Film

Familjen Bigfoot
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 oktober 2020
Regi Jeremy Degruson och Ben Stassen
Originaltitel: Bigfoot Family
Svenska röster: Grim Lohman, Jan Johansen, Cecilia Wrangel, Fredrik Hallgren, Jamil Drissi m fl
Censur 7 år

En rolig och emellanåt spännande animerad familjefilm om kampen mot miljö- och klimatförstörelsen. Jo den är väldigt politiskt korrekt för att använda ett slitet uttryck, men det är välgjort – och det är väl inte fel att låta uppväxande generationer möta frågorna om miljön, oljan och klimatet i ett underhållande filmformat . Filmen är godkänd, men betyget hade varit högre om den dels inte varit så amerikansk i dess sockersöta hyllning av familjetillhörigheten som ofta upprepas i amerikanska familjefilmer. Och att filmen till stor del är väldigt förutsägbar och inte bjuder på några större överraskningar.  Vi vet precis vem som är ond och vem som är god. Den är fylld av typiska Hollywoodproducerade värderingar (det betyder inte att filmen nödvändigtvis är producerad i Hollywood utan med det menar jag detta sockersöta som flödar i många familjefilmer).

Pappa Bigfoot fick några muteringar i samband med forskning, han fick päls som om han vore ett djur och han fick stora fötter och förmågan att skicka läkande healing till trasiga kroppsdelar. Han levde i naturen, i skogen, i flera år och kan prata med djur. När han nu återbördats till hemmet till fru och son har han fört med sig några djur som lever med familjen. Närmast familjen tycks tvättbjörnen Trapper och grizzlybjörnen Wilbur stå.

Pappa Bigfoot har blivit världsberömd och bjuds in till tv-program och alla vill ha hans autograf och han har fått en envis manager efter sig som vill få honom att skriva under ett kontrakt för att sälja produkter med hans bild på. Allt detta känns fel för pappa Bigfoot – och för den delen för sonen också som blir jagad i skolan av alla som vill att han ska hjälpa dem att få en selfie med pappan eller få pappans autograf. Det är inte så kul att vara kändis alla gånger. Inte i USA i alla fall.

Men så hittar pappa Bigfoot något som verkligen känns rätt att engagera sig i. Det finns ett skumt företag som påstår sig kunna hämta olja utan att natur förstörs. Några miljökämpar ber om hans hjälp att skydda ett naturreservat från detta stora oljebolags framfart i Alaska. Han ger sig av dit för att rädda naturen. Givetvis händer det saker som gör att fru, son och några av djuren måste ge sig iväg dit och hjälpa till att rädda pappan och miljön.

Ja det är rejält förutsägbart. Men det är ändå roligt av och till, speciellt tvättbjörnen och grizzlybjörnen, så jag ger trots allt filmen godkänt.

Sagan om björnarna som erövrade Sicilien
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 oktober 2020
Regi Lorenzo Mattotti

En helt underbar berättelse med djup, med tankar och budskap som tål att tänka på och med underbar magisk fantasi. Musiken får det att spritta i kroppen och jag känner mig förflyttad till sagornas tid och bilderna är magiska. Filmen vänder sig både till stora och små, men jag undrar om inte en stor del av dess budskap ändå går barnen förbi? Eller så är det jag som glömt hur det var att vara barn. I och för sig är de bästa familjefilmerna de som både talar till barn och vuxna. Denna talar definitivt till vuxna. Den ger en hel del saker att fundera vidare på, allt är inte glasklart – och det tycker jag är en styrka i en film.

Vi får höra sagan berättas om en tid för länge, länge sedan på Sicilien då en stor björnstam gav sig av till människorna för att be dem om hjälp. Björnarna behövde mat innan de skulle gå i idé till vintern och björnarnas kung Léonce ville ha hjälp att hitta sin försvunne son. Någon hade sagt att sonen kanske fanns hos människorna.

Människornas hertig visade sig vara en krigisk och elak figur så det blev en kamp på flera sätt och med en hel del magi inblandat. Den är helt fantastisk i vissa scener, som när björnarna blir inlurade till ett spökslott för att spökena ska skrämma den. Jag ser metaforer till hur människor med olika kulturell bakgrund kan se så olika på fenomen i världen.

Björnarna och människor hittar ett sätt att leva tillsammans sida vid sida. Men som i det mesta i livet finns det inget som varar för evigt och girighet och maktbegär sätter igång många processer som mynnar ut i osämja och konflikter.

Berättelsen tar greppet på frågor om natur och olika sätt att vilja leva sina liv – och den ger inte definitiva svar – vilket jag ser som positivt. När vi går hem från biosalongen får vi mycket att tänka på om hur vi själva och andra ser på saker, och det är för mig ett tecken på bra kultur oavsett om det är film, böcker eller teater.

Sagan om björnarna som erövrade Sicilien är baserad på Dino Buzzattis bok med samma namn och den visades i sektionen Un Certain Regard vid Cannes filmfestival 2019.

Nelly Rapp – monsteragent
Betyg 3
Premiär 23 oktober 2020
Regi Amanda Adolfsson

Nelly Rapp är en 11-årig flicka som är envis och modig men saknar vänner i skolan. När höstlovet kommer får hon åka till sin morbror Hannibal på landet. Han bor i ett stort hus med sin hushållerska Lena-Sleva. Hon har inte varit där sedan hon var liten och hennes mamma dog. Nyfiken strövar hon runt i det stora mystiska huset tillsammans med si n hund London. De upptäcker många underliga saker . Snart så avslöjar också Hannibal att han och Lena-Sleva är monsteragenter. För att bli monsteragent måste man fånga ett monster. Många agenter samlas på möte i huset innan de drar ut på monsterjakt. Det finns många sorters monster som spöken, vampyrer, varulvar och frankensteinare. En frankensteinare har kroppsdelar från flera olika människor.

En skräckfilm för barn som grundar sig på Martin Widmarks populär böcker om Nelly Rapp. En lagom läskig skräckfilm som vill visa att utseendet är inte allt. Sitt utseende till trots är alla monster vänliga själar med känslor och problem. Monster som egentligen bara vill ha sällskap och leva som alla andra. Att det är synd om dem känns mer än skräckfaktorn. Balansgången mellan att framkalla skräck på film men inte mardrömmar är säkert inte helt lätt. Härligaste scenen i hela filmen är discot när alla monster släpper loss på dansgolvet. Den dansuppvisningen skulle man velat se mer av.

Med mycket humor skildras Nellys överbeskyddande pappa. Många av skämten är annars mer avpassade för vuxna, en vampyr som är vegan och monster som blir inburade på Total care center.
Om målgruppen förstår skämten är tveksamt men medföljande föräldrar kan roas. Med fina skådespelare som Johan Rheborg, Marianne Mörck och Björn Gustafsson blir filmen seriös.
Matilda Gross som spelar Nelly Rapp är just så fyrkantigt envis som just en monsteragent måste vara . Men filmens alla monster i olika former har ändå huvudrollerna.

Summerland
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 oktober 2020
Regi: Jessica Swale
Manus: Jessica Swale
Medverkande: Gemma Arterton, Gugu Mbatha-Raw, Penelope Wilton, Tom Courtenay, Lucas Bond, Dixie Egerickx

En film som totalt förför mig. Jag älskar den, fast jag egentligen ser filmarens knep väldigt tydligt och till stor del är den rätt förutsägbar, fast med några riktiga överraskande vändningar. Men den är vacker och även om den delvis är en form av film som jag sett många versioner av så bryter den mot en del alltför vanliga trender och undviket en del enkla klichéer.

Filmen utspelar sig på brittiska landsbygden under andra världskriget och jag är svag för brittiska filmer, speciellt de som inte utspelar sig i nutid (även om det finns oändligt många sådana mästerliga filmer också). När de utspelar sig på brittiska landsbygden eller i mindre ständer blir det ett extra plus. Dessa miljöer lockar och fascinerar mig. Dessutom har denna film, som så många brittiska filmer, en lång rad duktiga skådespelare. Penelope Wilton som säkert många känner igen från serien Downtown Abbey är en skicklig skådespelare. Ett yngre ansikte är femtonåriga Dixie Egerickx som spelar Edie – och det gör hon imponerande bra.

Handlingen kretsar kring författarinnan Alice (spelas som ung av Gemma Arterton och som äldre av Penelope Wilton) är en stark och självständig kvinna under andra världskriget. Hon är lite för självständig för ortsborna. Rykten går på bygden att hon är en häxa eller en spion för nazisterna. Hon har dock en hemlighet. Att hon är ogift och lever ensam beror inte bara på att hon ägnar sig tid åt att skriva utan också att hon har en kärlekssorg i bagaget, hon har haft en stor kärlekshistoria som yngre med en annan kvinna, något som det inte går att vara öppen med i den tidens Storbritannien. Kanske anar bygdens invånare detta?

En dag tvingas hon att ta hand om Frank, en skolpojke som evakuerats från London. Britter runt om i landet hjälps åt på detta sätt för att barn ska kunna komma ifrån London som bombas hårt av de tyska naziflygen. Alice vägrar att ta hand om honom men blir övertalad att låta honom stanna en vecka. Att Alice och Frank sakta hittar en gemenskap, det är förstås förutsägbart. Men hur detta skildras är unikt och mycket berörande.

Att barn evakuerades under kriget var vanligt. Jag känner människor som växt upp i andra länder som var med i andra världskriget också och som evakuerades. Dessa länder och deras befolkning har på det sättet en vana av och förståelse för att hjälpas åt under kris. Det är väl något som saknas i Sverige då vårt land aldrig var med i något av världskrigen. Det märks under denna pandemi av corona, till exempel, där andra länder tar betydligt allvarligare på pandemin. I Sverige tillåts trängsel på bussar mitt under pandemin med mera. Jag tänker att filmer som skildrar människor under kriser kan berätta mycket för oss som bor i ett land som Sverige.

Filmen är dock mer än en berättelse om solidaritet i ett krisdrabbat land. Den handlar om mänskliga relation, om sorg, om att tala med varandra och om att våga vara den man är och om fördomar och frihet från fördomar och om fantasins kraft.

Filmleverantören skriver om filmen i ett pressmeddelande:
Från Storbritanniens starkaste nya röst, den Olivier Award-vinnande och banbrytande författaren och regissören Jessica Swale, inspirerar publiken med ett ärligt och samtida tema – en intensiv och emotionell resa av självupptäckt, kärlek och vänskap.

För mig handlar filmen både om det som nämns ovan men också om de existentiella frågorna, om liv och död och om hur viktig fantasin är.