• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Tulpanfeber – elegant, rolig, tankeväckande, vacker och överraskande

25 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Baserad på Deborah Moggach succéroman med samma titel.

Tulpanfeber
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 juli 2017

En fängslande, vacker, sorglig och överraskande berättelse från 1600-talets Amsterdam med foto som inspirerats av de stora holländska konstnärerna och med en lång rad stora karaktärsskådespelare som Christoph Waltz, Judi Dench, Dane DeHaan, Cara Delevingne, Zach Galifianakis och den svenska Oscarsvinnaren Alicia Vikander.

En sak är helt säker: den här filmen kommer att få flera filmpriser för sitt fantastiska konstnärliga foto.

Handlingen kretsar delvis kring konst. Den välbärgade medelålders handelsmannen Cornelis Sandvoort (Christoph Waltz) har skaffat en ung fru, Sophia (Alicia Vikander). Cornelis Sandvoort förlorade sin första fru i barnsäng och båda deras två barn har också dött. Hans största önskan i livet är att få ett barn, en arvinge. Han hämtar sin nya fru på ett kloster som tar hand om föräldralösa barn.

Sophia är inte särskilt förälskad i sin make men hon står ut med deras sexliv och hon vill också få ett barn men hur mycket de än har sex blir hon inte gravid. Hon är nöjd över att sluppit från livet på klostret, att hon lever ett välbärgat liv och hennes yngre syskon fick resan till deras enda överlevande släkting i USA som tack för att hon gifte sig.

En dag berättar hennes man för henne att han hyrt en konstnär som ska måla deras porträtt. Genom att en tavla målas med dem där det syns att han har en ung, vacker hustru, får detta bli det som finns kvar efter honom när han dött, menar han. Eftersom det inte verkar bli något barn, ingen arvinge. Han börjar försona sig med att Sophia inte blir med barn.

Detta utspelar sig under en tid då handeln med tulpanlökar blivit hysterisk En enda tulpanlök kan kosta tio gånger mer än en vanlig årslön, så den exotiska blomman kan göra många människor väldigt rika – och andra väldigt fattiga. Det sägs att tulpanen är så vacker att människor är beredda att göra vad som helst för den. Det är förstås inte sant. Det är rikedomen som tulpanen kan ge dem som alla åtrår och är beredda att satsa allt de äger på, eftersom den som köper en exklusiv lök räknar kallt med att den i sin tur ska ge upphov till flera lökar. Tulpanhysterin är en metafor för den nutida kapitalistiska börshandeln, förstås.

Berättelsen har flera oväntade vändningar och är en av de bättre av sommarens biopremiärer: elegant, rolig, tankeväckande, vacker och överraskande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Alicia Vikander, Tulpanfeber

Filmrecension: Jordgubbslandet – den bästa svenska filmen i år hittills

24 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Jordgubbslandet
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 juni 2017
Av Wiktor Ericsson

Jordgubbslandet är den enda svenska filmen som har biopremiär på svenska biografer i sommar. Jordgubbslandet skildrar livet för några polacker som kommer till Sverige för att plocka jordgubbar och är en stark film som dröjer sig kvar i mina sinnen och som jag går och tänker på länge efteråt. Den har mycket att berätta om vår värld idag och den gör det på flera plan.

Att äta svenska jordgubbar på midsommarafton är tradition. Och då är jordgubbarna alltid som dyrast. Logiskt eftersom efterfrågan är så stor då. Men om vi visste hur lågt betalda de som plockar dessa jordgubbar är skulle vi kanske acceptera att priset ändå är för lågt.

Jordgubbar smakar allra bäst om de plockas näs de är mogna. Då är sötman perfekt. Det är väl därför som inga jordgubbar är så goda som de svenska, eftersom de jordgubbar som exporteras till Sverige måste plockas medan de fortfarande är omogna. När jordgubbar är mogna är de dessutom mycket ömtåligare och svårare att transportera.

För att jordgubbs-odlarna ska få någon vinst på att sälja jordgubbar är de helt beroende av extremt billig arbetskraft från länder som Polen och Litauen.

Filmen handlar om 15-årige Wojtek som åker till Sverige från Polen med sina föräldrar för att plocka jordgubbar. De kommer till en gård på Listerlandet i Blekinge. Där får Wojtek snart kontakt med bondens dotter, Anneli, och de två tonåringarna börjar träffa varandra i smyg, i ett förhållande som kompliceras av ojämlikheten som råder mellan dem. Anneli vågar inte öppet visa sina känslor eftersom hon vet att omgivningen aldrig skulle acceptera dem. Wojtek å sin sida blir kränkt och tycker att Anneli leker med hans känslor. Relationen kommer ändå fram och reaktionerna blir kraftfulla.

Jag undrar hur många som lever i svenska städer och samhällen i välbyggda lägenheter eller villor med varmvatten och värme som förstår under vilka förhållanden gästarbetarna lever när de är här. Hur många förstår att de priserna på jordgubbar, gurka och andra svensk-odlade bär och grönsaker skulle vara betydligt högra om de som arbetar med att plocka dem hade anständiga löner?

Distributören skriver om filmen:
Jordgubbslandet av Wiktor Ericsson är en gripande berättelse om kärleken mellan en polsk gästarbetande pojke och en svensk bonddotter. Den utspelas på de vackra jordgubbsfälten i Blekinge, men skildrar en värld av motsättningar och fördomar.

Beskrivningen säger mycket. Filmen är gripande – och samtidigt har den överraskande delar. Den är välgjord och stark. Många av rollerna som polska och litauiska gästarbetare görs av gästarbetare och det fungerar mycket bra.

Filmskaparen Wiktor Ericsson kommer vi att höra mer om. Det här är den bästa svenska filmen hittills i år.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Jordgubbslandet

Filmrecension: Ingenting och allting – en varm kärlekshistoria som griper tag i mig

7 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Ingenting och allting
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 juni 2017
Originaltitel: Everything Everything
Regi: Stella Meghie
I rollerna återfinns Amandla Stenberg (”Hungerspelen”) och Nick Robinson (”Jurassic World”) samt Anika Noni Rose, Ana de la Reguera och Taylor Hickson.

Ingenting och allting är en varm kärlekshistoria som griper tag i mig och som faktiskt överraskar mig. Jag hade inte förväntat mig att den är så pass bra.

Maddy är en smart, nyfiken och kreativ 18-åring som lider av en extremt ovanlig sjukdom som gör att hon inte kan lämna det hermetiskt slutna hemmet. Hon har inte varit utanför huset sedan hon fick sin diagnos.

Hon har brist på immunförsvar och hennes mamma är läkare och har därför lyckats skapa en miljö i hemmet där Maddy är så skyddad det går att göra henne. Hon har en sjuksköterska som hjälper henne och sjuksköterskans dotter som är jämnårig med Maddy är den enda som får besöka henne. En dag flyttar Olly in i grannhuset med sin familj. Olly är en ung kille i Maddys ålder. Olly och Maddy börjar kommunicera via mail och sms och kommer varandra mycket nära.

Filmen är baserad på Nicola Yoons debutroman, som gick rakt in på förstaplatsen på New York Times bästsäljarlista.

Maddy och Olly kan bara chatta med varandra – men de är unga och när en stark känsla växer fram mellan dem vill de träffas också på riktigt, fast de vet båda att det kan innebära att Maddy dör.

Ja det är en romantisk film – och jag kan tycka sådana filmer är förljugna och inte så trovärdiga. Den här filmen överraskade mig ändå – den har mycket duktiga skådespelare, fint foto, bra musik och har mer att säga än jag hade väntat mig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Vilse i Paris – en slapstickskomedi av bästa slag

4 juni, 2017 by Birgitta Komaki

Vilse i Paris
Betyg 4
Svensk biopremiär den 9 juni 2017

En komedi i regi av Fiona Gordon och Dominique Abel. De har också huvudrollerna tillsammans med Emmanuelle Riva. Filmens orginaltitel: Paris pieds nus.
En komedi där skådespelarna uttrycker mer med sina kroppar än ord kan göra.

Fiona, en bibliotekarie i Kanada, får ett brev från sin gamla moster Martha i Paris.
Mostern är gammal och ska bli placerad på ett hem, något som hon absolut inte vill.
Därför skriver hon och ber om hjälp. Fiona tar sin ryggsäck, modell större, med Kanadaflagga på toppen och reser till Paris. Väl där händer mycket olyckor och incidenter och mostern är dessutom försvunnen. Hon får snart en beundrare i uteliggare Dom och de hamnar i de mesta fantastiska situationer. Moster Martha har sina egna små nöjen.

Handlingen utspelar sig under några dagar och nätter i Paris. Personerna befinner sig ständigt i olika nödlägen. Som en slags pardans drivs handlingen framåt. De kämpar emot varandra och de hjälper varandra . Inget ämne är för känsligt att ta upp och driva med. De är en komedi men med allvarliga ämnen.

Filmen är suveränt uppbyggd av olika slapsticks och skådespelarna använder sina kroppar som instrument. De har jämförts med Jacques Tati och Buster Keaton och de för genren ett steg vidare. Jag sitter hela tiden och väntar på nästa scen och jag behöver inte vänta länge. Som ett pärlband kommer scenerna och de är helt underbara och måste ses. När Fiona och Dom dansar uppstår ljuv musik och hela restauranten påverkas. När Dom får restaurangbordet bakom toalettdörren tänker jag på Chaplin. Till och med en så enkel sak som när en joggare skall ta en bild på Fiona på en bro blir stor komedi. Det händer otroliga saker samtidigt tänker jag att de skulle kunna hända. Man skrattar åt dem men känner samtidigt igen sig själv. Fiona är den mest aparta hjältinna jag sett och hennes kroppsspråk är fantastiskt.

Dominique Abel och Fiona Gordon har arbetat tillsammans sedan 80-talet med fysisk teater och film. De har också arbetat med Bruno Romy som har bakgrund som clown. Med den erfarenheten och med ambitionen att gestalta människors brister har de skapat en varm och kärleksfull film. En annorlunda och skön komedi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, slapstickskomedi, Vilse i Paris

Filmrecension: Galna av lycka – varm, rolig, absurd och tankeväckande

31 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Galna av lycka
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 juni 2017
Originaltitel: La pazza gioia
Regi: Paolo Virzì
I rollerna: Valeria Bruni Tedeschi, Micaela Ramazzotti, Valentina Carnelutti

En tankeväckande film om att leva med en psykiatrisk sjukdom. En film som inte förenklar och som vågar fördjupa skildringen.

Beatrice (spelas av fantastiska Valeria Bruni Tedeschi) är tvångsinlagd på en psykiatrisk klinik, hon har svår bipolär sjukdom och ingen sjukdomsinsikt alls och föraktar övriga patienter. En dag kommer den unga kvinnan Donatella (Micaela Ramazzotti) dit. Donatella är en mer tillbakadragen och tystlåten tjej som bär på sin egen hemlighet. Bägge är gäster på samma mentalsjukhus i vackra Toscana och blir snart vänner trots sina olikheter.

Ett stort plus är att såväl patienter och personalen skildras som mänskliga och begripliga. Personalen är engagerade.

Av en slump får Beatrice och Donatella chansen att rymma. Det blir en färd utan lika. Eftersom Beatrice har en svada utan like och van vid att röra sig i överklassen lyckas hon fixa in dem på lyxiga restauranger och det hamnar mitt i en filminspelning. Men verkligheten kommer ändå ikapp dem, de måste ändå en dag möta sina demoner.

Frågor jag hoppas och tror att alla som ser filmen ställer sig är: Vem är frisk och vem är sjuk? Varför hamnar en del på en låst avdelning medan andra får leva vidare i sina liv? Vem har makten att bestämma?

Det är sant att Beatrice helt klart har svår bipolär sjukdom, men många kan leva i samhället med rätt medicinering och rätt stöd. Donatella har en trasig bakgrund och lider av depressioner ibland: men det som skadat henne mest är sveket från människor.

Galna av lycka är en varm film, rolig, absurd och den ställer viktiga frågor på sin spets.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 338
  • Sida 339
  • Sida 340
  • Sida 341
  • Sida 342
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in