Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: The Secrets We Keep

by

The Secrets We Keep
Betyg 3
Svensk premiär 18 september 2020
Regi Yuval Adler

Femton är efter kriget och rumänska Maja (Noomi Rapace) lever ett lugnt småstadsliv med sin amerikanska make Lewis (Chris Messini) och sin lilla son. Det är femtiotalet med prydliga fruar i hatt och kjol och framtidstro.

Men en dag i lekparken skakas hennes tillvaro om och lugnet förbyts till kaos. Hon får syn på sin bödel från kriget. Soldaten som misshandlade henne och dödade hennes syster. Allt som hon förträngt i femton år och aldrig berättat om för någon kommer tillbaka. Hon måste få svar på om det är han och vad som verkligen hände.

Med stor förslagenhet överfaller hon mannen (JOEL Kinnaman) och lyckas med oanade krafter få in honom i bagageutrymmet på sin bil. Väl hemma blir maken involverad i kidnappningen och hela historien. Han som aldrig fått veta vad som hänt under kriget hjälper nu Maja att binda fast och låsa in mannen i källaren. Sedan utspelar sig nästan hela dramat i källaren.

Maja vill veta vad som verkligen hände den där natten under kriget. Hon vill veta om hon sprang i väg och lämnade sin syster. Hon vill att maken skall höra om den natten annars kommer han aldrig mer att tro henne. Och hon berättar att hon är rom. I en stark scen utbrister maken ” Plötsligt är ditt förflutna här”. Och han inser att livet aldrig kan bli detsamma igen.

Filmen är spännande utan att vara någon nagelbitare. Historien är engagerande och det är ovisst ända till slutet hur det skall gå. Noomi Rapace och Joel Kinnaman har en nerv i samspelet men är för återhållna. Man förväntar sig mer känslomässig dramatik hos personerna och i regin. Chris Messini har fått en odramatisk roll som maken. Han som efter många år fått veta att hans maka är rom och har lidit mycket i kriget men också ljugit för honom under alla år är förvånande ointressant.

Kanske är filmen liksom Maja för hårt kontrollerad för att gripa tag och beröra.

Filmrecension: Trubbel – en riktig saga för hundvänner och en berättelse att bli varm i hjärtat av i denna kalla årstid

by

Trubbel
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 september 2020
Regi Kevin Johnson
Svenska röster Kim Sulocki, Happy Jankell, Jesper Adefeldt, Filippa Åberg, Ayla Kabacas, Freddy Åsblom m.fl.
Censur Barntillåten

Bra familjefilmer är de filmer där barnen hänger med och lever sig in i handlingen samtidigt som det finns skämt eller annat som talar till den vuxne. Trubbel är en sådan familjefilm. Jag tror inget barn ser den utan att bli absorberad av berättelsen om den lilla hundens äventyr – och vi vuxna skrattar gott emellanåt eller drar på smilbanden i alla fall. Det ligger en erfaren filmskapare bakom, Trubbel kommer från skaparen av ”Shrek”.

Jag erkänner att när jag läste kort om handlingen innan jag såg filmen då var mina förväntningar inte höga. Jag tyckte det verkade vara en handling jag sett i olika varianter flera gånger tidigare: En söt liten hund lever ett lyxliv, bortskämd och har det bra – och sedan händer något och den lilla vovven måste ut i den farliga världen och möta otäcka djur och hemska människor. Livet utanför tryggheten blir en utvecklingsresa för den lilla bortskämda vovven. Men som med alla berättelser är det hur det görs som avgör hur bra det blir. Trubbel är lyckad. Det är en varm film och alla hundälskare skriver säkert under filmens sensmoral om hur ärliga hundar är med att visa sin kärlek.

Vovven som står i centrum för handlingen heter Trubbel är han är verkligen född med ett gyllene ben i munnen. Han får allt som han önskar. Hans ägare är en rik baronessa som bor i herrgården och hon är så snäll och han äter den finaste maten och sover på sammetskuddar. Ja det är lite överdrivet, förstås. Finns det någon som behandlar en hund på det sättet egentligen, när hunden till och med blir sprayad i rumpan för att lukta gott? Fast det är roligt och varför bry sig om realism i en saga. För en saga är vad det är. En klassisk saga om en bortskämt liten vovve som blir utkastad i det farliga livet och möter äventyr och utmaningar och får nya vänner från världen utanför.

Det är vilka hundar, otäcka sjungande och dansande ekorrar, en hundjagare och en söt och snäll ung kvinna med drömmar om musikkarriär. Den är rolig och det är en så kallad söt historia. Inte ett odödligt mästerverk men helt klart värd att ses för en familj tillsammans, speciellt för alla som är hundvänner.

Trubbel är en riktig saga för hundvänner och en berättelse att bli varm i hjärtat av i denna kalla årstid.

Black Lives Matter och pandemi på duken när Skärisbiografen öppnar för hösten

by

Kulturhuset Stadsteaterns biograf i Skärholmen slår upp dörrarna igen den 19 september. Under våren stängde bion på grund av coronapandemin men nu öppnar den med ett fullspäckat filmprogram för ett begränsat antal besökare. Säsongens teman för skolor är Black Lives Matter och Pandemi genom film. Dessutom har filmfestivalerna CinemAfrica, Monsters of film, Cinema Queer, Stockholms latinamerikanska filmfestival Panoramica och Tempo dokumentärfestival valt ut sina festivalfavoriter komponerat ett filmprogram för skolklasser.

Ett pressmeddelande berättar:
Vi ser fram emot att öppna och att ha publik i biosalongen igen! När vi stängde ned under våren passade vi på att renovera foajén och göra den finare, färggladare och rymligare och nu är den klar att invigas. Den här hösten har vi laddat med massa bra film och nu visar vi film fler dagar i veckan än tidigare, säger Valentina Bender som är ansvarig för biografen.

Öppningsfilmen som firar att Skärisbiografen fyller tre år är PRINSENS RESA, en fransk familjefilm där äventyret börjar när en skeppsbruten prins går i land på en mystisk ö. Animatören Jean-Francois Laguionie är känd från filmen TAVLAN. Det blir fri entré för alla som hinner hämta ut sin biljett samma dag.

Mounia Meddours PAPICHA inleder säsongen med en intim skildring av kvinnlig vänskap, revolt och uppror i 90-talets Algeriet. Senare i höst kommer regissören bakom BEASTS OF THE SOUTHERN WILD, Behn Zeitlins, nya film WENDY som baseras på sagan om Peter Pan.

Det specialkurerade filmprogrammet för skolor har tema Black Lives Matter och Pandemi genom film. Programmet gör det möjligt för lärare och elever att tillsammans dyka ner i aktuell problematik som finns i olika delar av världen idag.

– Filmerna som ingår i temat Black Lives Matter ämnar att lyfta svart historia, individer som sällan skrivs in i historieböckerna och skildra strukturell diskriminering som finns i vårt och andra samhällen i världen. En annan del av skolprogrammet fokuserar på upplevelser relaterade till pandemi och hur vi kan se på film ur ett pandemiperspektiv. Hur pratar vi om jordens undergång i konsten? I filmerna vi visar finns karaktärer som har stora existentiella funderingar, förhoppningar och drömmar, de brottas med tankar om döden, miljön och meningen med livet och kämpar för att göra världen till en bättre plats för sig själva, sina nära och medmänniskor. Att se denna typ av film kan vara en ingång till att tänka på ens egna och varandras pandemitillvaro och erfarenheter av den, säger Valentina Bender.

Det blir flera festivalbesök på Skärisbiografen under hösten. CinemAfrica visar dokumentären FINDING SALLY som bearbetar upplevelser från etiopiska ”röda terrorn” genom att gå i filmskaparens försvunna moster Sallys fotspår. Monsters of film visar HOTELL TRANSYLVANIEN som en del av festivalprogrammet för familjer. Dessa festivaler återkommer under höstterminen med kostnadsfria visningar för skolklasser liksom festivalerna Cinema Queer, Stockholms latinamerikanska filmfestival Panoramica och Tempo dokumentärfestival.

Nya säkerhetsrutiner har införts för att minska smittspridningen av COVID-19. Ett begränsat antal personer släpps in i biosalongen, städrutinerna är utökade och publikvärdar ser till att det inte blir trängsel vid insläpp.

Filmrecension: David Copperfields äventyr och iakttagelser – ett flipperspel

by

David Copperfields äventyr och iakttagelser
Betyg 2
Svensk biopremiär 25 september 2020
Regi Armando Iannucci
Manus Armando Iannucci och Simon Blackwell
I rollerna: Dev Patel, Peter Capaldi, Tilda Swinton, Ben Whishaw, Hugh Laurie, Gwendoline Christie, Morfydd Clark m fl

En lång rad av de stora skådespelarna i rollerna men det räcker inte när de mest får spela en form av karaktär av en typ. Ja visserligen är redan romanen (David Copperfield av Charles Dickens) som filmen bygger på skriven i en slags skämtsam ton, ganska långt från realism, där människorna är tecknade som karikatyrer, där deras mest tydliga egenskap lyser igenom och där finns ingen fördjupning av karaktären. Inte ens David Copperfield, huvudkaraktären, skildras särskilt djupt. Det är en underhållande ytlig beskrivning av karaktärer.

Romanen som först publicerades som följetong från maj 1849 till november 1850 kom i bokform 1850. Den anses delvis vara en självbiografisk roman om Charles Dickens liv. Det är givetvis intressant. I stort sett är boken en berättelse om Dickens egen barndom och uppväxt; skolan med dåtidens sadistiska lärare, skokrämsfabriken, juristutbildningen med mera. Allt är hämtat ur författarens eget liv.

Regissören Armando Iannucci har en stark dragning till att skapa dramakomedi. Hans förra film, The Death of Stalin, skrattade jag gott åt. Den fick rätt blandat med kritik, men jag var en av de som uppskattade den. Jag är mer kritisk till David Copperfields äventyr och iakttagelser. Det är något som skaver när en skildring av ett barns uppväxt skildras på detta sätt.

Underbara skådespelaren Dev Patel (från bland annat Slumdog Millionaire och Lion) spelar föräldralöse David. Under sina första trettio år, som boken och filmen skildrar, möter han en färgstark samling excentriker, spelade av den ena stora skådespelaren efter den andra, som Tilda Swinton, Hugh Laurie, Peter Capaldi, Ben Whishaw och Gwendoline Christie med flera. Tyvärr tycker jag att dessa mest spelar en karikatyr av en karaktär.

I ett pressmedelande ser jag att filmkritikern i The Guardian skrivit om filmen:
Kvick som ett flipperspel och otroligt underhållande.

Det är förstås inte fel. Filmen är underhållande och kvick som ett flipperspel, men också lika ytlig som ett flipperspel och stannar kvar lika kortvarigt i tankar som ett flipperspel. Trots en sådan lång rad av underbara karaktärsskådespelare.

Filmrecension: Wanda – ett måste för alla filmintresserade

by

Wanda
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 september 2020
Regi Barbara Loden
Medverkande Barbara Loden, Michael Higgins, Dorothy Shupenes

En independentfilm från 1970 av regissören och skådespelaren Barbara Loden. En roadmovie som avslöjar den amerikanska drömmen in på bara benen. En film som fick viss uppmärksamhet men var en sådan föregångare att den borde blivit en riktig kultfilm.

Huvudpersonen i filmen är Wanda, en ung hemmafru och flerbarnsmor som bara inte orkar leva det traditionella livet med make och barn. Hon lämnar allt och låter maken ta barnen för att själv bege sig ut i världen, ut i friheten. Men den som ingenting har, den har inte mycket till frihet. Wanda möter män som tar hand om henne, men i stort sett bara för att utnyttja henne.

Den är tragikomisk och mycket sorglig samtidigt. Wanda är inte särskilt begåvad, hon medger själv att hon är rätt korkad. Då hon är så medgörlig hänger hon med på det mesta. Samtidigt har hon ändå en inre styrka, fast det är inte ofta den får komma fram. Det är en mycket skickligt och konsekvent skildring av kvinnors situation i det amerikanska patriarkala systemet under 1970-talet.

Filmens distributör skriver att filmen var före sin tid men Wanda hyllas numera världsvitt som ett betydande verk och en hörnsten i kvinnligt filmskapande. Barbara Loden spelar också huvudrollen Wanda. Hon är grymt bra i den rollen och mitt i det absurda känns både hennes karaktär och de övriga oerhört realistiska, skrämmande trovärdiga. Filmen är samtidigt ett dokument från sin tid, 1970, med bilmodellerna från den tiden, kläder, frisyrer, skor och mäns och kvinnors attityder. För alla filmintresserade är den ett måste.

2012 kom den hyllade boken “Suite for Barbara Loden” av den franska författaren Nathalie Léger om Wanda.

Lite fakta om Barbara Loden (från wikipedia):
Barbara Loden, född 8 juli 1932 i Marion i North Carolina, död 5 september 1980 i New York i New York, var en amerikansk skådespelerska och regissör. År 1970 regisserade hon den kritikerrosade independentfilmen Wanda. Wikipedia
Född: 8 juli 1932, Asheville, North Carolina, USA
Död: 5 september 1980, New York, New York, USA
Make/maka: Elia Kazan (1967–1980), Laurence Joachim (från 1954)
Barn: Leo Kazan, Marco Joachim, Marco Kazan
Utmärkelser: Tony Award för bästa kvinnliga biroll i en pjäs, Outer Critics Circle Award for Other Awards