• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: My Brother the Devil

17 november, 2012 by Redaktionen

My Brother the Devil
Betyg: 3
Visas på Stockholms Filmfestival

Mo och Rashid är bröder, tillsammans med sina egyptiska föräldrar har de växt upp i en förort i England där våld och droger är vardag. Rashid, som är den äldre, är medlem i ett gäng som bland annat sysslar med drogförsäljning, men Rashid är ingen gangster utan har tagit till denna metod för att tjäna snabba pengar för att kunna försörja familjen och ge sin lillebror Mo en bra utbildning.

Men någonting händer, Rashid syns sällan med sina vänner och hans flickvän hör aldrig av honom. Mo går själv med i gänget där Rashid brukade sälja droger och tar hans plats som langare. En dag följer Mo efter Rashid när han lämnar lägenheten och snart nystas en hemlighet upp som vänder upp och ned på hela Mo’s värld.

När jag satte mig i salongen för att se My Brother the Devil hade jag absolut ingaförväntningar. Jag tänkte mig ett Londondrama i stuk med Kidulthood, men filmen var inte alls vad jag trodde. Tack vare twisten i filmen får den ett djup jag inte kunnat föreställa mig, den går liksom från kriminaldrama till en vacker film om kärlek och smärta.

Skådespelarensamblen i filmen är mycket bra. Casten består till största del av debutanter vilket gör historien väldigt trovärdig, det känns bitvis som att det skulle kunna vara en dokumentärfilm.

Mitt enda minus med filmen är att det går lite för snabbt på slutet, det känns lite som att de blev en tidspress och man bara ville få klart filmen, man får ingen riktig förklaring till vissa saker. Men i övrigt är jag väldigt nöjd. Absolut en film värd att se.

Text: Linnea Amling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Ruby Sparks

13 november, 2012 by Redaktionen

Ruby Sparks
Betyg: 4
Visas under Stockholms Filmfestival

Calvin (Paul Dano) är en ung författare som skrivit en mycket framgångsrik roman som tonåring men nu, tio år senare, lider av en långdragen skrivkramp. Av sin psykolog får han rådet att försöka skriva lite, bara en sida; ”Can it be bad?” ”I’d like it to be very bad”. Samtidigt klagar hans storebror på att han inte är ute och träffar tjejer tillräckligt.

En natt har Calvin en vision om sin drömtjej, och börjar dagen därpå inspirerat skriva blad efter blad på sin skrivmaskin för att få tillbringa tid med sin skapelse – konstnären Ruby Sparks (Zoe Kazan). Ju mer han skriver, desto mer förälskad blir han i henne, och en morgon är hon plötsligt där, livs levande i hans kök, iklädd pyjamas och med en skål flingor i handen. Hon är helt övertygad om att hon är Calvins flickvän, ovetande om omöjligheten att hon är en karaktär han har hittat på. Calvin har nu sin drömtjej, men hur fungerar ett förhållande med ens fulländade partner när denna börjar gå utanför manus och bli en egen individ, och allt du behöver göra för att förändra personen till precis den du vill bara finns några tangentknapp bort?

Zoe Kazan som spelar titelkaraktären har själv skrivit manus till Ruby Sparks, och paret Jonathan Dayton och Valerie Faris, som även ligger bakom regin i Little Miss Sunshine (2007), har regisserat. Paul Dano, Kazans pojkvän i verkliga livet, spelar den manliga huvudrollen och har som bekant även en roll i nyss nämnda film.

Balanserande mellan fantasi och verklighet är Ruby Sparks en rolig och quirky romantisk dramakomedi med en twist, och bjuder på fina skådespelarprestationer. Dessutom är den väldigt välskriven, särskilt tycker jag då det är Zoe Kazans första filmmanus. Det som jag inte riktigt gillade med filmen var slutet som, enligt min tolkning, blev lite för Hollywoodskt och förtog lite av hela filmens idé. Dock finns även möjligheter till andra tolkningar, som kan ge slutet en annan innebörd.

Hursomhelst; uppskattar du (liksom jag) amerikanska indie-filmer à la Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) och (500) Days of Summer (2009), vill jag påstå att Ruby Sparks inte kommer göra dig besviken.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Safety Not Guaranteed

13 november, 2012 by Redaktionen

Safety Not Guaranteed
Betyg: 5
Regi: Colin Trevorrow
Visas under Stockholms filmfestival

Det händer ibland att man ser en film som gör något alldeles särskilt med en. En film som kittlar ett sällsynt bubblande skratt ur en och släpper ner en hel bunt exalterade fjärilar i maggropen. Som intravenöst levererad glädje. Just en sådan film är Safety Not Guaranteed. Den vill oss väl. Tycker bara att vi ska få ha det fint för en stund.

Darius (Aubrey Plaza) är en missanpassad tjej som liksom alltid verkar tycka att livet är ganska meningslöst. På hennes praktik, som journalist på en tidning, får hon höra om en annons som en av de andra medarbetarna har hittat. Den är insänd av en person som säger sig kunna åka tillbaka i tiden, och nu söker sällskap för sin nästa resa. Darius blir genast intresserad och anmäler sig frivillig att följa med och undersöka saken närmre. Tillsammans med en annan praktikant och en arbetsskygg skribent som hellre vill återupptäcka en tonårsromans än att skriva något är hon snart på väg. Det visar sig att mannen bakom tidsmaskinen (Mark Duplass) är en verklig karaktär som inte släpper in vem som helst i sitt projekt. Han får dock en instinktivt bra känsla av Darius och låter henne inleda träningen för att så småningom kunna följa med honom tillbaka i tiden.

Det finns inte mycket negativt att säga om Safety Not Guaranteed. Den är genommysig på ett genreöverskridande, finurligt och härligt vimsigt sätt. En sådan där indiepärla som man kan plocka fram vilken kväll som helst när man bara vill ha en genuint trevlig stund. Mark Duplass och Aubrey Plaza glänser som charmiga misfits, de gör vad de gör och struntar i resten. Det är befriande.
Om man av någon anledning nu bara skulle vilja se en quirky indiekomedi med inslag av romans och en gnutta mörker i höst så är det definitivt Safety Not Guaranteed som man ska välja. För den är jättebra.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Nobody Walks

13 november, 2012 by Redaktionen


Nobody Walks
Betyg: 3
Regi: Ry Russo-Young
Visas under Stockholms filmfestival

23-åriga Martine är snygg, intressant och full av visioner. Hon blir ofta entusiastisk och spärrar upp ögonen, då blir hon ännu vackrare. Ibland kommer livet ifatt henne och hon får svårt att andas. Hon är en sådan där ung tjej som får exakt alla att känna något. Vissa blir avundsjuka. Andra vill få henne, ha henne. Ungefär som ett barn vill krama en liten hundvalp alldeles för hårt och aldrig släppa taget. När Martine åker från New York till Los Angeles för att bo en tid hos det lyckliga paret Julie och Peter dröjer det givetvis inte länge innan kaoset är ett faktum. Peter, som ska hjälpa Martine med ljudsättningen till hennes filmkonstverk, känner sig suktad och vill snabbt ha henne som sin egen. Även hans assistent vill få sig en bit av kakan, och Peters dotter som har en crush på denne assistent blir hjärtekrossad. Ja, ni hör ju själva, kaos.

Manuset är skrivet av regissören Ry Russo-Young i samarbete med Lena Dunham som ligger bakom TV-serien Girls, och jag tycker faktiskt att det märks. Inte för att jag har sett något avsnitt av just Girls, men att se Nobody Walks påminner på många sätt om att plöja ett par avsnitt av valfri dialogdriven dramaserie. Handlingen knallar på i en vardaglig lunk, kantad av diverse dramatiska händelser. Jag rycks med lite lagom och går hem med en känsla av: ”Jahaja, så kan det gå”.
Fast Nobody Walks har sina poänger också, även om den är rätt förutsägbar och inte på något sätt särskilt revolutionerande i sin handling. Den pekar på det besvärliga i att vara en ung, attraktiv kvinna som aldrig får ses som något annat än just det. Om någon erbjuder dig hjälp, är det för att denne uppskattar och respekterar dig och det du gör eller är det för att hen känner att den vill äga dig litegrann? Det brukar visa sig en bit på vägen. Plötsligt står du där och känner att du är skyldig någon något, trots att du bara tog emot hjälp av någon som erbjöd sig när du behövde det. Och det är ju inte riktigt klokt.

På det hela taget är Nobody Walks just den sortens film som min mamma skulle ge omdömet ”Trevlig”. Den är varken mer eller mindre. Man kan se den, och tiden känns absolut inte bortkastad, men man kan också strunta i att se den och klara sig precis lika bra ändå.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Vulgaria

13 november, 2012 by Redaktionen

Vulgaria
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival

En professor vid ett filmuniversitet bjuder in sin gamle vän och filmproducenten To Wai-cheung att föreläsa för sina elever. Efter en fantastiskt rolig jämförelse mellan flmproducenter och pubishår börjar To Wai-Cheung berätta den galna historien bakom hans senaste projekt: en re-make på filmen Confessions of a concubine.

Vägen till filmen är lång och inte helt smärtfri för stackars Wai-Cheng som råkar ihop med en galen gangster, en åsna och en kämpande skådespelerska med en alldeles egen teknik för fellatio som gett henne namnet ”Popping candy”.

Vulgaria är gjort av PangHo-cheung från Hong Kong och detta är hans elfte film. Vulgaria Är inte den mest intelligenta filmen, karaktärsfördjupningar saknas helt och historien är egentligen rätt obefintlig, trotts det kan jag inte sluta skratta. Filmen bjuder på helt absurd sexhumor när den är som bäst, bara tanken på filmen får mig att börja flabba.

Lita på att Vulgaria lever upp till sin titel, filmen rekommenderas inte till den som lätt blir stött. Gillar du komedier i klass med Clerks och Orgazmo så kommer du garanterat att älska denna film.

Text: Linnea Amling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 415
  • Sida 416
  • Sida 417
  • Sida 418
  • Sida 419
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in