Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Way Out West bjuder på världspremiärer, tio kortfilmer, skatedokumentärer och en ny filmscen – Cinema Slottsskogen

by

Way Out West bjuder på världspremiär av El Perro Del Mars regidebut, Demi Moores hyllade återkomst, dokumentär om Pontus Hultén, tio kortfilmer, skatedokumentärer och en ny filmscen: Cinema Slottsskogen, berättar ett pressmeddelande:

I år bjuds festivalpubliken på över 30 långfilmer under festivalens tre dagar – och dessutom tio kortfilmer. Förutom grammisnominerade artisten El Perro Del Mars regidebut Big Anonymous adderas nu till filmprogrammet den omskrivna filmen The Substance, en body horror som hyllats för Demi Moores insats och vann Bästa Manus på filmfestivalen i Cannes i maj.

Sedan tidigare finns världspremiären av Nova & Alice i programmet, delvis inspelad under förra årets festival. Filmen är regisserad av Emma Bucht (Kärlek & Anarki), producerad av Lena Rehnberg (Monica Z och Ted – För Kärlekens Skull) med Hedda Stiernstedt, Josefin Asplund, Johan Rheborg och Adam Pålsson i huvudrollerna.

Den nya biografen Cinema Slottsskogen, som presenteras i samarbete med Film i Väst, är bland det första som möter besökarna vid entrén till festivalområdet, i anslutning till Skate Garden. Här visas bland annat årets kortfilmsprogram dagligen.

En av årets nyheter är nattbio. När konserterna i Slottsskogen är över och Stay Out West kickar igång så bjuder Way Out West på världspremiärer av två nya svenska skräckfilmer på biografen Capitol: Äkta skräck i regi av Daniel di Grado och VIRGO i regi av Jakob Ekvall (på fredag respektive lördag natt).

En annan nyhet är en exklusiv världspremiär av nya dokumentärfilmen Pontus Hultén – succeerna och Brilloskandalen, om Pontus Hultén, hyllad som chef för Moderna Museet men efter sin död anklagad för en av Sveriges största konstskandaler.

Way Out West premiärvisar också nya dokumentärer om Wu-Tang-legenden Old Dirty Bastard, kontroversiella artisten Peaches, skotska indiebandet Mogwai, multikonstnären Mwuana och skatedokumentärerna CLICK CLICK och A mobile community. Dokumentärfilmen ”Min bror Ted” skulle haft premiär på festivalen, men stryks ur programmet.

Kortfilmsprogrammet för årets Way Out West har släppts. I Cinema Slottsskogen visas varje dag under festivalen tio kortfilmer från några av Sveriges mest talangfulla samtida filmskapare. Bland titlarna finns världspremiärer av Attentat, en fiktiv berättelse baserad på en sann historia om den militanta veganrörelsen i Umeå och animerade Budō som hade premiär på prestigefyllda filmfestivalen Tribeca tidigare i vår.

Dokumentären om Sven-Göran Eriksson får premiär den 23 augusti

by

Dokumentären om Sven-Göran Eriksson får premiär den 23 augusti 2024.

Ett pressmeddelande berättar:
Den gripande dokumentären Svennis, som följer fotbollslegenden Sven-Göran Eriksson har premiär på Prime Video den 23 augusti 2024. I dokumentären får tittarna följa med under både höjdpunkter och motgångar i Englands tidigare förbundskaptens makalösa karriär och liv.

Trodde du att du redan visste allt om Sven-Göran Eriksson? Då får du tänka om. Detta är den otroliga historien om fotbollsvärldens mest oförutsägbara karaktär. Dokumentären följer uppgången (och den skvallerpress–stämplade nedgången) för Englands före detta förbundskapten Svennis, tillsammans med den rörande berättelsen om hans obotliga cancerdiagnos. Ta del av skiftande historier från hans liv, från personer som David Beckham, Wayne Rooney, Roberto Mancini, Kasper Schmeichel, Nancy Dell’Olio och Faria Alam.

Svennis är skapad av Whisper och Up & Away Film Entertainment och regisserad av Claudia Corbisiero. Producenter är Chris Grubb och Drew Masters samt exekutiva producenter är James Quinn, Sunil Patel och Mark Cole.

The Substance får Sverigepremiär på Way out West

by

The Substance får Sverigepremiär på Way out West. Ett pressmeddelande berättar:
Den svenska publiken blir bland de första i världen att få se årets stora Cannes-sensation och Demi Moores hypeade comeback THE SUBSTANCE när filmen får sverigepremiär på Way Out West Film den 9 augusti 2024. THE SUBSTANCE får sedan biopremiär i hela Sverige 18 september.

Demi Moore och Margaret Qualley gör huvudrollerna i årets stora Cannes-sensation – om en avdankad hollywoodskådis som får en andra chans, men till ett oerhört pris. En film som inte liknar något annat, i regi av Coralie Fargeat (Revenge).

Filmrecension: Röd himmel – tankeväckande djupdykning i eldens element och dess olika aspekter

by

Röd himmel
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 juli 2024
Regi Christian Petzold

Eldens många ansikten. En film med flera bottnar som är engagerande och ger en hel del att fundera kring och mycket att spegla sig själv i genom de olika karaktärernas handlingar och vad de säger och inte säger.

Regissören Christian Petzold har planerat en kvarett av filmer baserade på de fyra elementen: vatten, eld, jord och luft. Den första filmen var Undine, vattnets element. Nu är det dags för eldens element i Röd himmel. Eldens element brukar förknippas med energi, aktivitet och kreativitet och på sätt och vis också med passion. Inte en djup trygg kärlek utan en förtärande passion. Den som är uppmärksam kan i denna berättelse hitta allt det som elden brukar höra ihop med.

De två vännerna Felix (spelas av Langston Uibel) och Leon (spelas av Thomas Schubert) är på väg för att tillbringa sommaren i en stuga vid Östersjön, nära staden Ahrensoop. Leon ska skriva på sin andra roman, efter att blivit stort uppmärksammad för sin debutroman. Felix ska göra klart ansökningsmaterial till en konstnärlig utbildning. Strapatserna börjar redan på vägen dit då bilen brakar ihop och de måste ta sig genom skogen till sommarstugan bärande på sina packningar. Framme i stugan möts de av en röra av matrester i köket och att någon beslagtagit det stora sovrummet och brett ut in packning där. Det visar sig att Felix mamma också hyrt ut sommarstället till en kollegas dotter, Nadja (spelas av Paula Beer). Det finns plats åt alla, menar Felix mamma.

Leons skäl till att följa med till sommarstället var att få chans att sitta i lugn och ro och skriva på sin roman. Han har problem att få flyt i sitt skrivande och han har höga krav och förväntningar både från sig själv och omgivningen. Att sommaren inte kommer att bli fullt så lugn och fridfull som han tänkt sig blir tydligt redan första natten då Nadja har sex med en besökare. Den sexuella aktiviteten hörs högt och tydligt och hindrar Leon och Felix från att sova. På morgonen får de träffa Devid (spelas av Enno Trebs) som är en badvakt från områdets strand och som var Nadjas älskare under natten.

På ytan skildrar filmen fyra unga människor som träffas en sommar, romanser och sexuella relationer poppar upp och kommer och går. Vänskaper spirar och gräl tar plats. De fyra skådespelarna är mycket bra och får högt betyg för sina insatser. De är trovärdiga karaktärer som det känns som att jag träffat. Det är som att jag är med där, som en liten fluga på väggen.

Två andra aspekter av eldens element är kreativitet och strävan. Leon kämpar med att skriva sin andra roman och Felix ska få ihop sina ansökningshandlingar. En liten sensmoral som filmen förmedlar: bara den som levt gränslöst kan ha något att skriva om. Den sensmoralen ser jag som en kliché, en plattityd. Jag tror inte alls det är nödvändigt att leva utan normer eller att ha sex med många olika partners för att bli en duktig konstnär eller författare. Att ha förmåga att skriva eller skapa något som berör andra människor kan lika ofta kan göras av människor som inte lever gränslöst.

Det tema i filmen som jag berörs mest av och som finns där hela tiden, fast i början mer smygande, är eld i dess allra mest grundläggande betydelse: Eld som brinner och det är temat som filmen fått sin titel av: Röd himmel. Redan när Leon och Felix fastnar på vägen till sommarstugan hör vi en helikopter, en signal att något pågår. En stor skogsbrand härjar, fast det märker de fyra inte på ett tag. Det är en skarp och tydlig metafor för dagens värld: det händer saker med klimatet och miljön världen över – men vem observerar det och vem anpassar sitt liv efter vad som är på väg att hända?

Röd himmel är skickligt berättad och har flera nivåer i vad den berättar. Jag har sett den t å gånger och den är ännu bättre andra gången då jag kan se små detaljer och verkligen lyssna på dialogerna. Det ska bli spännande att se hur Christian Petzold tar itu med de övriga två elementen: jord och luft.

Räd himmel vann Silverbjörnen i Berlin och blev utsett till bästa film av Tyska Filmkritikerförbundet 2024.

Filmrecension: Kill – outhärdligt fiasko

by

Kill
Betyg 1
Svensk biopremiär 12 juli 2024
Regi Nikhil Nagesh Bhat

Det finns idag två sorters actionfilmer, den ena är en oerhört bred och storslagen sort, den som ofta ackompanjerar serietidningsfilmer eller allmänt breda filmserier. Typ två är en avart eller variation på det – enligt mig, numera ganska slitna John Wick-temat, besinningslös action där hårt koreograferad kampsport blandas med oändligt långa eldstrider.

Efter att hela amerikanska filmindustrin prövat Wick-konceptet har det nu visat sig så pass lockande att filmskapare utanför Förenta staterna också känt sig manade att ge upplägget ett försök. Att fusionera saker och ting kan vara både spännande, annorlunda och uppfriskande. Se bara till den gastronomiska världen där fusion förblir attraktivt när smaker som aldrig var tänkta att stå sida vid sida visar sig vara oväntat lyckade ihop.

Kill har inte direkt varit blyg med att marknadsföra sig själv som något extraordinärt. Slagord som ’’evolution’’ och ’’en era av ny action’’ ackompanjerar affischerna och den oerhört våldsamma trailern. Det må vara stora ord och någonstans kan man bara hoppas att det är mer än varmluft. Och till filmens knappa försvar, samt regissören Nikhil Nagesh Bhat, är det faktiskt inte bara luft, det är ren och skär dynga.

Att premissen är lika tunn och bräcklig som ett skelett kvittar. Hela idén är att snabbt nå fram till den punkt då slakthuset kan öppna och publiken kan dränkas i våld, blod och avrättningar som får livstidsdömda att rygga tillbaka. Och någon brist på brutalitet kan filmen inte anklagas för iallafall, människor knivhuggs och slås sönder och samman på löpande band. Det tåg som filmen utspelar sig på är snart en behållare där innehållet är rött och fullt av inälvor. Chockvärdet må vara effektivt i ungefär tre sekunder, efter det är den kreativa brutaliteten förbrukad. Precis som i den lovande – men i slutänden menlösa, Project Wolf Hunting trubbas publiken av på rekordtid och kan knappt uppfatta vad som sker i denna flodvåg av kroppsvätskor. Att kalla Kill för monoton vore en kriminell underdrift, detta är en repetitiv sörja som aldrig kan hitta någon nerv eller ens acceptabel struktur.

Den fullkomligt idiotiska berättelsen är lika enkel som den är intelligensbefriad och fungerar inte ens som spartansk plattform för slaktfesten. Händelseförloppet är obegripligt, trots en patetiskt enkelspårig berättelse är hela filmen endast en rad osammanhängande scener där det enda som kopplar ihop dem är våld och död.

Actionscenerna må inte ha någon brist på stympade kroppsdelar, däremot är de immuniserade mot all form av kreativitet eller uppfinningsrikedom. Precis som andra menlösa John Wick-kopior är det en rad överdrivet koreograferade, klippta och stela slagsmål som känns tuktade och onaturliga. Förhoppningen att lite lokala influenser och synvinklar skulle kunna ge formulan nytt liv dör snabbt. Målet är att göra den mest bleka av kopior och aktivt sudda ut allt som minskar möjligheterna till att appellera internationellt.

Kill är också en strukturell katastrof, förutom att innehålla den längsta och mest tråkiga inledning som skådats är filmen också fantastiskt tråkig och seg. Den lilla dramatik som desperat försöker injiceras är dessutom giftig i sin totala inkompetens. Nagesh Bhat öser på med sliskig musik och ett dramatiskt handlag som får artärer att implodera genom den hiskliga sockerchock som pumpas rakt in i den ont anande publiken.

Som kronan på verket får vi också filmdebutanten Lakshya i huvudrollen, en debut som kommer gå till historien för sina apokalyptiska kvalitéer. Lakshyas utstrålning är densamma som brinnande bildäck. Då han äntrar ett av tågets många badrum kan man fråga sig om handfatet eller Lakshya gör den bästa skådespelarinsatsen?

Kill är ett outhärdligt fiasko som varken chockerar, engagerar eller underhåller. Då den trehundrade knockouten sker på bioduken är det svårt att inte vilja byta plats med offret i fråga, för att på så sätt slippa behöva se klart detta elände.