• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

OFF! + Trash Talk till Debaser Slussen

12 april, 2012 by Jonatan Södergren

”Om nu 2012 verkligen är apokalypsens år så har OFF! och Trash Talk bestämt sig för att avsluta det hela sparkande och/eller skrikande. Bevisligen både och. Det kan inte bli mycket hårdare än så här på Slussen i sommar.

Ni känner till herrarna i OFF! sedan tidigare. Keith Morris (Black Flag, Circle Jerks), Dimitri Coats (Burning Brides), Steven McDonald (Redd Kross) och Mario Rubalcaba (Hot Snakes/Earthless/Rocket From The Crypt). De är kraften och andan i L.A-punken, nu återupplivad och med ny energi.

Bandet släppte sin debut-sjua, ”1st EP”, i oktober 2010. Tre stycken till skulle följa, alla samlade i ”First Four EPs”. Pitchfork, NPR, The L.A. Times, etc var snabba med lovorden och följdes av spelningar på prestigefulla Coachella Music Festival och turnéer i USA, Europa och Australien. I maj släpper de sitt första riktiga album. Betitlat ”OFF!” spelades plattan in skitsnabbt, som sig bör, precis i det tempo som OFF! hanterar bäst. Producerad av Dimitri Coats på Lingsize Soundlab i L.A, klockar plattan in på strax under 16 minuter, varje låt mer förbannad än den förra. Det låter som ’78 och smakar som äkta vara.

Sedan 2005 har Sacramentobandet Trash Talk knutit nävarna och vevat åt världen. Bildade i modern tid har de lyckats frammana minnen av genrens storhetstid då publiken krävde en aggressiv liveshow värd musiken och ett band som klarade av att leverera. Trash Talk är ett sådant band.

Med en scennärvaro fast rotad i kaos, en arsenal av släpp att backa upp det med och frekvent turnerande förvånar de kontinuerligt såväl fans som nya lyssnare. De har ständigt slagit sig framåt och uppåt och tänjt på gränserna. Det finns inget stopp på denna punk/hardcore-ångvält.”

Arkiverad under: Musik Taggad som: OFF!, Trash Talk

Kulturbloggen möter Charli XCX

11 april, 2012 by Jonatan Södergren

Det brittiska stjärnskottet Charli XCX är bara nitton år men de rätta orden har redan börjat snurra runt på de rätta musikbloggarna. I november släpper hon sitt ännu obetitlade debutalbum som delvis är inspelad i Patrik Bergers (som tidigare producerat Robyn) hemmastudio i Stockholm. Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp henne inför hennes spelning på Hornstull Strand.

Hittills har du släppt de två singlarna Nuclear Seasons och Stay Away, vilket blir ditt nästa drag?

De var bara små indie-singlar, den första riktiga singeln från min skiva heter You’re the One och ges ut i juli och i juni ger jag ut en EP i USA via skivbolaget IAMSOUND.

Har du någon titel till skivan ännu?

Jag är verkligen dålig på att döpa saker. När jag var yngre hade jag två guldfiskar som jag bytte namn på varje vecka. Jag har kommit på massa titelidéer men jag har fortfarande inte bestämt mig för vad skivan ska heta.

Hur var det att lämna London för att spela in i Los Angeles?

En del spelades in i Los Angeles och en del spelades in här i Stockholm, de flesta låtarna tog sin början hemma i min sängkammare i London. Blandningen av platser passade verkligen mitt sätt att skriva och Los Angeles speglar min musik på ett bra sätt. Under den skinande ytan finns det mörka subkulturer som reflekteras i min musik.

Du har varit förband åt Sleigh Bells och uppträtt på SXSW, vad har det betytt för din karriär?

Sleigh Bells är ett av mina favoritband. Jag älskade deras senaste skiva och Alexis är en stor inspiration för mig. Starka kvinnliga sångerskor är viktiga i en tid som denna. SXSW var som världens ände i galenskap. Det var ofattbart många musiker och olika typer av människor i en och samma stad. Jag spelade på Pitchfork-scenen med Fiona Apple och Grimes. Grimes är en intressant artist som jag fått chansen att spela med rätt ofta på sistone. Dessutom var det i en kyrka så atmosfären var fantastisk.

När började du med musik och när bestämde du dig för att satsa på det professionellt?

Jag började skriva låtar när jag var sju men när jag var fjorton började jag lägga upp demos på MySpace. En vän till mig som arrangerade olagliga ravefester i London bad mig uppträda på en av hans fester och det var så det började. Det var inget val, bara något som hände. Jag kastades in i en konstig, utflippad undergroundscen när jag var fjorton och det är något som influerat mig en hel del. Folk sprang omkring halvnakna och spydde och målade på varandra.

Var hittar du inspiration till att skriva musik?

Jag inspireras av massa olika saker. Musikaliskt från Björk och Kate Bush men mina texter är framför allt fyllda av visuella referenser till fotografer som David LaChapelle som skapar mystiska världar. När jag ser hans bilder vill jag föra över det till musik. Tonårskultfilmer såsom Jawbreaker och Virgin Suicides har också varit inspirerande. Jag vill göra en synestetisk, visuell skiva. Om man tänker i färger är min skiva guld, rosa och svart. Jag är även inspirerad av Tumblr och hur post-MTV-generationen sprider sina saker på nätet.

Varför just guld, rosa och svart. Vad representerar de färgerna?

De representerar egentligen inte någon särskilt sinnesstämning men sättet syntharna låter ger upphov till magiska gyllene övertoner. Glitter faller från himlen och exploderar över solnedgången men medan glittret faller ner förvandlas det till en oljestorm av mörker och där oljan träffar marken börjar rosa rosor växa. Jag skulle vilja göra hela min skiva till en enda lång musikvideo fylld av hyperrealistiska syner och och magiska bilder.

Vilka är de viktigaste elementen i din musik?

För mig är texterna viktiga. Det känns som att jag har någonting att säga. En historia att berätta. Jag vill förändra hur popmusik uppfattas. Jag vill göra popmusik riktigt igen. Det ska inte bara handla om att gå och dansa på någon klubb, det måste vara mer poetiskt än så och jag tror att det är en ström av artister som håller på att göra det för tillfället. Kanske beror det på att jag är sångerska men hur rösten framställs genom djup och lager är också viktigt. Basgångarna är också viktiga, de måste gå rakt in i hjärtat vilket Robyns With Every Heartbeat är ett bra exempel på.

Hur skulle du beskriva din musik för någon som inte hört dig ännu?

Det är någonstans mittemellan häxhouse och rak pop. Energin från 90-talets girl power blandat med det med det vackra hos Kate Bush och sedan en popprägel, i stil med Gwen Stefani, på det.

Till sist, kan du lista dina fem favoritlåtar?

Björk – Like Someone in Love
Kate Bush – The Sensual World
Grace Jones – Nightclubbing
Siouxsie and the Banshees – Hong Kong Garden
Miley Cyrus – Party in the USA

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Charli XCX, Nuclear Seasons, Stay Away, Strand

Chris Isaak till Sverige för tre konserter

11 april, 2012 by Redaktionen

I oktober kommer Chris Isaak till Sverige med sin ”Beyond The Sun”-turné för tre konserter, berättar ett pressmeddelande:

Cirkus i Stockholm får besök av denna fantastiska röst och artist den 17 oktober, Trädgårn i Göteborg den 21 oktober och KB i Malmö den 22 oktober. Biljetterna släpps nu på fredag den 13 april.

När han senast spelade i Sverige 2010, i Filadelfiakyrkan, fick han helt otroliga recensioner. Aftonbladets Markus Larsson gav konserten 5 plus under rubriken ”Holy shit, Isaak”. Larsson beskriver konserten som helt fantastisk och menar att Isaak ”levererar en bländande uppvisning i klassiskt amerikanskt showmanship som blir alltmer sällsynt. Underhållningen parkerar bilen och kammar till rockabillyfrisyren nånstans mellan Las Vegas och en rökig sylta vid mexikanska gränsen.”

Säg den som inte känner igen de spröda gitarrtonerna som introducerar ”Wicked Game”, denna mästerliga tankevandring om kärlek. Säg den som inte suttit klistrad vid tv:n och sett de svartvita bilderna av Chris Isaak och Helene Christensen lekandes på stranden. Säg den som inte fått rysningar av Isaaks djupa röst när han deklarerar att han inte kan hjälpa att han faller för dig.

På många sätt definierar ”Wicked Game” Chris Isaak och hans musik så väl. Sin stora kärlek för musiken som spelades in i Sun Studios i Memphis slingrar sig som en röd tråd genom hela hans karriär; från debuten ”Silvertone” fram till nya hyllade ”Beyond The Sun” där han på allra ypperligaste sätt tolkar klassiker som ”Ring of Fire”, ”Can’t Help Falling In Love”, ”Oh, Pretty Woman” men även de mindre kända guldklimparna som ”Miss Pearl” av Jimmy Wages och ”So Long I’m Gone” av Warren Smith.

Vi har sett Chris Isaak fram och tillbaka på tv-skärmarna i filmer som ”När Lammen Tystnar” och ”Twin Peaks: Fire Walk With Me” men det har alltid varit musiken som han återvänt till. I oktober kommer Isaak till Sverige för tre exklusiva spelningar. Förväntansfulla fans ställer in siktet på Malmö, Göteborg och Stockholm.
Datum

17.10 – Stockholm, Cirkus
21.10 – Göteborg, Trädgår’n
22.10 – Malmö, Kulturbolaget

Arkiverad under: Musik

Street Dogs till West Coast Riot

11 april, 2012 by Redaktionen

Göteborgsfestivalen West Coast Riot fyller på artistlistan och meddelar att Street Dogs är klara för sommarens punkfest på Röda Sten i Göteborg. Sedan tidigare är bland annat Rancis, Against Me! klara.

Ett pressmeddelande berättar:
Med Mike McColgan i spetsen har Street Dogs blivit Bostons stolthet. Efter att ha återvänt från Gulfkriget var han så småningom med och bildade Dropkick Murphys i mitten av 90-talet. Ett par år senare lämnade han platsen som sångare i bandet till förmån för sin dröm om att, precis som sin morbror och stora förebild, bli brandman i Boston Fire Department. McColgan hann arbeta som brandman till 2002, då längtan efter punken blev för stor och Street Dogs uppstod.

Punkrocken flödar djupt i ådrorna på Street Dogs. Under deras tio år tillsammans har de släppt en rad album med kompromisslösa texter och pumpande punk-anthems. Turnéer har tagit dem över världen tillsammans med storheter som Rancid, Social Distortion och Bad Religion.

Höj nävarna och skråla med när bostongänget i sommar besöker West Coast Riot för första gången!

Datum
26.7 – Göteborg, Röda Sten

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: Vånna Inget – Jag ska fly tills jag hittar hem

10 april, 2012 by Redaktionen

Band: Vånna Inget
Album: Jag ska fly tills jag hittar hem
Betyg: 3

Med punkplattor är det ofta så att man kan plocka ut ett par låtar och hoppa över resten. Det brukar vara en viss upprepsamhet man inte klarar av annat än live — när man har en spelning är det ändå energin och den delade erfarenheten som är viktigast. I sällsynta fall fungerar skivan dock som en helhet, detta brukar vara fallet i hardcore, eller så är (nästan) varje låt en poppärla, som i Ramones debutalbum. Fastän jag älskar punk krävs det inte mycket för att tråka ut mig. Jag har lyssnat på det sen jag var en liten pilt bland strandens pilar.

Siesta-aktuella punkkvartetten Vånna Ingets signum är Karolina Engdahls skräniga, tillsnörda röst, hennes ångestladdade, upproriska, tonårsromantiska texter, de skramlande elgitarrerna och de subtila, melodiska riffen. Men framförallt står Vånna Inget för klockrena punkhits.

”Nödsignal” är en sån. Vi får, som alltid med bra Vånna Ingetlåtar, en favorit i repris. Detta är ”Tickande Bomb” och ”Allvar” från förra skivan. Jag och min väninna sjöng refrängen (”det här är en nödsignal/ jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse”) i flera dagar, den och de där andra hitsen blev ett soundtrack till vår vistelse i Småland. Men även större städer har sitt småstadskomplex, så detta är lika mycket musik för en ilsken kväll genom gbgregn som för en tråkig söndagskväll (eller är det Lördag?) i en by i Småland.

Jag ska fly tills jag hittar hem (älskvärd titel!) ger varken mer eller mindre än debuten från 2011 (Allvar kunde t.om. varit en EP). Det är samma sak om igen. Jag råkar gilla formeln, men jag hade ändå hoppats på något nytt. I själva kompositionen av de individuella låtarna märker man en överflödighet som finns i helheten. Jag är dock inte så pedantisk att jag inte kan bortse från ett eller annat dåligt placerat skrika-ut-klimax i slutet på en låt. Men det visar att Vånna Inget fortfarande är ett ungt band, ett band som precis har börjat lära sig att hantera sin begåvning.

Jag nämnde i början att man ofta kan plocka ut ett par låtar från en punkplatta, men eftersom detta är en ep på 4 låtar vill man ju inte ta bort för mycket. Dock måste jag erkänna att jag alltid kommer se den som en singel, ”Nödsignal” + lite kul bonuslåtar.

Text: Bojan Buntic

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1199
  • Sida 1200
  • Sida 1201
  • Sida 1202
  • Sida 1203
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in