The Promenade är en stark kortfilm om hur vi alla lever i vår egen bubbla och ofta inte ens upptäcker vilka stora draman som pågår alldeles nära oss. Regissören bakom filmen Nico Falcone Georgiadis, filmutbildad på filmskola i Los Angeles och boende i Helsingborg. Kulturbloggen imponerades av hans nya kortfilm och fick en coronasäkrad intervju online.
The Promenade är på väg ut till filmfestivaler runt om i världen. Den skildrar några vanliga människor längs en hamnpromenad. Den enes liv vävs samman med den andra utan att de ens förstår det. En upprörd man tänker konfrontera den som mobbat hans son, ett par diskuterar Sverigedemokraternas och en stor klyfta uppstår mellan dem, två unga pojkar är på väg mot en fruktansvärt öde, det ena livet påverkar det andra eller frånvaron av att engagemang för varandra gör att katastrofer uppstår.
Nico Falcone Georgiadis berättar om sina tankar kring filmen:
– Människors beteende och öden har alltid intresserat mig i djupet, speciellt i pressade stunder och miiljöer och hur vi går tillväga för att överleva stunden eller generellt i en värld av motgångar och tragedier dvs små och stora beroende vår egen tolkning. Tar du bort överaskande godiset ifrån ett litet barn så lär den agera som om världen gått under dvs med åren så härdas vi (i allafall de flesta av oss) och det skalan ökar och kräver mer och större tragedier för att vi skall falla i sorg eller tappa förstånden. Vi har alla olika sätt att aktivera ”survive mode” och en del är rena rouletten när tur och otur också kan spela med livets kalkyl. Idag är du här men ”gud” har en annan plan för dig imorgon.
Kulturbloggen frågade: Har du en dröm eller tanke om att vidareutveckla den och fördjupa karaktärerna till en långfilm?
Nico Falcone Georgiadis berättar att det är möjligt.
– Tanken är att detta är en kortfilm där som även kan ses som en pilot-avsnitt om.man så vill dvs möjligheten finns där men budskapet och tolkningen lämnas öppet där till oss alla, säger han.
Att ställa människan i fokus och hans/hennes djupaste sinne, tankar och aktiva val när livet överaskande gör sig påmind, när livet testar dig när du minst förväntat detta, är vad som engagerar och inspirerar honom i sitt filmskapande. Han ställer frågor kring hur vi människor tacklar sorg, glädje och allt där emellan.
– Jag älskar att sätta detta ständiga metamorfos i bild/film som träffar och penetrerar varenda atom i din kropp och själ. En väckarklocka som skall ringa och kännas förbi rutinernas synfelt och hörseln, säger Nico.
Hur ser närmaste framtiden för The Promenade ut?
– Filmen som är ganska enkel i sitt tekniska utförande och har hyllats stort av de få förhandstittare som fått den för att lämna ”feedback” tex olika reporters etc och detta är klart glädjande att se och läsa, speciellt då filmen skapades mot alla odds vad gäller budget, pandemi och en massa avhopp mm på vägen. Jag vägrade kasta in handuken även när saker rasade omkring mig i både personligt plan och yrkesmässigt (lång historia) och när jag stod i regnet så var det bara viljans kraft som tog den till mål (kortfattat)
Hur ser ditt filmskapande ut framöver?
– Jag planerar redan min nästa film tillsammans med min delproducent ”Kimmo Salmela” som en en extrem duktig och tålamodig redigerare och producent dvs något man måste vara med min kreativitet då jag är så petig man kan vara beroende de omständigheter och resurser (små) vi har att jobba med. Jättenöjd med hans insats.
Vad är nästa projekt?
– Där går mina tankar på tre växlar beroende budget/resurser och det är Kortfilm vs Långfilm vs serie/pilot. Bla en långfilm med namnet ”Slumpens Blues”
Vad gör du vid sidan av filmskapandet? Jobbar du fortfarande i en skola? Hur går det med musiken och bandet?
– Bandet tillhör historien numera men där lyckades vi släppa 4st CD singlar i 19 länder och det var en mycket rolig tid med mycket skapanden. Jag jobbar delvis på en skola där min roll är att undervisa och vägleda och med mestadels fokus på elever som behöver en extra insats dvs en bred roll där min närvaro fångar upp och löser alla möjliga problem tex från att undervisa tex räkna matte till att räkna ut livets alla utmaningar de kan eventuellt möta etc 😉
– Jag har mycket att tacka för bla min allseende rektor mfl kollegor på skolan tex min rektor Johan Borkman som sett min kompetens på området och låtit den få utrymme och kraft, något som behövs i många skolor och i samhället generellt.
Du är en mångkulturell person med rötter och erfarenheter från många olika kulturer. Du har ju tidigare i en artikel i kulturbloggen berättat en del om din bakgrund. Hur känner du själv? Är du en världsmedborgare?
– Jag har aldrig tvivlat om vem jag är och vad jag vill, det korta svaret skulle vara Grekisk, uppvuxen i Sverige och född i Tyskland men även bott i andra länder. Sammanfattningsvis skulle upprepa det du skrev dvs världsmedborgare.
Din filmutbildning i Los Angeles: vad har den gett dig?
– Skulle säga att våga spela ut, riva ner muren som begränsar oss fysiskt och mentalt och låta utrycken få autentisk känsla och utrymme framför kameran och kunna förmedla detta även bakom kameran som regissör och från alla vinklar.
– Ända sedan jag började göra film har jag velat göra en film om alla de varelser vi människor delar jorden med. En film om djuren på deras egna villkor, utan att vara nedlåtande, och utan att ge dem mänskliga egenskaper, utan sentimentalitet och utan att det ska ses som veganpropaganda, säger regissören Victor Kossakovsky.