• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

A Beautiful Friend: We were heading for the Sun, höstens feelgoodskiva

18 september, 2011 by Rosemari Södergren


Artist: A Beautiful Friend
Titel: We were heading for the Sun
Betyg: 4
Release: 21 september

We Were Heading For The Sun är titeln på det nya albumet med A Beautiful Friend. Här presenteras en delvis ny och mer omedelbar sida. Bakom namnet A Beautiful Friend döljer sig Pelle Ekerstam, låtskrivare, sångare, gitarrist, arrangör och producent.

Att Pelle behärskar många instrument märks med allt finlir som finns att upptäcka då du lyssnar om och om igen på spåren. ”We were heading for the Sun” är absolut ett feelgood-album med mjuk musik och positiva texter.

På debutalbumet var hans låtar mer storslagna med romantiskt anslag och orkestrering som fick folk att dra paralleller till neo-crooners som Rufus Wainwright och Richard Hawley.

Nya albumet har enklare, mer omedelbara poplåtar med också en hel del av eftermiddagsjazz i sig. Inte så konstigt eftersom acid jazz och soul länge varit en del av Pelles musikaliska vokabulär, innan han flyttat till Stockholm hade nästan bara spelat sådan musik.

Några av spåren, för övrigt de som gör att jag ger albumet betyg 4, är spår som Love Finds A Way, Ordinary Faces och titelspåret We Were Heading For The Sun som känns nästan som 80-talsdisco.

Titelspåret We Were Heading For The Sun är mitt favoritspår, det glad pop men ändå stråk av vemod i det.

Lite kul är också att Pelles gamle hjälte Mark Olson (The Jayhawks), sjunger duett i Soul To Body. De träffades av en slump i hemmamiljö. Pelle var på middag hemma hos sin bror tillsammans med föräldrar och fästmö.
– Gitarrbyggaren David Sundberg var inbjuden och undrade om han kunde ta med en vän. Det visade sig vara Mark. Vi hade en trevlig kväll, om än lite bisarr.
Det slutade med att Pelle frågade om han ville sjunga på nästa skiva. Sagt och gjort. När Mark kom till Sverige nästa gång hörde han av sig och sa att han hade en lucka, och så fick Pelle producera sin gamle favorit.
– En speciell upplevelse. Han hade just varit hos tandläkaren och dragit ut en tand och gick på smärtstillande.

Pelle flyttade för 15 år sedan från hemstaden Värnamo till Stockholm. Han har sedan dess kunnat höras och ses i en rad olika sammanhang. Bland annat har han turnerat som gitarrist med en rad etablerade svenska artister, frontat i alt-countrybandet Yukon AK (tillsammans med bland andra Jennie Abrahamson) och släppt sitt första soloalbum som A Beautiful Friend. Debuten (You’ve Already Passed) This Moment, som kom 2008 fick ett fint mottagande i media. 8/10 i Sonic bland annat.

Han har sedan dess turnerat flitigt, både ensam, med förinspelat komp på rullbandspelare, med stråkkvartett och med elektriskt band. I samband med debutalbumet turnerade han både själv och som uppvärmare åt The Perishers, Elin Ruth Sigvardsson och John Hiatt. De som följt hans MySpace-sida har kunnat förbluffas av några läckra omarrangemang av ett antal mer eller mindre förvånande covers som avslöjar att han både har fantasi och självdistans (eller vad sägs om att ge sig på I Surrender av Samantha Fox?). En av dessa covers, Robyns Keep this Fire Burning, har till och med smugit sig in som avslutningsspår på det nya albumet.

Lite extra information om Pelle som vi fick i ett pressmail:
Parallellt har han skrivit stråkarrangemang åt andra och läst en roman i veckan under hela det gångna året.
– Jag älskar ju att läsa – jag inspireras nästan mer av litteratur än musik. Känslan som hänger kvar efter att jag har läst nåt bra är otroligt närande om jag sätter mig ner och skriver just då. När jag märkte att jag snittade på ungefär en bok i veckan blev det lite av en sport att hålla den statistiken året ut, erkänner han.
Ekerstam kunde därför regelbundet ses på puben Oliver Twist djupt försjunken i en bok medan hans Bedarö Bitter på fat blev avslagen. Vissa av dem i alla fall.
Mitt i allt bokslukande har han också hunnit skriva en mängd låtar.

Läs även andra bloggares åsikter om A Beautiful Friend, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: A Beautiful Friend, Musik, Recension

”Les Misérables” säsongsöppning på Malmö Opera – stor succé – stående ovationer

17 september, 2011 by Redaktionen

Foto: Malin Arnesson
Musikal av ALAIN BOUBUL och CLAUDE-MICHEL SCHÖNBERG
efter en roman av VICTOR HUGO

MUSIK Claude-Michel Schönberg

SÅNGTEXTER Herbert Kretzmer

FRANSK ORIGINALTEXT Alain Boublil & Jean-Marc Natel

TILLÄGGSMATERIAL James Fenton

ORKESTRERING John Cameron

SVENSK ÖVERSÄTTNING Ture Rangström

Säsongsöppningen på Malmö Opera skedde igår kväll med musikalen ”Les Miserables” och det är en musikal som jag har sett åtskilliga gånger såväl här på Malmö Opera som i Kungliga huvudstaden och utomlands.

Musikalen som bygger på Victor Hugo´s bok med samma namn är som det sägs i musikkretsar en väl genomkomponerad historia.

Mitt förstahandsintryck av gårdagens föreställning är aningen splittrad och huvudinvändningarna är två dels anser jag att ljudnivån är på tok för hög dels tyckte jag att det blev väl snabba scenväxlingar samtidigt som jag anser att man drog ut på slutet.

I det här sammanhanget känns det relevant att konstatera att jag numera mestadels ser operaföreställningar och där fungerar det ju som bekant på ett helt annat vis. Samtidigt förstår jag självfallet att musikal framförs på kanske just det här viset, vilket jag tycker är lite tråkigt. Det jag reagerar negativt emot är den höga ljudvolymen, som jag alltså i grunden anser är onödigt hög. Självfallet har det med var man sitter i salongen, så det är kanske något som går att påverka vid framtida besök.

På sångarinsatserna kan jag dock inte klaga dock med undantag för Jean Valjean (Dan Ekborg), men han hade ju andra goda sidor.

Kvällens starkaste insats svarade utan tvekan Fred Johanson för, som Javert, men att han är såväl en god sångare och aktör visste jag ju innan detta besök.

Philip Jalmelid, som sjöng Marius gjorde också ett mycket starkt intryck och det är ju en ”himla” tur att han valde sångens bana och inte blev bilreparatör. För konstens skull!

Redan i inledningsscenerna fick vi se en scen där biskopen av Digne, sjungen av David Lundqvist, s a s satte ner foten. Underbart vackert sjunget och jag betraktar denna scen som en av nyckelscenerna i hela föreställningen.

Scenerna i Montreuil-Sur-Mer där imponerade Karolin Funkes insatser som Fantine också detta en annan nyckelscen.

Det var också roligt att återuppliva scenerna i Montfirmeil dvs familjen Thénardiers värdshusscener. Denna gång sjungs de av Peter Harrysson och Marianne Mörk. Någon stor sångarkonst handlar det kanske inte om, men roligt var det. Lilla Cosette utmärkte sig här både sångmässigt och sceniskt.

Till de starkaste scenerna i föreställningen räknar jag scenerna i Barrikaderna. Här utmärker sig de olika sångarna och inte minst gäller det Anders Gjönnes som sjöng Enjolras, men där fanns även andra goda röster som till exempel Glenn Daniel Nilsson, Grantaire, Fredrik Lexfors, Feully och Andreas Eldeen som sjöng Courfeyrac, men det var inget fel på övriga ensemblesångare.

Ivar Lodén Håkansson som gatpojken Gavroche imponerade storligen såväl sångmässigt som sceniskt. Det blir säkert något stort av den pojken när han blir stor.

En annan som imponerade var Emmi Christensson som sjöng Cosettes parti.

Som sig bör var Malmö Operaorkester, under ledning av, Mats Rondin, i storform. Det samma gäller Malmö Operakör.

Sammanfattningsvis var det en trevlig kväll och jag kan absolut rekommendera ett besök, men passa på att skaffa biljetter så fort som möjligt. Det är bara 46 föreställningar kvar.
Malmö Opera

Vill du läsa mer om handlingen i Les Misérables besök Mogens Operasidor
Läs också ”Les Misérables öppnar säsongen på Malmö Opera

Recensioner
Operaplanet av Eva Rydén
Anders E Larsson i Kvällsposten
Carlhåkan Larsén i SDS
Skånska Dagbladet
DN:s recension
SvD
Kulturnytt i Sveriges Radio
POPLIGHT
JyllandsPosten
KULTUNAUT
POLITIKEN
BERLINGSKE
GregersDH

Produktionsteam
SCENOGRAFI Martin Chocholousek
KOSTYM Annsofi Nyberg
Ljus Mikki Kunttu
LJUD Oskar Johansson
KOREOGRAFI Roger Lybeck
REGI Ronny Danielsson
DIRIGENT Mats Rondin

Medverkande
JEAN VALJEAN Dan Ekborg

JAVERT Fred Johanson

BISKOPEN AV DIGNE David Lundqvist

FANTINE Karolin Funke

THÉNARDIER Peter Harrysson

FRU THÉNARDIER Marianne Mörck

MARIUS PONTMERCY Philip Jalmelid

COSETTE Emmi Christensson

ÉPONINE Ida Högberg

ENJOLRAS Anders Gjönnes

GRANTAIRE Glenn Daniel Nilsson

FEULLY Fredrik Lexfors

COMBEFERRE Daniel Engman

COURFEYRAC Andreas Eldeen

LESGLES Johan Karlsson

PROUVAIRE Johan Karlsson

Joly Sonny Enell

Copin Sophie Nilsson

DUPOND Micaela Sjöstedt

GAVROCHE Ivar Lodén Håkansson

LILLA COSETTE Beata Ljunggren

LILLA ÉPONINE Arbenita Hyseni

FOLK, ÖVERKLASS,KROGGÄSTER,PROSTITUERADE M FL
Lunds dans- och musikalgymnasium, Malmö Operakör

STATISTER
Fredrik Andersson, Jonathan Franck, Carl-Adam Gansén, Jonas Gram, Sam Meyari, Paul Olsson, Sebastian Orre, Anton Swerkerström

Arkiverad under: Musik Taggad som: Les Miserables

Recension av Sverige-aktuella JEFF the Brotherhoods senaste skiva

16 september, 2011 by Jonatan Södergren

JEFF the Brotherhood
We Are The Champions
Betyg: 4

Deras råa, riffbaserade gitarrock för stundtals tankarna till sjuttiotalets mest psykedeliska ögonblick men bakom de skräniga ljudmattorna gömmer sig en gyllene fingertoppskänsla för melodier. Lek med tanken att Brian Wilson gick med i Dinosaur Jr, det hade nog låtit ungefär så här.

JEFF the Brotherhood består av bröderna Jake och Jamin Orrall från Nashville som numera gett ut skivor tillsammans i nästan tio års tid. På We Are The Champions når de ut till en bredare publik men fokus ligger fortfarande på fuzziga ”två-och-en-halv-minuters-låtar”.

För att vara en duo är ljudet beundransvärt fylligt men styrkan ligger i drivet i låtarna som river sönder allt i sin väg och går rakt in i hjärtat.

Den sjuttonde respektive artonde november kommer JEFF the Brotherhood till Sverige för spelningar på Strand i Stockholm och Jazzhuset i Göteborg.

Bästa spår: Diamond Way

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: JEFF the Brotherhood, We Are The Champions

Serenades gör Sverigeturné i december

16 september, 2011 by Redaktionen

2 december – Malmö, Babel
3 december – Uppsala, Västmanlands-Dala nation (Velvet)
8 december – Göteborg, Nefertiti
9 december – Stockholm, Debaser Medis
Fyra datum för alla som gillar Serenades.

Ett pressmeddelande berättar om deras decemberturné i Sverige:

När krutröken från sommarens festivaldrabbningar skingrats och endast musiken återstår är det ändå svårt att inte kippa efter andan något när Serenades sandstrandssouliga ”Birds” åter spelas på radion. Den var bra redan första gången och den är till och med bättre nu när man känner till varje sekund av låten. För visst är det så att duon Markus Krunegård och Adam Olenius har stött på en riktig guldåder med sitt Serenades.

Om man summerar den mediala trafik som har omgett duon så är det idel goda ord som strömmat ut. Om man summerar den kraft det 10 man starka livebandet med stråkar och körer gett oss i sommar är det längtan man känner. Om man summerar delarna och tar in helheten med Serenades så är det då, just då, som man mår som bäst och vill ha mer än bara mycket mer. Bejublad singel, bejublat album ”Criminal Heaven” och bejublade konserter.

Så för er själar som på grund av dålig ekonomi, trist geografiskt läge eller bara dåligt omdöme inte har bevittnat Serenades ännu skymtar ett gyllene tillfälle runt hörnet. En chans att låta er förtrollas av herrar Krunegård och Olenius musikaliska magi. Vi talar om fyra kvällar i fyra städer då decembernattens mörker kommer lysas upp av den popstjärna som Serenades utgör.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Serenades

Kulturbloggen möter Gypsy and the Cat

15 september, 2011 by Jonatan Södergren

Gypsy and the Cat följer Cut Copys fotspår och är ytterligare ett alternativt popband med elektroniska influenser som kommit fram i Australien den senaste tiden. När jag träffade dem på Debaser Slussen, bara några timmar innan deras första spelning på svensk mark någonsin, möttes jag av en lekfullt duo som gärna lät intervjun mynna ut i en konversation långt över förväntan.

Gruppen utgörs av Xavier Bacash och Lionel Towers som innan de bildade Gypsy and the Cat båda arbetade som DJ’s i sitt hemland. De bestämde sig för att bilda bandet en kväll de båda dammat av plattor på samma nattklubb och på så sätt upptäckt att de hade samma musiksmak.

Vilka är era ambitioner?

Det finns vissa arenor och festivaler vi drömmer om att spela på och vi hoppas en dag bli tillräckligt stora för att kunna turnera världen runt.

Vad tycker ni mest om av att skriva låtar och att stå på scen?

Det är helt olika saker. Vi föredrar nog att skriva låtar men det finns inget som överträffar att få se publikens reaktioner från scen. Det om något höjer självkänslan.

Var hittar ni inspiration till att komponera musik?

Livet, kärleken och från att göra sådant som band gör och försöka uttrycka det på ett eget sätt.

Hur kom ni på bandnamnet?

Namnet är taget ur en dålig barnbok som hade titeln 365 godnattsagor. En av berättelserna hette Gypsy the Cat och vi gjorde om det till Gypsy and the Cat.

Vilka är era influenser?

Beach Boys, Bee Gees och Led Zeppelin. Sedan har vi elektroniska influenser så som Daft Punk, Justice, Trentemöller och The Knife.

Skiljer sig musikklimatet i Australien från resten av världen?

Inte direkt, vi kopierar bara resten av världen eller vad menar du med musikklimatet?

När jag intervjuade Cut Copy berättade dem att läget i Australien var intressant för att det genomgick en fas av förändring.

Vadå för förändring?

Att det förut bara spelades massa rockmusik på radion men att det nu börjat öppna upp sig i och med att fler festivaler med elektronisk inriktning dykt upp.

Det stämmer att flera rockfestivaler börjat släppa in elektronisk musik. Problemet är att de kommersiella radiostationerna fortfarande bara spelar samma skit som USA. Istället för att spela Lady Gaga och Rihanna borde de släppa fram fler australienska band som oss och Cut Copy men det finns en radiostation som är bra. Den heter Triple J.

Vad tycker ni om Sverige än så länge?

Det är vackert, väldigt vackert. Vi har inte hunnit se så mycket än för vi kom precis hit men allt har varit vackert än så länge. Tycker du om Sverige?

Jag har insett att jag brukar sakna Sverige när jag är borta för länge.

Det brukar vara så. Borta bra men hemma bäst.

Saknar ni Australien?

Inte än. Vi har sett för mycket av världen för att nöja oss med Australien. I framtiden när vi bildar familjer kommer vi väl vilja att våra barn växer upp där men just nu skulle det vara trevligt att bo antingen här eller i Paris ett tag. Vi kom precis från Köpenhamn och det är intressant att se städer som Stockholm och Köpenhamn som inte blev ödelagda efter världskriget. Det var alltså så här Europa såg ut en gång i tiden.

Vad kan vi förvänta oss av er i framtiden?

Just nu ligger fokus på album nummer två som kommer vara tio gånger bättre än förra skivan. Om inte annat så kommer den vara annorlunda.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Gypsy & The Cat, Gypsy and the Cat

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1307
  • Sida 1308
  • Sida 1309
  • Sida 1310
  • Sida 1311
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in