Film

Mothering Sunday
Betyg 4
Svensk premiär 14 april 2022
Regi Eva Husson

Ljuvlig engelsk historia

På Mothering Sunday får alla husor ledigt för att besöka sina mödrar. Men Jane Fairchild är föräldralös och har ingen att besöka. Hon har den fulla friheten en hel dag och hennes husbonde, herr Niven är avundsjuk på hennes frihet denna enda dag på året. Att hon har ett förhållande sedan 7 år med grannsonen Paul är det ingen som vet.
Paul som just denna dag måste förlova sig för att trygga familjens framtid.

Filmen baseras på boken Mödrarnas söndag av Graham Swift och Alice Birch har utvecklat historien i sitt manus med ett extra kapitel.

En brittisk film med självklar klass. Med noggranna detaljer och eftertänksam handling.En romantisk historia med sinnliga sexscener men framför allt en intimitet i dialogen. Med repliker som ” Jag skulle kunna berätta alla mina hemligheter för dig.” Och en naken Jane som vandrar runt i ett slott är spännande. En film som visar överklass och sällskapsliv och sorgen över stupade söner likväl som kärlek . ’Utan stora åthävor är filmen intressant och man grips av Janes öde. Sista delen av filmen känns som en något avvikande del och magin sjunker.

Med ett batteri av bra skådespelare Odessa Young, Josh O’Connor, Olivia Colman och främst Colin Firth blir det en klassisk film med kvalitet.

Filmrecension: Kärlek på svenska
Betyg 4
Premiär 24 april 2022 på SVT Play
Visas 28 april SVT1 20:00
Regi Staffan Julén

Vad är kärlek? Det finns hur mycket som helst att fundera kring ordet ”kärlek”. Regissören Staffan Julén låter olika människor i olika åldrar berätta om vad det tänker och känner kring kärlek – och han är också mycket öppen och berättar sin egen bakgrund, om sin uppväxt och om hur det påverkat honom till den han är idag. Eller inte påverkat, det kan nog bara han själv avgöra.

Kärlek på svenska är underbar dokumentär som tar upp ett de allra viktigaste ämnena för oss människor. Filmen är knappt en timme och för min del hade den kunnat vara dubbelt så långt. Jag lyssnar, tänker och känner, ställer mig själv och mitt liv i förhållande till vad de intervjuade berättar om sig. Kärlek på svenska gör precis det vi vill att bra kultur ska göra: det får att ta tänka, känna, ta ställning, fundera.

Kärlek på svenska är en fristående fortsättning på dokumentären ”Lyubov – kärlek på ryska” som Staffan Julén gjorde tillsammans med nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj 2017. I denna nya dokumentär gör Staffan Julén en resa genom Sverige och får ta del av människors starka berättelser om kärlek.

De människor som är med är beundransvärda. Att kunna sitta ned fram en kamera eller stå upp och prata om sina innersta tankar och upplevelser kring kärlek, det är starkt. Det kan märker är att det allra flera sätter likhetstecken mellan ordet kärlek och betydelsen ”relation till en särskilt älskad person”. För mig är kärlek ett mycket vidare begrepp. Kärlek handlar för mig om relation till sig själv och sina engagemang lika mycket som till andra varelser. Och för mig är det som binder mig samman med våra två hundar en viktig kärlek. Kärlek är att göra något ganska fullt ut, tänker jag. Att göra något helt naturligt, som att vara ett med något eller någon, eller några. Kärlek är för mig inte alls samma sak som passion eller förälskelse eller vänskap. Kärlek kan finnas i allt det men är inte nödvändigtvis inte samma sak.

Men nu breder jag ju ut mina tankar kring vad kärlek. Och det är precis vad denna underbara dokumentär får oss att göra: vi börjar fundera och känna efter vad kärlek är för oss.

Människorna som är med i filmen är så fascinerande och jag skulle gärna sitta ned och dricka te en kväll med var och en och prata i timmar, lyssna på dem och ställa frågor. Flera av dem har berättelser som utan tvekan skulle kunna fungera som en grund för att skriva ett manus till en längre film.

SVT skriver om Kärlek på svenska:
Kärleken är allt! Som en vind, som ögonblicket av skratt med en döende mamma, som lyckoruset på grusvägen hem, som saknad efter någon som funnits eller ännu inte dykt upp i ens liv, som tryggheten i ett svek – uttrycken är oändliga i Staffan Juléns förtroliga film ”Kärlek på svenska”. En varm och omtumlande resa genom vardagen från Karesuando i norr till Ystad i söder över åldrar, kön och nationaliteter.

Det är väl uttryckt, jag kan skriva under på det.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till en annan svenska dokumentär, Kärlek & skilsmässa av e Maud Nycander som handlar om ett medelålders par som separerar efter att ha varit tillsammans i 25 och har tre mer eller mindre vuxna barn. Den dokumentären går på svenska biografer just nu. Som titeln anger tar dem mer upp tankar och känslor kring en separation. Men det är också en del av kärlek, att lämna varandra. Vi kan lämna eller förlora en kärleksrelation på flera sätt.

I Kärlek på svenska finns det också några vars stora kärlek dött och de berättar om sorgen. Styrkan i Kärlek på svenska är att filmen trots att den inte väjer för mörker och sorg ändå har en ljus positiv, ja helt kärleksfull, ton som vibrerar igenom hela filmen. En kärlek som alla intervjuade på olika sätt strålar av men också en stark medkänsla, nyfikenhet och engagemang från regissörens sida som lyfter fram dessa människor på ett så respektfullt sätt.

Sundown
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 april 2022
Regi Michel Franco
Medverkande Tim Roth, Charlotte Gainsbourg, Samuel Bottomley, Mónica Del Carmen, Lazua Larios

En absurd, väldigt sorglig berättelse om vad brist på kommunikation gör med människor. När människor inte kan tala med varandra ärligt. Regissören Michel Franco och huvudrollsinnehavaren Tim Roth hade som mål att filmen skulle vara nästan som en stumfilm. Nja. På sätt och vis är den ganska stum men ändå är den inte alls som en stumfilm, inte vad vi traditionellt menar med stumfilm i alla fall. Däremot kan de flesta av filmens personligheter inte prata om vad de känner och tänker.

Huvudpersonen Neil Bennett (som spelas av Tim Roth) är på lyxsemester i Mexico tillsammans med sin syster Alice och hennes barn. Redan där, när de ska njuta av lyxen känner vi att det är något falskt. Dessa bortskämda superrika personer kan inte kommunicera, de spelar upp en ytlig lycklig låtsasbild av sig själva för varandra.

När dåliga nyheter hemifrån ramlar ner som en blixt från klar himmel måste de flyga hem på en gång. När det är på flygplatsen säger Neil att han glömt sitt pass på hotellet. Denna lögn som blir upptakten till ett familjedrama som är något långt utöver det vanliga.

Neil flyr och gömmer sig i kvarter för fattigare människor och han lyckas till och med ragga upp en ung mexikanska för ett romantiskt förhållande. Det visar sig vara en illusion att Neil som kommer från en bortskämd överklass skulle kunna umgås eller ha något gemensamt med de som inget har. Det visar sig föra med sig katastrofala följer.

Filmen är svart, mörk, deprimerande. Den är absurd och obehaglig men ändå skrämmande träffsäker. Vi får en förklaring till Neils beteende alldeles i slutet. Men jag är skeptisk till den förklaringen. För mig handlar filmen om vad brist på äkta ärlig kommunikation för med sig. Och detta berättas med Tim Roth i huvudrollen suveränt bra.

​

The Northman
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 april 2022
Regi Robert Eggers
I rollerna Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Gustav Lindh, Claes Bang, Anya Taylor-Joy, Ethan Hawke, Björk och Willem Dafoe.

Magiskt, episkt, storslaget, vackert men också brutalt – men ändå överraskande och oväntade vändningar. The Northman är en magisk saga om en ung vikingaprins som svurit att hämnas mordet på sin far och rädda sin mor, men gör inte misstaget att tro att det är samma berättelse som vi redan hört och sett i många versioner. Allt är inte vad det verkar vara och det är också öppet för egna tolkningar.

Huvudrollen som den vuxna prins Amleth spelas av Alexander Skarsgård. Som pojke fick han se sin far bli mördad. Mördaren är Amleths farbror Fjölnar som tog Amleths mamma till sin fru och också gav sina underlydande order att döda Amleth, som dock lyckades fly. Men vikingen som skulle döda Amleth ljuger för Fjölnar och säger att Amleto drunknade i havet. Amelth växer upp bland vikingar i rusernas land och blir en stark och blodtörstig kämpe tills han en dag blir påmind av de magiska krafter som väver våra öden att det är dags för honom att hämnas sin far och rädda sin mor. Så långt låter det som en handling vi sett i många filmer tidigare. Men som redan nämnt, denna storfilm följer inte mönstret till punkt och pricka. Var beredd på överraskningar.

Det är många saker som samverkar för att göra denna film till en storfilm som helt slukar mitt intresse. Inte en död minut även om det finns eftertänksamma scener så är det engagerande hela tiden. Filmen har en lång rad imponerande insatser av duktiga skådespelare. Och det är så mycket som är så välgjort: fotot, ljussättning, ljud och hur det är klippt. Allt samverkar för filmens storhet.

För mig var vissa scener för brutala, för blodiga. Det är därför den inte fick allra högsta betyg. Men jag inser också att brutaliteten måste skildras också, det är en viktigt del i handlingen. The Northman utspelas i sagornas tid men är ändå högaktuell i skildringen av vad som händer med män då det är i krig. Samma brutalitet som skildras i The Northman har vi sett och läst om i många skildringar av krig. Grymheter, tortyr, våldtäkt, förstörelse – allt följer med i krig.

Filmens handling bygger på Saxo Grammaticus 1200-talsberättelse, som är en av de samlingar som finns med de fornnordiska gudasagorna och legenderna. Jag är lite skeptisk till vissa delar av hur vikingatiden skildras i både denna film och flera andra filmer och tv-serier. De utspelar sig ofta i brytningstiden så vikingarna med sin asa-religion mött de kristna. I dessa berättelser skildras ofta de asa-troende som om de hade sina ritualer och sin tro på ett likartat sätt som de kristna. Men det finns egentligen inget som tyder på det utan det är nog så att film- och tv-serie-skaparna är så påverkade och invävda i det västerländska judisk-kristna-muslimska sättet att se på och utföra religion. Nyhedningar (newpaganism) som växer i antal utövare i många länder dyrkar inte sina gudar på samma sätt som kristna-judar-muslimer. De asatroende har ofta ett mer nära förhållande till natur, djur och årstider och bygger inte tempel och statyer till sina gudar på samma sätt och ber inte till dem på samma sätt (muslimer bygger inte heller statyer men det muslimska sättet att använda sin religion har ändå många likheter med det judiska och det kristna).

Regissören Robert Eggers är spännande att följa. Han är förhållandevis ung för att vara så stor. Han är född 7 juli 1983 och har tidigare regisserat The Lighthouse (2019) och The Witch (2015).