Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Alice Boman följer upp sitt nyligen släppta debutalbum ”Dream On” med en serie pianoversioner av låtar från albumet. Andra låten ut är en intim, avskalad version av den kanske mest uppmärksammade låten på albumet, singeln ”Don’t Forget About Me”.
Artist: Alice Boman
Låt: Don’t Forget About Me (Piano Version)
Släppdag: 12 maj
Mindre än en månads väntan återstår innan den nya supertrion Muzz släpper sitt självbetitlade debutalbum. Den 5 juni är det dags, och nu lägger bandet i en högre växel inför släppet med en helt ny liveinspelning av låten Bad Feeling. Detta är bandets första liveinspelning någonsin, och den kom till under speciella omständigheter eftersom coronapandemin försatt dem, som så många andra runt om i världen, i karantän.
Ett pressmeddelande berättar:
Bandmedlemmarna Paul Banks (Interpol), Josh Kaufman (Bonny Light Horseman) och Matt Barrick (Jonathan Fire*Eater, The Walkmen) spelade in framförandet av Bad Feeling i sina respektive hem i Edinburgh, Brooklyn och Philadelphia. De bjuder här på en mer avskalad version av låten som tidigare släpps i studioversion som singel.
Banks och Kaufman är barndomsvänner som genom de musikercirklar de rört sig i kom i kontakt med Barrick. Efter ett flertal samarbeten sinsemellan genom åren var tiden kommen för de tre att bilda ett band, och detta band blev Muzz.
Med lössläppt frenesi och episka tongångar kommer Johnossi som en knockout rakt in i ditt vardagsrum. Fredagen den 5 juni klockan 21:00 blir det garanterat rå, explosiv, rock i en livestream direkt från klassiska klubben KB i Malmö.
Ett pressmeddelande:
Det blir drygt en timmes konsert som du kan se direkt på YouTube, Twitch, Johnossis/KB:s/United Stages Facebook-sidor. Stödbiljetter finns ute nu på Kulturbolaget.se.
Den 28 februari kom Johnossis sjätte album, ”Torch // Flame”. En skiva fylld med John Engelbert och Oskar ”Ossi” Bondes patenterade sound, en duell mellan gitarren och trummorna. För att karva fram det okonstlade och mest uppriktiga ljudet har John denna gång till mångt och mycket använt en förstärkare som hans mamma köpte till honom från en fritidsgård i Farsta när han var 17 år.
Tidigare har bandet gått ut med att de flyttar hela sin vårturné till hösten. Flera av vårens konserter i Sverige och Norge var på förhand slutsålda.
Livestreamen är ett samarbete mellan United Stage Artist, Kulturbolaget, Hippmedia, och Tune AB.
Johnossi
Live från KB
5 juni
21:00
Johnossi startade i Stockholm 2004 och efter endast tre spelningar skrev de under sitt första skivkontrakt. 2005 släpptes deras självbetitlade debutalbum och sedan dess har de hunnit släppa ytterligare fyra album. Med deras erkänt explosiva liveshow har Johnossi genom hela sin karriär turnerat intensivt i främst Europa, men även i USA och Japan. Flera av duons album och singlar har sålt platina och de har blivit belönade med prestige-fyllda priser som en Grammis för ”Bästa grupp” (Grammisnominerade sju gånger) och två P3 Guld-statyetter för ”Bästa grupp” och ”Bästa Rock”. Låten ”What’s The Point” låg på Trackslistan i hela 25 veckor.
Thåström
Klockan två på natten, öppet fönster
5
Inspelat under 2017-18 års turné i Göteborg, Stockholm och Malmö av Svenska Grammofonstudion Mobile
Mixad av Sankan Sandqvist i Toytown Studios, Palma Music Studios samt Mxm Studios.
Producerad av Thåström Management
Razzia Records (Sony Music)
Release: 15/5 2020
Måste bekänna att Thåströms larmiga kompromisslösa musik är något av ett stickspår för mig. Har sett honom ett antal gånger sedan 1982, men inte bemödat mig om att skaffa några soloskivor. Peace, Love & Pitbulls och dess efterdyningar avskräckte, vilket medförde att högst gedigna album missades. På senare år har jag delvis tagit igen skadan. Har antagit erbjudanden om att vid tre tillfällen i Kulturbloggen, liverecensera Sveriges mest framstående rockstjärna (enligt somliga vår enda riktiga stjärna). En av gångerna råkar vara starten på turnén 2017-18, vars premiär ägde rum i numera rivna Lisebergshallen i Göteborg. Blev en alltför massiv konsert vars brutala ljudvägg, fick till följd att jag för en gångs skull inte utdelade maxbetyg. Lyckligtvis ingen obalans på livealbumet. Nyanser gynnas. Trumhinnorna noterar istället bästa tänkbara tillförsel av bas och diskant, varför mixaren ska harangeras extra. Materialet från turnén 2017-18 har spelats in på Cirkus i Stockholm, Malmö Arena samt i Slottsskogen på WOW.
En del av publikens applåder har fått slinka med. I vanlig ordning varken presentationer eller mellansnack. Alla som är förtrogna med Joakim Thåströms scennärvaro vet att kroppen lever sig in i musiken, fast han i övrigt nästan beter sig som en Bob Dylan. Ett par gladlynta applådtack utgör undantaget. Ändå befinner sig 63-åringen från Högdalen och hans rutinerade band, på ett märkligt sätt i oavbruten förbindelse med mottagarna, som bombarderas av melodramatiska melodier.
Omsluts av ett mäktigt livealbum!. Det gnisslar och dånar av en ruggigt vass repertoar, för att stundom bromsa in i ett par avskalade, hudlösa ballader. Fullträffar som ödesmättade hymnen Kom med mig, en självbiografisk skildring som för tankarna till en vindlande Lundell, jämte andäktiga elegin över Dan Andersson (Om Black Jim). Ofantligt suggestiva melodier kopplar greppet, tar oss in i ett annat universum, ett tillstånd bortom vardagen. Frontmannen och bandet har uppnått ikonstatus, ändå lyckas de lansera ett underifrån-perspektiv.
I allt vad enormt samspelta musiker och betvingande sångare företar sig, märks en superseriös inställning. Anspänningen skulle lätt kunnat bli pålågsamt pretentiös, då avväpnande självironi eller showmanship lyser med sin frånvaro. Fallgropen undviks via förmedlandet av ett böljande hav av sårbarhet, lika trovärdig som uppriktig hållning. Attityden aldrig påklistrad, däremot autentisk, vilket också gäller för de centrallyriska textsjoken. Fragmentariska betraktelser som inkluderar lyssnaren i en slags outsidergemenskap, delvis en motvikt till den tidigare agitatoriske rebellen. Text och musik frodas i effektiv symbios.
Hör ett svindlande sound vars avtryck utan pardon, får mitt hjärta att pumpa snabbare Bandet besitter monumental integritet, utför sitt uppdrag med briljans i en för publiken överväldigande anda.
Samtliga på scen bidrar till ett genialisk helhet. Syntar, elektronik och vackert urskiljbara pianotangenter från Mikael Nilzén respektive Niklas Hellberg färglägger. Ovanpå eller vid sidan om identifieras den egensinnigt spelande Pelle Ossler (cirka sju soloskivor) med sin arsenal av effektboxar. Utan att hänge sig åt traditionella solon eller riffande, utgör feedback och andra finesser en omistlig ingrediens. Delikat omgivning i form av pådrivande komp: garvade trumslagare Anders Hernestam (Weeping Willows) och produktive basisten/ syntskötaren Ulf ”Rockis” Ivarsson kompletterar bilden. Män som vet exakt vart man ska ta sig och hur man förverkligar sin målsättning.
Upptäcker nya saker vid varje genomlyssning av Klockan två på natten, öppet fönster. Stick i stäv med annan gotiskt präglad industrirock med drag av ”shoegazing”, är musiken befriad från allt vad harvande och malande heter. Låtarna, musikerna och Thåström själv befinner sig på en nivå skyhögt över liknande konstellationer. Hade utlandet erövrats om sången varit på engelska?
Att några livefavoriter saknas beror på att de funnits representerade på tidigare liveproduktioner, exempelvis Som jordgubbarna smakade (2012). Av nio spår är endast tre från den då nysläppta Centralmassivet, lika många från Den morronen, två alster hämtas från Skebokvarnsvägen 209 samt att mitt i låtlistan har Det enda du behöver placerats. En av få melodier med rakt, röjigt beat som hämtats från tjugo år gammal cd-singel.
Varje vistelse i detta landskap är lika fascinerande, varje låt lika imponerande. Den tar lyssnaren i besittning. Jag blir uppfylld av mörker och livsglädje. Hör en övertygande attack i uttrycket, som även bereder plats åt nedtonade, vackert formulerade tongångar.
Thåströms röst flödar nästan över av patos, således ingen skillnad mot hur det brukar låta. När han tar i från tårna i sina refränger hörs rosslande stämband ( punkperioden har inte gått spårlöst förbi), mer explicit än på studioinspelningar. Hans lätt igenkännbara stämma befäster en pockande nerv. Det är gripande, omvälvande och auran omkring honom är intakt. I två melodier lanserar han vältajmade kontraster, genom att anföra på akustisk gitarr.
Som nämnts noteras tillfredställande ljud. Vill dock poängtera att jag endast kunna lyssna via länk på datorn, ett allt vanligare förfarande – standard hos de stora bolagen tyvärr – jag så gott som alltid vägrar godta. Har således inte kunnat se skivans design och dessutom fått stå ut med långt ifrån optimal ljudåtergivning. (Tror det är andra gången jag gör avsteg från min högst rimliga princip.)
Varje vistelse i denna potenta och lite skrämmande värld är lika lockande, varje låt lika imponerande självklar. Blir uppfylld av livsglädje och mörker. Den råa kärnan draperas av omvälvande, sofistikerade lager. Oavsett om du såg turnén eller ej, tas du förmodligen i besittning. Svenska musikscenen vore avsevärt fattigare utan tyngden, energin och skönheten hos Thåström live.
obs Fotografierna från Lisebergshallen har tidigare publicerats i Kulturbloggen 12/10 2017.
Artist: JH3-Jari Haapalainen Trio
Album: Fusion Forever
Tre av Sveriges bästa och mest renommerade musiker släppte 8 maj sitt 4e studioalbum tillsammans under namnet JH3-Jari Haapalainen Trio. Albumet heter – Fusion Forever. Det blir också deras sista.
Ett pressmail om albumet och trion:
Som tidigare glider de mellan genrer, låtarna är sprungna ur strikt komposition samt jazzens improvisation. Det är fortfarande furiöst och gränslöst, men vad som skiljer sig från tidigare är att nu finns ingen återvändo. Musikerna har inte bara stirrat på varandra och mot världen vi lever i, utan även djupt in i sig själva. Detta är en mycket mer personlig skiva, för alla medlemmar, och det hörs. Det är en mer mångfacetterad skiva där det finns plats för jazzens beat men även power-funk, hiphop, dub och regniga gator. Alla är på tå, produktionen är nydanande och låtarna är svängiga, melodiösa, direkta och komplexa. Det är början på nått nytt där fortsättningen aldrig blir av.
Albumet är inspelat under 3 veckor 2018/19 i Berlin, i Studio X och Anderebaustelle med hjälp av Dirk Feistel och Boris Wilsdorf. Den sistnämnda har jobbat mycket med Einstürzende Neubauten och Caspar Brötzmann, referenser som passar bra in i detta sammanhang. Allting har sedan mixats av Jari i Bad Timing Studio.
”ODELBERGSV. 30” är första smakprovet och det låter som inget annat. Det är Europeisk Jazz för 2020-talet. Det är en ny vinkel på JH3, en mer introspektiv och mörk stadsbild målas upp. Innan albumet släpps kommer vi få två singlar till i form av spåren ”WHY DO U KEEP SNORTIN’ THAT SHIT” och ”RASTLÖS”.
4/6
”Det är musik som tycks kasta sig över kompositoriska idéer – innan de har hunnit svalna.”
Dagens Nyheter om ”Fusion nation”
7/10
”I stället för väldefinierad musik, förvirring. Vilket förstås är underbart.”
Sonic om ”Fusion Machine”
”En melankolisk melodram som hämtad från en tid med mellanöl och mellotroner.”
Lira om ”Fusion Machine”
Du kan se albumet här, hela albumet finns nu i en video: