• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Man Who Sold His Skin

3 april, 2021 by Rosemari Södergren

The Man Who Sold His Skin
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 april 2021
Regi Kaouther Ben Hania
med Yahya Mahayni, Monica Bellucci och Koen De Boew

En satir över konstvärlden och en betraktelse över västvärldens brist på empati för flyktingar, eller oförmåga att förstå hur det är att leva utanför trygga bubblan. Kanske greppar regissören Kaouther Ben Hania om för många teman? Filmen spretar därför något men samtidigt är den fantastisk på många sätt. Fotot är innovativt med foton genom speglar och udda vinklar. Tillsammans med ljud och musik ger fotot ett stort mervärde till filmens handling och öppnar våra sinnen på flera sätt. Jag tycker om filmer som liksom denna talar till flera nivåer inom oss och där det sägs mycket mer än det som sägs på ytan.

I centrum för handlingen står en ung syrisk man, Sam Ali. Han är en spontan man med temperament. När han åker buss med sin flickvän Abeer friar han inför publik och utropar: ”Vi vill ha frihet, vi vill ha revolution”. Nja det var inte något han seriöst menade, han syftade på att han ville ha rätten att gifta sig med sin flickvän Abeer, som snart skulle träffa en man hennes mamma valt ut åt henne. Men det finns många spioner runt om i Syrien och någon spelar in Sam Ali och han blir snart gripen och förd till polis. Han lyckas dock med hjälp av en släkting fly. Han tar sig till Libanon där han får arbeta på en kycklingfabrik.

Han drömmer om ett liv i Europa tillsammans med sitt livs stora kärlek Abeer. Tillsammans med en annan utfattig flykting brukar han lura sig in på konstutställningar och andra sammanhang med gratis mat. Plötsligt får han ett oväntat erbjudande. En av världens stora samtida konstnärer vill ställa ut honom som ett levande konstverk – men ett visum intatuerat på ryggen. Dessutom med en generöst avtal som kommer att ge honom rikedom. Det låter som en biljett till frihet och första platsen han får åka till och bo i på ett lyxhotell är Bryssel, samma stad som hans stora kärlek Abeer flyttat till med sin make.

Grundhistorien om att Sam blir ett levande konstverk och vad det för med sig för förvecklingar med frågor och misstänksamhet från familj och släkt och upprörda flyktingorganisationer som anser att han blivit utsatt för traficking är både tankeväckande och engagerande. Ändå kan jag ha lite svårt att känna sympati för Sam. Jag tycker kanske att han är för envist fixerad vid Abeer, eller om deras kärlekshistoria blir en ingrediens för mycket för att filmen ska bli det mästerverk som det skulle kunna bli.

Regissören Kaouther Ben Hania är född i Tunisien 1977 där hon började studera film, och hade sin fortsatta sin utbildning i Frankrike. Hennes förra film, Skönheten och odjuren (Beauty and the Dogs) var uttagen till tävlan i Un Certain Regard i Cannes 2017. The Man Who Sold His Skin, hennes fjärde långfilm, hade världspremiär på festivalen i Venedig 2020 och Yahya Mahayni vann priset för Bästa manliga skådespelare. På Stockholm Filmfestival samma år vann Kaouther Ben Hania priset för Bästa manus. Jag vill absolut se mer av denna regissör.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Nomadland

25 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Nomadland
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 mars 2021
Regi och manus Chloé Zhao

En roadmovie om människor som kastats ut från det amerikanska samhället, ofta pensionärer som blivit utan bostad och nu väljer att ta sig runt längs amerikanska vägar med husbil. I centrum för filmen är den äldre kvinnan Fern, spelad av Frances McDormand, som nominerats för en Oscar för sin insats i rollen. För övrigt en av få roller som spelas av skådespelare. De flesta i filmen spelar sig själva. Det gör att filmen känns mer som dokumentär än drama.

Filmen saknar egentligt dramatisk handling. Fern kör runt på de amerikanska vägarna, stannar till och betraktar natur eller ödesmark, stannar till på campingplatser ibland och träffar likasinnade. De är som en slags egen klan eller stam, dessa karaktärer som är en mix av fattiga utslängda från samhället men samtidigt drivna av en rebellisk frihetslusta. Ibland strålar de samman med andra vägluffare i Bob Wells läger, som är en Vietnamveteran som har som livsverk att hjälpa människor från ett samhälle styrt av kapitalism.

Det är en poetisk vacker film, men jag hade föredragit att den antingen var renodlat dokumentär eller renodlat drama. Jag är rätt ensam om att inte se den som ett stort mästerverk. Många filmkritiker världen över hyller den och filmen har fått sex nomineringar till Oscarsgalan, bland annat för bästa film.

Jag tycker väl att det är lite synd om en sådan här film skulle vara årets bästa, det beror nog mycket på att pandemin gjort 2020 till ett svagt filmår. Nomadland är en långsam film där det som händer mer än inom människor än vad som syns utåt. Mer en inre resa inom Fern, en resa som för från att vara ensam till att vara ensam och accepter sin själv som ensamvarg.

Tänk att bara dra i väg. Bara ta det nödvändigaste med sig, inga bindande band. Where I lay my head is home, liksom, som James Hetfield sjunger. Klyschor. Men så är också den amerikanska frihetsmyten en livskraftig trop – som väl i och för sig inte alls är amerikansk, det är bara jänkarna som kidnappat den och införlemmat den i sin fordonskult. I Nomadland skimrar myten inte lika lockande, där är husbilen en sista rullande utväg för den fattige. Nöden nödtorftigt förvandlad till dröm om frihet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Judas and the Black Messiah

18 mars, 2021 by Birgitta Komaki

Judas and the Black Messiah
Betyg 4
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Shaka King

Filmen bygger på den sanna historien om Black Pantherledaren Fred Hampton och hur han blev bedragen.

Fred Hampton är en karismatisk ledare i Illinois Black Panther party. Han samlar sina trupper i kampen mot rasism och fascism. Hängivna unga anhängare som kämpar för svartas rätt i samhället. Viktigt är kampen mot kapitalismen men också sociala insatser som att till exempel ordna skolfrukostar till fattiga barn i utsatta områden. Rörelsen växer och Hampton får kontakt även med andra minoritetsgrupper. Hans eldande tal lockar många och Black Panther rörelsen växer. Det han inte vet är att i rörelsen finns en infiltratör, William O`Neal. Värvad av FBI, för att klara sitt eget skinn när han åkte fast för ett brott.

O´Neals kontaktman hos FBI är Roy Mitchell som lockar och hotar omväxlande för att få fram uppgifter om Hampton. Uppgifter som sedan går vidare upp i FBIs organisation.

Hampton är ingen som ger sig trots förföljelse och fängelsestraff och även när han skall bli far säger han:
När jag vigde mitt liv till folket så gav jag upp mitt liv. Daniel Kaluuya som gör rollen är övertygande som karismatisk ledare och talare.
O`Neals roll är motsatsen. Här gäller det att klara sig undan, att inte åka dit, helt enkelt var streetsmart.
LaKeith Stanfield i rollen som Judas väcker också sympati samtidigt som man kan avsky hans handlingar.

FBI-agenten Roy Mitchell spelas av Jesse Plemons som envist håller fast sina teorier om att skydda ”Vår livsstil. Filmen har fått många nomineringar och både Kaluuya och Stanfield har fått mycket beröm och pris för sina rolltolkningar.

Filmen känns väldigt aktuell idag med ” Black Life matters”. En film som tar tag och berör och förskräcker. Ett rättssamhället så rädd för sina innevånare att en organisation som talar om folkets makt måste slås ner till varje pris. Jag tycker att filmens styrka är att man betonar samhällets råa våld och skuld likväl som O´Neals roll i morden.
En spännande och välgjord film med mycket substand.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ammonite

17 mars, 2021 by Birgitta Komaki

Ammonite
Betyg 3
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Francis Lee

I 1800-talets England i en liten stad vid den engelska sydkusten lever Mary Anning (Kate Winslet) med sin åldriga mor. Ogift och oglamorös försörjer hon sig och modern på att samla fossiler, som hon sedan säljer till turister.

I en tid då männen dominerade vetenskapen har hon blivit känd genom sina fossilfynd som även finns på British museum. Fynd som har fått namn efter kända manliga vetenskapsmän. I en tid då kvinnorna huvudsakligen skall vara behagfulla och vackra varelser är Mary en kontrast. Vresig och utan att vara det minsta insmickrande har hon ändå blivit känd genom sina fynd. Utan utbildning och från påvra förhållanden blir man ingen vördad vetenskapsman och hon kämpar för deras försörjning.

När vetenskapsmannen Roderick Murchison (James McArdle) kommer på besök och sedan mot betalning vill lämna sin deprimerade maka Charlotte Murchison (Saoirse Ronan) hos Mary tvekar hon. Men hon behöver pengarna och accepterar. Två personligheter som inte kommer överens tills Charlotte insjuknar och Mary blir tvungen att vårda henne. Då blir filmen en passionerad kärlekshistoria mellan två kvinnor i olika ålder, från olika samhällsskikt och förutsättningar.

Den karga miljön, den vindpinade kusten och det stormiga havet ger en storslagen naturupplevelse. Men visar också ett hårt klimat. Förhållandet mellan Mary och Charlotte är intensivt och ömt med heta kärleksnätter . Samtidigt som miljön i hemmet är torftigt och mycket jordnära glädjelöst lyft Mary av kärleksförhållandet.

Kunskapen om May Annings liv är knapphändigt i verkligheten men filmen skildrar en het lesbisk kärlekshistoria. Om den är sann eller inte är inte bevisat. I alla fall visar filmen ett 1800-tal med klasskillnader och den tidens kvinnoroller. Samt fascinationen för naturfenomen som till exempel fossiler.

Kate Winslet är utmärkt och berörande i rollen som vresig medelålders kvinna. En kvinna som inte viker sig ett tum. Som antingen har gett upp för den manliga vetenskapliga världen eller inte bryr sig om omvärldens omdömen. Men stoltheten över sina fynd har hon kvar. Det intressanta är att det kanske räcker för henne.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Dissident – hårresande väl genomförd skildring av världens största problem

17 mars, 2021 by Rosemari Södergren

The Dissident
Betyg 5
Svensk biopremoär 19 mars 2021
Regi Bryan Fogel

En hårresande och skrämmande, väl genomförd skildring av mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi. Det som både gör mig rädd är hur tydligt det blir att pengarna styr över vem som får begå mord och andra övergrepp och samtidigt ger mig hopp är att det ändå finns människor som vågar stå upp för sanning och frihet. De bästa dokumentärerna är de som inte bara skildrar en person eller en händelse utan sätter in den i ett sammanhang som berör oss alla, var och en. Det gör denna skildring av det saudiska mordet på Washington Post-journalisten Jamal Khashoggi.

Det finns så många övertygande bevis att bakom mordet ligger kronprins Mohammed Bin Salman, en av Saudiarabiens mäktigaste prinsar. Trots att detta bestialiska mord utfördes på order av ohammed Bin Salman fortsätter USA att sälja vapen till Saudiarabien och världens storföretag fortsätter göra affärer med detta stenrika land där medborgarna är totalt utan mänskliga rättigheter. Den saudiska monarken är stenrik och mäktig och tillåter ingen yttrandefrihet och förföljer protesterande saudier utomlands. Det är oerhört skrämmande att för att tyska kritiker fängslas släktingar och familj till dissidenter utan att ens få rätt till en rättegång.

Den 2 oktober 2018 gick Washington Post-journalisten Jamal Khashoggi in på det aaudiska konsulatet i Istanbul för att hämta sina vigselpapper. Utanför konsulatet väntade hans fästmö, Hatice Cengiz, förgäves. Han kom aldrig ut igen. Turkiets säkerhetstjänst har inspelningar som avslöjar hur mordet gick till inne i konsulatet. Världens medier uppmärksammade denna fruktansvärd komplott. Ändå kan Mohammed Bin Salman bjuda in världens rikaste och mäktigaste företagare och länder till konferenser utan att någon bojkott sker av Saudiarabien. Detta lands flagranta övergrepp gentemot mänskliga rättigheter borde få stora följer. Det är tyvärr uppenbart att pengarna styr. Så länge Saudiarabiens elit är så enormt rika kommer de att kunna fortsätta begå övergrepp utan att världens ledare på allvar säger ifrån. Detta gör att denna dokumentär handlar om mycket mer än det vidriga mordet. Filmen sätter fingret på ett världens största problem: att de mäktiga i världen inte behöver följa lagar och etik utan kan begå mord och kränka mänskliga rättigheter utan någon påföljd.

Ett pressmeddelande beskriver filmen: THE DISSIDENT är Oscarsbelönade Ikaros-regissören Bryan Fogels hårresande skildring av ett brutalt mord – och avslöjar den grymma diktaturens taktiker för att tysta dissidenter världen över, genom såväl cyberattacker som lönnmord.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 224
  • Sida 225
  • Sida 226
  • Sida 227
  • Sida 228
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in