• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Black Widow – ganska meningslös pangpang-underhållning

6 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Black Widow
Betyg 2
Regi Cate Shortland
Skådespelare Scarlett Johansson, Rachel Weisz, Florence Pugh, David Harbour
Filmens längt är två timmar och 13 minuter lång och tillåten från 11 år.
Premiär på Disney+ via Premier Access 9 juli 2021

Varför måste superhjältefilmer ha en massa action, biljakter, bomber och granater? Black Widow är berättelsen om Avengers dödliga superspion Natasha Romanoff, känd som Black Widow. I denna mer än ett år försenade filmpremiär berättas om hennes bakgrund och hennes förflutna som hinner ikapp henne.

Black Widow är för mig ett meningslöst sömnpiller med bomber, slagsmål och kpistar. Filmer, teaterföreställningar och böcker måste säga mig någonting om livet. Det behöver inte gå på djupet med de existentiella frågorna eller ge svar på samhällets problem men de ska säga mig något och inte enbart bestå av massor av bomber och slagsmål enbart för att underhålla. Underhållning är inget fel, tvärtom, men om syftet endast är att underhålla utan något intressant blir det för mig ett enda långt sömnpiller. Det blir inte bättre av att filmens berättelse är en mellanstory mellan andra filmer i Avengerserien och vi redan vet hur det kommer att sluta för Black Widow. Handlingen utspelas efter “Captain America: Civil War” och före “Avengers: Endgame”. Den som sett dessa filmer vet hur det slutar för Natascha, vilket jag tycker delvis drar ned mitt intresse. Fast å andra finns det exempel på liknande mellanfilmer som fungerar bra, som Disneys Cruella och en del i Star Wars-serien.

Det är utan tvekan en påkostad inspelning med duktiga skådespelare som ändå inte får tillfälle att visa sin skicklighet. Scarlett Johansson som Natasha och Florence Pugh som hennes lillasyster Yelena visar inte upp något särskilt brett spektrum av skådespeleri i denna pangpang-underhållning.

Filmen berättar om Natashas och Yelenas uppväxt i en amerikansk småstad i Ohio och där hennes föräldrar fick fly snabbt då de misstänktes vara spioner. Yelena och Natasha hamnade i klorna på ett statligt styrt spionprogram där kommunistregimen köpte unga, lovande flickor som kidnappats. De unga flickorna utsattes för kemisk hjärntvätt och blev lydiga robotar till staten. Efter tjugo år som hjärntvättad robot får Yelena tag på ett motgift som gör att hon genomskådar spionprogrammet och inser sanningen. Hon kallar på sin syster Natasha för att tillsammans hämnas.

Tillsammans befriar de sin pappa från fängelset och deras udda familjs relationer står i centrum för filmen. Men det är ändå inte någon film som lär mig något om relationer – det är först och främst ren underhållning med massor av effekter som mest tröttar ut mig. Att filmen ändå fick betyg 2 beror på att den som meningslös underhållning ändå har kvalitet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Wrong Turn – spännande skräck som överraskar

5 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Wrong Turn
Betyg 3
Svensk biopremiär 9 juli 2021

För skräckfilms-fantaster är förmodligen det förmodligen en film som måste ses. Wrong Turn är en reboot av den framgångsrika skräckfilmserien med samma namn, och tar den klassiska historien in i 2020-talet.

Grundhistorien är fascinerande och skulle kunna bli väldigt spännande. Den har flera oväntade vändningar, för den som inte redan känner till handlingen. Scott kommer till en liten håla i USA nära Appalacherna för att leta efter sin dotter Jennifer som reser runt med sin pojkvän Darius och fyra av hennes vänner. Hon har lovat att höra av sig minst en gång i veckan men nu har Scott inte lyckats få kontakt med henne på sex veckor. Senaste gången hon hörde av sig var hon i den lilla hålan och skulle ge sig ut på vandring i Appalacherna.

Jennifer och hennes pojkvän Darius är idealister som hellre jobbar ideellt eller med lägre betalning för något som är bra för världen än att ha hög lön för ett jobb som förstör jorden. Darius dröm är att skapa en värld där ingen åtskillnad görs mellan människor, ingen svälter och ingen är fattig och alla hjälps åt efter sin förmåga. Detta är ett intressant sidospår. Vad som skulle hända om vi helt oväntat ramlade in i ett sådant samhälle?

Innan Jennifer och hennes vänner ger sig ut på vandringen blir de varnade av flera ortsbor. Området är farligt och helst ska de inte ge sig ut på vandringen alls, menar de flesta. Om de absolut måste ge sig av får de rådet att inte under några omständigheter lämna stigen.

Det är fantastiska vyer med skogar och mäktiga vattenfall. Givetvis tror dessa unga människor att ortsborna överdriver och när en av dem har hört att det ska finnas ett intressant fort i vildmarken lämnar de förstås stigen. Det visar sig snabbt att det finns saker som är mycket farligare än vilda djur eller branta stup.

Det är en rätt fascinerande handling – den är spännande och ställer en del intressanta frågor att fundera kring om hur vi reagerar under press och stress och vem som är barbarisk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Awaken – en meditation över livets vackra mångfald

24 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Awaken
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 juli 2021
Regi Tom Löwe

Tänk att få se bergsfolk rida på hjortar, få uppleva en elefant som simmar under vatten. Filmaren Tom Löwe har rest till världens alla hörn under fem år för att skildra världen och livet i dess mångfald. Han visar storheten i det lilla och detaljerna hos det monumentala. Han har filmat från ett fält i Nederländerna till Dubais tornande skyskrapor och många platser däremellan fångar hans kameror naturen och tidens gång, människor i arbete, vila och lek.

Awaken talar till de djupaste lagren inom oss. Det är en meditation, en färd genom vår jord, en predikan om livets mångfald och storhet. Den för oss ut på en fantastisk, magisk, helt underbar resa genom berg, hav, människor, djur, täta närbilder och stora vida vyer. Det är helt enkelt ett storslaget bildpoem med mäktig musik av kompositören Joseph Trapanese.

Ofta är bilderna när människor och djur rör sig återgivna i långsamt tempo. Det föder en önskan inom mig att ta mig genom livet långsammare, att verkligen se omgivningens detaljer, se gräs, blommor, se mina vackra hundar, känna deras mjuka päls. Att ta mig tid för att se, lyssna, känna och vara i nuet. Awaken är stark och jag undrar om någon kan se den och inte bli fylld av energi och lust att ta tag i vår tids stora utmaning kring miljö och klimat.

När bilderna sveper över storstäder och dess myller av gator försvinner alla stjärnor på himlen. Städernas konstgjorda ljus förstör vår upplevelse av stjärnhimlen. Bilderna över städerna fladdrar förbi i snabb takt, i den hetsiga takt som storstadslivet blivit med den köp-slit-och-släng-i-snabb-takt-filosofin som härskar.

Awaken är det vackraste du kan se på bio i år, tror jag. En film som på ytan inte har någon handling men berättar något viktigt om oss, om livet, om naturen och om vår tid.

Om du sett och berörts av klassikern Koyaanisqatsi är Awaken en film du måste se. Awaken är en naturlig släkting till Koyaanisqatsi och har också dess regissör Godfrey Reggio som exekutiv producent. Terrence Malick (Badlands) är också producent. Löwe har arbetat med bägge tidigare på filmer som Visitors och Knight of Cups.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension

Filmrecension: Imorgon hela världen – granskar frågan om våld som politiskt motstånd

23 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Imorgon hela världen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 augusti 2021
Regi Julia von Heinz

Enligt tysk lag är det tillåtet för medborgare att göra revolt med våld om staten är en diktatur eller på väg att bli en diktatur. Om så behövs är det viktigt att folket gör uppror, är tanken bakom denna lagparagraf.” Imorgon hela världen” ställer frågor om när och hur våld är försvarbart.

Regissören Julia von Heinz granskar detta i ”Imorgon hela världen” som handlar om den 20-åriga Luisa som börjat studera juridik och lämnar sitt borgerliga överklasshem för ett antifascistiskt kollektiv i Mannheim. Högerextremismen är på frammarsch och hon är fast besluten att göra allt hon kan för att stoppa den. Några av medlemmarna i kollektivet är skeptiska till att ta emot henne i början men hon tar för sig snabbt och blir en av de tongivande. Hon blir nära lierade med de mer hårdföra medlemmarna i kollektivet och snart förespråkar Luisa våld som metod.

Jag tycket filmen är intressant då den låter oss komma närmare det tyska samhället och framför allt får en bild av hur antifascistiska grupper kan fungera. Men samtidigt är det obegripligt vad som gör att just Luisa tar steget till att gripa till våld. Är hon dragen till de unga män som hon lierar sig med i kampen? Det finns ingen bra förklaring till varför Luisa blir så våldsam. Är våld beroendeframkallande och gör våld att när någon börjar använda våld går det inte att stoppa sig själv längre?

Det vi får se från Luisas uppväxt och hennes föräldrar ger en bild av de en trygg bakgrund och förstående föräldrar. Det enda som får mig att reagera kring hennes familj är när vi får se Luisa vara med på jakt tillsammans med sina föräldrar och farföräldrar. Att Luisa inte har några problem med att skinna och stycka djur samtidigt som hon är vegetarian. Det signalerar något väldigt kluvet för mig. Som vegetarian mår jag illa av denna scen.

Det verkar som att regissören vill säga att  det högerextrema våldet försvaras av staten och framförallt av polisen. Och därmed skulle den lagparagraf som tillåter våld för att förhindra diktatur kunna användas i försvaret av de antifascistiska grupper som tar till våld. Filmen pekar på att de vänstergrupper som tar till våld får betydligt mer motstånd av polis än de högerextrema. Jag vet inte om det är regissörens budskap men jag uppfattar det så.

Filmen är intressant men den ger inga förklaringar till varför de som tar till våld som Luisa blir så våldsamma. Det är som att våldet försvaras. Det är självklart en viktig fråga. På ett sätt ger filmen vissa förklaringar. Om de antifascistiska grupperna är övertygade om att stat och polis accepterar de högerextrema gruppernas upptrappning av våld – då menar antifascister att de har rätt att slå tillbaka med våld.

Personligen har jag svårt för att se det så. Det är som om det skulle vara acceptabelt att medborgargarden bildas för att använda våld mot kriminella gäng i Sverige.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The United States vs . Billie Holiday

17 juni, 2021 by Birgitta Komaki

The United States vs. Billie Holiday
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 juni 2021
Regi Lee Daniels

Billie Holiday föddes 1915 i Philadelphia och dog bara 44 år gammal. Då hade hon gjort sig känd genom sin talang och många välkända hits. De flesta av hennes sånger handlade om kärlek men med sången Strange fruit drog hon på sig statens ogillande. Den handlade om de lynchningar som förekom i södern och att sjunga om dem i ett segregerat land betraktades som ett hot mot staten. Det ledde till att FBI under ledning av Harry Anslinger försökte sätta dit Billie för narkotikamissbruk för att stoppa henne.

Billie Holiday (Andra Day) luttrad av livet sedan barndomen lever ett hårt liv. Redan som 10-åring blir hon våldtagen och sedan utnyttjad. Hon träffar män som utnyttjar henne och tjänar pengar på henne. Men hon väljer dem själv. Hon väljer sådana män som ger henne samma relation som hon är van vid. Hon är stark, vacker och svart. Hon ser ut som en miljonär – men hon känner sig som ingen. När hon träffar den stilige Jimmy Fletcher (Trevante Rhodes) möter hon någon som älskar henne, trots att han lurar henne. Någon som vill älska henne ansikte mot ansikte. Men hon klarar det inte.

Andra Day sjunger fantastiskt, är magnifik att se och har en mycket cool utstrålning.
Några gånger skymtar också människan bakom den tuffa fasaden fram. Knark, whisky och cigaretter är Billie ständiga följeslagare något FBI hela tiden utnyttjar. Till och med på sin dödsbädd blir hon arresterad.

Filmen skildrar inte bara Billies utsatthet och mod. Den visar också den mentalitet som härskade i staten. Den segregation som fanns och rädslan för sanningen.
En gripande film med många fanatiska sångnummer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in