de framförde ett par låtar till ackompanjemang av Schubert på dragspel. Inslaget tillhörde ändå inte någon av de många höjdpunkterna. Till kategorin överraskningar kan hänföras tre extranummer, varav Vi kommer aldrig att dö nära nog framkallade tårar av glädje. Vi stod förstås upp hela lokalen när känslorna sprutade på sluttampen. En ytterligare överraskning kan ha varit någon nyskriven låt.
Av bandets medlemmar härstammar två från övre Norrland och två från Stockholmsområdet, vilket framkommer vid presentationen. Storstadspuls och sävlig naturmystik! Kompet kan sina saker, är genommusikaliska och har bidragit till att utveckla musiken genom åren. Beträffande Mats Schubert (f.d Asplén) lutar jag åt att han är deras omistlige nav, vare sig han lirar Jan Johansson-liknande ackord eller lägger ösiga slingor. Robert Östlund, känd från funkiga eller avantgardistiska sammanhang, hörs i många snygga solon och flyter obehindrat in i mer slicka partier. Blev överväldigad av formidabelt blås i form av Björn Jansson på olika rörblås (oftast sax) och Jonne Bentlöv på trumpet. Bentlöv (som jag hört med Ikiz Cabin Crew) är en oerhört kompetent och själfylld trumpetare. Hade obeskrivlig behållning av att höra honom, på egen hand (introt till Vi kommer aldrig att dö höll Asplund-klass) och i team med Jansson. Sångaren och gitarristen Sundström är en avslappnad scenpersonlighet, sjunger skapligt och behärskar självironiska kortmonologer. Texterna är som bekant smarta filosofiska vardagsbetraktelser; några gånger till och med innerliga epistlar.
Är allt annat än rutinerad när det gäller att bevista krogshower. Finns inget tillgjort eller flåshurtigt i Allt ljus på oss. Evenemangsstaden Göteborg arrangerar inte bara WOW, Bokmässan och filmfestivalen, utan i höst minst en krogshow som håller hög klass. Bejaka denna flerskiktade glädjekick!
