• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Way Out West: Bildgalleri fredag

10 augusti, 2019 by Peter Birgerstam

Way Out West, Göteborg
9 augusti 2019

Bilder från fredagen på musikfestivalen Way Out West i Göteborg med Bland annat Daniel Norgren, Veronica Maggio och dagens stora konsert med huvudnamnet The Cure.
Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Billdgalleri, Way Out West

WOW: The Cure – Blandar snyggt det suggestiva med det ösiga

10 augusti, 2019 by Mats Hallberg

foto Peter Birgerstam

The Cure

9/8 2019

4

Äger en dubbel-lp, en maxi-singel och några kassetter med gruppen som aldrig lagt av, fast medlemsbytena varit många. Vet att jag såg dem cirka 1988 i Scandinavium. Släppte kontakten med Robert Smiths konstellation tidigt 90-tal, en konstellation som brukar inordnas i antingen gothgenren eller syntrocken. En i musik insatt vän tilldelade dem passande epitetet Den mörka romantikens kungar. Peakade som bekant på 80-talet, revolutionerade då den svartklädda skolan av indierock. Basisten Simon Gallup har varit med sedan storhetstiden. Trumslagaren Jason Cooper rekryterades mitten på 90-talet. Roger O´Donnell som sköter syntar, har funnits med i omgångar i över trettio år, medan stjärnvärvningen Reeves Gabriels på gitarr är senaste tillskottet.

Även om The Cure som sagt inte är något revival-band, har de näppeligen något nytt att tillföra numera. Vad de däremot förfogar över är en fantastisk låtskatt, vars släpiga eller fartfyllda strukturer, de framför med häpnadsväckande fräschör. Live finns imponerande bett och energi och showen är välplanerad in i detalj. Frontmannen och låtskrivaren Smith har åldrats med värdighet, sjunger med nästan samma inlevelse, attack och skärpa som i fornstora dar. Han har inte tappat nämnvärt i styrka eller precision. Arrangörerna beslutade att ge bandet hela två timmar fram till stängningsdags på Flamingo, den största scenen. Egentligen galet att klaga när ett spelskickligt band får breda ut sig, men det blev i mastigaste laget.

Ljudet är tungt men lyckligtvis bra balanserat, bortsett från att det strulade med basen strax före de gick av första gången. Enligt Smith var avslutande halvtimmen reserverad för deras mest poppiga alster. Då radade man upp hits som glädjespridaren Friday I´m In Love, The Walk, Why Can´t I Be You?, det definitiva mästerverket Lullaby samt allra sist andra singeln Boys Don´t Cry. Deras självklare ledare styr skeendet, spelar både elektrisk och akustisk gitarr och vid ett tillfälle panflöjt. Scenen badar i ljus och kulörta färger. Och bakom musikerna syntes videoarbete, inklusive att bandet filmades ur olika vinklar. Givetvis användes laser och ett otal spotlights. Inte det fräckaste i den vägen jag skådat på WOW, men den visuella produktionen ska berömmas.

foto Peter Birgerstam

De suggestiva småsvängiga låtarna dryper av melankoli, medan motpolen – de bekymmerslösa popdängorna – svänger kopiöst. O´Donnells extremt ansvarfulla uppdrag går han i land med på ett glansfullt sätt. Trumslagaren har fullt upp, vet precis vad han sysslar med. Rytmerna sitter bombastiskt, fast ändå med finess. I en effektfull sekvens framgår vilken påverkan basgångarna har. Har sparat det bästa till sist. Gitarristen Gabriels vars långvariga samarbete med David Bowie varit en milstolpe i karriären, fogade in storartade licks som adderade extra lyster till gruppens sound.. Mycket fuzz och en dos dist, men förnuftigt nog inga utdragna solon.

En stor folkmassa njöt i idealiskt väder, fick vad de önskat sig: Vackra slingor, feta beats och tunga medryckande melodier. Smith tackade för applåder, annars varken introduktioner eller gängse mellansnack. Dock, innan finalen brister det nästan för 60-åringen från Blackpool, när han berättar om hur otroligt roligt det känns, om hur löjligt många gånger han turnerat i Sverige.

Fler titlar från låtlistan: Pictures Of You, Love Song, Last Dance, Fascination Street, Never Enough, In Between Days, Just Like Heaven, Pornography, A Forest, Shake Dog Shake

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

WOW: Jorja Smith – Begåvat utan spets

9 augusti, 2019 by Mats Hallberg

foto Peter Birgerstam

Jorja Smith

WOW 8/8 2019

4

Jorja Smith är ett ungt stjärnskott på soulhimlen. Har med endast en fullängdare på meritlistan vunnit både kritikers och skivköpares förtroende hemma i England. Med sin upplyftande r & b har sångerskan hamnat högt på försäljningslistan och redan tilldelats ett par prestigefyllda priser. Blev till exempel utsedd till bästa kvinnliga artist på Brit Awards i år. På WOW ersätter hon på största scenen Cardi B, fyller luckan efter divans återbud. Att hon möttes av anmärkningsvärt stort bifall i ett fullpackat Linné i fjol, hade nästan fallit i glömska hos mig. Blir av någon anledning inte samma entusiastiska respons i år.

Fyramanna-bandet på scen är nykonstruerat, män hon jobbat med i endast två veckor. De är duktiga och kan konsten att anpassa sig till Smith. I en egen instrumental sektion avslöjar de sina rockiga böjelser utan att gå till överdrift.

Uppskattar att Smith jobbar med liveband, vilket ger hennes låtar ett vitalt utseende, skänker en välbehövlig, befriande nerv där så många andra i branschen ”fuskar”, förlitar sig till förinspelade bakgrunder. Uppskattar också den påkostade ljusshowen och videoprojektionerna på backdroppen.

Smith sjunger passionerat med stor förmåga. Några av de singlar hon framför är On Your Own och Teenage Fantasy. Självförtroendet strålar, finns en trygghet i vad hon och bandet tar sig för. Vill dock se henne brinna mer på scen, likt Amy Winehouse (som Smith sagt att hon i tonåren var besatt av) eller influensen Lauryn Hill. Låtarna 22-åringen tillverkat har, naturligt nog, skiftande kvalitet. I sina bästa stunder håller hon för att jämföras med en stilbildare som Jill Scott. I slutet när regnet gör sig påmint (lyckligtvis inget skyfall) annonseras covers på repertoaren, vilka till att börja med har drag av Madonna.

Det är en grannlaga uppgift att koka ner alla intryck till ett odiskutabelt omdöme. Beslutet att ge överbetyg var inte självklart. Konserten uppnådde inte den tändvätska publiken förtjänade. Å andra sidan en väsentlig bättre konsert i vettigt ljud, sett i relation till James Blake.

foto Peter Birgerstam

Mer från Dag I:

  • Sabina Ddumba: Övertygande, värmande mjuksoul av sångerskan känd från Så mycket bättre och P3 Guld. Snyggt spel från bandet, knökat med glad publik på Höjden, Daniela Sörensen körade.
  • Blind Boys Of Alabama + Amadou & Miriam: Sympatisk, skaplig konsert, besjälad av kärlek till gospel, blues och gitarriff. Ett lyckat möte mellan icke-seende röster på två kontinenter.
  • Blood Orange: Med tanke på skivframgångar och succén på WOW 2014 en rejäl flopp. Sömnigt, ofokuserat och överlag bedrövligt ljud. Sorgligt när han ju besitter stor kapacitet.
  • Neneh Cherry: En konsert som inte engagerade, saknade ibland energi. Ändå är Cherry är en innovatör som framförde flera hits i ny förpackning. Backades upp av konstellation på sex personer, varav flera skötte elektronik-soundet.
  • Thaimaten på Villa Belparcs uteservering var osedvanligt god!

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Bildgalleri: Torsdag Way Out West

9 augusti, 2019 by Peter Birgerstam

Way Out West
Göteborg
Torsdag 8 juni 2019

Foto: Peter Birgerstam

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Way Out West

Way Out West: James Blake – Förväntningar kullkastas

9 augusti, 2019 by Mats Hallberg

foto Peter Birgerstam

James Blake

WOW 8/8 2019

3

I kategorin återvändare är engelsmannen James Blake i gott sällskap. Under första dagen på WOW medverkar minst fem artister/ grupper som tidigare spelat i Slottsskogen, vilket rimligen bör ha varit en bidragande orsak till att WOW aldrig blir det publikhav det varit senaste åren. Årets upplaga är på pappret svagare än någonsin utan självklara affischnamn.

30-årige Blake har fyra skivor i bagaget, ett gott anseende och samarbetat med prominenta artister. Måste erkänna att jag tidigare inte lyssnat på honom. Mina förväntningar baseras på vad jag läst mig till, den omtalade konserten i Annedalskyrkan 2011 samt färsk konsert på Youtube. På Azalea-scenen har den elektroniskt skrudade singer song-writern två musiker med sig, trummisen Ben och en multiinstrumentalist vars sysslor består i att lira gitarr, specialbyggd cello, synt och hantera sequencer.

En bekant satte stämpeln tråkig. En positivare publikröst yttrade drygt tjugo minuter in i ett dittills sävligt, mollbetonat gig: ”det här kan nog bli bra om han skruvar upp tempot”, vilket faktiskt gjordes högst markant i en dansant avdelning, när feta beats hetsande pumpade på. Men man inleder således soft och emotionellt med titellåten från nya albumet. På låtlistan finns melodier som Retrograde, Don´t Miss It, Can´t Believe The Way We Flow och Barefoot In The Park (med Rosalias röst i inspelad form).

foto Peter Birgerstam

Hög tid att uttala min hårda dom över ljudet. I fjol hade man reducerat basvolymen, vilket mest var på gott, eftersom instrumenten då hamnade i gynnsammare jämvikt. I år förstördes balansen genom mullrande, skorrande bas, flera gånger direkt plågsamt. Syntar och sequencers verkade inte alls rätt inställda. Det bedrövliga ljudet inverkade menligt på helhetsintrycket.

Konserten hade olika ansikten, var som antytts ojämn och osammanhängande, även om Blake vid sina keyboards, emellanåt kan skriva slagkraftiga låtar. Och han är utrustad med en vibrerande, vemodigt smäktande stämma. Skulle gärna hört honom unplugged, vilket ju inte riktigt är hans grej. Live stjälpte den ansenliga maskinparken, skapade en överlastad produktion. Och ljudet förstärkte som sagt besvikelsen.

Ett plus var att James Blake visade upp en ödmjuk och tacksam attityd. Tackade publiken för att den ville komma för att lyssna på hans musik. Han kompletterade med en liten utläggning om att han inte mådde något vidare i 20-års åldern (om jag uppfattade rätt). ”Viktigt att säga vad man har på hjärtat till folk man litar på, hitta saker i livet att njuta av.”

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in