Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Iron Maiden till Sverige i juni 2018

by

Iron Maiden kommer till Sverige i juni 2018, den 1 juni till Tele2 Arena i Stockholm.

Ett pressmeddelande:

Inga mindre än Iron Maiden kommer till Sverige nästa sommar med sin Legacy Of The Beast World Tour för en konsert på Tele2 Arena i Stockholm fredagen den 1 juni för att sedan inta Sweden Rock Festival – ”den största bokningen i festivalens historia”.

Som Special Guests i Stockholm ser vi Killswitch Engage.

Iron Maiden, som är ett av världens absolut största hårdrocksband och dessutom har en av sina bästa marknader i Sverige, ger sig i sommar ut på en ny världsturné kallad Legacy Of The Beast. Europadelen av turnén drar igång i slutet av maj och når alltså Sverige i början av juni.

Senast de var i Sverige var sommaren 2016 då de spelade på ett fullsatt Ullevi och nu, nästan exakt två år senare är det dags igen. När bandet tidigare varit i Stockholm genom åren har de spelat på både Ericsson Globe, Hovet, Friends Arena och Stockholm Stadion, så när det nu blev klart att de kommer till Stockholm igen blev det självklara valet Tele2 Arena – den enda arenan i Stockholm de inte spelat på tidigare.

Iron Maiden har heller aldrig tidigare spelat på Sweden Rock Festival. Så här skriver Sweden Rock Festival i sitt pressmeddelande idag:
”De är för stora och dyra för att spela på Sweden Rock Festival.” Så har vi många gånger beskrivit Iron Maiden när våra gäster har efterfrågat dem. Och det gäller egentligen fortfarande, men tillsammans med våra kollegor på Live Nation har vi nu hittat ett upplägg som har gjort det omöjliga möjligt. Vi är oerhört stolta och glada över att idag kunna presentera den största bokningen i festivalens historia: Iron Maiden spelar på Sweden Rock i sommar!

Legacy Of The Beast-turnéns koncept är inspirerat av Iron Maidens mobilspel och serietidning med samma namn. Turnéplanerna innefattar scendekor som ska bygga upp ett antal olika “världar” utformade efter bandets skivomslag och en setlista med tonvikt på bandets klassiska 80-talsmaterial men med en handfull överraskningar från mer sentida album som extra krydda.

Bandets manager Rod Smallwood utvecklar det hela så här:
”Som våra fans vet så har våra turnéer följt ett visst mönster sedan Bruce Dickinson (sång) och Adrian Smith (gitarr) kom tillbaka till bandet kring millennieskiftet. Varannan turné har fokuserat på ett nytt albumsläpp och varannan turné har fokuserat på bandets klassiker. Vi gillar att jobba så för att vi då får möjlighet att framföra både nyare material och de äldre favoriterna som vi vet att fansen vill höra. Omväxlingen håller det hela intressant, inte bara för fansen utan även för bandet.”

”Nästa års turné kommer att fokusera på det äldre materialet och vi bestämde oss för att basera turnén på namnet ”Legacy Of The Beast”. Det passar syftet med turnén perfekt och ger oss många kreativa möjligheter, särskilt med vår maskot Eddie! Jag vill inte avslöja för mycket redan nu, men vi jobbar på ett antal olika scenbyggen i klassisk Maiden-tradition och vi hoppas kunna ge våra fans en fantastisk upplevelse när de får se den här väldigt speciella showen.”


DATUM
1/6 – Tele2 Arena, Stockholm

Sweden Rock Festival anordnas i Sölvesborg den 6-9 juni 2018. Sedan tidigare är Ozzy Osbourne och Heavy Load klara för festivalen.

Albumaktuella Fever Ray gör två konserter i Sverige i vår

by

Fever Ray som är aktuell med nya albumet Plunge gör i vår 2018 de första konserterna på svensk mark på åtta år.
31 mars 2018 – Lund, Mejeriet
6 april 2018 – Stockholm, Nobelberget

Ett pressmeddelande:

Efter många års radiotystnad släppte Karin Dreijer och hennes Fever Ray för bara två veckor sedan ett nytt album betitlat Plunge med endast några kryptiska teasers som förvarning – och glädjechockade därmed en hel musikvärld. Albumet är den perfekta uppföljaren till debuten, och lyckas gång på gång ringa in det som genom åren gjort Fever Ray till en av samtidens mest kompromisslösa och unika konstnärer. De organiska texturerna, ljudexperimenten och den oöverträffade känslan för melodier – Fever Ray har förädlat samtliga ingredienser till det nya given. Nu kan vi meddela att Fever Ray gör sina första spelningar på svensk mark sedan 2010 i vår. 31 mars på Mejeriet i Lund och 6 april på Nobelberget i Stockholm.

Hey, remember me? Med den banala frågan inleder Fever Ray sin omåttligt efterlängtade återkomstsingel To the Moon and Back. Oavsett när frågan hade ställts hade svaret alltid varit det samma – en artist som Fever Ray kommer aldrig att glömmas bort. Framförallt inte med det nya albumet i närminnet, som redan nu har gjort ett stort och inetsat avtryck på musikvärlden. För att ett musikår som det vi har upplevt 2017 ska kännas komplett behövs det en lika innovativ platta som Plunge. Så är det bara. Till den kommande turnén kommer Fever Ray att göra sina första spelningar sedan förra plattan. Räkna med att få uppleva det nya materialet i dess absolut starkaste form – framfört av en av samtidens mest progressiva artister.

Svulstigt och spetsigt – Jill Johnson på The Theatre Gothia Towers

by

 Artist: Jill Johnson

Titel: That´s Life -hyllningsshow med 18 musiker + cirkusartister

The Theatre Gothia Towers Göteborg

4

Foto Mattias Maddoc Johansson

Premiär 8/11 2017 ,sista show 16/12

 

Regi, iscensättning & koreografi: Linda Hansson

Idé & manus: Mikael Gordon Solfors och Jill Johnson

Scenograf: Roland Söderberg

Video och ledinnehåll: Viktor Rundlöf

Ljusdesign: Palle Palmè

Ljud: Mattias Winther

Kostym: Lars Wallin

Cirkusartister: Joachim Assarsson och Karin Odermatt

Kompband: Stefan Brunzell (kapellmästare), Marcus Liliequist, Joakim Hemming, Martin Landström och Mattias Fjellström

Storbandet: Blåssektionerna i Bohuslän Big Band  (ensembleledare Jan Eliasson, för sättning se längst ner)

Arrangörer: Anders Berglund, Martin Landström, Samuel Olsson, Christer Olofsson, Niclas Rydh och Stefan Brunzell

 

Har inga skivor med Jill Johnson, däremot med Bohuslän Big Band. Har uppskattat SVT-serien från Nashville betitlad Jills veranda, liksom hennes medverkan i Så mycket bättre. Minns att jag var relativt nöjd med den countryälskande damens konsert på Götaplatsen för ett antal år sedan. Men det var först när jag tog del av ett klipp från den show hon tillägnar i vid mening The American Songbook, som jag insåg att That´s life kunde vara något för mig.  Bohuslän Big Band – ett storband med  toppstatus  vars karriär jag följt i närmare trettio år – var ju med även om jag upptäckte på plats att det ”bara” rörde sig om deras eminenta blåsare. Recensionen är således från lördagen 11/11 då jag satt tillsammans med omkring 1200 förväntansfulla människor, var av flertalet kostat på sig exklusivt mat- och dryckespaket. In bland matgästerna  kommer först engelsktalande blomsterbud i form av spexande cirkusartister. De åtföljs av kvällens stjärna och musikerna som paraderar in på två led. En kul effektfull entré som slår an en ton av glädjefyllda upptåg. Därpå stråkar och bildspel från Jills uppväxt, medan musikerna intar sina positioner på den vida välvda scenen.

Jill Johnsons show är en storslagen satsning, jämförelsen med internationella motsvarigheter stämmer säkert. Arton musiker, två nycirkuskonstnärer, påkostat pastellfärgat ljus, åtskilliga klädbyten för huvudpersonen,  kavalkad av porträttbilder,  extremt bred scen med rörliga moduler jämte ”piedestal-scen” mitt bland publiken och maffigt kristallklart ljud.  Förvisso det största hon gjort, vilket på sluttampen får henne att stolt utbrista i tacksamhet och uppmana var och en att ”hålla hårt i era drömmar”.  Avsteget från huvudspåret är dock inte så stort som det påstås. För några år sedan gjorde ju den genreöverskridande sångerskan från Ängelholm ett album med Anders Berglund, ett album vars motivation var att hylla  pappa, genom att lyfta fram den amerikanska låtskatt han omfamnade. På The Theatre hyllar hon ikoner som tagit sig igenom hennes filter. Följaktligen framförs självklara melodier signerade Frank Sinatra, Nat King Cole och Sammy Davis Jr. Av alla förebilder är det  Sinatra vi ges några biografiska detaljer om.  Hänget och artikulationen betonas. Repertoaren är omsorgsfullt ihopsatt, bjuder på flera välgörande överraskningar. Spännvidden är hisnande. Beyoncé och Aretha, Diana Ross och Nashville Cast, Elvis och Dolly Parton. Tror också att förbisedda Lena Horne förekom.

Foto Mattias Maddoc Johansson

Det låter bra, riktigt bra. Blir aldrig slätstruket eller ansträngt. Det är stompigt och ösigt med välplanerade nedgångar i tempo. Jill Johnson har en imponerande smäktande sångröst och går definitivt inte på halvfart. Ibland klarar Sveriges svar på Shania Twain, att förena uppenbara vokala färdigheter med känslomässigt djup. Och skånskan gillar att överskrida genrer, lika mycket som hon  ogillar att bli instoppad i fack.  Bandet som mest hör hemma i rock- och schlagersvängen anpassar sig förträffligt till de snygga arrangemangen, peppas till stordåd i den inspirerade omgivningen med skickliga blåsare. Åtminstone vi som går ofta på livemusik kräver mer än underhållning för stunden, vill ha godbitar att ta med hem. Vilken lycka  och lättnad då att önskan infrias flera gånger, framför allt i något oväntade låtval. Första fina solot levereras av Alberto Pinton på barytonsax Flöjt och luftiga gitarrackord gifte sig i Mr. Bojangles, vars utsmyckning i form av hattrick var en bonus.

Några gånger bryts mönstret av en artist med mottot att ta in sårbarheten på scen. Karaktären av bekymmerslös förströelse förbyts i  allvar, första gången när Time After Time (Cindy Lauper) framförs mitt i lokalen till ståbas och trumpet. Vågat att ge sig på  melodin som Miles odödliggjort, en bedrift trumpetaren Samuel Olsson lyckas briljant med.  Efter balladen passar Jill på att visa vördnad för låtskrivande hbtq-aktivisten, tillfogar att hon själv tidigt tog beslutet att uteslutande ägna sig åt musiken. Nämnde Olsson spelar lysande på flygelhorn i I Will Never Let You Know. Vidare hörs under en show som varar omkring 80 minuter, pregnanta läckra solon av bland andra Martin Svanström, Björn Cedergren – funkar förträffligt för Björn att ”imitera” Maceo Parker- och den yvige trumslagaren som jobbat med sångerskan tidigare.

Foto Mattias Maddoc Johansson

Spinning Wheel görs i en otroligt suggestiv version, med flådigt spel av gitarristen Mattias Fjellström och drivande trumpetstötar. Andra höjdpunkter:  Stevie Wonder´s medryckande gospelartade Don´t You Worry `bout A Thing, ett medley på Dolly Parton vars hit Jolene satt perfekt, soul/ funk -avdelningen där det blev ett j-a drag med kringvandrande musiker (kul att musikhistoriens första funklåt döptes om till Mama´s Got A Brand New Bag), ösigt värre även när storbandet triumferade i New York New York samt Jill inledningsvis på tu man hand med kapellmästaren i svävande sång (Fly Me To The Moon). Trumpetare, saxofonister och trombonister friskade sedan på för fullt  i denna storbandsklassiker, löste uppgiften så galant att de kan ses som värdiga arvtagare till Nelson Riddle Orchestra.

Delvis för att  slippa pauser vid klädbyten, delvis för att  bibringa fler dimensioner, förekom luftakrobatik, sketcher och nycirkus lite varstans i programmet. Paret som varit anlitade av berömda Cirque Du Soleil är också kända för  Vrickade Teatern. Tror de är medvetna om risken att hamna ur fokus, fast gymnastiska Karin Odermatt inhöstade rejäla applåder efter uppvisning  på hög höjd. Blev förstås tillräckligt med applåder för att genomföra ett inplanerat extranummer, vilket visade sig vara en finstämd  komposition av Bacharach/ David tillägnad Dionne Warwick.

Somligt kommer fastna i minnet i en fartfylld högteknologisk show med levande musik av yppersta snitt. Verkligen glädjande att  höger och vänster halva på scen lät som en sammansvetsad enhet. På papperet var det två aparta konstellationer med trumslagare  mitt emellan, vars gemensamma sound tillfredsställde den blandade publiken.  Kapellmästare och arrangörer förtjänar mycket kredd för vad de åstadkommit. Och ingen som ser den lyxiga produktionen, kommer ha anledning att vara besviken över Jill Johnsons insats, eller valet av favoritsånger hämtade från USA.

171106-Thats Life – Jill Johnson
Bild: Bo Håkansson, Bilduppdraget

 

Bohuslän Big Band: Trumpet & flygelhorn= Lennart Grahn, Robin Rydqvist, Samuel Olsson och Jan Eliasson / Saxofon & träblås = Mikael Karlsson, Alberto Pinton, Martin Svanström, Björn Cedergren och Joakim Rolandson/ Trombon = Christer Olofsson, Hanne Småvik, Niclas Rydh och Ingrid Utne

Foto Mattias Maddoc Johansson