• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Woman in the Window

14 maj, 2021 by Rosemari Södergren

The Woman in the Window
Betyg 3
Premiär på Netflix 14 maj 2021
Regi Joe Wright
I huvudrollen Amy Adams

En slags psykologisk thriller med några oväntade vändningar. Jag är lite kluven inför att sätta betyg. Den är gastkramande och jag kunde inte slita mig, jag ville veta hur det skulle kunna bli en lösning på den komplicerade handlingen samtidigt som jag känner att filmen rör lite för ytligt på svåra frågor som är värda att behandlas med på djupet.

En kvinna går omkring i sin lägenhet, oftast iklädd nattlinne, och hon kan inte gå utanför lägenheten då hon har en fobi för att gå ut genom dörren. Hon tillbringar mycket tid med att spionera på grannar i huset mittemot och hon har synpunkter på alla sätt att leva. Då och då ser vi att hon har besök av en psykolog som försöker hjälpa henne.

För att inte förstöra upplevelsen för den som tittar kan jag inte avslöja alltför mycket kring handlingen eftersom en del överraskande vändningar bör ses utan att veta om i förväg vad som ska hända.

Kvinnan blir mycket intresserad av en ny familj som flyttar in. Plötsligt ringer familjens tonårsson på hos henne och vill lämna över en inflyttningsgåva. Hon blir engagerad i pojken och vill hjälpa honom. Hon känner att han har någon form av problem. Några dagar senare blir hon vittne till ett våldsbrott. I fönstret hos den nyinflyttade familjen ser hon någon bli knivhuggen till döds. Hon ringer polisen. Men nu börjar mystiken linda in sig i allt. Vad har hon egentligen sett? Är hon galen? Hallucinerar hon?

Filmens styrka är att jag som tittare känner kvinnans ångest inför om hon kan tro sina egna ögon eller inte. Samtidigt är det svårt att helt känna sympati för kvinnan, då hon går på lite för högt varv alltför ofta.

Men spännande är det. Utan tvekan. Samtidigt tycker jag filmen fuskar över oerhört svåra ämnen. Så jag är kluven i mitt betyg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Den största förbrytelsen

14 maj, 2021 by Birgitta Komaki

Den största förbrytelsen
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 maj 2021
Regi Eirik Svensson

Filmen bygger på Marte Michelets roman och bygger på verkliga händelser.

Den judiska familjen Braude har flytt från Litauen och bosatt sig i Norge. De känner sig säkra i Norge trots tyskarnas närvaro. Men snart ändrar sig tillvaron. Trots att Norge är
ockuperat finns många norrmän som stödjer tyskarna. Dessa kollaboratörer sköter registrering av judar, konfiskerar judars egendom och agerar som fångvaktare. Grannar anmäler grannar. För de som inte flytt till Sverige blir livet svårare. Männen blir satta i interneringsläger, så också familjen Braudes söner. När den norska polisen november 1942 griper kvinnor och barn skeppas de tillsammans med männen till Auschwitz.
Där slutar mångas liv.

Det är en viktig film, ett historiskt dokument om vårt grannland. Om en historia som nutida generationer inte känner så väl. Genom att berätta om en familj förstår man historien. Deras öde är hemskt liksom hela occupationen.

Sonen Charles (Jakob Oftebro) är stilig och stark( norsk landslagsboxare) med en icke judisk flickvän. Han slås ner hårt för sitt motstånd. Den starkaste är den som bryts hårdast. Föräldrarna Benzelius (Michalis Koutsogiannakis) och Sara (Pia Halvorsen) vill skydda sönerna genom att härda ut. Även om Charles är den som är huvudperson i filmen är hela familjen som en enhet med stark sammanhållning.

Det jag saknar i filmen är känslan av att bli gripen av familjens öde. Filmen blir lite för mycket dokumentär. Trots skickliga skådespelare och väl uppbyggd 40-talsmiljö engagerar inte personerna. Deras växande oro och ångest kommer inte fram. Jag hade velat se mer av dem. Nu är det jag minns från filmen tyskarna och norrmännens hemska handlingar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Gunda – underbar, vacker, meditativ

14 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Gunda
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 maj 2021
Regi Victor Kossakovsky

En film som är en meditation. Den skildrar livet för en gris som heter Gunda och allt är filmat nära grisen. Kameran är på grisens nivå och vi får uppleva livet på bondgården där Gunda tar hand om sina kultingar och vi får möta andra djur på gården. Allt filmat i naturens och djurens takt, ingen människa agerar. Det är helt underbart men också en meditation som tvingas oss att lämna den stressiga mänskliga tillvaron som är så uppfylld av stress och aktion.

Jag har hört någonstans att grisar är väldigt lika människor i sitt DNA och hur de fungerar och att de är mycket klokare djur än många förstår. För mig som vegetarian är det naturligt att se djuren som likvärdiga varelser som vi. Jag tror att också den som inte är vegetarian kan uppskatta denna film och kanske också dra ned något på sitt köttätande. För djuren som äts upp är varelser som levt och som haft känslor.

Folkets bio som distribuerar filmen berättar i pressmeddelande om bakgrunden till Gunda:
Som fyraåring fick regissören Victor Kossakovsky en kompis i en liten griskulting. Grisen slaktades till jul och enligt egen utsago blev Kossakovsky Sovjets första vegetarian och har länge drömt om att göra en film om grisar. Gunda följer den majestätiska grisen med samma namn, hennes kultingar och de andra djuren på gården i en film som ger perspektiv och vördnad för allt levande. Producerad av Hollywoods mest kända vegan Joaquin Phoenix.

– Ända sedan jag började göra film har jag velat göra en film om alla de varelser vi människor delar jorden med. En film om djuren på deras egna villkor, utan att vara nedlåtande, och utan att ge dem mänskliga egenskaper, utan sentimentalitet och utan att det ska ses som veganpropaganda, säger regissören Victor Kossakovsky.
– Gunda är i bild minst halva filmen och hon är en osedvanligt kraftfull karaktär. Det behövs ingen tolk för att förstå hennes känslor och upplevelser. Det gjorde att jag bestämde mig för att undvika skyltar, speaker och musik. Det är alldeles tillräckligt att se bilderna och tillåta sig att känna.

Regissören har alldeles rätt. Gunda är en varelse på vår jord och jag har märkt på flera olika djur att det finns många likheter mellan hur djur och människor känner inför sina barn och annat. Vi är alla vävda av de material som finns på denna jord. Filmen är dock lite krävande i början, det gäller att kunna gå ner i varv, kunna släppa behovet av aktion och snabb handling, att börja se saker ur andra perspektiv. För mig är detta en underbar, vacker, meditativ berättelse om djur, natur och livet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Oxygene – en film som inte går att skaka av sig

12 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Oxygène
Betyg 4
Premiär på Netflix 12 maj 2021
Regi Alexandre Aja
I huvudrollen Mélanie Laurent

Skräck, science fiction, en framtidsdystopi som tar upp centrala existentiella frågor. En oerhört fascinerande film som nästan helt utspelas i ett trångt utrymme med en enda skådespelare, förutom några scener som ska spegla minnen.

Liz vaknar i en kryokammare, vilket blir det början på en kamp för att överleva och minnas vem hon är innan syret tar slut. Vilken klaustrofobisk situation.

Det är starkt att kunna skapa sådan spänning med i stort sett en enda skådespelare som är inlåst i denna kryokammare, som är en slags metallisk låda, som påminner om en sådan maskin som används för magnetröntgen av hjärnan i dagens värld. Liz vaknar upp i denna kryokammare och har en mängd sladdar kopplade till sig. Hon kan kommunicera med en dator som styr kryokammaren. Hon har dock ingen aning om var denna kryokammare är placerad och den dator hon kan tala med kan inte upplysa henne om var hon är. Hon kan inte öppna kammaren för hon har inte lösenordet. Datorn vägrar öppna utan rätt lösenord.

Att det ens går att få sådan spänning med en enda skådespelare som sitter fast i en teknisk låda som denna kryokammare. Det är oerhört fascinerande. Under kampen för att få tag på lösenordet och ta sig ur ställs hon inför stora existentiella frågor om vad ett liv är, vem hon själv är och vad minnen är. Det är en film som inte går att skaka av sig lätt. Den skulle fungera perfekt som en teaterföreställning också.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Monster – stark film om orättvisorna i det amerikanska rättsystemet

9 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Monster
Betyg 4
Premiär på Netflix 7 maj 2021
Regi Anthony Mandler
I rollerna John David Washington, Jennifer Hudson, Jeffrey Wright och A$AP Rocky.

En stark film om orättvisorna och rasism inom det amerikanska rättsystemet. Steve Harmon, en sjuttonåring från Harlem blir beskylld för att vara delaktig i ett rån i en liten kvartersbutik blir gripen och ställd inför rätt för delaktighet i mord, då rånet mynnade ut i att affärsinnehavaren dödades av ett skjutvapen. Sitt eget.

Steve Harmon är inte medlem i något kriminellt gäng. Han har en trygg uppväxt med föräldrar som har jobb och som bryr sig om honom och han går på en bra skola där han är omtyckt av lärare, framför allt av läraren i film. Steve är mycket intresserad av film och filmar massor under dagarna och undersöker ljuset och hur ljus faller. Det är en del av filmen som är mycket bra, referenserna till att berätta med film och vad berättande är ger filmen fler nivåer i hur jag upplever dess berättelse. Kelvin Harrison Jr är så bra i rollen som Steve Harmon.

När Steve av olyckliga omständigheter hamnar på platsen för rånet som mynnar ut i en dödlig utgång är han dömd på förhand av både polis och åklagare. De ser bara en ung mörk tonårig från Harlem. Också hans advokat verkar till en början ha svårt att se honom som oskyldig.

Filmen ställer många frågor och låter oss tänka och känna efter själva också. En del är ganska tydligt vad filmen vill säga men det finns mer att fundera kring. Att unga svarta män är rättslösa i det amerikanska systemet har vi sett många rapporter om i nyheterna – och sedan filmen kom 2018 har det inte förändrats, verkar det som.

Men jag tycker det handlar om samhällsklasser också. Här är det riktigt skrämmande. Vilken chans skulle Steve haft om han kom från trasig uppväxt och varit medlem i ett gäng?

Vad filmen också visar är det livsfarliga amerikanska systemet där allmänheten har tillgång till vapen. Om affärsinnehavaren inte hade haft ett vapen hade rånet inte slutat med mord.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd att filmen inte går upp på biografer alls. Den är värd att tas emot på en stor bioduk med ljussättningen, fotot, musiker och skådespelarnas insatser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 222
  • Sida 223
  • Sida 224
  • Sida 225
  • Sida 226
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in