Film

Wrong Turn
Betyg 3
Svensk biopremiär 9 juli 2021

För skräckfilms-fantaster är förmodligen det förmodligen en film som måste ses. Wrong Turn är en reboot av den framgångsrika skräckfilmserien med samma namn, och tar den klassiska historien in i 2020-talet.

Grundhistorien är fascinerande och skulle kunna bli väldigt spännande. Den har flera oväntade vändningar, för den som inte redan känner till handlingen. Scott kommer till en liten håla i USA nära Appalacherna för att leta efter sin dotter Jennifer som reser runt med sin pojkvän Darius och fyra av hennes vänner. Hon har lovat att höra av sig minst en gång i veckan men nu har Scott inte lyckats få kontakt med henne på sex veckor. Senaste gången hon hörde av sig var hon i den lilla hålan och skulle ge sig ut på vandring i Appalacherna.

Jennifer och hennes pojkvän Darius är idealister som hellre jobbar ideellt eller med lägre betalning för något som är bra för världen än att ha hög lön för ett jobb som förstör jorden. Darius dröm är att skapa en värld där ingen åtskillnad görs mellan människor, ingen svälter och ingen är fattig och alla hjälps åt efter sin förmåga. Detta är ett intressant sidospår. Vad som skulle hända om vi helt oväntat ramlade in i ett sådant samhälle?

Innan Jennifer och hennes vänner ger sig ut på vandringen blir de varnade av flera ortsbor. Området är farligt och helst ska de inte ge sig ut på vandringen alls, menar de flesta. Om de absolut måste ge sig av får de rådet att inte under några omständigheter lämna stigen.

Det är fantastiska vyer med skogar och mäktiga vattenfall. Givetvis tror dessa unga människor att ortsborna överdriver och när en av dem har hört att det ska finnas ett intressant fort i vildmarken lämnar de förstås stigen. Det visar sig snabbt att det finns saker som är mycket farligare än vilda djur eller branta stup.

Det är en rätt fascinerande handling – den är spännande och ställer en del intressanta frågor att fundera kring om hur vi reagerar under press och stress och vem som är barbarisk.

Imorgon hela världen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 augusti 2021
Regi Julia von Heinz

Enligt tysk lag är det tillåtet för medborgare att göra revolt med våld om staten är en diktatur eller på väg att bli en diktatur. Om så behövs är det viktigt att folket gör uppror, är tanken bakom denna lagparagraf.” Imorgon hela världen” ställer frågor om när och hur våld är försvarbart.

Regissören Julia von Heinz granskar detta i ”Imorgon hela världen” som handlar om den 20-åriga Luisa som börjat studera juridik och lämnar sitt borgerliga överklasshem för ett antifascistiskt kollektiv i Mannheim. Högerextremismen är på frammarsch och hon är fast besluten att göra allt hon kan för att stoppa den. Några av medlemmarna i kollektivet är skeptiska till att ta emot henne i början men hon tar för sig snabbt och blir en av de tongivande. Hon blir nära lierade med de mer hårdföra medlemmarna i kollektivet och snart förespråkar Luisa våld som metod.

Jag tycket filmen är intressant då den låter oss komma närmare det tyska samhället och framför allt får en bild av hur antifascistiska grupper kan fungera. Men samtidigt är det obegripligt vad som gör att just Luisa tar steget till att gripa till våld. Är hon dragen till de unga män som hon lierar sig med i kampen? Det finns ingen bra förklaring till varför Luisa blir så våldsam. Är våld beroendeframkallande och gör våld att när någon börjar använda våld går det inte att stoppa sig själv längre?

Det vi får se från Luisas uppväxt och hennes föräldrar ger en bild av de en trygg bakgrund och förstående föräldrar. Det enda som får mig att reagera kring hennes familj är när vi får se Luisa vara med på jakt tillsammans med sina föräldrar och farföräldrar. Att Luisa inte har några problem med att skinna och stycka djur samtidigt som hon är vegetarian. Det signalerar något väldigt kluvet för mig. Som vegetarian mår jag illa av denna scen.

Det verkar som att regissören vill säga att  det högerextrema våldet försvaras av staten och framförallt av polisen. Och därmed skulle den lagparagraf som tillåter våld för att förhindra diktatur kunna användas i försvaret av de antifascistiska grupper som tar till våld. Filmen pekar på att de vänstergrupper som tar till våld får betydligt mer motstånd av polis än de högerextrema. Jag vet inte om det är regissörens budskap men jag uppfattar det så.

Filmen är intressant men den ger inga förklaringar till varför de som tar till våld som Luisa blir så våldsamma. Det är som att våldet försvaras. Det är självklart en viktig fråga. På ett sätt ger filmen vissa förklaringar. Om de antifascistiska grupperna är övertygade om att stat och polis accepterar de högerextrema gruppernas upptrappning av våld – då menar antifascister att de har rätt att slå tillbaka med våld.

Personligen har jag svårt för att se det så. Det är som om det skulle vara acceptabelt att medborgargarden bildas för att använda våld mot kriminella gäng i Sverige.