• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Way Out West: Frank ocean – känslosamt och innerligt

11 augusti, 2017 by Petter Stjernstedt

Flamingo
Frank Ocean
4

I i det sista tvekar jag om han alls kommer att dyka upp. För fem år sedan bokade festivalen Frank men i sista stund hoppade han av. I år har Frank ställt in stora spelningar på festivaler som Primavera, Sasquatch! och Hang Out. Så det är inte konstigt att en känner viss mått av nervositet.

Med spänning står vi där och trampar frenetiskt i gruset. Tiden går. Fem minuter blir till tio som blir till femton. Efter en tjugo minuters försening äntrar han scenen. Frank bär en vit t-shirt med tryckt ironisk drogpropaganda.  Texten på hans rygg jämför spelet Pacman med pillerknaprande homo sapiens.  Frank ger ett avslappnat intryck. I de två första låtarna står han helt ensam på scen och sjunger. Det är avskalat och enkelt. Vid flertal tillfällen avbryter han sin sång. Han har tappat bort texten eller gjort en miss som vi i publiken knappast skulle noterat om det inte vore för Franks ärlighet och perfektionistiska läggning. Men det skadar inte helhetsintrycket utan bidrar snarare till att ge oss en mänskligare bild av Frank , ett musikalisk geni som aldrig ger ifrån sig något halvdant.

Under kvällens gång följer en kameraman efter Frank. Videoprojektionerna i bakgrunden som smidigt växlar mellan skakig kamera, svart-vit eller brusig bild förstärker känslan av att befinna sig mitt i en musikvideo. Det är ett unikt scenuttryck med en lika unik artist i centrum. Efter en fin Solo kommer orkestern in och backar upp Frank. Forest Gump och Self Control är vackra partier som blir än mer magnifika med stråkar. En känslosam Frank sätter sig ner på golvet och börjar spela på sitt minipiano. Med enkla medel skapas en närvaro och ett engagemang hos publiken. Det är både innerligt och smakfullt. I Wither öppnar sig en molnbeklädd himmel i laserljusets sken och i Nikes omvandlas stadsparken till en kareokebar där exalterade och tårögda flickor och pojkar sjunger med efter noter till sången om trasig kärlek. Som avslut hör vi Pyramids, en tio minuter lång harang om den svarta kvinnan som degraderades från drottning till särling. En uppenbar parallell till vår samtid och den svarta kvinnans idag låga status. Det är ett utmärkt slut på en känslosam konsertupplevelse med en Frank som bara blir bättre och bättre för vart år som går, som ett riktigt fint välbalanserat vin. 

Arkiverad under: Musik Taggad som: Frank Ocean

Way Out West: Överlag oväntat larmigt – Angel Olsen

11 augusti, 2017 by Mats Hallberg

10/8 2017

3

Foto Peter Birgerstam

När jag botaniserade i årets anmärkningsvärt bleka utbud, visste jag inget om den fagra (ska inte uppehålla mig mer vid detta ovidkommande faktum) damen från St. Louis. Hon som har cred i branschen och turnerat i Sverige finns inte på Wikipedia. Olsen vill numera ha fullständig kontroll, vilket fått till följd att hon skrivit, producerat och mixat aktuella skivan My Woman.  influenserna påstår 29-åringen är allt från Albert Ayler till Donny Hathaway, inte Joni Mitchell. Och arrangören lanserar henne som en musikalisk kameleont.  Jag trodde i min okunnighet att hon uteslutande var en singer & songwriter i den vida altcountryfåran.  

Hon har ett band bestående av fem män i ljusblå kostymer. Tyvärr blir de aldrig presenterade. Men de ger sig omgående till känna. Entrén sker till öronbedövande ljud i Linné. Det gnisslar och tjuter. Mycket distade gitarrer. En reflektion: påfallande ofta poppar live latenta tendenser upp som vävts in i snygga skivproduktioner, inget undantag här. Det anonyma bandets framtoning är motsatsen till mesig. Ibland blir det lite för mycket av det goda. På sina tre gitarrer (inklusive kvinnan i centrum) ger de ifrån sig mycket fuzz. Kompet lirar taktfast i skiftande tempo, inte helt olikt tidiga Pretenders.  Olsens låtar riskerar att lösas upp i detta bitvis stökigt sound. Ljudet är tillfredställande, underligt nog dominerar diskant.  När det är som bäst tillförs musiken en suggestiv sida, får runda konturer.

Foto Peter Birgerstam

Tog cirka tjugo minuter innan singer & songwriter -dragen märktes, de som live får kämpa för att komma fram.  Musiken antog olika skepnader, blev för en stund behagligt drömsk. Sista sången började mjukt, för att därpå utvecklas till fullskaliga excesser, med bankande trummor och till och med rundgång.

Olsens låtar och sång är av den kalibern att jag får mersmak, även om konserten inte är någon minnesvärd tilldragelse. Rösten leder tankarna till Stevie Nicks och Debbie Harry för att ge en hum om hennes vokala uttryck. Hon borde slipa på mellansnacket, bli tydligare och öppnare. Tyckte mig uppfatta att hon spelade en komposition tillägnad yrkeschaffisar, glömde texten en gång och framför allt att hon ville spela längre än den utsatta tiden på femtio minuter. Noterade att det var långtifrån fullt i tältet på eftermiddagen. Många hade nog inte hunnit komma in på området.

 

 

 

Arkiverad under: Musik

Bildgalleri: Way Out West dag 1

11 augusti, 2017 by Peter Birgerstam

Graveyard

Årets Way Out West, Göteborgsfestivalen med musik och film, pågår för fullt i Slottskogen. Kulturbloggens fotograf har fångat stämningen och musiken i ett qxplock från den första festivaldagen, 10 augusti 2017.
Foto: Peter Birgerstam

Graveyard
Publik

Säkert!
Säkert!
Sunflower Bean

The Shins

Tove Styrke

Arkiverad under: Musik Taggad som: Way Out West

Lyssna: Mattias Alkberg – Obeskjuten (från kommande album)

11 augusti, 2017 by Redaktionen

Den 11 augusti släpptes ”Obeskjuten”, den första singeln från Åtminstone artificiell intelligens, Mattias Alkbergs nya album. Samtidigt presenteras en hela tjugo datum lång höstturné.

Mattias Alkberg är född 1969 och bosatt i Luleå. Han är låtskrivare, artist och författare. Varje år ger Alkberg ut minst ett nytt album eller bok, och han är nästan alltid aktuell för turné. Åtminstone artificiell intelligens är Mattias Alkbergs typ tjugoåttonde album, ungefär det elfte i eget namn. En välproducerad popskiva av klassiskt snitt. Soundmässigt befinner den sig i samma värld som hans tidigare album Anarkist och Ditt hjärta är en stjärna.

”Åtminstone artificiell intelligens” är ute 15/9. Nu har också höstens turné presenterats. 20 datum med start i Sundsvall 29/9 och avslutning två månader senare i Malmö 25/11.

Mattias Alkberg – Turné 2017

29 sep Sundsvall, Pipeline

30 sep Göteborg, Pustervik

04 okt Uppsala, Katalin

05 okt Växjö, Kafe de luxe

06 okt Borås, Klubb Undergrunden

07 okt Eskilstuna, Biografbaren

13 okt Östersund, Club Corazon

14 okt Bollnäs, Kulturhuset

20 okt Luleå, Kulturens hus

21 okt Stockholm, Kägelbanan

27 okt Linköping, Klubb Din Mamma

28 okt Umeå, High Fidelity

03 nov Visby, Roxy

04 nov Örebro, East West

10 nov Tranås, Plan B

11 nov Gävle, Konserthus

17 nov Kristinehamn, Mastmagasinet

18 nov Borlänge, Klubb Hjärtattack

24 nov Hultsfred, Hulingen

25 nov Malmö, Malmö Live

Arkiverad under: Musik Taggad som: mattias alkberg

Way Out West: Viljan att kommunicera saknas – Pixies

11 augusti, 2017 by Mats Hallberg

10/8 2017

3

Foto Peter Birgerstam

Pixies utgjorde en gång i tiden ett sidospår i mitt lyssnande, kultgruppen som varit en förebild för mer berömda band.  Man sysslar med alternativ rock, grunge, postpunk och har till och med vidrört surfpop.  Jag har två album, varav deras största kommersiella framgång Dolittle ska framhållas. Köpte också ett soloalbum med Frank Black (artistnamn). Såg sålunda fram emot konserten, även om jag inte har koll på deras katalog i övrigt och inte hört dem live. Hursomhelst kul att de återuppstått efter en längre paus, ny skiva släpptes i fjol. Att jag blev en smula besviken kan ha olika orsaker. En sådan är definitivt att de vägrar presentera sina låtar,  inte vill tacka publiken och typiskt nog är  fokuserade på att undvika döda punkter.

Det enda publikfrieri som erbjöds har Joey Santiago som upphovsman.  Ser ut som han fjärrstyr sin gitarr när han kopplar ur sladden. Fuzz, rundgångar och giftiga ackord  gör susen. Gillar verkligen mönstren han ristar med sitt vasst uttrycksfulla instrument. Hans inspirerade insats är konsertens största behållning,  som runner up vill jag lägga in den mycket energiske trummisen David Lovering. Snacka om att ligga på och ta täten. Till kategorin trevligheter ska också fogas den andra kompmusikern argentinska Pazz Lenchantin, vars sång hörs i All I Think About Now.

Ett tag in i spelningen känns det som att de hittar sitt rätta liveformat, sedan blir jag återigen tveksam. Tycker det glider dem ur händerna. Är det inte konstigt att en  nydanande grupp med en behändig låtskatt, möter  påtagligt ljum respons från majoriteten av den inte jättestora publiken? Ligger nära till hands att skylla på buttre svartklädde frontmannen Black Francis. Påstår att han inte var på topp, inte hade sin bästa dag.. Och i längden blir hans skrikiga sång enerverande. Borde ha varit mer taggad med ett muntrare sinnelag.

Foto Peter Birgerstam

När det stämmer för Pixies live, uppstår en skönhet i deras malande och tjutande sound. En annan kvalitet är att musiken kan ändra riktning, angenäma klanger framkallas. Men mitt bestående intryck är att de inte förmår att spraka och gnistra, när de inte unnar sig att sträcka ut.

Kanske har jag inte justerat öronen från alla livejazz jag besökt i sommar. För mig levde emellertid inte USA-gruppen upp till sin potential, även om jag förstås jublade när Debaser till slut kom. Andra sånger jag lyckades identifiera var: Um Chagga Lagga, Crackity Jones, Head Carrier, Nimrod´s Son, I´ve Been Tired, Where is my mind? (soundtrack från Fight Club) samt minst tre spår från nämnda mästerverket Dolittle (-89).

 

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 306
  • Sida 307
  • Sida 308
  • Sida 309
  • Sida 310
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1764
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

För den som älskar att grotta ner sig i … Läs mer om För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström … Läs mer om Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Sony släppte en bomb i spelindustrin när … Läs mer om Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Morden i Midsomer säsong 25 Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Minioner & Monster Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in