• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Sucker Punch, betyg 1

9 april, 2011 by Redaktionen

Sucker Punch
Betyg: 1

Filmen börjar med att man får se en ung kvinnas reaktion till att både hennes mamma och syster har dött. Den obehagliga låtsaspappan har utan tvivel varit inblandad i, och kanske till och med orsakat, bådas död. Förtvivlat riktar den unga kvinnan en pistol mot sin styvfar. Han ringer polisen och kvinnan förs till ett mentalsjukhus. Där ska hon få en lobotomi så att hon inte kan orsaka mer trubbel för låtsaspappan. Precis innan ingreppet börjar, så skiftar filmen till en helt annan miljö.

Nu blir kvinnan Baby Doll (Emily Browning) som befinner sig på ett bordell där hon och de andra tjejerna måste dansa framför giriga, rika män som sedan får göra vad de vill med dem. Baby Doll och hennes fyra medhjälpare, Sweet Pea (Abbie Cornish), Rocket (Jena Malone), Blondie (Vanessa Hudgens) och Amber (Jamie Chung), tänker fly därifrån, vilket visar sig vara svårare och farligare än vad någon hade förväntat sig.

När Baby Doll dansar hypnotiseras hennes tittare och det är då tjejerna slår till. Vi som ser filmen får aldrig se Baby Doll dansa, utan då skiftar miljön ytterligare en gång och vi får se krigsscener istället när tjejgänget slåss mot alla möjliga slags monster.

Sucker Punch, regisserad av Zack Snyder, bygger på specialeffekter. Krigsscenerna påminner mig om strider från ett häftigt data spel (dock skulle dataspelet inte ha lika suverän grafik). Tyvärr måste jag säga att Sucker Punch som dataspel hade varit mer spännande. Striderna i filmen var förutsägbara och tjejerna hade det allt för lätt för sig att döda alla monster för att det skulle bli spännande.

Sucker Punch skulle kunna jämföras med Kill Bill, men i Kill Bill är skådespeleriet bättre, storyn är bättre och Uma Thurman är inte lika immun mot vapen som huvudpersonen i Sucker Punch. Baby Doll slogs mot monster femtio gånger så stora som hon själv och hon fick aldrig en enda skråma.

Visuellt var Sucker Punch i mästarnas klass, även om det ofta var överdrivet, men bristerna i storyn och skådespeleriet gjorde så att filmen inte kom i närheten av mina förväntningar. Jag har ingenting emot actionfilmer, men den här filmen var för beroende av specialeffekterna för min smak. Skulle specialeffekterna tas bort, så skulle det inte finnas någonting kvar. Storyn är för tunn och skådespeleriet var inte på topp, vilket överskuggade hela intrycket av filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om Sucker Punch, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Sucker Punch

Between 2 Fires, recension

9 april, 2011 by Redaktionen


Between 2 Fires
Betyg: 4
Premiär: 29 april 2011

Den djupt rörande och tragiska filmen, Between 2 Fires, handlar om den unga modern Marta (Magda Poplawska) och hennes desperata flykt från Vitryssland med sin dotter, Anna (Kamila Nowysz).

Martas liv i den fattiga lilla staden har länge varit en plåga. Pappan till hennes barn är död, hennes föräldrar är döda och för att hennes dotter kan få något tak över huvudet, tvingas de bo hos en man som behandlar dem illa. När Witjek säljer Anna till barnprostitution, bestämmer sig Marta att riskera allt och fly till Sverige. Men saker och ting tycks inte bli mycket bättre då de hamnar på en flyktingförläggning i norra Sverige där de fortsätter att konstant leva i rädsla. Martas enda kontakt i Sverige är opålitlig och svarar inte i telefon, och det finns en obehaglig man i flyktingförläggningen som verkar hålla utkik efter dem. Vad vill han dem? Den skumma rumskamraten säger att det inte går att lita på någon. Dessutom finns den skrämmande tanken att skickas tillbaks till Vitryssland konstant i baktankarna hos Marta.

Till slut tvingas Marta på allvar överväga en högst motbjudande tanke, som mer och mer verkar vara det enda alternativet hon har för att få stanna kvar i Sverige.

Under filmen sitter man spänt uppmärksam på vad som händer i Martas liv. Man delar hennes hopp, kärlek och rädslor när hon försöker göra allt hon kan i kampen om sin dotters säkerhet. Gång på gång får hon offra sig själv.

Filmen är skrämmande realistisk.

Regissören Agnieszka Lukasiak upplyser tittaren om hur asylsökande har det och tanken att det här är människors verklighet är hjärtkrossande.

Mer om filmen i Sydsvenskan och i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Between 2 Fires, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Between 2 Fires, Filmrecension, Scen

Tron Legacy – musiken är filmens behållning

8 april, 2011 by Rosemari Södergren


Tron Legacy
Betyg 2

Tron handlar om en man, Kevin Flynn, som är fixerad vid data-spel och som lyckas skapa en ingång där han kan ta sig in i spelens värld. Han skapar samtidigt spel som säljer världen över och hans företag är världens främsta inom spel.
En kväll kramar han om sin son Sam, drar iväg på sin motorcykel och försvinner.
Tjugo år senare har det hänt mycket i det vanliga livet, Internet har kommit, mobiltelefoner … Flynns son Sam som blivit 27 år, fångar upp en signal från sin fars personsökare och ger sig in i sin fars spellaboratorium. Där hittar han en ingång till faderns spelvärld och Sam träder in i den digitala världen.

Det kunde blivit bra. Det finns många intressanta existentiella frågeställningar kring vad som är verkligt och vad som är ett digitalt liv. Kevin Flynn som skapat den digitala världen kallas i spelet för Skaparen. Det finns intressanta teman som kunde gjort berättelsen och filmen stor. Kevin Flynn skapade en spelkaraktär, Clu, som får i uppgift att bygga en perfekt felfri värld. Det perfekta finns dock inte, eller kräver i så fall att på vägen till det perfekta att alla icke-perfekt förstörs, utrotas. Den här digitala världen har haft sin utrensning också.

Tyvärr bränner det aldrig till. Det är sällan ens riktigt spännande.
Visst är det snygga bilder ibland. Inte ens att den underbara skådespelaren Jeff Bridges är med hjälper upp filmen.

Dialogerna är ett hafsverk. När Sam får frågan av en spelkaraktär att beskriva en solnedgång kan han bara få fram till klyschiga ord. Handlingen är förutsägbar och jag blir aldrig överraskad. De onda är bara onda och de goda bara goda.

Filmens plus är musiken, skapad av Daft Punk. Musiken skulle för min del gärna fått dominera ännu mer.

Kort synopsis – Tron Legacy
Den här nyskapande filmen från Disney liknar ingenting annat du sett förut. Låt dig sugas in i TRON:s digitala värld, där den hyllade Jeff Bridges spelar huvudrollen i ett visuellt omtumlande äventyr med effekter långt bortom fantasins gränser.
När Flynn, världens störste spelskapare, skickar ut en hemlig signal från en dold digital värld, fångas den upp av hans son, som bestämmer sig för att rädda fadern som är försvunnen sedan länge. Tillsammans med den orädda kvinnliga krigaren Quorra kämpar far och son för att besegra ondskan i ett svindlande cyberuniversum.


Läs även andra bloggares åsikter om Tron Legacy, film, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Scen, Tron Legacy

Rio – håller i ungefär 90 minuter

7 april, 2011 by Redaktionen

Rio
Betyg: 3
Premiär: 8 april 2011

Från skaparna av Ice Age kommer den vackert animerade 3D-filmen Rio. Filmen handlar om hur den tropiska fågeln Blu som liten fångas av tjuvjägare och skiljs från sitt hem i Brasilen. Istället råkar han hamna i Minnesota, där han blir väl omhändertagen av Linda. De blir oskiljbara. När nyheten kommer att Blu misstänks vara den sista hanen i sin art och måste dom resa till Rio De Janeiro för att para sig med honan Jewel.

Resan till Brasilien går inte riktigt som någon hade tänkt sig. Linda, Blu, fågelälskaren Tulio och en rad andra färgglada karaktärer dras in i ett spännande äventyr.

Till skillnad från vissa andra barnfilmer, så duger den här till hela familjen. Visuellt är Rio väldigt tilltalande med vackra färger och otrolig animation. Karaktärerna har intressanta personligheter och de är underhållande. Vi har Blu, den nervösa och nördiga fågeln, Tulio, den kanske lite galna brasilianska fågelälskaren, den kvicktänkta Jewel, och den härliga skurken Nigel.

Det är en smaksak om man ska se filmen på svenska eller engelska. Själv föredrog jag filmen på engelska då karaktärerna får mer personlighet i sina röster och plötsligt får alla olika dialekter, som är väldigt roande. Fågeln Nigel har till exempel en charmerande brittisk dialekt som gör honom ännu mera obehaglig. Dock funkar kanske inte den engelska versionen så bra för barnfamiljer, men om man är lite äldre och ska se den här filmen rekommenderar jag den verkligen på ursprungsspråket.

I övrigt var Rio en tillfredsställande familjefilm som gav nöje och lite spänning i ungefär 90 minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om Rio, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Recension, Rio, Scen

Blue Valentine

31 mars, 2011 by Redaktionen

Blue Valentine

Betyg 4

Premiär: 1/4

Regi: Derek Cianfrance

 

En film om kärlek. Hur den kan uppstå och hur den kan gå förlorad. Vi får följa känslokalla Cindy och den hunkiga Dean och deras kamp för att hålla kärlek vid liv. Ena stunden får vi se Deans desperata försök att ta upp kampen mot förlorad kärlek, för att i nästa stund se ut som att han ha gett upp den. Cindy å sin sida spjärnar emot på ett iskallt sätt och bristande kommunikation ger sig åter till synes som en bov i dramat. Eller har kärleken tagit slut?

Michelle Williams, som här spelar den till ytan känslokalla Cindy, gör ett kanonjobb. Hon lyckas på ett övertygande sätt att förmedla förnimmelsen av ett slags undertryckt hav av känslor som bara väntar på att få forsa fram. Vi får se några nedbrutna försök att hitta tillbaka och låta kärleken åter får gro, men allt som finns är en melankolisk verklighet i kalla miljöer, där allt inte går som man tänkt sig. Regissören Derek Cianfrance använder på ett snyggt sätt små, klaustrofobiska metallprydda rum, som ökar intensiteten mellan de båda huvudkaraktärerna än mer.

Parallellt får vi följa historien om hur de några år tidigare träffades. Ungdomens någorlunda glada dagar. Här diskuteras klasiska frågor om hur man vet om ens partner är den rätta. Givetvis finns här rutinerade rävar inom området som försöker svara så gott de kan utan att ge allt för raka svar. Även här finns en tydlig underton av ett mörker. Utan att någon i själva verket säger något om det så vilar det ett obehag över Cindys familj. Hennes pappa har tyranniska drag som förvisso fysiskt visar sig vid något tillfälle, men annars är det bara god kemi genom kalla blickar som bygger den tryckta stämningen inom familjen.

Kärlek är alltså återigen temat för en film. För att lyckas behövs en schyst berättelse samt ett kunnande i att berätta den. Derek Cianfrance lyckas med små avgörande medel, konsten att förmedla en besk kärlekshistoria som utspelar sig under några få avgörande dagar, men som lämnar spår resten av livet. Det här är en film om två känslolösa människor som väcker starka känslor inom mig. Äntligen en film som behandlar ämnet kärlek på ett realistiskt sätt.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Sida 471
  • Sida 472
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in