Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

by

– Målet är att alla besökare, inte minst inbitna Bridgerton-fans, kommer att älska utställningen, säger Petri Tigercrona, producent och intendent på Skoklosters slott

För första gången görs en stor utställning från familjen Bridgertons romantiska värld. Tack vare ett unikt samarbete med Netflix och Shondaland visas i sommar 21 magnifika dräkter, tiaror, smycken och peruker från den populära spinoffserien Queen Charlotte – A Bridgerton Story på Skoklosters slott. Utställningen öppnar 5 juni 2025.

Ett pressmeddelande berättar:

Unga drottningens prövningar
I Netflix-serien om familjen Bridgerton har vi bekantat oss med den självsäkra Queen Charlotte, drottning av England och en bestämd röst när det kommer till societetens kärleksliv. I spinoffserien Queen Charlotte – A Bridgerton Story hoppar handlingen 50 år bakåt i tiden till 1760-talet och skildrar den unga drottningens första tid med kung George III. Här får vi följa deras gropiga väg mot livslång kärlek.

Gnistrande bröllopsklänning
I sommarens utställning flyttar kungaparet Charlotte och George in i Skoklosters slotts magnifika gästrumsvåning. I packningen finns bland annat parets gnistrande bröllopskläder och drottningens praktfulla kröningsklänning. De har också tagit med sig några vänner, och här syns kreationer från prinsessan Augusta, Lady Ledger och Lady Danbury, liksom peruker och gnistrande smycken.

Christian Dior stor inspiration
Förutom kärlekshistorien mellan kungaparet berättar utställningen om verklighetens Charlotte som var drottning av England 1761-1818. Den ger också en inblick i 1700-talets mode och de Emmy-nominerade kostymörernas arbete med dräkterna.
Här möter Haute couture historisk stil – med en twist. Designers som Christian Dior och Roger Vivier från 1950-talet har varit stora inspirationskällor. Bland kostymerna och smyckena syns tolkningar av blingbling som tillhört historiska drottningar samt tyger från den nuvarande kungafamiljens hovleverantör.

Vad är Bridgerton?
Berättelsen om familjen Bridgerton och det brittiska hovet är en romantisk, historisk fantasi som utspelar sig omkring 1810. Amerikanska författaren Julia Quinn har skrivit böckerna och Shonda Rhimes med produktionsbolaget Shondaland skapade serien som tagit denna fantasi till en ny nivå. Efter premiären på Netflix 2020 blev serien ett globalt populärkulturellt fenomen av flera anledningar: Stråkkvartetterna spelar musik av artister som Beyoncé och Rihanna, perukerna är häpnadsväckande och seriens empirmode hämtar entusiastiskt referenser från 1900-talet. Många av de unga skådespelarna är numera storstjärnor och det arrangeras olika Bridgertonupplevelser världen över. I december 2025 visas den fjärde säsongen av familjen Bridgerton på Netflix.

Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

by

Death of a Unicorn
Betyg 2
Svensk biopremiär 9 maj 2025
Regi Alex Scharfman

Filmbolaget A24 kan enkelt stämplas som finsmakarnas egen Marvel Studios. Under de senare åren har studion gjort sig känd för att producera och distribuera filmer som mött oerhörda framgångar hos recensenter och som alltid haft en signifikant närvaro vid diverse prisceremonier. Framgångarna är många, med filmer som Everything Everywhere All at Once, Past Lives och nu senast Brutalisten. Studion har skapat ett unikt signum med små, dramatiska och ytterst prestigefyllda projekt som nämnda titlar, en A24-film är numera del av en sorts institution där studions anspråkslösa logotyp blivit en garant för kvalitet.

Dock finns det en annan sida av A24, en som studion själv inte vill stoltsera med. För bredvid dessa hyllade produktioner hittar vi också filmer som verkar vara skapade efter den mest artificiella av mallar. Däribland fjolårets Dream Scenario med Nicolas Cage som trots sitt underhållningsvärde kändes som en sorts independent pudding som kombinerade de mest tröttsamma tendenserna från moderna independentfilmer, med alltför lite självsäkerhet och egen identitet. Detta märktes främst genom bisarr humor, en djup ironi och ett stort mått självgod cynism.

Dessa inslag kan i rätta händer vara utmärkta men kan – då det skär fel, vara lika utmattande och menlösa som evighetslånga digitala massförstörelse-scener. Death Of A Unicorn känns som en hopplös och än mer outhärdlig släkting till Dream Scenario, det är en film som utstrålar övermod, nonchalans och en allmän likgiltighet. Hela filmen kan överlag bäst beskrivas som ointresserad och larvig ned till minsta beståndsdel. Där andra regissörer med mer erfarenhet än Alex Scharfman – som långfilmsdebuterar här, kan tygla vitt skilda genrer och element, föra samman dem till en udda men ändå övertygande helhet, är detta ett kaos som känns som en ren lekstuga där ingen med sunt förnuft vågat sätta ned foten.

Ambitionen är att göra en personlig, allegorisk och mörk skräckkomedi som storögt ser till Jordan Peele och dennes Get Out, där överklassen och samhälleliga fel får sig både en och annan känga. Men detta förblir bara embryon, vad publiken istället får är en provocerande slarvig film som stirrigt och ofokuserat försöker balansera tematik och inslag alltför komplexa och svåra för dess ytterst låga intellektuella kapacitet.

Att det förekommer ett stort mått av oerfarenhet, kombinerat med inkompetens, går inte att undkomma. Alex Scharfman vill sikta högt men klarar inte ens av att nå upp till höjdgränsen för de snällaste attraktionerna på Gröna Lund. Försöken att skapa en hjärtevärmande relation mellan Paul Rudd och Jenna Ortega faller platt då kemin mellan de båda – samt personregin, är urusel. Samma okunskap drabbar skräckmomenten som är utan den behövliga ironiska komiken eller något genuint skräckvärde.

Den helt absurda premissen till trots är filmen löjligt tillknäppt, humorn som är essentiell i ett projekt som önskar blanda det groteska med det vansinniga, är enklast uttryckt kass. Det faktum att kompetenta och vanligtvis goda skådespelare som nämnda Rudd men också den fantastiska Richard E. Grant lämnas vind för våg är inget annat än skandalöst. Enligt uppgift sägs Jenna Ortega skrivit på sitt kontrakt för filmen innan hennes stora genombrott med Netflix-serien Wednesday, något som kanske förklarar varför Ortega bjuder på sitt sämsta skådespel hittills. Detta är en hiskeligt apatisk insats där Ortega tittar ut i en ful barrskog med död blick och kör in en e-cigarrett i ena mungipan. Det är precis lika trist och håglöst som det låter.

Det enda som räddar Death Of A Unicron från totalt undergång är Will Poulter som trots den ruttna regin lyckas hitta rätt i sitt skådespel. Poulter verkar vara den enda som haft ork och uthållighet nog att överleva inkompetensen och bjuder på filmens enda fungerade komik. Tur det för annars hade detta behövt disponeras lika brutalt som filmen gör med flera av sina intet ont anande offer.

I HUVUDET PÅ BO uttagen till Cannes Classics

by

Den svenska dokumentären I huvudet på Bo i regi av Jon Asp och Mattias Nohrborg får sin världspremiär på filmfestivalen i Cannes. Filmen är uttagen i sektionen Cannes Classics och kommer ha sin galavisning i Cannes på kvällen den 15 maj 2025.

På plats i Cannes är regissörerna samt Tommy Berggren och Pia Degermark.

Ett pressmeddelande berättar:
huvudet på Bo är berättelsen om Bo Widerberg, den hyllade och excentriske regissören som i Ingmar Bergmans skugga kom att bli en av landets mest betydelsefulla filmskapare, stilbildande för senare generationer svenska filmare. Filmen I huvudet på Bo beskriver Widerbergs framfart under det progressiva 1960-talet, från tillvaron som författare och hårdför filmkritiker i arbetarklassens Malmö till hans storhetsdagar som omsusad och upphöjd filmskapare i Stockholm och vidare till olika dramatiska äventyr i Cannes och New York. Filmen berättar också om det höga pris Bo Widerberg fick betala för sin vision och övertygelse, hur hans strävan efter LIV genomsyrade hela hans tillvaro och satte djupa spår i hans kolleger, i hans familj och inte minst i honom själv.

– Så himla häftigt att bli inbjuden till Cannes, världens största filmfestival, med en film om Bo Widerberg. En plats dit Widerberg själv alltid ville resa och återkomma till, säger regissörsduon Jon Asp och Mattias Nohrborg.

Cannes Classics introducerades på festivalen 2004 med syftet att lyfta fram klassiska filmer och främja filmarvet. I sektionen presenteras nyrestaureringar, hyllningsvisningar till internationella filmskapare och de nationella filmarven, samt dokumentärer om film. I huvudet på Bo är den sjunde svenska filmen genom åren som har blivit uttagen att visas i det prestigefyllda programmet. Tidigare svenska filmer att bli uttagna är bland andra Stig Björkmans Jag är Ingrid (2015), samt Jane Magnussons Bergman – ett år, ett liv (2018).

I huvudet på Bo är regisserad av Jon Asp och Mattias Nohrborg. Jon har även skrivit filmens manuskript och Mattias har producerat genom B-Reel films.

I huvudet på Bo har svensk biopremiär hösten 2025 och distribueras av TriArt Film

I huvudet på Bo har biopremiär över hela Frankrike den 11 juni och distribueras av Malavida Films.

Mai Zetterlings 100 års-jubileum firas över hela världen

by

Mai Zetterling
Mai Zetterling, Stockholm 1975. Foto: Leif R Jansson / TT

I maj 20245 firas Mai Zetterlings 100-årsdag den 24 maj. Den visionära filmskaparens jubileumsår uppmärksammas just nu runt om i filmvärlden med olika retrospektivserier och visningar på filmfestivaler, cinematek och filminstitut i Sverige såväl som internationellt.

Ett pressmeddelande:

Filminstitutet firar tillsammans med SF Studios och Konstnärsnämnden Mai Zetterlings 100-årsjubileum med en hyllning i Filmhuset 12 maj. Filmer och filmklipp varvas med samtal. Bland gästerna märks Mai Zetterlings son, Louis Lemkow Zetterling, skådespelerskan Stina Ekblad, regissören Christina Olofson och Mai Zetterling-stipendiaten tillika regissören Niki Lindroth von Bahr som berättar om Mai Zetterlings betydelse för filmkonsten.

– Mai Zetterling var en pionjär i ordets rätta bemärkelse och en av våra mest betydande filmskapare. Det är inspirerande att se hur hennes verk, både framför och bakom kameran, fortsätter att uppmärksammas och leva vidare i nya sammanhang över hela filmvärlden. Ett tydligt bevis på hennes bestående avtryck som filmskapare, säger Filminstitutets vd Anna Croneman.

Under födelsedagsmånaden i maj inleder Filmstadens Kultur sitt program I AM MAI på Filmstaden Råsunda – en hyllning som omfattar en filmfestival med hennes filmer (23–25 maj) ackompanjerat av en bildutställning med bilder från hennes liv och karriär (8 maj–7 september). Även SVT Play uppmärksammar Mai Zetterling under maj med att visa en handfull filmer.

I Sverige har jubileumsåret dessutom redan uppmärksammats med en retrospektivserie på Göteborg Filmfestival och med en visning av Nattlek (1966) på Värnamo Filmhistoriska Filmfestival.

Internationellt inleddes firandet av Mai Zetterlings 100-årsjubileum 2025 på Filmoteca de Catalunya i Barcelona i februari, följt av Glasgow Film Festival. TIFF Cinematheque i Toronto visade Taboo: Mai Zetterling on Film från slutet av februari och mars som en del av sitt månadslånga firande av Internationella kvinnodagen. Pacific Film Archive i Berkeley påbörjade i mars Swedish Outsider: The Films of Mai Zetterling, en retrospektiv som pågår till första veckan i maj. I april visades Mai Zetterling: A Rebel by Choice på Timeless Film Festival i Warszawa, och American Film Institute i Silver Spring är i gång med serien Oh Mai! The Films of Mai Zetterling, som pågår till 3 juli.
Firandet fortsätter på BFI Southbank i London med Passion and All That Goes With It: The Films of Mai Zetterling under hela maj, samt på Vancouver Cinematheque med One Hundred Years of Obsession: The Films of Mai Zetterling (12 juni–1 juli). Ytterligare retrospektiv är bekräftade senare under 2025 på Norsk Filminstitutt i Oslo och Cinémathèque Québécoise i Montréal, och fler planeras runt om i världen.

Enskilda visningar av Zetterlings filmer hålls på ESTE Film Festival i Sibiu (28 maj–1 juni) samt HK Cine Fan i Hongkong (25–26 maj) och har redan ägt rum på International Film Festival Rotterdam.

Mai Zetterling (1925–1994) var en banbrytande svensk skådespelare, regissör och manusförfattare. Hon slog igenom som skådespelare i Alf Sjöbergs Hets (1944) och fortsatte sin karriär både i Sverige och internationellt, med framgångar i både Hollywood och Storbritannien. På 1960-talet debuterade hon som långfilmsregissör med Älskande par (1964), en film som väckte stor internationell uppmärksamhet, inte minst på Cannes Filmfestival. Med filmer såsom Nattlek (1966) och Flickorna (1968), fortsatte hon att utmana samtida normer genom sitt filmskapande och hon hyllades bland annat inom den globala feministiska filmkulturen. Själv var hon dock tydlig med att inte definiera sina filmer som ”kvinnofilm”, utan som hon uttrycker det i intervjufilmen Möte med Mai (Jannike Åhlund och Solveig Nordlund, 1996), strävade hon efter att ”göra mänskliga filmer”. Trots att hon utmanades av en högst mansdominerad bransch fortsatte Zetterling att skapa filmer med en helt egen stil och röst och det blev totalt sex långfilmer samt flertalet kortfilmer och tv-produktioner. Hennes konstnärskap hyllas än idag för sitt mod, sin originalitet och sitt humanistiska perspektiv.

Läs mer om Mai Zetterling och hennes konstnärskap på Nordic Women In Film.

Filmrecension: Unanimal – om någon ser denna utan att beröras är hen gjord av sten

by

Unanimal
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 maj 2025
​Regi Tuva Björk & Sally Jacobson
Filmen hade världspremiär på CPH:DOX i Köpenhamn i mars 2025

Djur betyder mycket för människan. På många olika sätt. Filmskaparna Tuva Björk och Sally Jacobson har gjort en djupdykning i hur djur har det och hur de behandlas av människor. Denna dokumentär borde få varenda varelse som har ett hjärta att börja känna och förstå att en hel del borde ändras. Varför tror människor att de är herre på täppan i alla situationer? Djuren är maktlösa gentemot människan, förutom om man möter en kobra eller tiger långt in i djupaste djungeln.

Filmen visar djurens liv hos människor i en mängd olika situationer. Som utställningsföremål, som jakt-troféer, som något som slaktas, något som buras in för att utsättas för forskning – ibland också som närmare människan men alltid med människan på topp som styr. Människor är också djur men det tycks mänskligheten blunda för. Människan har placerat sig högst upp i maktens hierarki. Det är människor som styr och bestämmer och kan utsätta djur för precis vad som helst. Det går inte att undvika att gråten ligger på lur och det gör ont i hjärtat när jag ser flera av scenerna. Hur många människor reflekterar över huvud taget över att djur kan ha känslor också?

De två regissören säger om dokumentären:
-Människan har dragit en skiljelinje mellan sig själv och alla andra djur. Med filmen vill vi stanna upp och fundera över vad som blir konsekvensen av det.

Vi guidas genom filmen av Isabella Rossellinis röst som lyfter fram tankar och fakta som förhoppningsvis tillsammans med filmens många olika scener får tittaren att reflektera över relationen mellan människan och andra djur.

En del kritiker hävdar att den som recenserar kultur inte ska lyfta fram sig själv eller placera sig själv synlig i en recension. Jag håller inte helt med om det. Det går att diskutera och beror på situationen och vad som menas med att lyfta fram sig själv. Varje kritiker har sitt förflutna, sitt liv och sina inställningar till livet och annat. Jag lever med två hundar av rasen Shiba. För mig är det självklart att de får bestämma en del i olika sammanhang. När vi är ute och promenerar till exempel kan de bestämma vägen vi ska ta om det inte finns något särskilt skäl till att vi ska gå en bestämd väg. Vi kan promenera i den takt de väljer och stanna till när de vill kunna nosa ordentligt på något. På det sättet finns det många sätt för människor att ge djur inflytande över sina liv. Det handlar bara om inställning till livet och allas rätt att finnas till.

Dokumentären Unanimal sätter igång många tankar och jag tror att många som ser det kommer att diskutera och reflektera kring djurens liv tillsammans med människor. Om någon ser denna utan att beröras är hen gjord av sten.