Film

Gagarine
Betyg 3
Visas under Göteborgs filmfestival 2021
Regi Fanny Liatard och Jérémy Trouilh

En vacker men oerhört sorglig film om en tonårspojke som är övergiven av sina föräldrar och kämpar en omöjlig Don Quijote-kamp för att hans risiga förortsområde Cité Gagarine inte ska rivas.

Youri är en tonåring som bor i miljonprogrammet Gagarine i Paris, ett område som invigdes 1963 med stor pompa och ståt med den ryska kosmonauten Jurij Gagarin på plats. Området fick sitt namn efter kosmonauten. Drygt femtio år sedan började området rivas.

Youri som drömmer om att också bli astronaut kämpar för att förhindra att området rivs. Han lever ensam då hans föräldrar skilt sig och ingen bryr sig om honom, de verkar båda ha nya familjer. Youri säljer smycken efter sin mamma för att kunna köpa elektriska tillbehör som han använder för att fräscha upp och renovera i området. Två vänner till honom hjälper till. Men deras kamp räcker förstås inte. Området är slitet och en del av dess invånare är nog nöjda med att få flytta till bättre lägenheter, eller åtminstone till större bostad.

För Youri är området som hans familj. Han har nära kontakt med många inom området, det är som hans familj.

Det är förfärligt sorgligt egentligen att se hur övergiven han är och hur hopplös hans kamp är.

Filmen känns mer som dokumentär än ett drama, både för hur fotona och miljöerna är skildrade på plats men också för att rent dramaturgiskt är det en utdragen väg till hopplöshet. Där finns små glimtar av närhet mellan människor men i övrigt finns det knappast något hopp för Youri. Det är extra sorgligt med tanka på att området är risigt och nerkört – och det är svårt att tycka att ett så slitet område är värt att behålla. Det är klart man skulle kunna tänka sig att renovera området tillsammans med de boende, låta dem ha inflytande på förbättringar, men i grunden är det både ett fult höghusområde och riktig nerkört.

Filmen är vackra foton men jag blir väldigt ledsen av den. Fotot med suggestiva rymd- och himmelsbilder och de drömlika scenerna med en tyngdlös Youri är en av filmens styrkor liksom de tre unga skådespelarna: Alseni Bathily som Youri, Lyna Khoudri som Diana och Jamil McCraven som Houssam. De är så naturliga framför kameran och jag räknar med att få se dem i flera filmer framöver.

The Swedish Way
Betyg 5
Streaming-premiär den 22 januari 2021 via Draken-film
Regi Maj Wechselmann

Förmodligen inte bara årets viktigaste film utan ett historiskt  viktigt dokument över den katastrofala svenska strategin under covid-19-pandemin. Historiens dom lär bli hård över de som hade makten och lät så många fler svenska invånare dö i förhållande till folkmängden än våra nordiska grannländers strategi gjorde. Det går inte att bortförklara sanningen att de som bestämde i Sverige stod bakom flera slarviga beslut och lät smittan sprida sig. Kanske för att de först hade folkimmunitet som strategi (inspirerad av tidigare stadsepidemiologen Johan Giesecke) eller så handlade de i rent oförstånd eller med oförmågan att tro att det var allvar från början?

Den svenska strategin under covid-19-pandemin sticker ut. På flera sätt. Att Sverige har dödstal som är många gånger högre i förhållande till sin folkmängd än våra nordiska grannländer borde fått de svenska makthavarna att reagera. Maj Wechselmann The Swedish Way granskning av den svenska strategin är skrämmande träffsäker.

En bildfrekvens  som är talande än när fyra kvinnliga statsministrar från de nordiska länderna talar om sitt lands strategi med ord som ”Vi vill ta det säkra före det osäkra”, ”Vi vill inte riskera några liv” – så kommer vi till den svenska representanten och där är det inte ens statsministern utan Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson som på med gammelmans knaggliga röst uttalar sig om att den svenska strategin är klokare än alla andra. Han ger ett stapplande intryck av en oerhört rörig person som inte ger uttryck för någon omsorg om de människor som drabbas av pandemin. Detta säger så mycket. I Sverige tog den svenska politiska ledningen med statsminister Löfven ett stort steg tillbaka under pandemins första åtta månader och lät myndigheterna med Folkhälsomyndigheten i ledningen vara ansiktet utåt och som det det verkar, fick bestämma.

Att ett lands strategi bestäms av tjänstemän som vi inte kan rösta bort i val är skrämmande exempel på hur lite demokrati Sverige har när det är kris. Och ett exempel på myndigheters makt i Sverige.

Wchselmanns dokumentär är en svidande redogörelse för det svenska misslyckandet och ett avslöjande av så många lögner som makten basunerat ut:
Folkhälsomyndigheten upprepar om och om igen att barn inte blir sjuka. I dokumentären möter vi barn som blev svårt sjuka.
Dokumentären visar också att smittan fanns i Sverige redan före de berömda skidresorna till Alperna. Den pekar också på hur andra länder satte hemkommande smittoförande skidresenärer i karantän medan svenska myndigheter endast uppmanade dem att stanna hemma vid symptom. Hur många taxichaufförer blev sjuka på grund av myndigheternas slappa hantering?
Dokumentären visar också hur svårt sjuka i lång tid efteråt många drabbade blir.
Riktigt hemskt är det att skyddsutrustning bränts upp i Sverige mitt under pandemin med myndigheternas goda minne och att ett fältsjukhus byggdes i Älvsjö men aldrig användes.

Denna dokumentär är ett viktigt tidsdokument, ett historiskt dokument, för att visa kommande generationer hur svenska makthavare av någon outgrundlig anledning inte kunde samarbeta med globala experter och inte ens respekterade kunskapen från internationella framstående vetenskapsmän och forskare.

Under 1700-talet när Stockholm drabbades av pesten dog 22.000 av Stockholms dåvarande 55.000 invånare. Makthavarna som inte skyddade befolkningen tog sig själva långt från Stockholm samtidigt som den svenske kungen Karl den tolfte var i Turkiet och smidde planer på att med sina soldater bygga ett imperium. Och soldaterna löd honom blint. De hyllade honom utan att ifrågasätta något. Att människor i stora härskaror kan springa efter en ledare utan att tänka själva, det finns sorgligt många exempel på det genom historien. Wechselmann visar att samma fenomen verkar finnas kvar i Sverige, i vår tid.