• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Främling vid vattnet – en modig film om bögar och sex

5 februari, 2014 by Rosemari Södergren

Främling vid vatten.indd

Främling vid vattnet
Betyg 4
Sverigepremiär 14 februari 2014

Främling vid vattnet är mycket svår att betygsätta. Filmen vann priset ”Um Certain Regard & Queer Palm” i Cannes 2013. Och det är absolut en film som sticker ut och den som är homofob ska hålla sig undan.

Filmen skildrar män som samlas på en undanskymd strand i Frankrike, en strand där de kan ragga i fred och gå upp i skogsdungen och ha sex. Vi får se många nakna män, båda vackra och mer alldagliga – och många sätt män har sex med varandra på.

Filmen tar upp sex och passion och förälskelse – och ställer frågor om varför en del dras till och blir förälskad i den som är farlig för dem istället för den som vill väl.

Den är oerhört snyggt filmad, med enkel kamerateknik och där bilderna får vila. Varje dag anländer Franck med bil till stranden och vi får se hur han kommer med sin gamla Renault och parkerar en och traskar iväg i sina jeansshorts. Att det är en ny dag ser vi på att han har en ny t-shirt på sig. Dag efter dag kommer han, varje dag med en annan t-shirt.

Franck lär känna Henri, en mullig, rund man som sitter för sig själv, vid sidan av stranden och aldrig tar av sig, aldrig badar och aldrig försöker sig på att ragga bland männen. Henri är bisexuell men är inte ute efter att ragga upp någon, han fördriver bara tiden under sin semester för på den andra stranden, där de heterosexuella hänger, känner han sig utanför eftersom hans flickvän gjort slut.

En vänskap växer fram mellan Franck och Henri, men samtidigt blir Franck passionerat förälskad i Michel, en vacker, sexig man. Michel är en riktig sexbomb, men som vän är han farlig och egoistisk, han tycks inte ha förmågan till djup vänskap överhuvudtaget. Franck är kluven mellan det farliga och det trygga.

I den här miljön där bögar är normen sker ett mord och en poliskommissarie dyker upp och ställer svåra frågor.

Dramaturgiskt är det en överraskande film, det går inte att förutse vad som ska hända. Den kryper inpå skinnet, Francks vankelmod känns ända in i benen. Det är också en modig film där skådespelarna visar upp sig i sin nakenhet – och då handlar det om rent fysisk nakenhet, de visar hela sitt batteri. Det känns inte porrigt, utan som en nära skildring av villkoren för många bögar. Samtidigt visar den på alternativ, alla bögar är långt ifrån sådana som raggar på en strand. Många är också som Henri, de söker en djup relation.

Jag vill inte göra en spoiler, så jag kan inte avslöja slutet. Det enda jag vill säga där är att jag inte riktigt vet om det är ett medvetet val av regissören, eller om det helt enkelt inte gick att göra ett annat slut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Mandela – Vägen till frihet

23 januari, 2014 by Rosemari Södergren

2CAJ0047.CR2

Mandela – Vägen till frihet
Betyg 4
Sverigepremiär 24 januari 2014

Nelson Mandela är en internationell ikon. I den här filmen känns det som att vi kommer nära hans liv på ett ärligt sätt. Filmen är en dramafilm men bygger på Mandelas liv, byggt på hans självbiografi. Nelson Mandela verkar ha varit en ärlig människa som inte gör sig själv heligare än han är.

I filmen får vi se delar ur hans barndom och också hans liv som ung man, då han arbetade som jurist och var väldigt förtjust i vackra kvinnor och bilar.


Filmen är mycket snyggt filmad och Idris Elba är fantastisk i rollen som Mandela. Han spelar kraftfullt och trovärdigt. Genom välgjort smink åldras han också genom filmen på ett sätt som jag som åskådare upplever som äkta. Som ung man är han stor och kraftfull och utstrålar manlig styrka. Han tränade boxning och var vältränad. Under de 27 åren i fängelse ser vi hur han blir smalare och får grått hår och rynkor.

Att göra en film som bygger på verkliga händelser är en stor utmaning. Alldeles för många filmer – och för den delen böcker också – förlorar sin dramatiska udd därför att filmskaparen/författaren känner press att hela tiden redovisa exakt verklighet. Mandelas liv är dock så dramatiskt att en skildring av det blir bra drama.

Mandela – Vägen till frihet är en verkligen en spännande historia om en vanlig man som antog sitt livs utmaning och segrade – ett intimt porträtt av en modern ikon.

2CAJ9189.CR2

Nelson Mandela är en av vår tids största frihetskämpar och en fantastisk politiker. Hans livslånga kamp mot rasförtryck i Sydafrika gav honom Nobels fredspris och presidentposten i sitt hemland. För miljoner människor världen över står Mandela för triumf och hopp istället för förtvivlan och hat.

Filmen skildrar händelserna som slutligen tog honom till och från fängelseön Robben Island och hur han blev vald till president och var med om att avskaffa apartheid. Filmen bygger alltså på Nelson Mandelas självbiografi Den långa vägen till frihet (1995) och är skapad med hans välsignelse.

Originaltitel: Mandela – Long Walk To Freedom
Regi: Justin Chadwick
Manus: William Nicholson
I rollerna: Idris Elba, Naomie Harris, Tony Kgoroge, Riaad Moosa, Jamie Bartlett, Lindiwe Matshikiza, Terry Pheto, Deon Lotz
Spellängd: 2,5 h
Svensk biopremiär 24 januari 2014.

mandela3

 

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: The Wolf of Wall Street

11 januari, 2014 by Redaktionen

wolf-of-wall-street-poster2-610x903

The Wolf of Wall Street
Betyg: 5
Regissör: Martin Scorsese
Biopremiär: 10 januari

Marin Scorsese, regissören av bland annat Goodfellas och Taxi Driver, är tillbaka med ännu ett mästerverk i särklass. The Wolf of Wall Street är baserad på Jordan Belforts memoarer om sin tid på Wall Street.

Filmen handlar om Jordan Belfort (Leonardo DiCaprio) som precis blivit sparkad från sitt jobb som börsmäklare på grund av en ostabil aktiemarknad. Med en dålig ekonomisk situation och på grund av den rådande arbetsmarknaden tvingas han söka jobb inom mindre och mer okända företag. Av en slump kommer han över frimärksaktier och börjar snart utnyttja det till sin fördel. Han träffar även Donnie Azoff (Jonah Hill) som blir imponerad av hans rikedom och vill börja arbeta för honom. I filmen får vi följa Belforts och Azoffs liv på Wall Street i extrem lyx med mycket pengar, knark och brottslighet.

Denna film passar inte alla. Den innehåller många väldigt stötande och obehagliga scener. Den glorifierar droger, sex, prostitution och kriminalitet. Martin Scorsese försöker verkligen tänja på gränser när det gäller dessa saker. Inte nog med att scenerna är oerhört extrema i sig, han drar ut på dessa väldigt länge. Det kan röra sig om en knarkscen som bara handlar om hur påverkade personerna är och har svårt att gå, prata och uppfatta verkligheten. En sådan scen kan pågå i upp till femton minuter utan någon form av anmärkningsvärd dialog. Men det är just dessa saker som gör filmen speciell. Att just kunna skratta åt denna dekadenta och självdestruktiva livsstil. Det finns inte många filmer som vågar exponera denna typ av kontrovers och dra den över gränsen som den här filmen.

Filmens tempo är något som också är värt att nämna. I vissa scener kan filmen vara en ren komedi och i andra stunder en superseriös dramafilm. Dialogerna kan även skifta från seriösa konversationer till extremt opassande och förolämpande uttryck. Det märks dock att Martin Scorsese har lagt väldigt mycket tid för att skapa dessa dialoger och enligt mig är det en av filmens stora starka punkter. Den originalitet som dialogerna har får man verkligen leta efter och jag finner mig själv skrattandes genom stora delar av filmen just på grund av det.

Skådespeleriet ligger på en toppnivå. Leonardo DiCaprio gör en extremt bra insats och det finns väldigt få människor som skulle lyckas spela denna roll lika bra som han. Men den personen som verkligen står ut är Jonah Hill som utmärker sig extra mycket i sin roll. Men det är svårt att peka ut två personer som gör strålande insatser i filmen eftersom alla medverkande ligger på en hög nivå.

Det märks att Martin Scorsese verkligen har försökt experimentera med denna film och han lyckas fantastiskt väl. Det är även mycket skådespelarnas förtjänst att denna film har lyckats så bra. Jag skulle inte kunna se andra skådespelare eller en annan regissör försöka sig på ett sådant projekt. Jag ser denna filmen mer som ett konstfilm där skådespelarna och regissören skapar något unikt. Jag rekommenderar alla att se denna film om man inte är för känslig mot de faktorer jag har nämnt tidigare.

Text: Fredrik Buczek

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: 12 Years a Slave

20 december, 2013 by Redaktionen

12-years-a-slave

12 Years a Slave
Betyg: 5
Regissör: Steve McQeeen
Biopremiär: 20 december

Regissören Steve McQueen ärvkänd för sina kontroversiella filmer som ”Hunger” och ”Shame”. ”12 Years a Slave” är baserad på en självbiografi av Solomon Northup.

Solomon Northup ( spelas av Chiwetel Ejiofor) är en fri man som lever ett vanligt liv och försörjer sig som violinist. Han har familj och två barn. En dag blir han erbjuden ett jobb av två män som garanterar honom en bra lön och bra arbetsvillkor. Det han inte vet är att dessa två män är slavhandlare som super honom full och kidnappar honom. Han vaknar nästa dag i ett svart rum där han sitter fastkedjad, helt ovetande om vad som har hänt.

Han blir fråntagen sitt namn och blir slagen varje gång han nämner att han är en fri man. Han har blivit kidnappad och tagen som slav. Då börjar en jakt för att överleva och försöka bli fri igen. Han blir slav åt diverse slavdrivare, bland annat Edwin Epps (spelad av Michael Fassbender) som behandlar honom bedrövligt. Vi får följa Solomon under tolv år, där han måste lyda blint och utsätts för mycken grymhet.

Vi får bland annat följa Solomon i det slitiga arbetet på bomullsfälten. Slavarna tvingas plocka bomull i extrem hetta och det är hårt arbete med dåliga villkor. Det finns även slavar som dör av utbrändhet. Den som inte plockar tillräckligt mycket bomull straffas med piskslag.

Filmen är välgjord och får mig som publik att känna starkt. Det finns flera situationer i filmen där jag mår riktigt illa och känner oerhört medlidande med karaktärerna. Vissa scener är långsammare för att tittaren verkligen ska sätta sig in i deras situation. Det finns många scener där slavarna måste misshandla varandra annars blir de själva straffade.

Twelve_Years_a_SlaveMiljön är extremt välgjord och den återspeglar 1800-talets Amerika. Alla kläder och verktyg och liknande har en historisk signifikans. Men miljön är i stort sett densamma under hela filmen. På grund av att filmen utspelar sig i New Orleans där årstiderna i stort sätt samma under hela året. Det gör det svårt att få grepp om hur långsamt eller fort tiden går.

Skådespeleriet är fenomenalt och det finns verkligen ingenting att klaga på. Det märks verkligen att skådespelarna har jobbat hårt för att sätta sig in i sina respektive roller. Jag skulle dock vilja se mer av vissa skådespelare som exempelvis Bass (Brad Pitt) som bara är med en kort stund i filmen.

Filmen väckte starka känslor inom mig, och jag blev intresserad av att läsa mer om tidsperioden så fort jag kom hem. Den fick mig även att fundera på vissa aspekter av livet. Och en film som väcker så starka känslor och funderingar går bara inte att låta passera. Detta är en av de bästa filmerna jag har sett i år och jag rekommenderar starkt att se den.

Text: Fredrik Buczek

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

17 december, 2013 by Rosemari Södergren

hundraaringen

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Betyg 4

Felix Herngren och Robert Gustafsson fixade det. Att föra över en bok som gjort succé till film är en utmaning. Alla har sina bilder av karaktärerna, miljöerna. En komedi har dessutom flera fallgropar. Det är en svår konst att göra bra komedi. Filmen har bra fart, är rolig och tokig på rätt ställe. Och kanske framför allt: det är mer än en komedi, det är en varm film om vänskap. Robert Gustafsson bevisar vilken skicklig skådespelare han är. Han gör rollen som hundraårige Allan seriöst och med värdighet, han förlöjligar inte den gamle mannen.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en roman från 2009 av Jonas Jonasson. Romanen som är hans debutroman blev 2010 års mest sålda bok i Sverige. Boken vann Iris Ljudbokspris för Årets bästa ljudbok 2010. Pocketversionen utkom i april 2010, och hamnade snabbt på förstaplats på pockettoppen hos bland annat Bokus, Pocket Shop och Bokia.

Den skruvade berättelsen i boken kan kortfattat beskrivas så här:
Allan Karlsson ska fylla hundra år, och på hans födelsedag är det fest på ålderdomshemmet. Både kommunalrådet och lokaltidningen är inbjudna. Trots sin imponerande ålder är Allan pigg, och eftersom han inte är så intresserad av kalaset kliver han istället ut genom fönstret och försvinner sedan iväg på mängder av äventyr. Bland annat blir han ombedd att vakta en väska, som han sedan råkar få med sig och han får plötsligt både poliser och knarklangare efter sig.
Parallellt med de äventyr Allan råkar ut för efter rymningen berättas även Allans livshistoria, fylld med andra äventyr. Han äter middag med den blivande presidenten Harry S. Truman, liftar med Winston Churchill, åker flodbåt med Mao Zedongs fru och vandrar i flera månader över Himalaya.

Filmen är definitivt årets julfilm som kommer att locka fram skratt hos både gammal och ung. Robert Gustafsson maskerad till hundraåring är helt suverän.

Det har varit en utmaning för regissör Felix Herngren att fånga alla dessa skiftande miljöer i film: från svenska landsorten till Moskva, Paris och koncentrationsläger och vidare världen runt. Ändå har inspelningen enbart gjorts på två platser: Trollhättan och Budapest.

Det är roligt och det är skruvat och det är välgjort. Samtidigt som vi får skratta får vi en stycke 1900-talshistoria. Allan Karlsson har ju fått vara med på en kant i många stora historiska händelser under 1900-talet. Han har träffat presidenter, deltagit i krig, skakat hand med presidenter, spionerat på diktatorer och kan rentav ha uppfunnit atombomben. Säger han.

Om jag ska klaga på något så har det inte med filmen att göra utan människors förväntningar. Filmen är rolig, men på ett vuxet vis. Sjuåringar kan visserligen komma in på filmen, eftersom elva årsgräns betyder att barn mellan sju och elva år kommer in i sällskap med en vuxen. Jag tror dock inte att barn i den åldern får ut så mycket av filmen. Den är rolig men det mesta är sådant som vi vuxna skrattar åt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 398
  • Sida 399
  • Sida 400
  • Sida 401
  • Sida 402
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in