• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: Mama

1 april, 2013 by Redaktionen

mamaMama
Betyg: 3
Premiär: 3 april

Mama är en vacker film i all sin makabra glans. Och för att vara ”ny” skräck en mycket bra sådan. Sevärd. Det första som händer mig är dock att min återkommande skräckfilmstanke slår mig i huvudet: En film med enbart barn i dåligt ljus bland smällande dörrar och ylande ventilation, skulle vara en mardröm rakt av. Jag skulle aldrig bli mig själv igen efter något sådant.

I Mama rör sig barnen som spindlar, vigt över bänkar, kylskåp och lister. De är förvildade, smutsiga magra djur, gutturalt mumlande. De är huvudorsaken till att jag blir skakad. Bortsett från barnen: Ljuset som skiftar. Något otäckt i garderoben. Någon är bakom din rygg nu. Nattfjärilars flykt genom rummet. Bilen, ett silverplan genom snön när den far av vägen. Stugan med en räv i sten utanför. Skylten på fasaden: Helvetia. En drunknad kvinna. Mentalsjukhus. Ryckiga rörelser.

Allt det där skrämmer mig. Oavsett vad. En B-film med de ingredienserna skrämmer mig. Jag hade önskat att det vore mer… vridet, mer saga. Tanken biter sig fast för själva idén, berättelsen, ger så många möjligheter till just det. Därmed blir jag förvånad över det jämförelsevis simpla resultatet.

Mama bjuder på överraskningar och speciella bilder, men sammanslaget blir allting för mycket och alldeles för lite på en och samma gång. Upprepningar av identiska händelser. För många slitna uttryck. Men jag vill ändå inte såga Mama, det förekommer några riktigt bra scener, och ett fåtal vändningar som är helt okej.
Som sagt, det mesta är använt, återanvänt och sönderanvänt- Men! När man minst anar det kommer en banbrytande scen; ett hår som flyter över golvet och ser ut som en Shi Tzu. Jag kväver ett skratt. Snart dyker hårets otäcka ägare upp genom parketten- men det är ju för tillfället en Shi Tzu! Allvarligt!

mama2

Vi är alla olika. Mama är en omedelbar rädsla- det man ser i ögonvrån på natten. Det som man glömt när man vaknar, och det är i mitt tycke ett dåligt tecken. Jag är rädd under filmens gång, när jag går ut är jag mest halvdöv .

Den skräck som skrämmer mig mest utgår från den mänskliga faktorn, en person och de känslorna den individen har gömda inom sig, ibland utan att veta det själv. Håller-jag-på-att-bli galen-style. Ett annat slags obehag. Den sortens filmer är generellt sett spanska. Spansk skräck är krypande, den lägger sig under huden och viskar. (Två bra exempel är ”Hierro” och ”Silvias ögon”) På grund av min förkärlek för spansk skräck, förmodligen, tänker jag att Mama är väldigt amerikansk skräck. Enklare. Har jag etniska filmfördomar nu? Kanske det.
Men det är inte vad som är viktigt i min tes; utan jag försöker säga att man måste utgå från sig själv och vad man föredrar, oavsett vilken filmgenre det handlar om. En självklarhet, möjligtvis. Och jag kan tänka mig att ca 40% av de som ser Mama, kanske mer, tycker den är fantastisk.

Slutligen: Mama är förströelse för dem som gillar att hoppa till i biostolen. Den orsakar surr i öronen och ett visst obehag inför att öppna garderoben. Inget mer. Upplägget är så bra- och faller. Inte helt platt, men tillräckligt platt för att jag skall kunna gå ut från salongen och tänka på, ja inte vet jag, öl och dans. Eller att Shi Tzu är en rolig hundras.

Text: Klara Norling

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in