Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

White Stripes lägger ned

by

The White Stripes har gjort sitt.
Den berömda rockduon splittras.
”Vi kommer inte att göra några nya inspelningar eller uppträda live”, skriver bandet i ett pressmeddelande.
Skriver Expressen som i sin tur hänvisar till nyhetsbyrån AP
Det är nyhetsbyrån AP som rapporterar att Jack White och Meg White nu kastar in handduken.

Det lär dock inte vara sista gången vi hör något från Jack White i alla fall. Jack White har ju hörts av i en massa andra sammanhang, som banden The Dead Weather och The Raconteurs, samt sitt eget skivbolag.

Välkommen tillbaka Hultsfredsfestivalen – vilket kul besked

by

Hultsfredsfestivalen ställdes in med buller och bång förra året. Nu återuppstår den anrika musikfestivalen redan i sommar. Datum är satt och festivalen kommer att hållas den 14-16 juli, uppger den återupplivade festivalens pressansvarige Liisa Tolonen till Kulturnyheterna.

De som nu ska återuppliva Sveriges kanske anrikaste musikfestival är dock inte Rockparty, som drev Hultsfredsfestivalen då den förra sommaren, 2010, gick i konkurs och lades ned. Kulturnyheterna berättar att det är Hultsfredsfestivalens förre bandbokare Gunnar Lagerman som tillsammans med det tyska bolaget FKP Scorpio ska återuppliva festivalen. Lagerman var tidigare Hultsfredsfestivalens bokningsansvarige i totalt 18 år innan han hoppade av 2003.

Så, dags att boka 14-16 juli nu. Kanske. Det beror på vilka artister de drar dit. Konkurrensen är rätt hård nuförtiden.

De verkar dessutom ha dragit igång en hemsida, fast utan innehåll ännu, men med domännamnet Hultsfredsfestivalen.se.

Relaterat: Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Interpol och The National på tv

by

Två av depprockens största namn – Interpol och The National – framförde båda låtar på amerikansk tv igår.

Här kan du se The Nationals framförande av Conversation 16 hos David Letterman:

Här kan du se Interpol framföra ”klassikern” Evil:

Både Interpol och The National kommer till Sverige i mars.

The Go!Team hyllas för sitt genrefria album Rolling Blackouts

by


The Go!Team: Rolling Blackouts
Betyg 3

Brightonbandet The Go!Team har släppt sitt tredje album: Rolling Blackouts, som verkligen är ett genrefritt album, eller rättare sagt ett album med fartfylla låtar av olika stilar, alla förenade med att det är fart.
Öppningsspåret T.O.R.N.A.D.O. är som en blandning av brötrock, shoegaze och gapig rapsång. Den känns som inspirerad av Arctic Monkeys bråttomstil.
Sedan kommer några mycket mer popiga spår och några spår med funktoner och mycket blåsinstrument.
Favoritspåret för min del är det enda mer långsamma spåret Yosemite theme där det till och med hörs lite mjukt gitarrsolo.

Partypop kanske är det närmaste en genrebeskrivning som fungerar för att sammanfatta det brittiska bandets tredje album.

Nils Hansson i DN gav högre betyg än jag, han gav betyg 4:

The Go! Team kommer i själva verket från Brighton och producerar sig rätt långsamt, med tanke på hur uppskruvat energisk deras musik är. ”Rolling blackouts” är bara tredje albumet, och fortsätter vad som verkar vara ett sökande efter den maximalt sammansatta partypopen. Med en intrikat kombination av spelat och samplat, som får varenda låt att te sig som en andfådd rusning genom nästan hela pophistorien. Och med en avundsvärd förmåga att få allt att sitta ihop.

Egentligen är det knepigt att sätta betyg på musik. Hur som helst var The Go!Team en positiv överraskning för mig, jag har inte lyssnat på deras tidigare två album.

Lite fakta om bandet från Wikipedia:
The Go! Team, brittisk musikgrupp från Brighton, England. De har flera trummisar och deras musik är en blandning av temalåtar från TV-serier, hejaramsor, old school-hip hop, funk och inte minst pop. De använder sig mycket av samplingar på album men de har en riktig livesättning med instrument. De kan jämföras med bland annat Handsomeboy Technique.
Medlemmar
Ian Parton – bandledare, elgitarr, munspel och trummor
Sam Dook – elgitarr, banjo och trummor
Chi ”Ky” Fukami Taylor – trummor
Kaori Tsuchida – trummor, elgitarr, Keyboard och melodika (ersatte Silke Steidinger, hösten 2005)
Jamie Bel – bas
Ninja – rappare/sångare

Skivrecension: Marianne Faithfull ”Horses and High Heels”

by


Marianne Faithfull ”Horses and High Heels”
Betyg: 3

Marianne Faithfull är i nuläget närmast mytomspunnen med sina 40 år i branschen. Hon har varit ihop med Mick Jagger, varit hemlös och upprepade gånger varit på behandling för olika typer av drogmissbruk och ändå lyckats göra hyllade prestationer både som musiker och som skådespelerska. Med det levernet och 65 år på nacken säger hon sig vara redo att gå i pension. Om nya plattan ”Horses and High Heels” är det sista vi får höra av henne återstår att se.

Det är en härjad röst man hör, i samma tonläge som Nina Simone men med en råare klang. Kanske har tidens tand satt sina spår så djupt att man i mixningen av låtarna har valt att lägga hennes röst betydligt högre än kompmusiken. Resultatet blir intimt och samtidigt okonstlat, som att hon står framför dig och sjunger. Det är som att ett svårmod drar igång låtarna, som därefter går över i klatschig countrypop och blues. Ett spår sticker dock ut, ”Past, Present Future” i vilken Faithfull rättframt och avskalat gör bikt som uppgår i ett magnifikt crescendo. .
Det finns egentligen en enda invändning man kan ha mot denna platta. Det är att man har hört många av låtarna förr. Faithfull är annars känd för sitt ständiga omskapande av sig själv, men här blir hon som en karbonkopia av något som inte är speciellt kul. Lou Reed är förresten gästgitarrist på ett par av låtarna.

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,