Film

Summer of Soul
Betyg 4
Regi Ahmir “Questlove” Thompso
Premiär på Disney+ 30 juli 2021

En helt underbar film för alla älskare av soul och blues. Sommaren 1969, samma sommar som den legendariska Woodstock-festivalen ägde samlades tusentals framför allt svarta musikälskare och invånare i Harlem i Mount Morris Park (numera Marcus Garvey Park) för att lyssna, dansa och samlas kring soul och blues musik i The Harlem Cultural Festival. Festivalen var gratis och kunde arrangeras genom sponsorer.

Det är en av de mest fantastiska musikfilmer jag sett på länge. Om du gillar soul, gospel och blues bör du inte missa denna. Den spelades in 1969 men sedan hamnade det inspelade materialet i ett källarförråd och har först nu kommit fram och klippts ihop till en film. Denna drygt två timmar långa film har framföranden av en lång rad av våra stora legendariska svarta musiker som Stevie Wonder, Nina Simone, Sly & the Family Stone, Gladys Knight & the Pips, Mahalia Jackson, B.B. King och The 5th Dimension. Många uppträdanden som aldrig tidigare visats. Det är helt enkelt en guldgruva för soul-folket.

Filmen är dessutom mer än en konsertfilm. Den innehåller klick från politiska rörelser och den sätter in musik i ett samhälls-sammanhang. I filmen ser vi hur familjer med barn njuter av musiken och stämningen och flera av dem intervjuas nu femtio år senare och berättar om hur denna upplevelse färgade deras liv och gav dem energi att stå upp för sina rättigheter. En av dem berättade att han aldrig tidigare i sitt liv sett ett sådant hav av svarta människor och hur det fick honom att känna att de tillsammans kan förändra det förtryck de levde under.

Filmen är värd att ses för musikens skull men också för hur den utan att lägga pekpinnar visa hur viktig musik och kultur är för människor och samhället.

Jungle Cruise
Betyg 3
Premiär på bio och online på Disney+ Premier Access 30 juli 2021
Regi Jaume Collet-Serra
I rollerna bland andra Emily Blunt, Dwayne Johnson, Jesse Plemons, Jack Whitehall, Edgar Ramírez och Paul Giamatti

En äventyrsberättelse om jakten på en växt som kan läka alla sjukdomar och till och med växa döda till liv som utspelas någon gång under 1900-talets början. Berättelsen är påminner om handlingen Indiana Jones-filmerna. En forskare, Dr. Lily Houghton (spelas av Emily Blunt), har tagit som sitt livs uppgift att hitta denna blomma som finns på en undangömd, hemlig plats i Amazonas djungler. För att ta sig till målet behöver hon hyra en duktig skeppare med båt och där kommer den udda, hemliga personen Frank Wolff in (spelas av Dwayne Johnson).

Det märks att tiden har gått sedan den första Indiana Jones-filmen kom. Den äventyrliga upptäcktsresanden är idag en kvinna och med sig på resan har hon en vek lillebror som inte alls gillar farligheter eller att behöva slåss.

Den mystiska och magiska blomman hittades 400 år tidigare av upptäcktsresanden och soldatren Aguirre som ville hämta den för att hans dotter skulle bli frisk. Då Aguirre begick ett stort brott då han försökte stjäla blomman blev han och alla hans medföljande män utsatte för en förbannelse som gjorde att de varken var levande eller kunde dö.

Filmen är underhållande, rolig emellanåt och lite spännande – fast ändå mest förutsägbar. Har man sett en några filmer i denna genre då ska det till en hel del för att man ska bli överraskad.

För mig var filmens största behållning att jag tyckte Dwayne Johnson gjorde en bra roll. Han får ofta rätt ensidiga roller. Inte för att hans roll nu har stort djup, för det är inte en sådan film med djup i karaktärerna. Skildringarna av personerna bygger på klichéer. Det fungerar eftersom det är den kategorin av film. Jag hade också rätt roligt åt Jesse Plemons löjliga tyska prins Joachim.

Jag förmodar att filmen blir en av de stor drar stor publik nu när biograferna får ta in en större publik. Bland de många underhållningsfilmer som släpps just nu är Jungle Cruise ändå en av de bättre. Den är underhållande, roligt löjlig och ibland spännande.

En sjöjungfru i Paris
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 augusti 2021

En gullig film med både musikalnummer, stop-motion, animation och vackra färger. En romantisk berättelse som utspelas i kärlekens huvudstad Paris om en man vars hjärta krossats som räddar en sjöjungfru som spolats upp på Seines strand – och just för att han inte kan bli kär överlever han sjöjungfruns sång. Alla män som hör en sjöjungfrus sång dör av brustet hjärta.

Den som sett filmen Splash kan känna igen en hel del. Det är samma berättelse på sätt och vis. Det går en annan film på bio just nu, Undine, som också handlar om en vattenvarelse som har en kärleksrelation med en människa. En sjöjungfru i Paris och Undine är så olika som två filmer kan vara. I Undine anar man hela tiden att den tragiska undergången ska komma, kärleken känns aldrig trygg utan som förtärande passion. I en sjöjungfru i Paris är det tvärtom aldrig skrämmande eller obehagligt, inte ens när en argsint kvinna söker hämnd för att hennes älskare dött av sjöjungfruns sång.

Vill du se en feel-good-film som ger visst hopp om kärleken ska du välja En sjöjungfru i Paris. Den är som jag skrev i inledningen gullig. Det är en söt film där det finns mycket vänlighet mellan människor och det är en hyllning till modet att tro på kärlek och tro på fantasins styrka och vänskapen. Men den överraskar sällan och det mesta är förutsägbart och kanske för gulligt. Men kul samtidigt.