• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Leva. Älska

9 mars, 2018 by Petter Stjernstedt

Leva. Älska
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2018
Regissör: Mette Aakerholm Gardell

Som världens första äldrehem för lesbiska, bögar och trans öppnar 2013 Regnbågen i Stockholm sina dörrar. Hit flyttar Agneta, 55 plussare, som på grund av en traditionsstyrd familj aldrig vågat leva ut sin sexualitet. Inga Britt har merparten av sitt liv ingått i en heterosexuell relation, men på äldre dar vågar hon ta steget ut ur garderoben. Thomas är en homosexuell man vars pappa öppet uttryckt sin homofobi gentemot sonen. För att motbevisa pappan har aktivisten Thomas propagerat för mänskliga rättigheter och engagerat sig i hbtq- frågor. De tre individerna möts på hemmet och inleder en vänskapsrelation.

Regissören Mette Aakerholm Gardell följer trion i dryga två års tid. Resultatet är en human berättelse om tre personer som marginaliseras av samhället. ”Leva. Älska” är både en smärtsam och hoppfull film.  Stundtals känns motivet grumligt, som att regissören inte vet vilken fot hon ska stå på – Vems berättelse är central och varför och på vilket sätt är specifika sekvenser relevant för den större berättelsen?

Men mestadels är det fokuserat och engagerande. På ett poetiskt vis levandegör Mette huvudpersonernas minnen. I ett nedsläckt studiorum sneglar Thomas mot väggen där arkivfilmer från hans tidigare år projiceras. Vi får en inblick i i Thomas tankevärld och kommer närmare personen. På textremsor kan läsas om homosexualitetens historia, om hur bögar och lesbiska innan 70-talet sågs som sjuka.  En liten utveckling har skett. Idag uttrycker sig osynliggörandet på annat vis. Det är svensk sexualpolitik 1A. Men fokus ligger på de individuella historierna. Känslorna är starka när vi får ser huvudgestalterna slita sig loss från sina bojor och väljer glädjen före sorgen . ”Leva. Älska” hyllar livet – det komplexa, simpla, oförståeliga och oförutsägbara livet. Den skildrar vanliga människor men med ett komplicerat förflutet. Som fortsättning på filmen planeras en Sverigeturne samt en utställning med insamlade berättelser från äldre hbtq-personer från hela Sverige.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Faces, Places

8 mars, 2018 by Petter Stjernstedt


Faces Places                                 
Betyg: 4
År: 2017
Land: Frankrike
Speltid: 90 min
Festival: Tempo, Stefan Jarl International Documentary Award
Svensk premiär: 23 mars 2018

Dokumentärfilmaren Agnes Varda och gatukonstnären JR är filmhistoriens mest udda par. En kort fashionabel 88-årig dam och en världsvan 30-plussare vars solglasögon aldrig åker av. Tillsammans besöker de platser och träffar människor som delar med sig av sina livsöden. Via Vardas kameralins får postbärare, bönder och fabriksarbetare berätta sin historia. Och som tack klistras ett jättefotografi över deras ansikte upp på stenmuren eller fasadväggen.

Varda är auteuren, viktig för den världsomfattande och historiska filmkanon. Hon var verksam för tiden för Truffaut och Godard och anses ha grundat den franska nya vågen med filmen La Point Courte från 1954. Sedan start har hon aldrig- inte en endaste gång- samregisserat. Tills nu. Det slår gnistor om radarparet Varda och JR. De är två diametralt olika personligheter men med samma mål – att levandegöra berättelser från vanliga människor. Face Places är en visionär film som hyllar konsten och den lilla människan. Vi får viss tyngd i narrativet när Varda berättar om sin ögonsjukdom eller när hon tillkännager den komplicerade relationen till vännen Jean Luc Godard. Jag saknar mera grottande i smärtsamheter och personliga tillkortakommanden, men det är i sammanhanget enbart en smaksak. Faces Places är strålande filmkonst – ett litet mästerverk som tangerar fullpottaren.

Petter Stjernstedt

 

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: 12 Strong

7 mars, 2018 by Rosemari Södergren

12 Strong
Betyg 2
Svensk biopremiär 9 mars 2018
Regi: Nicolai Fuglsig
Manus: Ted Tally, Peter Craig, Doug Stanton

En krigsfilm med bomber och granater och hjältar som är redo att offra allt för att förinta al Qaida och dess allierade talibaner. Filmen bygger på verkliga händelser och är därför rejält förutsägbar med Chris Hemsworth i rollen som hjältarnas muskulöse och adrenalin-stinne kapten Mitch Nelson.

Filmens starar under de svåra dagarna 9 september då terrorister körde in två flygplan i de två tornen i World Trade Center och tusentals dog. Kapten Mitch Nelson som är hemma hos sin fru och dotter då attacken sker fylls av adrenalin och ilska och lyckas med hjälpa av en av sina soldater övertala sina militära chefer att få ett uppdrag för att kunna hämnas och motarbeta al Qaida.

Mitch Nelson och hans män får uppdraget att bege sig till Afganistan på ett extremt farligt och nästan omöjligt uppdrag. De ska tillsammans med motståndsmän mot talibanerna ta sig till staden Mazar-e Sharif och erövra den från talibanerna.

Det är ett svårt uppdrag på många sätt. Miljön är karg och med otillgängliga berg och där måste de tolv amerikanska elitsoldaterna kunna samarbeta med den norra alliansens krigsherre, general Dostum (Negahban), som tillsammans med sina krigare tar sig fram på hästar. Amerikanarna är utbildade och vana vid modern krigsföring nu måste de anta de afghanska kavalleriets primitiva taktik. De vet också att om de blir fångade av talibanerna väntar tortyr och död, talibanerna är hänsynslösa och tar inte fångar.

Filmen har trots tröttsamma krigsscenerna en del intressanta delar, också för de som inte är intresserade av vare sig hjälteskildringar eller krigsfilmer. Kulturkrockarna är intressanta och skulle gärna fått utvecklas mer och istället kunde vi sluppit de alltför macho-dialogerna som inte ens känns riktigt äkta. Visserligen är dessa soldatmiljöer en extremt manlig värld men den skildras med lite för mycket klichéer och klyschor.

Fotot är snyggt och miljöerna är intressanta, både i Afganistan och på militärbasen hemma i Amerika. Jag som är kvinna och aldrig befunnit mig i sådana miljöer tycker det är fascinerande att få en inblick i hur det kan vara där.

Afganistan är ett land som befunnits sig i krig nästan jämt. Filmen berör detta lite ytligt, där hade jag gärna också sett det lite mer utvecklat och med lite med olika dimensioner i historien, samhället och nuvarande situation.

Men som krigsfilm och hjältefilm är den hygglig. Jag har sett både bättre och sämre.

I rollerna: Chris Hemsworth, Michael Shannon, Michael Peña, Trevante Rhodes, Geoff Stults, Thad Luckinbill, AustinStowell, Ben O´Toole, Austin Hebert, Kenneth Miller, Kenny Sheard, Jack Kesy, Navid, Negahban m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Krigsfilm, Recension, Scen

Filmrecension: Sacred Water – Roligt och upplysande om kvinnans heliga vatten

7 mars, 2018 by Petter Stjernstedt



Sacred Water
Betyg: 3
Land: Belgien
Produktionsår: 2016
Längd: 56 Min
Regissör: Olivier Jourdain
Språk: Rwanda, kinyarwanda

Sacred Water är det heliga vattnet, vätskan som utsöndras när en kvinna uppnått maximal sexuell stimuli. Orgasm, utlösning och ejakulation -kärt barn har många namn. Om detta vet de Rwandska män lite. Men alla kan sägnen. En dag när kungen är ute i krig beordrar drottningen en av vakterna att ha sex med henne. Nervös som han är skakar han sin penis upp och ned längs drottningens blygdläppar och klitoris och ut kommer det “heliga vattnet”. Den upphetsade drottningen har aldrig upplevt något liknande.

Tekniken kallas för Kunyaza. Radioprataren Vestines mission är att lära ut om den ”mystiska” kvinnliga sexualiteten. Hon frågar männen om vad Kunyaza innebär och det blir knäpptyst. Samtidigt beskriver kvinnorna Kunyaza som ett sätt för dem att få sina män att stanna hemma. Som att ansvaret låg på dem att tillfredsställa mannen så att han inte tröttnar och söker sexuell lycka annorstädes. Här finns en kunskapslucka. Med hjälp av sin sexualundervisning vill Vestine befria kvinnan från begränsande normer och vidga den sexuella världen. Hon vill få dem att förstå hur sex kan betyda så mycket mera än bara penetration.

Med humor och värme närmar sig regissören Olivier Jourdain ämnet. Skrattet sätter sig i halsen när jag inser det begränsade synfältet. Tesen är giltig även i västerländsk kontext. Enligt amerikansk forskning får enbart två av tre heterosexuella kvinnor regelbunden orgasm jämfört med nästan alla (95 procent) av männen. Det handlar om ett för stort fokus på  mannens orgasm, något som reproduceras inom både mainstream-film och porrfilm. Sacred Water är en vågad film som synliggör kunskapsbristen hos män och kvinnor som nyfiket lyssnar till Vestines budskap. Drömmen är att få sin kvinna våt.
Så låt det heliga vattnet fortsätta porla och strida i många strida strömmar. Den enkla dokumentärfilmen Sacred Water är som sexualundervisning  verkligt sprängstoff.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Gruppen – en unik film men som inte räcker ända fram

6 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Gruppen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 april 2018

En fascinerande fransk film som är en början till ett mästerverk men inte riktigt kommer igång.

Filmen utspelar sig i den lilla franska hamnstaden La Ciotat i södra Frankrike. Sju ungdomar ska delta i ett projekt för arbetslösa unga. Tillsammans med en känd författare ska de skriva en roman som utspelar sig i deras bygd.

Ungdomarna ska arbeta fram romanen i ett grupparbete. De får skriva olika avsnitt själva och göra karaktärsbeskrivningar men sedan ska de tillsammans diskutera och forma romanen. Givetvis jobbar de mycket med klichéer.

Ganska snabbt kommer sex av gruppens sju ungdomar överens om att de ska skriva en kriminalroman som ska utspela sig mot bakgrund av stadens historia av arbetarkamp och rasism. En av ungdomarna, Antoine, är helt emot att kriminalromanen ska vara politisk. Om den nödvändigtvis ska vara politisk vill han att det ska vara arbetare som är mördare och inte någon ur eliten. Antoine är negativ och motvalls till mycket och han skrämmer de andra.

De mest intressanta delarna är frågeställningarna och tankarna kring vad litteratur och berättande är. Gruppens ledare, författaren Olivia, skriver deckare som ofta sticker ut hakan och är lite extra skrämmande. Antoine genomskådar henne ganska snabbt. Hon har egentligen ingen aning om …

Gruppens ledare, författaren Olivia, försöker forska i vad som driver Antoine. Är han högerextremist? Vem är han? Vad vill han?

Mycket i filmen är subtilt, det sägs mellan raderna. Jag tycker om när filmen inte är övertydliga utan lämnar en hel del åt publiken att känna och förstå. Filmen är dessutom unik då den bryter mot det handlingsmönster och den drama-struktur många filmer har. Ändå räcker det inte riktigt ända fram. Det är lite för många lösa trådar som hänger i luften, det är något som fattas för att den ska bli det mästerverk den skulle kunna varit. Men den är bra och den ger en hel del att prata om.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 311
  • Sida 312
  • Sida 313
  • Sida 314
  • Sida 315
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in