Film

The United Way
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 juni 2021
Regi Mat Hodgson
Medverkande Eric Cantona, David Beckham, Ryan Giggs, Bryan Robson, Brian Kidd, Ole Gunnar Solskjaer, Teddy Sheringham, Nicky Butt, Peter Schmeichel, Tommy Docherty.

Klappar ditt hjärta för det brittiska fotbollslaget Manchester United? Då är den här dokumentären ett måste för dig. Det är en vackert förpackad kärleksförklaring till fotbollslaget. Dess historia med bakgrunden i arbetarstaden Manchester, dess tränare, dess stora stjärnor och dess framgångar och motgångar – allt förpackat i ett oemotståndligt kärleksfullt berättande. Vi får se förstås se mycket av och om Alex Ferguson som ledde laget till den stora trippeln 1999 då de vann FA-cupen, brittiska ligan och Champions League. Vi får möta stjärnor från lagets historia från George Best till David Beckham och Andy Cole som var några av de ungdomsspelare som Ferguson satsade på. Mest av allt får vi dock se den legendariska fotbollsspelaren Eric Cantona som på många sätt förklarar sig kärlek till Manchester United.

Det är en dokumentär med mycket hjärta. Helt uppenbart är den skapad av någon vars hjärta klappar för Manchester United. Dokumentären är också möjlig att se som en stor kärleksförklaring till fotboll, till spelet och hur det kan förena människor.

Det som däremot inte tas upp, vad filmskaparen i stort sett blundar för är den genom-kommersialisering och jättekapitalism som numer styr över och härskar över elitfotboll. Och det gäller givetvis Manchester United lika mycket som andra elitlag. De stora problemen med våldsamma supportrar nämns knappt heller.

Ett pressmail beskriver filmen:
Manchester United är mer än bara ett fotbollslag. Klubben som växte ur den fattiga industristaden Manchester på 1800-talet är i dag världens största, med flest och mest lojala fans över hela världen. The United Way är den oemotståndliga krönikan över denna drömfabrik, genom tragedier och framgångar, berättad med hjälp av dess mest profilerade stjärna Eric Cantona.

Fotboll är stort världen över och jag tror att många, oavsett vilket som är deras favoritlag, kan känna igen sig i denna kärleksförklaring till ett fotbollslag. Det går inte att värja sig, jag sugs in i berättandet även om jag saknar kritik till vad elitfotboll idag egentligen är. Men då hyllningen genomförs så väl och det är oerhört intressant att höra lagets historia och möta dess frontfigurer (som till 99,9 procent enbart är män, tyvärr) så får den trots allt högt betyg av mig. Att inga kvinnor finns med, det är som dessa lag fungerar.

Vitt skräp
Betyg 1
Svensk 4 juni 2021
Regi Tobias Nordquist

När Sami (Ola Rapace) reser runt i Sverige för att glömma sitt förflutna kommer han i kontakt med Gubben (Donald Högberg). Han försöker sno dennes bil men blir upptäckt. I stället blir han värvad till i Gubbens verksamhet. Gubben driver narkotikaförsäljningen på orten och använder sina söner Conny (Peter Virtanen) och Kenneth (Erik Bolin) i verksamheten. Ja, till och med ortens polis är inblandad. Sami blir tvungen att gilla läget för att klara sig. Dessutom träffar han Kim (Ida Engholm) och förälskar sig. Det blir en trasslig historia med mycket förvecklingar och ännu mer våld. Allt ackompanjerat av schlagermusik från svensktoppen. Dessutom totalt omöjlig att tro på.

Filmen är en blandning av Jönssonligan, hustrumisshandel och rått våld. Mycket våld för en actionfilm som utger sig för att även vara komisk. Här slår man sina offer sönder och samman eller skjuter varandra. Och förtryckta söner som framställs som pajaser är inte särskilt roliga. Synd på fina skådespelare som Ola Rapace, Ida Engholm och Erik Bolin med flera. Nu har de fått en hopplöst osannolik historia att arbeta med.

Vitt skräp, White trash, är ett begrepp för vit underklass i USA. Jag undrar om filmen fått detta namn för att visa  att det finns kriminella grupper med svensk bakgrund också? I svenska medier rapporteras mycket om dödsskjutningar mellan konkurrerande kriminella nätverk med immigrant-bakgrund. Kan syftet med filmen vara att ta någon slags motsats-ställning till detta, visa att det minsann finns kriminella gudfäder i svensk underklass också? Jag vet inte, eller om filmen är ett försök att vara en svensk version av Quention Tarantinos Kill Bill eller Pulp Fiction som gör svart humor av våldsamma scener? Vilket som än är skälet till att göra denna Vitt Skräp-film fungerar det inte alls. Ärligt talat: en skräpfilm.

Charlatan
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juni 2021
Regi Agnieszka Holland

En intressant skildring av hur vetenskapens framgångar är beroende av människor som vågar tänka utanför de accepterade gränserna för vetenskapen. Om inte tidiga alkemister hade förberett vägen hade inte kemin blivit en vetenskap.

Filmen bygger på den sanna historien om den tjeckiska herbalisten Jan Mikolášek som under tidigt 1900-tal diagnostiserade och botade miljontals människor. Han lärde sig av en klok bondkvinna att se på människors urin vad som felades dem och han kunde massor om växter och örter och hur de kunde användas i medicinskt syfte. Urinprov är idag ett verktyg för läkare och många örtmediciner har vidareutvecklats till traditionella läkemedel.

Berättelsen utspelas under andra världskriget i Europa och i efterkrigstiden. Mikolášek hjälpte både fattiga människor och mäktiga personer. Både den nazistiska regimen och sedan den kommunistiska regimen vände sig till honom.

Filmen pendlar mellan hans nutid och hans ungdom, så vi får följa hur han blev den han blev. Det är oerhört väl filmat med murriga bruna toner.

Jan Mikolášek är en speciell person, utan tvekan. Han är envis över gränsen till vad som är klokt. När han får den ena varningen efter den andra att den kommunistiska regimen är ute efter att gripa honom och ställa honom inför rätt vägrar han att fly, fast han får hjälp. Han är inte bara ruggigt envis när det gäller flykten. Ibland kan han vara oerhört hjälpsam och ha medkänsla med människor och kan till och med skänka pengar till en fattig änka som har en sjuk son och behöver ta sig till havet med sonen för att han ska läka. Men han kan vara grym mot anhöriga, rent av elak. Och det som fick mig att må riktigt dåligt när jag såg filmen var när han dödade nyfödda kattungar på ett grymt sätt. Då tappade jag liksom känslan för honom. Givetvis är människor alltid människor, på gott och ont. Ingen är bara en ängel. En healer som Jan Mikolášek har förstås både goda och dåliga sidor.

En intressant film, värd att diskutera vidare kring frågor om vetenskap och hur den förutsätter människor som vågar gå utanför gränser.

Lite bakgrundsfakta om regissören:
Charlatan är regisserad av den hyllade polska regissören Agnieszka Holland som ligger bakom de kritikerrosade filmerna Mr. Jones, Villebråd, In Darkness, m.fl. Filmen hade världspremiär på Berlins filmfestival 2020 och valdes ut till Tjeckiens Oscarsbidrag 2021. Den har även nominerats till ett flertal prestigefyllda priser bland annat för bästa regissör på European Film Awards 2021.

Cruella
Betyg 4
Svensk biopremiär samt Disney+ via Premier Access den 28 maj 2021
Regi Craig Gillespie
I rollerna Emma Stone, Emma Thompson, Mark Strong, Paul Walter Hauser, Emily Beecham
Tillgänglig från 11 år

Här bjuds vi på rolig och välgjord underhållning med en stark närvaro av 1970-talets London, fyllt med rebelliskt punkmode, hårdrock, punk och attityd. Cruella berättar om hur den inte särskilt snälla karaktären Cruella de Vil från Disneyfilmen De 101 dalmatinerna från 1996 blev Cruella de Vil. Det låter inte som något upphetsande ämne, egentligen, men det fungerar överraskande bra. En snygg film med foto, miljöer, kläder och grymt bra musik med The Doors, Supertramp, Bee Gees, The Animals, The Rolling Stones, The Zombies, Nancy Sinatra, Nina Simone, Ike & Tina Turner, Deep Purple, Electric Light Orchestra, Queen, David Bowie, Blondie ,The Clash, Joe Dolan och Black Sabbath med flera av de musiker som präglade sjuttiotalet. Och duktiga skådespelare som Emily Jean ”Emma” Stone i rollen som Estella/Cruella. Hon belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i La La Land. I rollen som Baronessan von Hellman ser vi dubbla Oscarsvinnaren Emma Thompson (Howards End och Sense and Sensibility).

Filmen är något längre än normallängd med sina två timmar och 13 minuter, vilket behövs för att fördjupa filmen. Risken hade annars funnits att den blivit för ytlig. Visst, det är en film skapad för att underhålla utan stora ambitioner att förmedla djupa budskap men den mår absolut bra av att slutresultatet är omkring en halvtimme längre än normallängd. Därmed får filmen en del fördjupning av karaktärer och förklaring till en situationer. Det är också bra att filmen rekommenderas från elva år. Det är verkligen ingen gullig barnfilm.

Vi får se lilla Estella som så småningom ska bli Cruella. Hon växer upp hos en ensamstående mamma och redan från barnsben märks det att Cruella är påhittig och full av energi, vilket omgivningen inte uppskattar. Ger hon igen på mobbande elaka pojkar är det Estella som får dåligt betyg, får skäll av skolans rektor och kastas ut från skolan. Pojkar får vara busiga men inte flickor som ska vara snälla och söta. Visst finns det paralleller till verklighetens problematik. Likaså konkurrensen inom modebranschen går det att ha roligt åt samtidigt som filmen säger något om den skrupellösa konkurrens som finns inom många branscher.

Händelser jag avslöjar för att inte förstöra överraskningar i filmen gör att Estella hamnar på gatan och blir vän med två gatubarn, Horace (Joseph MacDonald) och Jasper (Ziggy Gardner). De blir mästerliga tjuvar och ja, det är väl inte den mest realistiska skildringen av livet som gatubarn. Andra händelser gör att Estella får jobb inom modebranschen och möter Londons mest inflytelserika modekreatör, Baronessan.

Hundälskare får många underbara hundar att njuta av. Förutom dalmatiner finns flera gatuhundar. De flesta av dessa gatuhundar kom verkligen från organisationer som tar hand om övergivna hundar. Efter inspelningen adopterades alla hemlösa hundar. Inspelningen övervakades av amerikanska djurskyddsorganisationer som garanterar att ingen hund for illa på något sätt under inspelningen. Sådan värmer en hundälskares hjärta.

Cruella är en rolig film, välgjord, med massor av bra musik, snygga miljöer, duktiga skådespelare och mycket attityd. Cruella är absolut värd att ägna drygt två timmar åt. Kul med en film där hjältinnan inte är den allra godaste personligheten. Det kan behövas – för sanningen är väl att ingen människa är så genomgod som många hjältar framstår i filmer och tv-serier.

En pudel i flocken
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 maj 2021
Regi Alexs Stadermann
Genre Animerad
Censur 7 år

En vacker animerad berättelse om en varulv som blev en gullig pudel istället för en stor och stark varulv. En slags Lejonkungen-berättelse om en son vars pappa är flockens kung (ledare) och som blir utmanövrerad av farbrodern som kan gå över lik för att få makten.

Freddy Lupin är en ung och kaxig tronföljaren i en anrik varulvsfamilj. Han är så ivrig kan få bli varg för första gången vilket sker under månens sken. I dagsljus går familjen och släkten runt som människor men under natten blir de varulvar. Dessa varulvar är inte blodtörstiga bestar som de ofta skildras. Tvärtom är den nattens superhjältar som rädda barn och andra som råkar illa ut under nätter. Det enda de hatar är hundar.

När det är dags för Freddy att bli varulv under den mytomspunna initieringsceremonin går hans ylande fel och han förvandlas till något betydligt mindre skräckinjagande – en pudel. Han blir ifrågasatt och har bara tid på sig till nästa månuppgång för att bevisa att han har ett varghjärta och ingår i flocken. Under sitt uppdrag drar han ut på stan och där blir han vän med en hemlös hund och de möter äventyr. Berättelsen är mycket snyggt animerad med spännande miljöer. Hundarna är oerhört väl animerade. Det jag däremot tycker är lite tråkigt att det precis som i majoriteten av Disneys familjefilmer måste vara en våldsam sammanstötning mellan de goda och de onda. Sammanstötningen, kraftmätningen, har i och för sig sina poänger med en överraskande städerska som är mästare i kampsport och en pytteliten hund med stort mod som skrämmer de allra största bestarna.

Den är spännande och rolig. En film om mod, om vänskap, om att acceptera varandras olikheter och om att det går att existera tillsammans trots olikheter. Det låter väldigt uppfostrande och politiskt korrekt, men det berättas på ett bra sätt. Sensmoralen slås inte i huvudet på oss, vilket jag tycker är viktigt för bra film. Anledningen till att den inte får ännu högre betyg är att den är rätt förutsägbar.

En pudel i flocken skulle haft biopremiär i mars redan. Jag håller tummarna för att allt går bra så biograferna kan öppna i sommar. Denna film är absolut värd många besökande barnfamiljer.