Den största förbrytelsen
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 maj 2021
Regi Eirik Svensson
Filmen bygger på Marte Michelets roman och bygger på verkliga händelser.
Den judiska familjen Braude har flytt från Litauen och bosatt sig i Norge. De känner sig säkra i Norge trots tyskarnas närvaro. Men snart ändrar sig tillvaron. Trots att Norge är
ockuperat finns många norrmän som stödjer tyskarna. Dessa kollaboratörer sköter registrering av judar, konfiskerar judars egendom och agerar som fångvaktare. Grannar anmäler grannar. För de som inte flytt till Sverige blir livet svårare. Männen blir satta i interneringsläger, så också familjen Braudes söner. När den norska polisen november 1942 griper kvinnor och barn skeppas de tillsammans med männen till Auschwitz.
Där slutar mångas liv.
Det är en viktig film, ett historiskt dokument om vårt grannland. Om en historia som nutida generationer inte känner så väl. Genom att berätta om en familj förstår man historien. Deras öde är hemskt liksom hela occupationen.
Sonen Charles (Jakob Oftebro) är stilig och stark( norsk landslagsboxare) med en icke judisk flickvän. Han slås ner hårt för sitt motstånd. Den starkaste är den som bryts hårdast. Föräldrarna Benzelius (Michalis Koutsogiannakis) och Sara (Pia Halvorsen) vill skydda sönerna genom att härda ut. Även om Charles är den som är huvudperson i filmen är hela familjen som en enhet med stark sammanhållning.
Det jag saknar i filmen är känslan av att bli gripen av familjens öde. Filmen blir lite för mycket dokumentär. Trots skickliga skådespelare och väl uppbyggd 40-talsmiljö engagerar inte personerna. Deras växande oro och ångest kommer inte fram. Jag hade velat se mer av dem. Nu är det jag minns från filmen tyskarna och norrmännens hemska handlingar.