My Brother the Devil
Betyg: 3
Visas på Stockholms Filmfestival
Mo och Rashid är bröder, tillsammans med sina egyptiska föräldrar har de växt upp i en förort i England där våld och droger är vardag. Rashid, som är den äldre, är medlem i ett gäng som bland annat sysslar med drogförsäljning, men Rashid är ingen gangster utan har tagit till denna metod för att tjäna snabba pengar för att kunna försörja familjen och ge sin lillebror Mo en bra utbildning.
Men någonting händer, Rashid syns sällan med sina vänner och hans flickvän hör aldrig av honom. Mo går själv med i gänget där Rashid brukade sälja droger och tar hans plats som langare. En dag följer Mo efter Rashid när han lämnar lägenheten och snart nystas en hemlighet upp som vänder upp och ned på hela Mo’s värld.
När jag satte mig i salongen för att se My Brother the Devil hade jag absolut ingaförväntningar. Jag tänkte mig ett Londondrama i stuk med Kidulthood, men filmen var inte alls vad jag trodde. Tack vare twisten i filmen får den ett djup jag inte kunnat föreställa mig, den går liksom från kriminaldrama till en vacker film om kärlek och smärta.
Skådespelarensamblen i filmen är mycket bra. Casten består till största del av debutanter vilket gör historien väldigt trovärdig, det känns bitvis som att det skulle kunna vara en dokumentärfilm.
Mitt enda minus med filmen är att det går lite för snabbt på slutet, det känns lite som att de blev en tidspress och man bara ville få klart filmen, man får ingen riktig förklaring till vissa saker. Men i övrigt är jag väldigt nöjd. Absolut en film värd att se.
Text: Linnea Amling




