Boken ”Jag kommer sen …” av Eva Wiklund släpptes i september.
Tre av Kulturbloggens läsare kan vinna boken. Hur du gör för att kunna vinna boken läser du längre ned på denna sida, under intervjun med författaren Eva Wiklund.
Vad fick dig att göra boken?
– Jag träffade Anne-Britt Söderberg som förlorat sin dotter i diskoteksbranden i Göteborg, för en intervju till en veckotidning. Hon hade drabbats av varje förälders mardröm och även av andra tunga motgångar, men ändå stod hon där framför mig och strålade av energi och livslust. Jag blev oerhört nyfiken på hur hon lyckats hitta tillbaka till det goda i livet och hennes svar gjorde mig ännu mer nyfiken på henne som person. Hon har en inre styrka som smittar.
– Till en början var tanken att skriva hennes historia, men under mitt researcharbete hittade jag många intressanta fakta och spännande människor kring den här tragiska händelsen. Dessutom insåg jag att det inte fanns någon bok där hela branden speglas från början till slut – då fick det bli en bok där man både får Anne-Britts historia och hela historien kring branden.
– Jag skrev boken som en dokumentärroman för jag vill att läsaren ska få känslan av att vara där med Anne-Brittbåde i hennes med- och motgångar. Många säger också nu efteråt att det känns så att läsa – man sugs in i berättelsen och vill inte sluta läsa.
Känner du någon som drabbats av den fruktansvärda branden?
– Nej, jag kände ingen innan jag träffade Anne-Britt. Mitt minne från branden är det stora obehag jag kände när tidningarna rapporterade om hur de döda ungdomarnas mobiltelefoner ringde och ringde i fickorna utan att någon svarade och hur svårt detta var för brandmännen.
– I arbetet med boken har jag naturligtvis träffat många av de drabbade, både ungdomar som var med om branden, anhöriga, brandmän och vänner till Anne-Britts dotter Johanna som omkom.
Vem är du? Berätta lite kort om dig själv.
– Jag är från början sjuksköterska, men sadlade om till informatör och jobbade några år i Stockholm. Jobbade sedan drygt tio år som lokaltidningsjournalist i Värmland för att nu vara tillbaka i informatörsyrket. Jag har alltid älskat att skriva, ända sedan jag blev redaktör för skoltidningen Lappskaller på skolan i Harmånger i Hälsingland. Som journalist skriver jag gärna om starka levnadsöden, men ingen av mina böcker har varit planerad. Först stötte jag på handikappsimmaren Anders Olsson, som av egen kraft tog sig ur fem års morfindimma och idag går under benämningen ”Järnmannen”. Det tog bara någon timme innan jag bestämde mig för att hans historia måste bli en bok, ”Det finns ingen gräns. Sedan fick jag precis samma känsla i mötet med Anne-Britt Söderberg.
– När jag inte skriver så ägnar jag gärna tid åt friluftsliv, foto, mina barn och min sambo och snickrande på sommarstugan.
Bor du i Göteborg?
– Nej, jag bor i Kristinehamn i Värmland och jobbar i en grannkommun, Storfors. Men jag har vänner i Göteborg, bland annat en pastor som jobbade i Hammarkullen när branden inträffade.
Har du lärt dig något under projektets gång?
– Framför allt har det blivit ännu tydligare att man måste ta vara på de goda stunderna i livet. Man måste bygga på det man faktiskt har istället för att stirra sig blind på det man inte har.
– Jag har lärt mig att det inte är farligt att själv få tårar i ögonen under skrivprocessen – det kanske till och med är nödvändigt för att kunna skriva med hjärtat. Sen har jag lärt mig att det kan ta väldigt lång tid att skriva en så omfattande bok. Det finns så många spår att följa, så många öden och historier att beröras av. Men ska det bli en läsbar bok måste man prioritera och hitta en röd tråd. Den här boken skildrar en av all de historier som skulle kunna finnas runt den här tragiska branden.
– Av min textcoach Kurt Nurmi (chefredaktör för Pockettidningen R) har jag också lärt mig att skriva ännu mer i scener, så att du som läsare känner att du är där.
Hur skulle du själv beskriva boken?
– Som en inspirationsbok där man kan hämta mod och styrka att använda sig av i sitt eget liv. Man kan ju tro att det skulle vara en helt igenom sorglig bok, men det är det inte. Många berättar om både tårar och skratt. Framför allt berättar de om hur upplyfta och stärkta de känner sig efter att ha läst den. Sånt värmer verkligen – för det var ju det som var min ambition när jag började skriva boken som har tagit två år att få klar.
——–
Vill du få ett exemplar av boken ”Jag kommer sen …”?
Så här gör du för att vara med och tävla om ett exemplar.
Skicka en motivering till
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
Där du skriver en motivering, varför du ska vinna boken.
Glöm inte att skicka med din postadress, annars vet vi inte vart vi ska posta boken om du vinner.
Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, böcker, ungdomar, Jag kommer sen, författare, intervju, Eva Wiklund