• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Jakten

13 april, 2013 by Redaktionen

jakt1Jakten
Betyg: 4
Premiär 12 april

Jakten tar plats i en dansk småstad. I denna småstad bor Lucas, en nyskild man i medelåldern. Trots sin nuvarande situation håller det mesta i Lucas tillvaro på att ordna sig. Han har ett jobb som förskolelärare som han tycker mycket om, han har ett trevlig vänskapskrets i form av ett jaktlag, han träffar en kvinna som han tycks börja bli förälskad i och han har förhandlat sig till att förhoppningsvis få vårdnaden om sin son. Alla förhoppningar grusas dock då en av flickorna på förskolan antyder att Lucas ska ha förgripit sig på henne. Det som flickan säger stämmer inte, men förskolans personal samt barnens föräldrar reagerar självklart kraftigt. Såpass kraftigt att ett okontrollerbart hat sprider sig runt om i orten. Ett hat så kraftigt att Lucas inte befinner sig i en rättsligt komplicerad situation utan även en situation som kan vara mycket farlig.

Jakt innebär att man förföljer, fångar och oftast dödar vilt eller för att förebygga skadedjurs skador och olägenheter. Jaktmetoderna varierar stort beroende på terräng, bytesdjur, samt teknologiska och kulturella faktorer.

Att göra en film vars uppbyggnad bygger på ett sexuellt övergrepp där barnet inte talar sanning är ett minst sagt vågat projekt. Risken finns att man som åskådare kan få känslan att filmskaparna trivialiserar barns utsagor där sexuella övergrepp faktiskt ägt rum. Jakten klarar dock av att hålla den svåra balansgången på ett briljant vis. Det är nämligen inte barnets utsaga som filmen lägger fokus på, utan de vuxnas reaktion på situationen. Deras rädsla och avsky gentemot det fruktansvärda brott som Lucas är misstänkt för leder till utfrysning, mobbing och terror. Som publik ställer man sig själv frågan vart man själv skulle dra gränsen.

I samband med nöjesjakt begränsade man sig på olika sätt för att ge bytet en chans att komma undan. I nöjesjaktens moralkod ingick att spåra och avliva skadat vilt.

Jakten är inte bara en triumf berättarmässigt sätt. Alla filmens komponenter samspelar på högsta nivå för att skapa en tät, gripande och mästerlig enhet. Danmark har alltid haft en kultur av naturtroget skådespel vilket spelar denna film i händerna. Skådespelarna är inte bara trovärdiga, vi kan även känna igen dem. Alla som bott i en mindre stad kan identifiera karaktärerna, deras personlighet och deras jargong. Denna igenkänningsfaktor gör inlevelsen en stor tjänst. Även fotot är fullkomligt klanderfritt. I miljöerna skildras en kyla och en täthet som gör att man som åskådare under filmens gång verkligen kan känna hur snaran verkligen spänns runt Lucas hals. Det enda klagomålet jag har att komma med är att filmens början är lite segare än de övriga bitarna, men då det hela är så professionellt genomfört och att man vet vad som komma skall blir man aldrig uttråkad eller distraherad.

Vanligtvis avses jakt i enlighet med rådande jaktlagar, i motsats till tjuvjakt, som är förföljande och dödande av djur utanför lagens råmärken.

Detta är en intressant film som får åskådaren att fundera. Detta är en film som skapar diskussion. Detta är en film som stannar hos en efter att eftertexterna rullat förbi och man lämnat biosalongen. Detta är en film som gör vad en film bör göra.

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Oblivion

12 april, 2013 by Redaktionen

obliv1Oblivion
Betyg: 1
Premiär 12 april

Jag gick verkligen in i denna film förutsättningslöst. Trots att jag är allt annat än förtjust i Tom Cruise och trots att jag anser att de senaste science fictionfilmerna från Hollywood varit rena dyngan bestämde jag mig för att se Oblivion med öppet sinne och inte döma den på förhand.

Och om filmen skulle visa sig vara trivial kunde den kanske åtminstone bjuda på en dos av ytlig men underhållande action.

Ibland känner jag att jag är en alltför optimistisk person.

Filmen utspelar sig år 20XX. En utomjordisk ras kallad Asätare har invaderat jorden. Under kriget mellan dessa monster och människor slits jorden sönder och priset människorna fått betala för att ha vunnit detta krig är att jorden blivit obeboelig. Människorna håller därför på att kolonisera en av Jupiters månar och för att lyckas med det krävs att en stor mängd av jordens resurser fraktas dit. Jack, filmens huvudperson, har fått i uppdrag att övervaka maskinerna som dränerar jorden på dess resurser, men under sitt uppdrag uppenbaras hemligheter såpass omvälvande att han tvingas ifrågasätta inte bara sitt uppdrag utan även sig själv.

Mitt första intryck av filmen var nästintill chockartad. Stämningen i filmens inledning, det käcka vis karaktärerna beter sig på kontra de dystopiska bilderna av en döende jord, är såpass märkligt att jag undrade om det kanske inte rörde sig om en satir i stil med ”Starship Troopers”. Eller en slags hyllning till 50-talets b-filmer i samma genre. Filmen är ingetdera, men båda sakerna vore bättre än vad vi får.

obliv2

Tom Cruise spelar som sagt huvudrollen, men både han och samtliga andra karaktärer är såpass platta och ointressanta att filmens första del är snigelseg. Jag satt länge och vred mig i biofåtöljen och önskade att det snart kunde hände något man kunde investera sina känslor i. Efter en stund händer inte bara en utan ett flertal händelser som tar filmens handling i flera riktningar. Dessa händelser är tänkta att vara överraskande, men de är så förutsägbara, så hutlöst kopierade från tidigare (och bättre) filmer och så sanslöst ologiska att de endast framkallade ömsom fniss och ömsom grimascher från mig.
Men som jag tidigare sagt kan en film komma undan med en tafflig handling och platta karaktärer om den åtminstone bjuder på lite underhållande action, fart och fläkt. Tyvärr levererar Oblivion inte ens på den punkten. Actionscenerna duggar inte direkt tätt och när de väl avbryter den sega, tråkiga handlingen är de inte tillräckligt engagerande för att man ska ryckas med. Man är dessutom såpass utmattad av allt dravel man tvingats genomlida att ens sinne är för mosigt för att man ska orka bry sig.

Oblivion stoltserar med att dess berättelse minsann inte har någon förlaga, utan att den i detta adaptioners och uppföljares tidsålder minsann är en originalhistoria. Med tanke på hur oblygt den här filmen snott från andra bättre filmer, både vad gäller handling och design, vet man inte om man ska skratta eller gråta åt detta. Jag kan verkligen inte rekommendera någon att se den här filmen. Vare sig man är ute efter en filosofisk historia med en komplex handling eller lättuggad popcornaction finns det betydligt bättre filmer att se. Den här filmen är bara ett slöseri med tid, energi och pengar. Undvik till varje pris!

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Rysk filmfestival premiärvisar prisbelönta filmen White Tiger

8 april, 2013 by Redaktionen

BLURAY white tiger_bluray

Under årets ryska filmfestival KinoRurik XIV har den prisbelönta filmen White Tiger Sverigepremiär. Festivalen öppnar med att visa filmen den 12 april på Filmhuset i Stockholm och dagen därpå på Slottsbiografen i Uppsala. Därefter kommer det att visas rysk kvalitetsfilm i Stockholm och Uppsala fram till den 21 april.

White Tiger var Rysslands bidrag till årets Oscarsgala i kategorin bästa utländska film, den har också tilldelats det ryska filmpriset Guldörnen. Karen Sjachnazarov har regisserat den påkostade krigsfilmen som kostat över 11 miljoner dollar. Under den ryska filmfestivalen KinoRurik XIV har filmen möjlighet att ta hem fler pris, publikens favoritfilm kommer att tilldelas ”Årets Rurik”.

White Tiger skildrar hur en sovjetisk soldat under andra världskriget vaknar upp utan minne. Han hittas i en stridsvagn på ett slagfält – trots att han inte minns vad som hänt eller vem han är blir han fast besluten att förgöra den mytomspunna tyska stridsvagnen, the White Tiger. En stridsvagn mäktig nog att stå emot tio ryska stridsvagnar – och därefter försvinna spårlöst. Filmen bygger på Ilja Bojasjovs roman med samma titel, och Sjachnazarov hämtade inspiration från sin far som deltog under kriget.

– Det är en ära att få presentera en sådan välgjord produktion under årets festival. Vi är stolta över att kunna erbjuda Sverige ett brett utbud av rysk film och vara först i Norden med att visa filmer som annars inte når de svenska biograferna, säger Andrej Lakstigal.

Den 19 april är det galavisning på Filmhuset i Stockholm, med besökare från den ryska och svenska filmbranschen. Priset ”Årets hedersryss” kommer att tilldelas Safa Safiyari, programchef för SVT Barnkanalen.

Årets upplaga av den ryska filmfestivalen KinoRurik är den fjortonde i ordningen. Filmfestivalen kommer att pågå mellan 12 och 21 april på Filmhuset i Stockholm och Slottsbiografen i Uppsala. Biljetter kan köpas på biograferna 30 minuter innan visning.

För mer information om festivalen besök www.kinorurik.nu

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: Förtrollad av Paris

3 april, 2013 by Redaktionen

F-rtrollad_av_ParisFörtrollad av Paris
Betyg: 3
Premiär 5 april

Sandro är en ung och lovande kompositör som har vissa relationsproblem med sin pappa. Hans bästa kompis Clémence är kär i honom, men det vet han inte om. Laura är en charmerande ung kvinna med sin faster som bästa vän. Lauras faster Marianne går i sin tur igenom en skilsmässa och försöker samtidigt få rollen som mamma och teaterpedagog att gå ihop.

Sandro och Laura möts under en bal och blir ögonblickligen förälskade i varandra. De har precis meddelat sina respektive släktingar om att de ska förlova sig när Laura möter en mystisk man hon inte kan sluta tänka på.

Förtrollad av Paris är en mysig film. Liksom de flesta franska filmer gör den mig inte besviken. Den är varken den roligaste eller finaste romantiska komedin jag har sett, men en utav de unikaste. Den innehåller ingen tönt som tar av sig glasögonen och blir snygg, ingen lyteskomik och inget klassiskt slut. Den innehåller däremot bra skådespel, speciellt av Agnés Jaoui som även regisserat filmen, och överraskningar. Förtrollad av Paris är en skön kontrast mot det vi annars är vana att se på biograferna.

Text: Ida Stiller

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Mama

1 april, 2013 by Redaktionen

mamaMama
Betyg: 3
Premiär: 3 april

Mama är en vacker film i all sin makabra glans. Och för att vara ”ny” skräck en mycket bra sådan. Sevärd. Det första som händer mig är dock att min återkommande skräckfilmstanke slår mig i huvudet: En film med enbart barn i dåligt ljus bland smällande dörrar och ylande ventilation, skulle vara en mardröm rakt av. Jag skulle aldrig bli mig själv igen efter något sådant.

I Mama rör sig barnen som spindlar, vigt över bänkar, kylskåp och lister. De är förvildade, smutsiga magra djur, gutturalt mumlande. De är huvudorsaken till att jag blir skakad. Bortsett från barnen: Ljuset som skiftar. Något otäckt i garderoben. Någon är bakom din rygg nu. Nattfjärilars flykt genom rummet. Bilen, ett silverplan genom snön när den far av vägen. Stugan med en räv i sten utanför. Skylten på fasaden: Helvetia. En drunknad kvinna. Mentalsjukhus. Ryckiga rörelser.

Allt det där skrämmer mig. Oavsett vad. En B-film med de ingredienserna skrämmer mig. Jag hade önskat att det vore mer… vridet, mer saga. Tanken biter sig fast för själva idén, berättelsen, ger så många möjligheter till just det. Därmed blir jag förvånad över det jämförelsevis simpla resultatet.

Mama bjuder på överraskningar och speciella bilder, men sammanslaget blir allting för mycket och alldeles för lite på en och samma gång. Upprepningar av identiska händelser. För många slitna uttryck. Men jag vill ändå inte såga Mama, det förekommer några riktigt bra scener, och ett fåtal vändningar som är helt okej.
Som sagt, det mesta är använt, återanvänt och sönderanvänt- Men! När man minst anar det kommer en banbrytande scen; ett hår som flyter över golvet och ser ut som en Shi Tzu. Jag kväver ett skratt. Snart dyker hårets otäcka ägare upp genom parketten- men det är ju för tillfället en Shi Tzu! Allvarligt!

mama2

Vi är alla olika. Mama är en omedelbar rädsla- det man ser i ögonvrån på natten. Det som man glömt när man vaknar, och det är i mitt tycke ett dåligt tecken. Jag är rädd under filmens gång, när jag går ut är jag mest halvdöv .

Den skräck som skrämmer mig mest utgår från den mänskliga faktorn, en person och de känslorna den individen har gömda inom sig, ibland utan att veta det själv. Håller-jag-på-att-bli galen-style. Ett annat slags obehag. Den sortens filmer är generellt sett spanska. Spansk skräck är krypande, den lägger sig under huden och viskar. (Två bra exempel är ”Hierro” och ”Silvias ögon”) På grund av min förkärlek för spansk skräck, förmodligen, tänker jag att Mama är väldigt amerikansk skräck. Enklare. Har jag etniska filmfördomar nu? Kanske det.
Men det är inte vad som är viktigt i min tes; utan jag försöker säga att man måste utgå från sig själv och vad man föredrar, oavsett vilken filmgenre det handlar om. En självklarhet, möjligtvis. Och jag kan tänka mig att ca 40% av de som ser Mama, kanske mer, tycker den är fantastisk.

Slutligen: Mama är förströelse för dem som gillar att hoppa till i biostolen. Den orsakar surr i öronen och ett visst obehag inför att öppna garderoben. Inget mer. Upplägget är så bra- och faller. Inte helt platt, men tillräckligt platt för att jag skall kunna gå ut från salongen och tänka på, ja inte vet jag, öl och dans. Eller att Shi Tzu är en rolig hundras.

Text: Klara Norling

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 512
  • Sida 513
  • Sida 514
  • Sida 515
  • Sida 516
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in