• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Freaky – en riktig rolig skräckfilm för fredag den 13:e

10 november, 2020 by Rosemari Södergren

Freaky
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 november 2020

En variant av skräckfilm men minst lika mycket en rolig och humoristisk film som får mig att skratta. En passande film för premiär fredag den 13:e. En seriemördare, Blissfield Butcher (underbart spelad av Vince Vaughn) härjar i en amerikansk småstad och en sen kväll är han på väg att mörda tonårstjejen Mille och då händer något magiskt, mystiskt: deras själar byter kroppar. Den unga tjejen vaknar upp i sitt flickrum, eller rättare sagt seriemördaren Blissfield Butcher vaknar upp i en ung tonårstjejs kropp i hennes flickrum. Han upptäcker att han har putande bröst och han möts av en omsorgsfull mamma som lagat hans favoritfrukost. Samtidigt vaknar den unga tjejen upp i ett äckligt nedsmutsat kyffe i en stor grov manskropp.

Det blir förvecklingar och lustiga situationer och samtidigt skräck då seriemördaren  i en kropp av en tonårstjej får fritt utrymme att mörda vidriga skolkamrater och mobbande lärare.

Egentligen har jag svårt för filmer var syfte i stort sett är att underhålla, oavsett om det är med skräck eller humor eller romantik. Jag vill att filmer ska säga mig något om hur det är att leva. Det tycker jag inte att denna gör. Inte i hög grad i all fall. Den säger mig inte mycket om mänskligt liv. Jag har extremt svårt att tro på seriemördare som springer med knivar och hugger offentligt med stor risk att bli igenkända. Ändå, trots att filmen i stort sett är skapad enbart för att underhålla kan jag inte låta bli att tycka den är både rolig, spännande och underhållande.

Jo lite om hur det är att leva har den väl att säga. Speciellt tycker jag om  scenen då skolkamraten som Mille är kär i förklarar sin kärlek till Mille.  De sitter en en liten bil utanför polisstationen där hennes väninna försöker få tag på den magiska manicken som behövs för att själarna ska kunna byta kroppar igen och rätt själ ska in i rätt kropp. Skolkamraten avslöjar att han varit kär i Mille sedan första sekund och trots att hon just då har en stor grov mans kropp pussas de. Det är gulligt. Mille finns  där innanför kroppens skal, förklarar den förälskade skolkamraten.

Berättelsen har också något att säga om hur mycket våra fysiska kroppar betyder och hur mycket kroppen kan ändra sig efter vårt inre. När seriemördarens hänsynslösa kaxiga själ tagit plats i Milles väna kropp blir hon plötslig synlig och uppmärksammad och får beundrare.

Vince Vaughn är som jag nämnt rolig när han spelar flickans själ som hamnat i mannens kropp, även om det är en del klichéer som används i kroppsspråket är det kul. Kathryn Newton som spelar Millie är också oerhört skicklig och kan pendla mellan Milles försynta framtoning och den betydligt tuffare och självsäkrare mördaren i samma kropp.

Jag har svårt att tro på att en seriemördare springer omkring med kniv i högsta hugg helt utan någon vett och sans. Men filmens syfte är knappast att berätta en trovärdig historia. Den är underhållande – men för mig fungerar det. Jag har framför allt roligt även om det är spännande emellanåt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Horizon line – en besvikelse

6 november, 2020 by Birgitta Komaki

Horizon line
Betyg 1
Svensk premiär 6 november 2020
Regi Mikael Marcimain

Mauritius – ett oändligt hav, barer på stranden och rom som raketbränsle. Alla är unga, vackra och sorglösa och solen strålar. Här finns allt för att visa bilden av paradiset.

När Jackson (Alexander Dreymon) och Sara (Allison Williams) får flyga med i det lilla enmotoriga Cessnaplanet händer det värsta. Den 99 minuters långa flygturen till väninnans bröllop blir ett inferno.

När piloten insjuknar och inte kan köra planet får de ta över spakarna. Vad hjälper ett azurblått hav när det värsta inträffar? Med ett oändligt hav och de flesta instrumenten ur funktion skall de klara sig själva. Att en flygresa kan innehålla många
skräckmoment vet alla och här är alla moment samlade. Jackson och Sara råkar ut för mycket. De kämpar oberörda i bästa James Bond stil med vädrens makter och alla strapatser.

Filmen har mycket action men inte någon kittlande skräck. Jackson och Sara visar aldrig någon rädsla och man tror inte ett ögonblick på deras roller. Deras agerande blir mer som skickligt utförda cirkusnummer. Och vem ägnar sig åt sårvård i ett plan utan pilot? Synd på bra skådespelare och ett bra tema att filmen skapar noll engagemang. Nu är det bara en allt för overklig historia. Jag väntar på slutet och blir besviken. Ett annat slut hade kanske gjort filmen mer trovärdig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Familjen Bigfoot – godkänd fast rejält förutsägbar

22 oktober, 2020 by Rosemari Södergren

Familjen Bigfoot
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 oktober 2020
Regi Jeremy Degruson och Ben Stassen
Originaltitel: Bigfoot Family
Svenska röster: Grim Lohman, Jan Johansen, Cecilia Wrangel, Fredrik Hallgren, Jamil Drissi m fl
Censur 7 år

En rolig och emellanåt spännande animerad familjefilm om kampen mot miljö- och klimatförstörelsen. Jo den är väldigt politiskt korrekt för att använda ett slitet uttryck, men det är välgjort – och det är väl inte fel att låta uppväxande generationer möta frågorna om miljön, oljan och klimatet i ett underhållande filmformat . Filmen är godkänd, men betyget hade varit högre om den dels inte varit så amerikansk i dess sockersöta hyllning av familjetillhörigheten som ofta upprepas i amerikanska familjefilmer. Och att filmen till stor del är väldigt förutsägbar och inte bjuder på några större överraskningar.  Vi vet precis vem som är ond och vem som är god. Den är fylld av typiska Hollywoodproducerade värderingar (det betyder inte att filmen nödvändigtvis är producerad i Hollywood utan med det menar jag detta sockersöta som flödar i många familjefilmer).

Pappa Bigfoot fick några muteringar i samband med forskning, han fick päls som om han vore ett djur och han fick stora fötter och förmågan att skicka läkande healing till trasiga kroppsdelar. Han levde i naturen, i skogen, i flera år och kan prata med djur. När han nu återbördats till hemmet till fru och son har han fört med sig några djur som lever med familjen. Närmast familjen tycks tvättbjörnen Trapper och grizzlybjörnen Wilbur stå.

Pappa Bigfoot har blivit världsberömd och bjuds in till tv-program och alla vill ha hans autograf och han har fått en envis manager efter sig som vill få honom att skriva under ett kontrakt för att sälja produkter med hans bild på. Allt detta känns fel för pappa Bigfoot – och för den delen för sonen också som blir jagad i skolan av alla som vill att han ska hjälpa dem att få en selfie med pappan eller få pappans autograf. Det är inte så kul att vara kändis alla gånger. Inte i USA i alla fall.

Men så hittar pappa Bigfoot något som verkligen känns rätt att engagera sig i. Det finns ett skumt företag som påstår sig kunna hämta olja utan att natur förstörs. Några miljökämpar ber om hans hjälp att skydda ett naturreservat från detta stora oljebolags framfart i Alaska. Han ger sig av dit för att rädda naturen. Givetvis händer det saker som gör att fru, son och några av djuren måste ge sig iväg dit och hjälpa till att rädda pappan och miljön.

Ja det är rejält förutsägbart. Men det är ändå roligt av och till, speciellt tvättbjörnen och grizzlybjörnen, så jag ger trots allt filmen godkänt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Sagan om björnarna som erövrade Sicilien – en helt underbar berättelse

22 oktober, 2020 by Rosemari Södergren

Sagan om björnarna som erövrade Sicilien
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 oktober 2020
Regi Lorenzo Mattotti

En helt underbar berättelse med djup, med tankar och budskap som tål att tänka på och med underbar magisk fantasi. Musiken får det att spritta i kroppen och jag känner mig förflyttad till sagornas tid och bilderna är magiska. Filmen vänder sig både till stora och små, men jag undrar om inte en stor del av dess budskap ändå går barnen förbi? Eller så är det jag som glömt hur det var att vara barn. I och för sig är de bästa familjefilmerna de som både talar till barn och vuxna. Denna talar definitivt till vuxna. Den ger en hel del saker att fundera vidare på, allt är inte glasklart – och det tycker jag är en styrka i en film.

Vi får höra sagan berättas om en tid för länge, länge sedan på Sicilien då en stor björnstam gav sig av till människorna för att be dem om hjälp. Björnarna behövde mat innan de skulle gå i idé till vintern och björnarnas kung Léonce ville ha hjälp att hitta sin försvunne son. Någon hade sagt att sonen kanske fanns hos människorna.

Människornas hertig visade sig vara en krigisk och elak figur så det blev en kamp på flera sätt och med en hel del magi inblandat. Den är helt fantastisk i vissa scener, som när björnarna blir inlurade till ett spökslott för att spökena ska skrämma den. Jag ser metaforer till hur människor med olika kulturell bakgrund kan se så olika på fenomen i världen.

Björnarna och människor hittar ett sätt att leva tillsammans sida vid sida. Men som i det mesta i livet finns det inget som varar för evigt och girighet och maktbegär sätter igång många processer som mynnar ut i osämja och konflikter.

Berättelsen tar greppet på frågor om natur och olika sätt att vilja leva sina liv – och den ger inte definitiva svar – vilket jag ser som positivt. När vi går hem från biosalongen får vi mycket att tänka på om hur vi själva och andra ser på saker, och det är för mig ett tecken på bra kultur oavsett om det är film, böcker eller teater.

Sagan om björnarna som erövrade Sicilien är baserad på Dino Buzzattis bok med samma namn och den visades i sektionen Un Certain Regard vid Cannes filmfestival 2019.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Nelly Rapp – monsteragent

22 oktober, 2020 by Birgitta Komaki

Nelly Rapp – monsteragent
Betyg 3
Premiär 23 oktober 2020
Regi Amanda Adolfsson

Nelly Rapp är en 11-årig flicka som är envis och modig men saknar vänner i skolan. När höstlovet kommer får hon åka till sin morbror Hannibal på landet. Han bor i ett stort hus med sin hushållerska Lena-Sleva. Hon har inte varit där sedan hon var liten och hennes mamma dog. Nyfiken strövar hon runt i det stora mystiska huset tillsammans med si n hund London. De upptäcker många underliga saker . Snart så avslöjar också Hannibal att han och Lena-Sleva är monsteragenter. För att bli monsteragent måste man fånga ett monster. Många agenter samlas på möte i huset innan de drar ut på monsterjakt. Det finns många sorters monster som spöken, vampyrer, varulvar och frankensteinare. En frankensteinare har kroppsdelar från flera olika människor.

En skräckfilm för barn som grundar sig på Martin Widmarks populär böcker om Nelly Rapp. En lagom läskig skräckfilm som vill visa att utseendet är inte allt. Sitt utseende till trots är alla monster vänliga själar med känslor och problem. Monster som egentligen bara vill ha sällskap och leva som alla andra. Att det är synd om dem känns mer än skräckfaktorn. Balansgången mellan att framkalla skräck på film men inte mardrömmar är säkert inte helt lätt. Härligaste scenen i hela filmen är discot när alla monster släpper loss på dansgolvet. Den dansuppvisningen skulle man velat se mer av.

Med mycket humor skildras Nellys överbeskyddande pappa. Många av skämten är annars mer avpassade för vuxna, en vampyr som är vegan och monster som blir inburade på Total care center.
Om målgruppen förstår skämten är tveksamt men medföljande föräldrar kan roas. Med fina skådespelare som Johan Rheborg, Marianne Mörck och Björn Gustafsson blir filmen seriös.
Matilda Gross som spelar Nelly Rapp är just så fyrkantigt envis som just en monsteragent måste vara . Men filmens alla monster i olika former har ändå huvudrollerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 233
  • Sida 234
  • Sida 235
  • Sida 236
  • Sida 237
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in