• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Inför CinemAfrica 13-17 mars

11 mars, 2013 by Redaktionen

cine1CinemAfrica startade 1996 med ambitionen att nyansera den bild av Afrika som media ofta applicerar på kontinenten. Det försöker festivalen göra genom att lyfta fram filmer som ger en annan bild av Afrika av den vi annars är vana vid.

På onsdag inviger filmen The Great Kilapy, regisserad av Zézé Gamboa, festivalen. Filmen efterföljs av mingel och fest där dj-kollektivet Femtastic står för musiken och spektaklet äger rum på Södra Teatern från klockan 18. Filmfestivalen pågår sedan till på söndag med ett späckat schema. I år visas nämligen så mycket som 39 filmer från 17 afrikanska länder. Det bjuds på kortfilm, konstfilm, spelfilm och dokumentärfilm. CinemAfrica skriver på sin hemsida att årets program kanske är det mest politiska de haft med stort fokus på konstfilmer. Festivalen har även valt att lyfta fram kvinnliga filmskapare genom att visa flera filmer av unga kvinnliga filmare.

cinem2

Under festivalens två sista dagar (16 och 17 mars) finns det möjlighet att både se på film och lyssna på diskussioner med unga och nyskapande filmkonstnärer. Diskussionerna kommer bland annat att handla om identitet och strukturell rasism och seminarierna hålls på Moderna Museet från klockan 15. Under helgen blir det också filmfrukost på Bio Rio vid Hornstull klockan 11. Under lördagens filmfrukost visas två dokumentärfilmer om det sydafrikanska apartheidsystemet och den israeliska ockupationspolitiken. Söndagens filmfrukost bjuder istället på tre HBTQ-filmer och frågestund med Amirah Tajdin och Wafa Tajdin som står bakom en av filmerna (Fluorescent Sin).

Jag vill verkligen inte missa dramat Taste of Rain som handlar om ett kärlekspar som bosätter sig i öknen. Filmen visas på fredag klockan 18 och söndag klockan 21. Självklart vill jag inte heller missa de redan tidigare nämnda filmfrukostarna på Bio Rio och diskussionerna på moderna Museet.

För mer information och schema, se hemsidan http://cinemafrica.se

Text: Ida Stiller

Arkiverad under: Film

Tempo dokumentärfestival: Act of Killing

6 mars, 2013 by Redaktionen

act1Amerikanen Joshua Oppenheimer kan ha gjort årets mest givande, om än kontroversiella, filmupplevelse i den suveräna dokumentären Act of Killing som premiärvisas i Sverige på Tempo Dokumentärfestival ikväll 19.00.

Det går flera dagar efter jag sett Act of Killing innan jag lyckas skriva något överhuvudtaget om den. Joshua Oppenheimers dokumentärfilm drabbar nämligen så pass hårt. Jag brottas med ett par formuleringar här och där, men det blir för tomt, för innehållslöst och svävande. Det går inte att förmedla den kraft Act of Killing bär med sig. Likt en lågmäld explosion av absurditet och surrealism ödelägger den hela tanken på vad hjältar och monster egentligen är och kan vara. Den lirkar upp föreställningen om ondska och utmanar tittaren genom sin nattsvarta humor och avgrundsdjupa sorg att titta djupt inom sig själv efter svar. Sällan har svaren varit så tunga, sällan frågorna så viktiga.

Lite bakgrund: 1965 rekryterade indonesiska staten smågangstrar och kriminella till dödsskvadroner som under ett års tid avrättade åtminstone en halv miljon människor i en anti-kommunistisk offensiv. En ren och skär utrotning där de skyldiga aldrig har ställts inför rätta. I stället har de mest framträdande bödlarna hyllats som hjältar i landets media. Eftersom de räddade landet från kommunister och dylika samhällsfiender har de nu fått en närmast mytomspunnen status.

actofkilling_02I en av många absurda scener sitter en före detta ledare för dessa dödsskvadroner, iklädd cowboyutstyrsel, i en talkshow och berättar entusiatiskt om hur de gick tillväga. Hur effektiva de var i sin massutrotning. Programledaren ser imponerad ut och publiken applåderar. Mannen är Anwar Congo, mördaren som Oppenheimer valt att fokusera sin dokumentär på.

Joshua Oppenheimer följer Anwar då han, med Oppenheimers hjälp, regisserar en film baserad på händelserna 1965. Anwar tar uppdraget på stort allvar och klär scenerna i olika filmgenrer, som en sorts homage till de filmer han älskat som yngre. Den idoliserade amerikanska kulturen står i centrum, med kommunisthat, individualism och persondyrkan som drivande faktorer. Mördarens perspektiv, är även vårt. Metafaktorn blir därmed hög. Vidriga avrättningar återskapas i Hollywoodskrud, och Anwars personliga resa, då han tvingas bearbeta sina gärningar, tar sin början.

Det utvecklar sig till en berättelse om många saker, däribland behovet av att berätta historier för att bearbeta trauman. Men filmen gör anspråk på större saker än så. Den lägger lager på lager, och de färgstarka och smått fantastiska sidohistorierna berikar den drivande tesen om hur vi bedömer ondska och godhet. Vem bestämmer vem som är ond och vem som är god? Vinnarna skriver historien, är ett välkänt uttryck, men sällan blir det tydligare än i Act of Killing. Och i ett system som hyllar mördarna gör Oppenheimer något intressant. Han använder filmmediet som katalysator åt Anwar, så att han kan nå in i sig själv och möta sina egna demoner. Och desto djupare Anwar når sitt eget mörkrets hjärta, ju mer inser man hur mänsklig han är. Och i längden går ett par otäcka sanningar upp även för oss som åskådare.

The Act of KillingAct of Killing är en bisarr upplevelse. När jag går igenom mitt anteckningsblock efter filmvisningen står det skrivet: ”Nästan som att transporteras till en alternativ verklighet där ondskan vunnit och gjort upp sina egna spelregler.” Men det jag förstår ett par dagar efteråt, när jag lyckats återhämta mig från upplevelsen, är att aktörerna som befolkar Act of Killing inte är några monster. De är produkter av sitt samhälle. Och desto mer skrämmande är hur nära våra egna värderingar och ideal de ligger. Vem är Anwar Congo om inte en förlängd arm? Om inte fingrarna som kramar runt halsen på samhällets fiender?
När Anwar Congo, mot filmens slut, reagerar fysiskt utan att veta varför, när hans hemsökta kropp försöker spy upp osynlig skuld och ångest, är det omöjligt att inte hålla andan i biosalongen. Illamåendet och sorgen är bevis nog på att Joshua Oppenheimers film Act of Killing kan vara den skarpaste kommentaren till vårt samhälle jag sett på bioduken i modern tid. En film att uppleva och bära med sig långt efteråt. Missa den inte.

Tempo Dokumentärfestival visar filmen vid två tillfällen: Ikväll onsdag, 6 mars, 19.00 på Victoria 2 och söndag, 10 mars, 16.00 på Victoria 4.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Känn ingen sorg får biopremiär den 24 juli

5 mars, 2013 by Jonatan Södergren

KIS_kann_ingen_sorg

Nu är det klart att Känn ingen sorg får svensk biopremiär onsdagen den 24 juli över hela landet. Filmen är baserad på historier och karaktärer vi lärt känna genom Håkan Hellströms prisbelönade texter sedan solodebuten för 13 år sedan. Den tar oss med till en explosiv och färgsprakande sommar i Göteborg, där livet för vännerna Pål, Lena, Eva och Johnny eskalerar till tonerna av Håkan Hellströms omisskännliga musik.

Synopsis

Musikaliske Pål drömmer om att lyckas med sin musik, men han har ett stort hinder, sig själv. Han är en oslipad diamant och det enda som är större än hans musikaliska förmåga är hans tvångstankar som konstant försätter honom i problem. Vi följer Pål och hans kamrater i en emotionell resa genom ett sommar-Göteborg där Pål kastas mellan kärlek och svek, förälskelse och försoning.

I rollerna ser vi bland andra Adam Lundgren (Pål), Josefin Neldén (Lena), Disa Östrand (Eva) och Jonathan Andersson (Johnny), Tomas von Brömssen (Rolle), Marie Richardson (Lisbeth), Reine Brynolfsson (Bosse) och Gunilla Nyroos (Hopp).

För regin står Måns Mårlind och Björn Stein, som förra året gjorde succé i Hollywood med filmen ”Underworld: Awakening” och tidigare regisserat filmer som ”Shelter” och ”Storm”. Manus är skrivet är Cilla Jackert, som bland annat ligger bakom tv-serierna ”Spung”, ”Svaleskär” och ”Lite som du”.

Håkan Hellström, vars sjunde studioalbum Det kommer aldrig va över för mig ges ut i april, åker även ut på turné. Så det blir en riktig Håkan-sommar.

Här kan du se filmens trailer:

Distribution: Svensk Filmindustri

Arkiverad under: Film Taggad som: håkan hellström, Känn ingen sorg

Filmrecension: The Impossible

4 mars, 2013 by Redaktionen

The-Impossible1The Impossible
Betyg: 4
Premiär: 8 mars

Vi har alla någon form av relation till tsunamin som svepte över Thailand julen 2004. Antingen känner man någon som befann sig där när vågen kom, eller så känner man någon som känner någon. Självklart vore det ett orimligt krav att vänta sig att en film ska lyckas förmedla skräcken människorna på plats upplevde. Det kan man självklart inte begära, men The Impossible får mig stundvis att hålla andan.

Paret Maria och Henry, spelade av Naomi Watts och Ewan McGregor firar jul tillsammans med sina tre söner vid en strandvilla i Thailand. Precis som många andra väljer de att spendera dagen vid poolen när det otänkbara sker. På några sekunder förändras tillvaron för familjen som några timmar tidigare hade delat ut julklappar till varandra. En jättevåg sveper in över hotellet och förstör allt i sin väg. För de som överlever har bara kampen börjat. Kampen att hålla sig vid liv, och att hitta sina nära och kära – levande eller döda.

Jag måste erkänna att jag först var lite orolig för hur filmen skulle skildra katastrofen. Med fel regissör kunde det ha slutat med en klassisk katastroffilm som ”Independence day” eller ”Armageddon” som mest lägger fokus på specialeffekter och explosioner, men Juan Antionio Bayona (tidigare regisserat den prisbelönade skräckfilmen ”Barnhemmet”) hanterar ämnet med finess och känslighet. Det är sparsamt med bilder på själva händelsen och fokus hamnar istället på de överlevande som får uppleva medmänskliga gärningar, vänlighet och empati under de mörkaste timmarna av sina liv. Ett smart val av Bayona och manusförfattaren Sergio G. Sanchez var att lägga fokus på en familj istället för att försöka skildra hela händelseförloppet. Det gör filmen mer intim och man verkligen bryr sig om karaktärerna och känner för dem.
Skådespelarinsatserna är lysande. Både Naomi Watts och Ewan McGregor är fantastiska som föräldrarna som desperat försöker rädda livet på sina barn. Men bäst enligt mig är Tom Holland som spelar Lucas, den äldsta sonen. En ung begåvning som verkligen berör.
Det var skönt att lämna biografen och kunna ta ett riktigt stort andetag. Jag var glad över syret och för en liten stund tog jag inte lyxen att kunna andas fritt för givet.

Text: Magnus Thorin

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Tankar inför Tempo dokumentärfestival 5-10 mars

3 mars, 2013 by Redaktionen

tempo2Tankar och tips inför Tempo dokumentärfestival 5-10 mars 2013 av Josefina Linde

På tisdag 5 mars är det invigning av årets Tempofestival. Den som känner sig sugen på lite festlig stämning, mat inspirerad av det pakistanska köket och världspremiären av Åsa Blancks och Johan Palmgrens film Familjen Persson i främmande land, bör med fördel pallra sig till Folkoperan runt klockan sex. Sedan fortsätter festivalen fram till söndagen, med visningar på Victoria och Bio Rio, samt evenemang på Galleri Kontrast och Moderna Museet.

I detta nu sitter jag och studerar programmet med ambitionen att på förhand lyckas välja ut de absolut bästa filmerna, plocka russinen ur kakan så att säga. Gud förbjude att man skulle råka missa något. På Tempos hemsida www.tempofestival.se kan man lägga till filmer i ett eget schema. Där finns också ett gäng välkomponerade tipspaket för den som tillskriver sig någon av följande identiteter: Musikälskare, queerfantast, filmnörd eller politikintresserad. Förutsättningarna för att man ska lyckas hamna på rätt visningar är alltså, trots ett späckat program, ganska goda. Sen gäller det förstås att hitta en balans mellan de filmer man väljer att se. Jag tror att om man vill ta sig igenom veckan utan att börja krisa allt för mycket över stundande undergångar och verklighetens fulhet så måste man försöka få till en jämn blandning av bittra sanningar och hjärtevärmande sannsagor á la Searching for Sugar Man. Nedan har jag listat några av de filmer som jag inte vill missa:

tempo1
The Act of Killing
– En dansk/norsk/indonesisk/brittisk film av Joshua Oppenheimer och Christine Cynn. Här får före detta medlemmar ur den indonesiska dödskvadronen återge mord som de begått, i samma berättarstil som i de amerikanska filmer de älskar. Beskrivningar som ”En filmisk feberdröm” och ”En oroande resa djupt in i massmördares fantasi” känns skrämmande och lockande på samma gång. Visas på Victoria, onsdag 19.00 (med regissörsbesök efter) och söndag 16.00.

I Am Breathing – Om en man som, förlamad från nacken och nedåt av sjukdomen ALS, bara har några månader kvar att leva och startar en blogg för att få ta farväl av sin ettårige son. Jag misstänker att detta blir sorgligt men också fint och starkt. Visas på Victoria, onsdag 17.15 (med regissörsbesök efter) och lördag 15.45.

Turning – Charles Atlas tar med oss på Antony and The Johnsons europaturné. Visas i samarbete med K-special, SVT. Det lär bli vacker musik och vackra bilder och vad mer kan man egentligen önska? Visas på Victoria, onsdag 20.45.

SugarmanSearching for Sugar Man – Malik Bendjellouls fantastiskt mysiga berättelse om singer-songwritern Sixto Rodriguez. Mer behöver jag kanske inte skriva. Jag har redan sett den, men den är ju sååå bra. Och varför inte passa på att få se en riktig Oscarsvinnare i egen hög person? Efter torsdagens visning kommer Malik på besök. Visas på Victoria, torsdag 16.30 och lördag 17.15.

Polish Illusions – Om en pensionerad, amerikansk helikopterpilot som samlar arméfordon på den polska landsbygden och längtar efter en fru. Och om en 82-årig trollkarl i andra änden av staden, vars plats i rampljuset inte längre är självklar till följd av ett maktskifte på det lokala kulturcentret. Jag vet inte exakt vad det är jag ska förvänta mig men jag känner mig helt klart nyfiken. Visas på Victoria, torsdag 19.30 med regissörsbesök efter.

Det har aldrig regnat på tio år – Vi får följa Jakob, chefen för Trädgården (utestället som ligger under Skanstullsbron), under de fyra sista dagarna innan nattklubben ska öppnas för tionde året i rad. Filmen visas i gruppen New Doc 1, tillsammans med två andra nya svenska dokumentärer, på Victoria, fredag 21.20.

gustavmariaGustav och Maria – En kärlekshistoria – Om en man som dödar sin senildementa fru som han i flera år har skött om i hemmet, och sedan dränker sig själv. En slags verklighetens Amour, tänker jag mig. Visas på Victoria, fredag 19.50 med regissörsbesök efter.

Flogsta-vrålet – Som Uppsalastudent vill jag självklart se denna dokumentär om fenomenet Flogsta-vrålet; Studenter i området Flogsta som varje kväll klockan tio skriker ut sin ångest från balkonger och fönster. Jag har till och med varit där själv och skrikit. Dessutom ska detta vara Sveriges första 3D-dokumentär vilket känns spännande, förvisso på en ganska töntig nivå, men likväl spännande. Filmen visas i gruppen Tempo Short Award block 2, tillsammans med två andra svenska kortdokumentärer, på Bio Rio, lördag 16.20.

En annan sak som är rolig och bra är att Tempo samarbetar med Rättbus, vilket innebär att man två gånger om dagen kan få åka gratis mellan festivalbiograferna. Från Bio Rio till Victoria, via Galleri Kontrast. Bussen är dessutom fantastiskt mysig (jag har fått uppleva den en gång) med soffor, musik, fika och tydligen även hemliga happenings. Kolla Tempos hemsida för avgångstider!

Kulturbloggen kommer att skriva om flera av nämnda filmer i krönikor och recensioner. Så håll ögonen öppna!

 

Arkiverad under: Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 515
  • Sida 516
  • Sida 517
  • Sida 518
  • Sida 519
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in