• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Kulturbloggen möter Porno & Some Hong Kong Action

20 december, 2011 by Jonatan Södergren

Hans föräldrar arbetade som missionärer så när Pierre Toftgård, sångare i Porno & Some Hong Kong Action, var tre år flyttade han tillsammans med sin familj till Swaziland för att bygga skolor och sjukhus. Som åttaåring återvände han till Sverige men när han var i tjugoårsåldern gav han sig iväg till de brittiska öarna för att studera sociologi och kriminologi på universitetsnivå.

Nu är Pierre återigen i Sverige med ett skivkontrakt med Warner Music och den nya singeln Cuz I’m Cool i bagaget. Kulturbloggen mötte upp det nya hip hop-stjärnskottet på ett café i Stockholm.

Hur länge har du hållit på med musik?

När jag var tolv år skrev jag min första låt men jag spelade in min första skiva 2003, så någonstans mellan åtta och fjorton år.

Hur skulle du välja att beskriva din musik?

Det vi gör nu brukar vi beskriva som Oi! rap, som Oi! punk fast hip hop. Just nu är vår musik uppdelad i två delar. På inspelningarna låter vi så som producenten vill att vi ska låta men live blir det mer rockigt och punkigt.

Förutom Sverige har du bott i Swaziland och England, har du upplevt några kulturella skillnader?

Ja, absolut. Den inhemska Swazi-kulturen är helt annorlunda men jag levde ett ganska internationellt liv. Jag gick i en amerikansk skola så kulturen var ganska så amerikansk. När jag bodde i England pluggade jag i York som är en universitetsstad, bara det var väldigt annorlunda och musikfrämjande. Det var mycket spelningar och folk som höll på med musik. Framför allt indie- och dub step-musik var väldigt stort där.

Du släppte nyligen singeln Cuz I’m Cool, har du något mer på gång?

Vi har smygsläppt Cuz I’m Cool, officiellt släpp är först i januari. Sedan har vi ytterligare fyra låtar som vi planerar att ge ut som en EP men vi vet inte riktigt när. Vi har i alla fall en salig blandning av låtar på lager.

Vilka är era ambitioner?

Den stora ambitionen är att släppa min musik och sprida den så att folk får höra den men vi är även sugna på att turnera. I hela världen men främst Sverige. Jag sätter upp nya mål hela tiden, förut var målet att bli signerad av ett majorbolag och nu har jag blivit det.

Hur länge har ni spelat under namnet Porno & Some Hong Kong Action?

Inte så länge, vi träffades på första repet som var för en och en halv månad sedan. Första spelningen var på Obaren den 14:e december.

Skiljer sig det du gör med Hong Kong Action från det du gjort tidigare?

Det sista jag släppte var tillsammans med en producent under namnet Amok. Vi gjorde mer experimentell hip hop, nu är det mer sång och punkinfluenser. Det nya gränsar mellan fler genrer så det är nog fler som kan gilla det.

Vad tycker du om hip hop-scenen i Sverige?

Den är väldigt bra och det är kul att den fått större utrymme i media. Det har blivit mer rumsrent att lyssna på hip hop nu när band som Mohammed Ali och Stockholmssyndromet har blivit nominerade till P3 Guld. Förut var det bara Petter som fick något utrymme.

Vilka är dina influenser?

Allt möjligt så länge det ger mig något, är nyskapande och inte bara kopierar tidigare musik. Nu fick jag en inspirationskick när jag hörde Tyler, the Creator. Jag gillar även ASAP Rocky från New York, han gör klassisk chopped and screwed från södern fast med en touch av New York. Det känns både nytt och fräscht på ett bra sätt.

Vilka är dina punkinfluenser?

Framför allt övergången till 90-talets skatepunk, jag växte ju upp med band som Millencolin och tidiga The Offspring. Det är en svår balans när man blandar punk, metal och rap. Vi vill inte låta som Limp Bizkit, hellre Rage Against the Machine i så fall. Sen gillar jag svensk punk som Ebba Grön och progg som Nationalteatern.

Vad driver dig till att skriva låtar?

Jag har alltid gillat att skriva, speciellt på det engelska språket. Man kan skapa olika betydelser genom att ändra vinkeln på språket. Det känns som att man kan växa själv genom att skapa musik, det blir som ett fotavtryck av ens liv.

Har ni några planer på att spela mer live?

Vi hade nyss vår första spelning och vi har inte hunnit boka in något nytt än men flera bokningsbolag har visat sitt intresse och vi är sugna på turné. Jag tror det är så vi kan nå ut bäst med den här nya genren Oi! rap som vi har uppfunnit själva.

Vad är det som definierar Oi! rapen utöver de punkiga influenserna?

De enkla refrängerna som alla ska kunna sjunga med i och attityden att vara sig själv till varje pris.

Kan du förklara samarbetet med Shellback lite närmare?

Egentligen har vi ett genomgående samarbete på alla låtar i den mån att han kommer med feedback. Han har gjort en sampling där han auto tunat Charlie Chaplin som vi använt på en låt som antagligen kommer bli vår nästa singel efter Cuz I’m Cool.

Jobbar du på heltid med musiken och känner du i så fall att du har haft nytta av din utbildning?

Just nu jobbar jag på heltid med musiken. Den största användningen jag har av min utbildning är väl språket. Många väljer att gå en utbildning för att få ett visst jobb, det är färre som lär sig något för att utveckla sig själva som personer. Sociologi var ett sätt för mig att bredda min personlighet och vy på världen – det har gett mig en analytisk syn på världen.

Och hur ser världen ut idag?

Med min musik vill jag återspegla mitt och min generations perspektiv. Just i Sverige är det svårt att vara mellan 20-25 år. Man utbildar sig med löftet att få det jobbet man har utbildat sig till, men så blir inte alltid fallet. Även bostadssituation är svår. Om man inte tjänar pengar på sin musik ses det inte av allmänheten som en rimlig sysselsättning, det är den generationen jag försöker skriva för.

För mer info, besök deras Facebook. Här kan ni smygtitta på musikvideon till Cuz I’m Cool:

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Cuz I'm Cool, Porno & Some Hong Kong Action, Porno and Some Hong Kong Action, Shellback

Vinn boken ”Jag kommer sen … ” och läs intervju med författaren Eva Wiklund

13 december, 2011 by Rosemari Södergren

Boken ”Jag kommer sen …” av Eva Wiklund släpptes i september.

Tre av Kulturbloggens läsare kan vinna boken. Hur du gör för att kunna vinna boken läser du längre ned på denna sida, under intervjun med författaren Eva Wiklund.

Vad fick dig att göra boken?
– Jag träffade Anne-Britt Söderberg som förlorat sin dotter i diskoteksbranden i Göteborg, för en intervju till en veckotidning. Hon hade drabbats av varje förälders mardröm och även av andra tunga motgångar, men ändå stod hon där framför mig och strålade av energi och livslust. Jag blev oerhört nyfiken på hur hon lyckats hitta tillbaka till det goda i livet och hennes svar gjorde mig ännu mer nyfiken på henne som person. Hon har en inre styrka som smittar.
– Till en början var tanken att skriva hennes historia, men under mitt researcharbete hittade jag många intressanta fakta och spännande människor kring den här tragiska händelsen. Dessutom insåg jag att det inte fanns någon bok där hela branden speglas från början till slut &#8211 då fick det bli en bok där man både får Anne-Britts historia och hela historien kring branden.
– Jag skrev boken som en dokumentärroman för jag vill att läsaren ska få känslan av att vara där med Anne-Brittbåde i hennes med- och motgångar. Många säger också nu efteråt att det känns så att läsa &#8211 man sugs in i berättelsen och vill inte sluta läsa.

Känner du någon som drabbats av den fruktansvärda branden?
– Nej, jag kände ingen innan jag träffade Anne-Britt. Mitt minne från branden är det stora obehag jag kände när tidningarna rapporterade om hur de döda ungdomarnas mobiltelefoner ringde och ringde i fickorna utan att någon svarade och hur svårt detta var för brandmännen.
– I arbetet med boken har jag naturligtvis träffat många av de drabbade, både ungdomar som var med om branden, anhöriga, brandmän och vänner till Anne-Britts dotter Johanna som omkom.

Vem är du? Berätta lite kort om dig själv.
– Jag är från början sjuksköterska, men sadlade om till informatör och jobbade några år i Stockholm. Jobbade sedan drygt tio år som lokaltidningsjournalist i Värmland för att nu vara tillbaka i informatörsyrket. Jag har alltid älskat att skriva, ända sedan jag blev redaktör för skoltidningen Lappskaller på skolan i Harmånger i Hälsingland. Som journalist skriver jag gärna om starka levnadsöden, men ingen av mina böcker har varit planerad. Först stötte jag på handikappsimmaren Anders Olsson, som av egen kraft tog sig ur fem års morfindimma och idag går under benämningen ”Järnmannen”. Det tog bara någon timme innan jag bestämde mig för att hans historia måste bli en bok, ”Det finns ingen gräns. Sedan fick jag precis samma känsla i mötet med Anne-Britt Söderberg.
– När jag inte skriver så ägnar jag gärna tid åt friluftsliv, foto, mina barn och min sambo och snickrande på sommarstugan.

Bor du i Göteborg?
– Nej, jag bor i Kristinehamn i Värmland och jobbar i en grannkommun, Storfors. Men jag har vänner i Göteborg, bland annat en pastor som jobbade i Hammarkullen när branden inträffade.

Har du lärt dig något under projektets gång?
– Framför allt har det blivit ännu tydligare att man måste ta vara på de goda stunderna i livet. Man måste bygga på det man faktiskt har istället för att stirra sig blind på det man inte har.
– Jag har lärt mig att det inte är farligt att själv få tårar i ögonen under skrivprocessen &#8211 det kanske till och med är nödvändigt för att kunna skriva med hjärtat. Sen har jag lärt mig att det kan ta väldigt lång tid att skriva en så omfattande bok. Det finns så många spår att följa, så många öden och historier att beröras av. Men ska det bli en läsbar bok måste man prioritera och hitta en röd tråd. Den här boken skildrar en av all de historier som skulle kunna finnas runt den här tragiska branden.
– Av min textcoach Kurt Nurmi (chefredaktör för Pockettidningen R) har jag också lärt mig att skriva ännu mer i scener, så att du som läsare känner att du är där.

Hur skulle du själv beskriva boken?
– Som en inspirationsbok där man kan hämta mod och styrka att använda sig av i sitt eget liv. Man kan ju tro att det skulle vara en helt igenom sorglig bok, men det är det inte. Många berättar om både tårar och skratt. Framför allt berättar de om hur upplyfta och stärkta de känner sig efter att ha läst den. Sånt värmer verkligen – för det var ju det som var min ambition när jag började skriva boken som har tagit två år att få klar.

——–
Vill du få ett exemplar av boken ”Jag kommer sen …”?
Så här gör du för att vara med och tävla om ett exemplar.

Skicka en motivering till
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
Där du skriver en motivering, varför du ska vinna boken.

Glöm inte att skicka med din postadress, annars vet vi inte vart vi ska posta boken om du vinner.

Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, böcker, ungdomar, Jag kommer sen, författare, intervju, Eva Wiklund

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst Taggad som: Böcker, Eva Wiklund, författare, Intervju, Jag kommer sen, Tävlingar, ungdomar

Digitaliseringen av kulturarvet – ett kulturprojekt eller arbetsmarknadsfråga? Positivt eller negativt?

13 december, 2011 by Rosemari Södergren

Digitaliseringen av kulturarvet har varit en fråga som fackförbundet DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation, har drivit länge. Nu förverkligas detta, eller åtminstone i viss mån, i Kulturarvslyftet. Regeringen har beslutat att 800 miljoner kronor ska användas under tre år för att digitalisera kulturarvet. Knappt två tredjedelar av detta ska användas för att människor med funktionsnedsättningar som varit arbetslösa under lång tid ska få arbete. 270 miljoner kronor ska användas för att avlöna och utbilda handläggare till digitaliseringen. 4.400 personer ska få sysselsättning under dessa tre år. Handläggartjänsterna ska ge jobb för utbildade kulturarbetare, i vissa fall kan det ge jobb åt arbetslösa kulturarbetare, i andra fall kan redan anställda få uppdraget och då blir deras tjänster lediga för andra under tiden.

– Det är bra att arbetsmarknadspengar förs över till kulturdepartementet. Det hade varit ännu bättre om denna överföring gjorts permanent, säger Karin Linder, ordförande i DIK, Akademikerfacket för kultur och kommunikation.

Riksdagen klubbade igenom beslutet om budgeten i början av december. Förordningen till Riksantikvarieämbetet, som ska ansvara för handledar-delen ska det tas beslut om i mitten av december. Efter årsskiftet ska Riksantikvarieämbetets ansvar starta.

En del kritik har framförts mot projektet, bland annat har röster hörts som uttryckt tankar som:
– Hur kan någon säga att det är ett bra förslag att de som är mest utsatta ska göra ett kvalificerat arbete för lägst betalt.

De långtidssjuka som får dessa arbeten ska få ersättning enligt lönebidrag, vilket betyder 16.700 före skatt. En del av det arbete som ska utföras i samband med att ta vara på kulturarvet är kanske inte det mest kvalificerade: det kan handla om att rensa bort sly kring hembygdsgårdar och att föra över bilder, som kan vara ett ganska mekaniskt arbete. Men ersättningen är ändå väldigt låg, efter skatt blir det cirka 10.000 kronor. Vem kan försörja en familj och betala hyra med den lönen?

Å andra sidan har de som kan få dessa arbeten varit arbetslösa i många år och är vana vid ännu lägre inkomst. Att människor med funktionsnedsättning kan få chans att få in en fot på arbetsmarknaden är ju bra. Ja, projektet är till stor del ett arbetsmarknadsprojekt.

Karin Linder tror att det kommer att ta tid innan projektet fått fart.
– Väldigt många människor ska anställas. Det kommer att ta tid föratt gå igenom förutsättningarna. Sedan ska arbetsförmedlingarna hitta människor som kan och vill söka jobben.

Karin Linder berättar att DIK gjorde en enkät som visar att det är få kulturinstitutioner som vågat planera för kulturarvslyftet. Det är för många osäkra faktorer. De vet inte hur mycket de själva måste skjuta till, exempelvis. Det kommer att behövas datorer, lokalhyra till lokaler och kanske vill de skjuta till för att lönen ska bli bättre.

Att projektet har en tydlig arbetsmarknadsprofil är uppenbart. Men det är samtidigt en kultursatsning – och det är viktigt att detta görs genomtänkt, menar Karin Linder:
– Det är viktigt att regeringen säger att det är kultursatsning, då måste man ha formulerade kulturpolitiska mål som sedan går att utvärdera. Det ska vara möjligt att jämföra och att genomföra,

Karin Linder hoppas också att projektet görs med Open Source och öppna API:er till så stor del som det är möjligt. Det får inte bli så att en institution digitaliserar innehåll i en slags databas och en annan gör det på ett helt annat sätt.

Relaterade artiklar:
Sveriges Radio
Artikel hos DIK

 

Läs även andra bloggares åsikter om Karin Linder, Kulturarvslyftet, kulturpolitik, arbetsmarknad, politk, samhälle, DIK

Arkiverad under: Intervju, Kulturpolitik Taggad som: arbetsmarknad, DIK, Karin Linder, Kulturarvslyftet, Kulturpolitik, politk, samhälle

Intervju med Mofeta & Jerre

9 december, 2011 by Redaktionen

Mofeta & Jerre är aktuella med sin andra skiva, Briljanter & Smaragder. Dagen efter skivans släpp får jag chansen att slå mig ner med grabbarna för ett litet snack.

Berätta om den nya skivan. Skiljer den sig mycket från första skivan?

Mofeta: Den nya skivan har ett lägre tempo, musiken och texterna känns mer vässade. Vi har även mer sång och körer.

Jerre: Ja, den nya skivan känns mer gjuten. På första skivan testade vi mycket, nu har vi gallrat hårdare med idéerna.

Mofeta: Vi vill att låtarna ska ha känsla. Att när man lyssnar på låtarna så ska man få känslor.

Är budskapet, textinnehållet annorlunda till skillnad från det tidigare?

Mofeta: Ja, ambitionerna var högre i vad det skulle handla om, rim och poesimässigt. Det kommer mer från hjärtat. Vi har vägt orden som guld.

Jerre: Jag tycker att det har varit tydligare teman och bättre formuleringar.. Förr vad det mer dansa, nu är det mer skönt organiskt.

Skriver ni texterna ihop?

Mofeta: Jag skriver texterna, Jens gör musiken.

Var det svårare att göra en andra platta när den första togs emot så väl? Kände ni någonsin någon press?

Jerre: För min del var det lättare att göra den andra skivan eftersom vi visste vad vi ville göra. Första skivan var en lång process, när den väl släpptes var vi redan inne på nya skivan.

Hur kom ni in på musiken och att börja rappa?

Mofeta: Jag har alltid gillat att sjunga och i nian började jag dj:a. Jag trodde inte att jag kunde rappa men på gymnasiet tog det över dj:andet.

Jerre: Jag spelade gitarr och lyssnade mest på blues och rock och så. Sen började jag på musikgymnasium och kom sen över några hiphopskivor. Jag blev intresserad av att börja göra beats och när vi två möttes igen så blev det att vi började göra musik ihop.

Vad var ambitionen när ni började göra musik?

Mofeta: Vi ville göra den bästa svenska hiphopen någonsin. Vi ville att alla skulle höra oss och tänka wow! Vi ville få in mer detaljer i musiken och få det live.

Jerre: Ja, om någonting hörs i musiken så är det att jag aldrig samplar när jag gör musik, som många andra inom hiphop gör. Det blir ett speciellt sväng med riktiga instrument.

Vad har ni för musikaliska influenser?

Mofeta: Till denhär skivan var det mycket falsettsoul, som Delfolics och Whispers. Sen lite kvalitativ hiphop, som Roots, lite dacehall, lite otvetydliga grejer. Vi har ju fördelen som dj:ar för vi ser vad folk gillar.

Jerre: Jag har varit väldigt inne på ny elektronisk musik, James Blake.

Mofeta:  Jag tror även att Fashawn och Mayer Hawthorne har varit rätt centrala figurer. Sen kan det låta klyschigt, men jag gillar all musik, alla genrer.

Någon speciell inspiration textmässigt?

Mofeta: Cornelis Vreeswijk när det kommer till metaforer och berättelser. Och så Leo Ontario, han kan bygga upp texter på ett så originellt mönster, han berättar historier som verkligen imponerar på rim.

Ni driver en klubb som heter Spiderdogs, berätta mer om det.

Jerre: Det började egentligen med att vi ville ha spelningar. Men sen hade vi ju en tydlig ambition. Vi ville få fler hiphop artister att spela med liveband, vi ville förena de två elementen. Sen ville vi även ordna en klubb för folk som precis fyllt 18. Ett soft ställe att hänga på.

Mofeta: På många ställen känner man sig verkligen inte välkommen. Vi ville ha en rolig klubb. Vi ville ha vår drömklubb.

Vad har ni för planer för framtiden?

Jerre: Vi ska spela lite på musikhjälpen och så har vi varit på Nyhetsmorgon. Vi ska marknadsföra skivan och spela live så mycket det går.

Mofeta: Ja, promota skivan, göra videos, lite remixer. Och spela live. Målet är att nå ut till fler!

Där var mina frågor slut, och jag tackar, bugar och bockar.

Till den som inte ännu lyssnat på skivan så är den absolut värd en lyssning eller trettio. Håll utkik efter livespelningar, annars kan man alltid göra ett besök på Spiderdogs. Adios tills vidare.

 

Arkiverad under: Intervju

Kulturbloggen möter Alex Saidac

28 november, 2011 by Redaktionen

Alex Saidac är en av Sveriges mest lovande artister, som efter att ha vunnit det mesta man kan vinna inom hästpolo(!) bestämt sig för att satsa på musiken.
Hon har DJat runt om i Europa och med enbart en släppt singel har hon tagit sig in i dansgolv, hjärtan och topplistor.
Vi får chansen att träffa henne och höra lite om hennes spännande liv och kommande skiva.

Vem är Alex Saidac, kan du berätta lite om dig själv?
En tjej med skinn på näsan som vet vad jag vill! Det är bara att köra på och jobbar hårt!
Jag är även låtskrivare som skriver allt själv och försöker göra personliga låtar som är ”right on”

När kom du på att du ville arbeta med musik?
Jag har alltid behövt musiken, den är nödvändig i mitt liv och det fanns alltid en önskan inom mig att göra musik. Sen insåg jag att jag faktiskt kan skriva musik och hantera allt så det räddade mig!

Du har varit sysslat en hel del med Hästpolo, hur kombinerade du det med musiken?
Jag hade mycket egen tid och skrev medan jag spelade polo, jag var ensam ute på landet, bara jag och hästarna så det fanns gott om tid att skriva.
När jag kände att jag hade vunnit alla titlar jag kunde inom hästpolo sökte jag till musikmakarna och kom in. Jag trodde aldrig jag skulle få komma in för det är så få som gör det, men jag lyckades komma in, så då körde jag fullt ut!

Hur skulle du beskriva din musik?
Pop med många olika influenser, mycket hiphop. Jag rappar också lite på vissa låtar.
Det är viktigt att varje låt ska kunna stå för sig själv. Jag är perfektionist och vill att skivan ska ha genomgående bra kvalité.

På 22 år har du hunnit med rätt så mycket, känner du inte att det har gått lite för fort?
Det får gärna gå lite snabbare!
Jag är hela tiden redo för nya utmaningar.

Vad har du för ambitioner?
Alldeles för många! Jag vill att det ska gå bra med skivan, och jag vill lyckas, men jag vill också kunna vara en förebild och en respekterad artist.

Foto: Peter Sundevall

Arkiverad under: Intervju Taggad som: Alex Saidac, pop

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Broken Voices Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Lisette T. Pagler, Joonas Heikkinen, … Läs mer om Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Hamlet Av William Shakespeare i fri … Läs mer om Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Foto: Pedro Ossowicki/Svenska … Läs mer om Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

v 40 (29/9 - 2/11) 2026 Göteborgs … Läs mer om Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in