Musik

Anders Hagberg & Johannes Landgren

Där du går / Where you go

4

Foto Anders Hagberg

Producent: Hagberg & Landgren

Mix och mastering: Johannes Lundberg

Inspelad på Högskolan för scen och musik i Göteborg

Swedish Society

Release 16/3 2018

52:09

På en etikett kopplad till Naxos, är  det andra samarbetet på skiva herrarna emellan utgivet. Anders Hagberg är en utforskare av blåsinstrument, med världs- och kammarmusik som grandios huvudinriktning. För länge sedan var det bland annat spännande Winduo och Mynta som gällde, såväl som tenorsax hos Björn Afzelius. Hans arabiskt färgade projekt Melodic Melange, inledde med bravur fjolårets Trollhättan jazz- och bluesfestival.  Den några år yngre Johannes Landgren tituleras organistprofessor, har turnerat vida och gett ut ett stort antal album. Har hört honom tillsammans med Håkan Lewin i Musik på vattnet i Mölndal och som ackompanjatör till kör i verk av Bach. Båda undervisar vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Landgren har därutöver en hemvist i Stensjökyrkan i Mölndal, där jag hört denna duo konsertera. Äger minst fyra plattor med Hagberg som ledare och sett några fullödiga framträdanden, till och med på fashionabel krog. Fascinationen resulterade i att han ingick i en serie miniporträtt jag skrivit för en facklig hemsida.

Hur presenterar de ansvariga sina intentioner? De skriver att de undersökt instrumentens klangliga kvaliteter, tagit tillvara Hagbergs forskning om västerländsk och orientalisk modalitet, använt ”extended techniques” samt betydelsen av hur tystnad påverkar. Här finns några väsentliga nycklar till hur musiken utformats. Innebär faktorer som kräver full koncentration av lyssnaren. För att lyckas tillgodogöra mig innehållet, måste jag hamna i ett lugn, försätta mig i långsammare tillstånd, stänga ute allt brus. När det fungerar optimalt kan det jämföras med att meditera, vilket duon också nämner. Men några gånger, när  abstrakta atonala improvisationer fogas in emellan sakralt hållna stycken, är jag på väg att tappa fokus. De tolvtonsstycken vars upphovsman är kompositören Sven-Erik Bäck, hade jag till exempel sannolikt lättare tagit till mig live.

Många instrument finns med: Diverse flöjter inklusive innovationen kontrabasflöjt, sopransaxofon, offerdalspipa, flygel och tre orglar med olika klangliga möjligheter. Ljusa toner kontrasterar effektfullt mot mörka. Repertoaren utgör en blandning av svenska folksånger, samisk jojk, gregorianskt, pastoral psalm, tonsättningar av dikter, ballader och egna improvisationer. Båda står för arrangemangen, undantaget ett par spår som har Hagberg som upphovsman.  Med hjälp av pentatonisk skala  ljuvligt varsam öppning i tonsättning av Elisabet Hermodsson. Vara ingenting binder ihop hela projektet, i och med att den återkommer i kortare variant allra sist. Bara en av flera ingredienser som indikerar att projektet genomsyras av konsekvens. Instämmer i duons påstående om att ”music breathes  in space”, varvid avses främst meningsfull musik av sådan här kaliber.  Där du går har erhållit stöd av Kulturrådet och ovan nämnda högskola i Göteborg.

Öppningen övergår i explicit vemod från orgel och  sopransax. Mycket vackert och ömsint när temat väl introduceras. Vad beträffar melodier som etsar sig fast ska två sådana framhållas alldeles särskilt. Syftar på den samiska jojk som fått namnet Gidda (=vår) , jämte ett raffinerat arrangemang på outslitliga Gammal fäbodpsalm vars sound dryper av vemod.  Magiskt är bara förnamnet! Ett annan finstämd melodi är titelstycket, även det en tonsättning  från poeten Hermodsson. I Vara som sägs bygga på en raga, associerar jag duons improvisationer till  flöjtsolon hos Ravel. Hjärtdjur heter det korta stycke som har mest fart och rytm i sig, i mina öron det mest lyckade exemplet på  instoppade improvisationer. Vi får en insikt i hur fräckt kontrabasflöjt kan låta.

Musiken förflyttar sig genomgående sakta med fokus på olika kulturers timbre. Det är avskalat och fridfullt, men tar också vid några tillfällen spjärn, viker av och blir disharmoniskt. Musikerna är beundransvärt skickliga, utan att för den skull ha ambitionen att visa upp sitt virtuosa kunnande. Deras häpnadsväckande förmåga framgår indirekt. Duon kompletterar varandra förträffligt, även om man kan sakna rytminstrument.  Att tränga in i deras värld var en osedvanligt ansträngande tillvänjningsprocess ( som jag är tveksam till om mina kollegor av tidsskäl  unnar sig) , en process som medfört att jag numera bejakar merparten av materialet. Vid några nedslag uppskattar jag musiken så mycket, att  dess magiska dimension påträffats

Foto Anders Hagberg.