Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Star-cross´d lovers – en klar succé

by


I lördags var jag i Vadstena och såg näst sista föreställningen av denna sommars operasatsning Star-cross´d lovers som består av två operor Piramo e Tisbe och Romeo och Julia av de två 1700-talskompositörerna Johan Adolf Hasse och Georg Anton Benda. I grunden är de båda okända för mig även om jag har hört talas om Johan Adolf Hasse.

Detta var mitt första besök i Vadstena och detta beror i huvudsak på att deras säsong ligger mittemellan Läckö, Opera på Skäret och Dalhalla och att det är svårt att kombinera. På pappret hade jag ju kunnat kombinera Läckö med Vadstena, men eftersom jag gärna vill se premiären på Läckö så fungerade det i alla fall inte.

Men i år hade jag alltså bestämt för att jag skulle göra ett besök i Vadstena, trots att det ligger besvärligt till om du väljer allmänna kommunikationer; men det är inte aktuellt att åka ensam i bil till någon av dessa operascener.

Resan gick inget vidare för jag lyckades bli sjösjuk på resan med SJ:s X2000 till Mjölby, men sista etappen gick med buss och då lugnade det ner sig.

Det blev också lite tid att titta runt i Vadstena, men på grund av att det tog tid att hitta hotellets reception, men också att den beställda operamenyn skulle intas redan 16:30 så blev det ett ganska sporadiskt besök. Detta tänker jag dock reparera, förhoppningsvis redan nästa år.

Själva operaföreställningen ägde rum i Bröllopssalen på Vadstena slott. Först fick vi se Hasse´s Piramo e Tisbe och det kan nog närmast beskrivas som opera seria, men med lysande sopraninsatser av Gunda-Marie Bruce och Rebecca Rasmussen, men även Carl Ackerfeldt gjorde bra ifrån sig i faderns roll.

Orkestern satt mitt på scengolvet och själva föreställningen föregicks från väggens sidor, men också med ljusillustrationer på väggen.

Efter pausen var det dags att se Bendas Romeo und Julie och det här var ett helt annat verk. Musiken blev ljusare och ledigare eller kort sagt enklare att lyssna på och jag blev i alla fall mycket lättare till sinnet. Även här var det alldeles utmärkta sångprestationer och framförallt gladde jag mig att få lyssna på huvudparet och där framförallt Frida Jansson utmärkte sig, men bra var också Julias väninna Sofie Asplund. På den manliga sidan blev jag glatt överraskad när jag lyssnade på Jesper Säll, vilken tenor och vilket bra och trovärdigt agerande.

Bra var också Calle Lindén som Julias pappa och det första gången jag lyssnade på honom och förhoppningsvis kommer det fler tillfällen. Även här gjorde Carl Ackerfeldt bra ifrån sig och det skall bli särskilt trevligt att lyssna på honom i rollen som Valentin i Folkoperans uppsättning Charles Gounod´s Faust senare i höst.

Utmärkta var också orkestern under ledning av den dynamiske dirigenten Olof Boman.

Sammanfattningsvis anser jag att det var en riktig höjdarupplevelse, även om jag nog tyckte att Piramo e Tisbe var en mörk och dyster historia, men det är ju ändå helhetsintrycket som räknas. Det blir fyra solar av fem möjliga!

Recension i MVT

Corren.se

Svenska Dagbladets recension

Dagens Nyheters recension

Göteborgsposten recension

Bohuslänningens recension

Ålandstidningens recension

Du som vill veta mer om Romeo – Jesper Säll kan läsa mer här

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intervju med Anthrax

by

I samband med trash metal-bandet Anthrax spelning på Sonisphere fick Kulturbloggen träffa Rob Caggiano som varit bandets gitarrist sedan 2001.

Sonisphere är en serie festivaler som sprider metal runt om i Europa. Vad är dina intryck av den svenska metal-scenen?

I hela Skandinavien är metal-scenen fantastisk. Själv gillar jag black metal-scenen.

Vad skiljer metal från andra musikstilar?

Attityden. Aggressiviteten. Ilskan. Varje musikstil har sitt egna uttryck.

Vilka är dina musikaliska influenser?

AC/DC, Van Halen, Led Zeppelin och The Beatles.

Var hittar ni inspiration?

Livet. Saker runt omkring oss. Flera av våra låtar kan tolkas på olika sätt.

Över åren har ni bytt ut bandmedlemmar och framför allt sångare. Hur har det påverkat ert sound?

Oavsett vilka som är i bandet låter vi fortfarande som Anthrax.

Hur kommer ni fram till vilka låtar ni ska spela live?

Vanligtvis har vi redan bestämt en låtlista när vi åker på turné. Sedan experimenterar vi lite, speciellt i vilken ordning vi spelar låtarna.

Vilka planer har ni för Anthrax framtid?

Göra färdigt vår nya skiva och turnera över hela världen.

South Carolina kvartetten NEEDTOBREATHE är album och Sverige-aktuella

by

NEEDTOBREATHE är en kvartett från South Carolina som har levererat ett av årets bästa rockalbum. Deras The Outsiders består av fjorton finstämda rocklåtar med inslag av country, blues och svänginga refränger.

Albumet släpps den 22 september. Första singel är titelspåret The Outsiders, som går till radio imorgon.

Bandet består av bröderna Bear och Bo Rinehart, det är denna duo som skriver all text och musik tillsammans. De växte upp som prästsöner den lilla staden Possum Kingdom i USA. 1999 bestämde de sig för att starta ett band tillsammans med sina barndomsvänner Seth och Joe.

Låtarna på albumet:
1 The Outsiders
2 Valley of Tomorrow
3 Through Smoke
4 Lay Em’ Down
5 What You’ve Done To Me
6 Hurricane
7 These Hard Times
8 Stones Under Rushing Water
9 Prisoner
10. Won’t Turn Back
11. Girl Named Tennessee
12. Something Beautiful
13. Garden
14. Let Us Love

NEEDTOBREATHE är:
Bear Rinehart (sång, gitarr, piano)
Bo Rinehart (gitarr, sång)
Seth Bolt (bas, sång)
Joe Stillwell (trummor, sång)

Konsertdatum:
14 oktober Stockholm Göta Källare
15 oktober Göteborg Parken
16 oktober Malmö Babel

The Outsiders är bandets tredje studioalbum, de rör sig fritt mellan olika genrer samtidigt som de aldrig tappar bort sig själva. Bluesiga Prisoner, gospelkänslan i Hurricane, bluesen från Won’t Turn Back och den pompösa öppningen med titellåten The Outsiders… kanske är det Bear’s varma amerikanska dialekt från södern som får lyssanren att alltid känna oss hemma. Bo säger såhär om bandets breda musikaliska bredd;

”We’ve never said we can’t do something because it sounds a little country or too modern rock, because then we wouldn’t be staying true to ourselves”.

Kvartetten kommer till Sverige för en miniturné i Oktober. De är kända för sin intensiva live show, de turnerat flitigt. Killarna har under åren utvecklats musikaliskt och allt vävs samman på scen med själfull värme i Bears distinka röst.

Jim Scott har varit med och producerat albumet, han har tidigare jobbat med Tom Petty och Wilco.

“Something Beautiful” Video (Official)

Varsågod: Non Tiqs debutvideo till singeln “Quiet”

by

Playground Music presenterar stolt nyförvärvade Non Tiq med den helt nyinspelade videon till singeln ”Quiet” (release 9:e augusti). Non Tiqs melodier är ofrånkomligt medryckande och det finns en sylvass skärpa i musiken, som inte sällan är melankolisk men ofta dansant. Videon är regisserad av Mats Udd som tidigare arbetat med Jonathan Johansson, Joel Alme, Existensminimum och flera andra. Album med Non Tiq väntas komma våren 2011.
OBS
NON TIQ spelar på Stockholms Kulturfestival Tisdag 12/8, RicaLounge/Sergels Torg någon gång 21:30-23:00

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intervju med Warrior Soul

by

Sonisphere. Regnet öser ner. I ett tält sitter Kory Clarke, den karismatiske sångaren i Warrior Soul, som redan spelat på festivalen och nu är redo för en intervju med Kulturbloggen.

Sonisphere är en festival som fokuserar på metal. Vad tycker du skiljer metal från andra musikstilar?

Metal luktar bättre, men jag vet inte vad metal är längre. Det brukade vara Judas Priest, Ozzy, Iron Maiden, Dio och Metallica.

Jag gillade er cover på Moonage Daydream. Är du ett Bowie-fan?

Jag har en eklektisk smak och tror inte på begränsningar när det gäller kreativitet.

Vilka är dina musikaliska influenser?

Hendrix, Sex Pistols, Ramones, Sabbath och Iggy.

Hur skulle du beskriva din musik?

Rock. Konst. Punk.

Vad får dig att skriva låtar?

Ilska.

Vad är du arg på?

Skillnaden mellan fattiga och rika.

Är det fortfarande samma ilska som när du började skriva låtar?

Fuck the Pigs, Burning Bridges, Destroy the War Machine. Jag skulle säga att det är det.

Kommer du ihåg vilka ambitioner du hade när du grundade Warrior Soul?

Det var i början ett spoken word-projekt fast eftersom ingen ville signa någon utan ett band fick jag skaffa ett. Efter mindre än sex månader blev vi signade av Geffen.

Warrior Soul lade av 1995 men återförenades 2006. Kan du berätta lite om återföreningen?

Vi sålde ut två konserter i Los Angeles och spelade alla de klassiska låtarna.

Hade saker och ting förändrats under tiden ni var borta?

Inte direkt. När jag beslutat att min musikkarriär var över försökte jag hoppa från ett höghus men okunnigheten förde mig tillbaka till musiken. 2002 släppte jag min soloskiva Opium Hotel som är tidernas konstigaste skiva. Men jag ser fantastisk ut på omslaget.

Gillar du att turnera?

Att inte vara på turné är en plåga.

Hur bestämmer ni vilka låtar ni ska spela?

Vi försöker skapa en dynamik. Början och slutet ska vara dramatik. Däremellan skapar vi ett landskap.

Jag föredrar att spela på teaterscener för det är enklare att skapa ett landskap men jag älskade att spela här. Det är en annorlunda utmaning att spela på en festival. Publiken står längre bort och man måste ta till sig energin från hela publiken.

Vad har du för intressen förutom musik?

Jag dricker, skriver poesi och ska börja måla.

Vilka är dina favoritpoeter?

William Burroughs, Emiliy Dickinson och Jim Morrison.

Gillar du även William Burroughs romaner?

Bitvis, ja. Jag gillar den abstrakt surrealistiska komedin och hans teknik att klippa isär berättelser.

Vad har ni för framtidsplaner?

Finns det en framtid? I så fall ska jag börja måla och fortsätta skriva låtar. Jag håller på att skriva material för en skiva med mitt andra band Trouble och min andra soloskiva Opium Hotel 2 kommer i oktober. Vi ska även spela in en ny skiva med Warrior Soul.