• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Our Happiest Days – saga och verklighet i argentinskt drama om föräldrar och barn

21 september, 2022 by Rosemari Södergren

Our Happiest Days
Betyg 3
Originaltitel: Nuestros días más felices
Visas på Panoramica – Stockholms latinamerikanska filmfestival
Regi Sol Berruezo Pichon-Riviére

Vacker och filosofisk film från Argentina med talande bildspråk. Om att åldras och om att ta hand om sina föräldrar, i en fantasifullt paketerad film.

Filmens distributör berättar om handlingen:
Agatha, som är 74 år gammal, vaknar en dag upp i en åttaårig flickas kropp. Hennes son, som bor kvar hemma, hör av sig till sin syster, Agathas självständiga dotter, som återvänder till familjehemmet för att läka sår som lämnats öppna.

Sydamerika har en rik tradition av fantasifulla berättare som väven in magiska händelser i handlingen och låter realism och fantasi mötas på ett fascinerande sätt som kan öppna våra ögon. Denna film berättar på ett fantasifullt sätt om ålderdom och familjeförhållanden. Att mamman plötsligt förvandlats till en liten flicka är en uppenbar metafor för när vuxna barn måste ta hand om sina gamla föräldrar. När föräldrarna blir svaga som barn. Samtidigt som det är ett ämne som många kan känna igen har filmen en svaghet: Den är lite för förutsägbar. Det finns många berättelser med samma budskap.

En sorglig del i berättelsen är den vuxne sonen som aldrig vågat leva sitt eget liv utan bott kvar hos sin mamma. Det är en egen berättelse nästan och sonens frigörelse blir lite för klichéartat berättad. Men trots mina betänkligheter tycker jag filmen är sevärd. Den visas på Panoramica , den latinamerikanska filmfestivalen i Stockholm, som också har ett utbud online. Jag hoppas det blir en biopremiär på svenska biografer efter filmfestivalen också.

Filmens regissör, Sol Berruezo Pichon-Riviére, medverkade 2021 i Panoramica med sin debutfilm Mamá, mamá, mamá och återvänder nu till festivalen med sin andra långfilm Our Happiest Days som inviger den 8:e upplagan av Panoramica.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmkritik, Filmrecension, Latinamerikansk filmfestival, Panoramica

Filmrecension: Zalava – omskakande om när människor i en flock styrs av rädsla

19 september, 2022 by Rosemari Södergren

Zalava
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 september 2022
Regi Arsalan Amiri
Skådespelare Navid Pourfaraj, Pouria Rahimi Sam, Hoda Zeinolabedin

Omskakande om vad människor kan göra när en stor grupp har samma övertygelse om något de inte kan se med sina ögon men flocken är övertygade ändå och de drivs av rädsla. När människor låter rädslor ta över och de blir förblindade och inte kan lyssna på logik. Det fenomen som gjorde att människor för femhundra-sexhundra år sedan kunde gå man ur huse och applådera när häxor brändes. Det fenomen som gör att medlemmar i sekter eller för den delen i fotbollsklubbar eller politiska grupper kan hysteriskt stödja våld och utföra våld.

Filmens berättelse utspelas 1978, före revolutionen i Iran då landet blev en muslimsk teokrati, styra av mullor. I den avlägsna bergsbyn Zalava är byborna skräckslagna. De är övertygande om att en demon härjar i byn. När en demon tagit sig in i en människa måste byborna skjuta den i benet eller hugga den med en kniv.

En polisman, den unge sergeanten Massoud, som har ansvar över att bevaka byn tar sig dit och försöker hindra byborna från att skada människor som de beskyller för att vara besatta av en demon. Byborna vägrar lyssna på honom och tillkallar en exorcist, en demoutdrivare. Sergeanten Massoud griper exorcisten för bedrägeri och förvärras situationen ännu mer och urartar på grund av bybornas skräck och ilska.

Det är en stark berättelse som inte går att glömma i första taget. Det är lätt att se paralleller till alla sammanhang där människor går samma i grupper och tror på något som inte kan bevisas. Det är lätta att se filmen som en metafor för den islamska staten Iran men det är samtidigt en skildring av alla sekter och alla sammanhang där människor springer i stor klunga och vägrar lyssna på någon som inte håller med dem.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Joyce Carol Oates ”A Body in the Service of Mind” – en underbar filosofisk vandring

15 september, 2022 by Rosemari Södergren

Joyce Carol Oates ”A Body in the Service of Mind”
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 september 2022
Regi Stig Björkman

En ovanligt nära skildring av ett möte med en av världens stora amerikanska författare. Stig Björkmans dokumentär om Joyce Carol Oates känns som en ynnest att få uppleva. Oavsett om du läst alla hennes böcker eller bara en eller ingen alls lär du bli nyfiken på att läsa om det du redan läst eller läsa det du inte läst. Hon är så fascinerande och Stig Björkman har lyckats att få henne att berätta väldigt öppet och som det känns ärligt om hur hon tänker.

För mig är denna dokumentär mycket, mycket mer än en skildring av Joyce Carol Oates. Det är en filosofisk vandring genom vad en författare är och vad litteratur är.

Filmens distributör skriver:
Hon delar frikostigt med sig av sitt liv och sin kreativa process, och trots hennes vänliga men bestämda markering av hur långt vi får komma in, lyckas filmen ta oss till ett innerligt, insiktsfullt och kärleksfullt möte som lämnar oss både uppfyllda och lustfyllda. Och lite klokare.

Jag håller med helt. Efter att ha sett filmen studsar jag fram av ny energi och en djup glad känsla inombords, en tro på litteraturen och vad den kan betyda. Hennes bakgrund är så fascinerande. Hon är född och uppväxt i fattiga förhållanden med föräldrar som bara gått åtta år i skolan och hon blev den första i familjen som kunde studera vidare på college. Hennes känsla och förståelse för utsatta människor lyser igenom och ger hopp, även om det inte alltid slutar så lyckligt för dem. Men att de får betyda något och att ljuset faller på dem, att de blir uppmärksammade, ger ett hopp om att vi kan förändra världen och samhället, eller åtminstone förstå något av vad det är att vara människa.

Hennes romaner är djupt grundade i såväl hennes egen bakgrund, arbetsliv och relationer som i samtiden. Hon har skrivit om sorg och förlust, om kvinnoförtryck, om segregation, om våld och polisbrutalitet, om rasism. Och hon gör det på ett sätt som engagerar och gör att vi kan identifiera oss och känna att vi är där. Samtidigt är hon oerhört filosofisk och kan många gånger med en kort mening säga så mycket om livet och om att vara människa.

Hur många eller få romaner du läst av henne: Gå och se denna dokumentär om du är intresserad av litteratur.

Filmaren och författaren Stig Björkman lärde känna Joyce Carol Oates i samband med hennes roman Blonde. Han kontaktade henne för snart femton år sedan med sin idé om en porträttfilm, men det kom att dröja åtskilliga år innan hon slutligen gick med på hans förslag.

STIG BJÖRKMAN, författare och regissör, uppmärksammad för sina biografier om Antonioni, Lars von Trier, Ingmar Bergman & Woody Allen. Björkman har bland annat regisserat Jag är Ingrid (2015), Bakom jalusin (1984) och Bilder från lekstugan (2009).
STINA GARDELL, producent och regissör, grundade bolaget Mantaray Film 2005 och har sedan dess producerat 26 dokumentärfilmer för biograf & TV, bland annat Världens vackraste pojke (2021), femfaldigt guldbaggenominerad inklusive ”Bästa film”. Gardell har även samproducerat 10 internationella filmer.
DOMINIKA DAUBENBÜCHEL, klippare och manusförfattare. Hennes insatser som klippare inkluderar filmer som Nunnan, Flotten och Jag är Ingrid. Daubenbüchel har skrivit manus till både filmen om Ingrid Bergman och filmen om Joyce Carol Oates tillsammans med Stig Björkman och Stina Gardell.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tusen timmar -imponerande musikfilm

15 september, 2022 by Rosemari Södergren

Tusen timmar
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 september 2022
Regi Carl Moberg
I rollerna Anders Manley, Anders Manley, Alba August, Kenneth M Christensen och Jesper Lohmann.
Senhösten släpps filmen på AppleTV, Youtube store, SF Anytime med flera.

En film fylld av bra musik och handlar om Anna, en ung dansk kvinna från Köpenhamn som drömmer om framgång med sitt band. Musiken är lika viktig i filmen som bild och handling. Musiken är en del av handlingen. Filmen är fylld av skandinaviska band och artister som medverkar med antingen sång eller skådespel. Utöver det är filmmusiken kryddad med stora band som Noah & the Whale och The Gaslight Anthem.

I centrum för handlingen står Anna som hinner fylla trettio under berättelsens gång. Hon jobbar inom någon form av hemtjänst eller personlig assistent och på fritiden satsar hon stenhård på bandet, på drömmen om att jobba med musik. Just nu bandet är på väg att få en stor chans att få vara förband till en stor artist här något tragiskt som tar bort möjligheten.

Under ytan handlar filmen också om kärlek och relationer. Ett tag bor Anna i ett kollektiv i Berlin där hon är tillsammans med Robert, en man som verkar vara något äldre än henne och som är etablerad musikproducent. Han vill dock inte hjälpa Anna med hennes karriär. Där får vi ingen förklaring till varför, egentligen. Vi får tolka det som vi vill. Och hur hon träffade Robert och vad som hände sedan får vi inget svar på heller. Det är ett ovanligt sätt att berätta på som gör mig nyfiken på att se mer från filmens regissör Carl Moberg.

Filmens styrka är också dess svaghet. Berättelsen är långt ifrån övertydlig. Tvärtom. Ibland gör den stora hopp och jag som tittare får fylla i vad jag tror har hänt där emellan. Det kan jag ofta tycka är bra, vi som tittare blir delaktiga i berättelsen. Men samtidigt är det flera luckor som man gärna skulle sett ifyllda.

Filmen är producerad utan stöd från filminstituten och bygger istället på passion och idealism och är skapad med små medel. Trots de små resurserna har filmmakarna verkligen ribban högt och har duktiga skådespelare i rollistan med bland annat Alba August. Musiken är en av filmens stora styrkor och gör att jag kommer att se denna film fler gånger. Imponerande.

Tusen timmar hade premiär i officiella sektionen på Roms internationella filmfestival i oktober 2021. Den har därefter visats på ett flertal filmfestivaler runt om i världen, bland annat Tallinn Black Nights. Senast vann den priset bästa spefilmfilm på Barnes filmfestival i London.

Tusen timmar – officiell svensk trailer from Carl Moberg on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Musikfilm

Panoramica, av Stockholms latinamerikanska filmfestival, bjuder på intresseväckande filmer

12 september, 2022 by Redaktionen

Den 20 september startar den 8:e upplagan av Stockholms latinamerikanska filmfestival – Panoramica igång med en full festival efter två pandemi år. Ett pressmail berättar om filmfestivalen:

Under sex dagar visas de senaste filmerna från den latinamerikanska regionen både på biografer och online tillsammans med festivalseminarirer, diaspora showcase, regissörssamtal, mingel och mycket mer.

Tema för årets festival är Resiliens. Inspirerade av de kontrasterande verkligheter som har uppstått bland de latinamerikanska länderna i tider av krig i Europa, pandemier och demokratiska processer. Temat löper som en röd tråd igenom filmerna som visas under festivalen och årets invigningsfilm Our Happiest Days av den argentinska regissören Sol Berruezo Pichon-Riviére som själv närvarar Panoramica.

Under festivalen kommer två seminarier att äga rum. Den magiska realismen inom den latinamerikanska filmen och om den brasilianska filmen och miljön. Seminarierna äger rum på Klarabiografen med både fysiska och digitala deltagare under årets upplaga. Utöver det arrangeras det en diaspora showcase där latinamerikanska diaspora filmskapare samtalar och berättar om deras processer med exempel från deras senaste filmer. Totalt visas 20 filmer från 9 olika latinamerikanska länder på biograferna Zita Folkets Bio, Klarabiografen, Skärisbiografen och Bio Bristol i Sundbyberg.

Our Happiest Days av Sol Berruezo Pichon-Riviére är invigningsfilm: Den argentinska regissören Sol Berruezo Pichon-Riviére medverkade förra året i Panoramica med hennes debutfilm Mamá, mamá, mamá och återvänder nu till festivalen med hennes andra långfilm Our Happiest Days som inviger den 8:e upplagan av Panoramica. Regissören själv kommer att finnas på plats under hela veckan.

Agatha, som är 74 år gammal, vaknar en dag upp i en åttaårig flickas kropp. Hennes son, som bor kvar hemma, hör av sig till sin syster, Agathas självständiga dotter, som återvänder till familjehemmet för att läka sår som lämnats öppna.

En vacker fabel som bjuder in oss alla, att genom en berättelse om ålderdom och familjeförhållanden, släppa taget, om en mor-son relation som förvandlar absurda situationer till magiska ögonblick av liv och död, fantasi och verklighet.

Arkiverad under: Film, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

I den brittiska kriminalserien Skulden … Läs mer om Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

A busstop in Vasco da Gama Av Dan … Läs mer om Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Peter Asplund Aspiration In One … Läs mer om Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in